Monday, July 31, 2006

Moments I



I dag börjar en lite serie som kallar sig "moments" och det handlar om en bild.
I väntan på att jag snickrat färdigt min fotosida så kommer här publiceras
en bild och lite text om den bilden som har lite mer historia
utöver det sedvanliga subjektiva "jagjagjag" pratet ni får
läsa i alla andra bloggar och internetdagböcker.



Det doftar av stark Chorizo, Panchos, Patys och annat från den praktargentinska utbudet för carnivours som måste framstå som en antikristmeny för de få vegetarianer som letar lösningar i sina ryggsäckar.

Man sveps med i "lunket" och efter en lång vandring ser vi henne.

Monumentale. En kulturinstution långt mer betydelseful än Teatro Colòn. Befriad från guldattiraljer, kulisser att hämta andan i så står hon nära Flodplatån. När River Plate sålde Enrique Omar Sivori till Juventus i slutet på femtiotalet kunde man bygga ut stadion så att den nu tar 60,000 åskådare.

Chile är i stan för att mäta krafterna med Bielsa. Vi bänkar oss, hånglar lite och hon säger till mig att hon hellre sett Bianchi sköta landslaget. Inget Tifo. Skönt. Behövs inte om du är i Argentina. Tifosi betyder hängiven, det är normen. Passionen. Ultra är en platta av Depeche Mode.

Då blickar jag ut genom springan i väster. Utanför den springan mitt emot gatan ligger en lokal som en gång användes av juntan för att tortera och avliva politiskt obekväma eller oskyldiga.
Trots att offren hade huvor över sina ansikten med en pistol i nacken eller hämtade sig mellan elchockerna kunde
dom ändå skrika ut sin glädje under Fotbolls VM 1978 när målljublet hördes in i lokalen.

Kanske därför behöver inte Argentinska supportar visa sin Tifosi. Hur mer hängiven kan man bli än så?



Sunday, July 30, 2006

Fotbollen som drama

Drama…

Eller ska vi skriva trauma?

För fotbollens drama är inte, om du inte bor i Tyskland, en lång folkfest. Det är inte ens en marsch zusammen mot en järnskylt och säker död. Det är ett utdraget drama som spelar på hela emotionella spektrat hos människan. Ingen film, ingen pjäs eller något skriftligt verk kan få oss att känna den sanna dramatikens hela flora utom fotbollen.
För att förstå fotbollen som det största av drama kan det behövas speglas mot såväl liknelser som motsatser. För andra former av kultur med dramatik faller platt mot fotbollens totala laddning. Fotboll är inte en upplevelse. Upplevelse får du i Kungens Kurva, på Kägelbanan eller på K1.

Fotboll är inlevelse.
Alla som tycker fotboll är skittråkigt gör det av olika skäl men alla har gemensamt att de saknar förmåga att leva sig in i saker som vid en första anblick verkar ointressant. Att gå på Söderstadion blir därför som att gå på Hard Rock.

Men som en värdemätare om hur kraftig fotbollen är så får du titta på förra årets Champions League-final mellan Milan och Liverpool som slutade 3-3. Liverpool låg under med 3-0 i paus men hämtade igen det i andra halvlek. Sedan gick matchen till straffar och Liverpool fick bucklan. Gör en Hollywoodfilm om det här. Podcasta det hela live och du kommer inte ens nära den äkta varan. Den äkta dramatiken.

För att förstå varför så tar jag dig med tillbaka ett tag i den spelade VM-turneringen.
Grosso slängde sig över sin försvarare i matchen mellan Italien - Australien och bjöd på ett gigantiskt skådespel - ändå busvisslade vi. Totti ryckte arrogant på axlarna och ändå fördömde vi dem. De, italienarna - själva centrumet för opera och teater. Ett nav i dramat. Grosso reste sig upp. Regissör Lippi viskade några stödord från sufflörbåset men vi bara blundade, skakade på huvuden, skämdes och önskade att vi kunde voodoo. »Dramaqueen« skriker några och vi skanderar glåpord.
Varför? Var det inte drama vi ville ha?
Skälen är flera och alla faller tillbaka på dramat.

För det första är det i fotbollens värld inte spelarna som svarar för dramatiken. De svarar för bra prestationer, inga alls eller rena dumheter. De kan starta dramatiken men de är inget utan laget. Den tyngsta klyschan faller självklart på plats men inte ens en Romario kan ge mer dramatik än resten av hans mediokra lag Flamengo kan.

I fotbollens drama är det lagen som har huvudrollerna. Men vilka huvudroller sedan. Vi har våra charmiga hjältar i Holland, England och Argentina, men inga hjältar är fullkomliga. De måste ha brister i all sin styrka. De måste vara mänskliga. Bergkamps flygrädsla, Maradonas kola och Gazzas damp svarar i den traditionella dramatiken mot Akilles häl, Stålis kryptonit och Marvs pillerburkar. De skapar något för sina åskådare just med charmen av sina brister, sin mänsklighet mot höga krav och högre odds.

Därefter har du fotbollens mörkermän. Nästan absolut onda. Effektiva. Resursanpassade. Pragmatiska. Malande. Dom har knappt brister men likväl charmiga och mänskliga. Den totala och absoluta kampen med gott mot ont finns inte. Bushs världssyn eller Bröderna Grimms sagosyn har inget med verkligheten att göra och därför heller inte med fotbollen att göra eftersom fotbollen är en alternativ verklighet. Precis som i ett bra drama med verklig inlevelse. I »Star Wars« Anakin Skywalker, Gollum och i »Dragonlance«s Raistlin Majere hittar du figurer som trots total mörkervara inte har sin mänskliga del utplånad. På så vis blir dom verkliga.
Precis som Jurgen Kohler, Dieter Eilts och deras arvtagare Metzelder.

Men dessa bad guys. Oooh dessa bad guys. De maler, tjyvnyper, bryter sönder taktik och spelsätt och duellerar bort lag vi älskar att se. Här hittar du Italien, Tyskland och varför inte Bulgariens upplaga från 1994? Det är ingen slump att så få »underdogs« gått vidare i år eller att de för den delen undvikit rena utskåpningar. För vi spelar nämligen i Mordor och tyskarnas kraft och effektivitet är smittande och den är stor.

Om än vi må förakta och skrika mot dessa lag så går det inte att ha ett VM utan dem. Att plocka bort tyskarnas elva från VM är som att se »Sagan om Ringen« utan Sauron, Saruman och de nio. Vi hatar att erkänna det men vi har alla en skräckblandad beundran när vi ser Stoitchkov stryka sin gangsterskäggstubb, rätta till kragen för att göra sig fin för målfirande, för han vet att han kommer sätter den och sedan dundra in en frispark. Däremot känner vi samma avsky när han eller hans bulvanbulgarer, precis som Grosso, ramlar ihop i straffområdet fejkar straff.
Lag som Brasilien, Juventus eller Chelsea är inte längre hjältar utan börjar mer och mer anta formen av den, om inte de mest mörka, så i alla fall de mest odramatiska: I den mån dom inte har det bästa, köpt det bästa så har man, som Juventus, fuskat med preparat, provisioner och prostituerade domarpampar.

I det olöpvilliga och lata Brasilien där ingen möter bollhållaren så har »Joga Bonito« blivit »Jogga Åkomhitå«. Att se dessa lag vinna match ut, match in blir till slut lika dramatiskt som att se »Titanic« eller läsa »Lasermannen«. Du vet hur det slutar men i den oskrivna utgången finns den verkliga dramat.
I slutändan finns risken att dom här lagens matcher blir som att se tåg gå på tid och då orkar inte ens självaste pajashattarna med kvar blir bara nördarna som sitter kvar och konverterar sin Trainspotting till Teamspotting.

Men varför denna skiljelinje mellan gott och ont. Rätt och fel? Enkelt.
I en värld där orättvisorna ökar, grundlagar kränks, vanliga lagar överdrivs eller blir medel för nolltolerans så börjar ett suggestivt förakt mot den traditionella juridiken växa. Parallellt har traditionell tv-dramatik fått ge plats för en andra klassens underhållning i form av realtids-TV med dokusåpor där det enda som krävs för att deltaga är att kunna se bra ut, vara extra dum och bejaka låga drifter. Att helt enkelt vara elak mot någon på TV eller våga ha sex framför en kamera med motkravet om förstasidefame.

Realtids-TV har gynnat direktsänd sport. Det surras ivrigare än i foajén på en teater i paus när en hel ny generation fotbollstittare bloggar, mejlar, chattar och messar om fotboll. Fotbollens drama passar den nya globala världens liveaptit perfekt och likadant är det med rättvisekraven. Fotbollen är en av få drama som kan erbjuda total rättvisa ad-hoc eller dess raka motsats: Fullkomligt schabbel. Det paradoxala i fotbollens drama är nämligen att du och hela världen, utom domaren, är de som kan få se hur det faktiskt ligger till.

Du kan inte känna hat när Podolski gör mål på ditt lag. Då är du inte mänsklig. Men om du inte känner något när en domare schabblar till en kvartsfinal i VM eller liknande…
Ja, då är du omänsklig. Eller så zappade du bara förbi.

Drama måste även ha.två komponenter till för att det ska vara drama. Den ena är att det krävs tre delar. »Star Wars« och »Sagan om Ringen« är uppbyggda på samma sätt. I första delen presenterar du hjältarna och de mörka. I andra blir det problem och spänning och i tredje återförenas hjältarna till (oftast) seger och glädje. Fotbollen är i turneringsform likadan lite beroende på hur man räknar. Med sin match, förlängning och straffar har du tre delar som svarar mot det klassiska dramats trilogi.

För att dramat ska bli perfekt så krävs bara en sak till: Liv och död.

Sortera bort all tragedi som hänt fotbollens verklighet och matcherna blir en kamp på liv och död. Ett mål kan ge närmast sexuell förlösning, skapandet av liv och precis som trötta män slappnar vi av efteråt. Jag vet inte varför men just anfallare kallas för »killer«, "seriemördare« eller »Bomber« som tyskarna osmakligt valde att kalla Müller. Försvarares och målvakters sista-sekunden-insatser blir »lifeline«, »hopp«. Utslagna lag som återvänder från omöjliga matcher, ligor eller ur »dödens grupp« får ofta höra »liket lever« eller »life after death«

En Shakespearesk dolk i golvet, Ormtungas dolk i ryggen…

Jag vet vilket liv eller vilken död jag väljer.

Tuesday, July 25, 2006

Åt helvete med Landslaget




KRÖNIKA : Åt helvete med landslaget.

Efter matchen mot Trinidad & Tobago så beslutade jag och Bassbossen Billy att inte skriva något om Sverige.
Något vi och i synnerhet jag fick ta kritik och dispyter om. Förklaringarna till varför vi gjorde det var många men det är ointressant.


Intressant är det även att analysera Sveriges insats i Tysklands VM. The blessing of hindsight visserligen men detta handlar även om framtiden. För den ser riktigt mörk ut.

Landslaget i Tyskland gick dock så långt som det hade kapacitet för. Ljungberg anlände inte utbränd som för fyra år sedan men att Zlatan fick så lite uträttat och att Henke skulle vara så slut var märkligt. Mittfältet såg tämligen stelt ut. Dels handikappat av diamant formationen som reducerar Linderoth till en roll som modern fotboll inte längre innefattar och att inte i tid kunna välja Svensson eller Källström blev lite märkligt. Att belöna Chippens bra spel med att få bli utbytt mot apan Mattias Jonsson begriper ingen. Det kändes som om det var lite trängsel på det där mittfältet.

Försvaret var inte bra och anledningen till det är inte konstigt. Vi har fem mittbackar ute i Europa som spelar i bra klubbar men bara en får spela i landslaget. Det är konstigt. Lucic varvade galanta insatser med precis sådana hjärnsläpp man kan förvänta sig av en spelare som valt att spela i Häcken.
En ytterback av klass och då särskilt en högerback var det tydligen problem med att få fram men att reducera Östlund från ordinarie till att inte ens vara med i truppen är ett misstag och ett rejält sådant. Svenska ytterbackar har defensivt varit utmärkta genom tiderna. Roland Nilsson, Ljung och Kåmark storspelade en hel hoper matcher. Nilsson höll Maldiniklass på Wembley tyckte jag när jag var där och den där bedrövliga förlusten 97 i Österrike som jag såg live hade en positiv grej : Kåmark. Som i två österrikiska tidningar blev man of the match och han var bra där.
Men dom var inte så bra förrän åldern hade börjat komma upp mot 28.

Just ytterback är, utan tvekan, den absolut svåraste positionen att spela i dag. Du måste kunna läsa spel och ha en 10 bra andra egenskaper som snabbhet, teknik och bra på huvudet men den viktigaste förmågan är att kunna läsa spel. "Anticipation is three quarters of the game" sade backtitanen Hierro en gång men förmågan att kunna läsa spel är något som kommer med åldern. Det är därför målvakter "peakar" när dom är 30+. Dom behöver inte slänga sig för att dom läser det hela rätt.

Men om man då inte kan få fram ytterbackar i klass och det tydligen är trängsel på mittfältet.
Om det är oreda i försvaret är det då inte hög tid att skita i det dogmatiska 4-4-2
med zon och spela 3-5-2?

Med tre mittbackar täpper man till och Edman får här spela den "wingerback" han alltid varit ämnad att bli. Högerkanten kan då tillhöra Chippen som har den arbetskapaciteten eller Ljungberg. Ljungberg som även då kan spela "running man" centralt på mitten tillsammans med Källström och Linderoth. Eller varför inte Svensson OCH Linderoth.

Eller varför inte . . .

För dom här frågan "varför inte" är och förblir Lagerbäcks trademark. Vid ett par tillfällen har jag hört Lagerbäck säga att "händer det eller det ja då har jag redan uppskrivet vad jag ska göra, vi har tänkt på allt".
Det finns liksom inte utrymme för improvisation, fantasi eller fingertoppskänsla. När Svennis får frågan om varför han tog ut Theo Walcott så svarar han "Det var liksom ingen tanke bakom det, det var mer en känsla jag fick. Jag har inte sett honom spela"

Har man en sådan stor trupp så kan man kosta på sig en joker istället för gamla trotjänare som är 30+ och mätta.
Strax innan VM så debuterade Goran Slavkovski för småklubben Inter i Milano. Tydligen tyckte Mancini att han dög att kastas in i pågående jakt på andraplats eller tredjeplats och med det Champions Leauge.

Som sagt :

Varför inte?

För det är i ungdomen vi får hitta lösningarna och det ser mörkt ut. Mycket mörkare på länge.
Under nittiotalet så slogs ett nytt rekord över hur många svenskar och då ungdomar som spelade utomlands som proffs eller ungdomsspelare. Nu är vi på väg mot att uppnå ett rekord över hur få spelare vi har.

Problemet har tre orsaker.

Vi har nämligen Späcksmäcken Lars Åke Lagrell och hans mullor att tacka för det.
Inne på bastuklubben Peter Pan har man i ren besvikelse för att alla stiliga småpojkar flyttar utomlands hotat dessa med att inte få spela i pojk och U-landslagen. Zetterberg var prototypen för hur bra det kan gå och hur illa det kan gå när man kolliderar med den dogmatiska "svenska modellen". Det var med Lagrell och Lagerbäck som den Zetterbergska skon klämde. Inte Söderbeg.

Det andra skälet har med denna modell att göra. Innan VM läste jag en 20 artiklar på utländska hemsidor och dess tidningar om Sveriges landslag. Detta för att dom du verkligen vill veta något och inte klarar av att Banka av den Laulska blågula fernissan i svensk sportjournalistik så får du vända dig till riktiga journalister. Alltså utomlands. På tre ställen så beskrivs Lagerbäck som "pragmatiker".
Det är fel. Han är en dogmatiker. Om inte annat så är han övertydligt rotad i gamla spelare och gamla formationer. Mannen som utvecklade kontrollerad irritation till en konstart har nämligen inte plockat fram en enda egen spelare sedan ungdomsvänlige Söderberg packade ihop sin Tourettes och drog. Inte en.
I Holländska ligan spelade fyra svenskar i landslagsklass. Kennedy, Touma och Lasse Nilsson hade radat upp stormatch på stormatch men att vara pålitlig målskytt i Herenveen duger inte längre. Det gjorde det med Allbäck men det var under Söderbergs regi.

Den tredje orsaken är att samtidigt står Allsvenskan inför en total invasion av utländska spelare. Totalt finns det 154 platser i Allsvenskan att spela i . Under nittiotalets början och mitt tillhörde 16 av dessa utlänningar. I dag har Allsvenskan lag som är på väg att ha hälften utlänningar. Det är bra.
Det är mycket bra om dom tillför något till en debil liga men det gör dom inte.
Dom har inte höjt klubbarna och dom har inte höjt allsvenskan.

Lägg därtill det faktum att Lagerbäck tycks ha en förkärlek för den ännu mer debila danska ligan och just nämnda iskalla hand mot juniorproffs och framtiden för en svensk 17-årig talang är mörkare än på mycket, mycket länga. Jag förutspår detta mörker på rena fakta. Jag tror vi får förbereda oss på missade kval och mer Ingemar Bergmanfotboll .

Om inga nya visioner föds.

Om ingen har den goda smaken att koka lim på Lagrell och Lagerbäck.




Monday, July 24, 2006

Tranferrykten

Transfferrykten.

Mycket händer just denna vecka. Pengar lossnar efter halvårsboksluten och transferdeadline skyndar frammåt med rakefart. Newcastle har linkats med en rad spelare och det som glädjer en del är att man fortfarande siktar skyhögt :
Olof Mellberg kan kosta så litet som £2.1, Wayne Bridge kommer kosta £3.5, men att Javier Saviola kan gå till Newcastle för £4.0 är vansinnigt vårdslöst som nyhetsbrevet tidigare läckte. Om inte Barca förhandlar fram ett nytt kontrakt går alltså en superb VM-spelare för så litet som £4M. Däremot tror jag Newcastle kommer komma till korta
före Arsenal och Man Utd. Man U har som sagt en drös klassanfallare och utan Nistelroy kommer just dessa funka fint
om man har en den där länken mellan mittfält och anfall vilket Saviola är. Tevez får dom glömma. Han VILL bara inte
spela i Europa.


Man U kan därmot mycket väl få Riquelme till Old Trafford men frågan är om han verkligen platsar i Feurgerson's disciplin. Veron lyckades inte där just för att han inte jobbade hårt och för att laget alltid spelat som bäst när man just inte haft en playmaker.
Anelka kommer förmodligen göra en tredje tour i Premier Leauge fast i Portsmouthtröja.
Boro har inte gett upp jakten på Robert Huth. Den hårdaste bössan i hela PL kan mycket väl
spela i Boro snart. Bara han blir Frisk.

Man City däremot kan göra en riktig blunder. Man är ute efter en spelare som är mer slut än raketost : Valencias Bernardo Corradi

Viera kommer inte att ta Serie B utan går till Inter, Roma eller en "okänd, stor spansk klubb" men inte Milan där
han spelat och inte togs på allvar.

Vissa blaskor har tydligen inte fattat att Gattuso fick nog av Fotboll i örriket när han plöjde lera på Ibrox. Han kommer
alltså INTE att flytta från San Siro där Legender lever och dör. Milan kommer behöva en ikon nu när Maldini muckar.

En fjärde kandidat kommer ge sig in i Zlatanjakten.
Valencia har visat intresse och det är inte konstigt.

Det om transfers.

Saturday, July 22, 2006

Shes gone

Hon är borta. Så där ett och ett halvt år försent så har jag upptäckt att en av mina favorit LondonSvenskar har gått bort. 32 år gammal.

32.

Jag satt precis och kollade på imdb.com för att få namn på alla hennes filmer när jag helt plötsligt blir iskall och
tittar på dödsdatumet.

Om det var något som tyckte hon var bra i "Klassfesten" så är det ingenting mot hennes insats som Pilot i Tom & Tomas.

Du är så saknar N'deyae.

Saturday, July 15, 2006

Israel . . .




Jag har svårt för Israel/Palestina-frågan. Dels för att man alltid får stryk av Bombhögerns Israelvänner. Dels för att jag blir tokig. Jag får spelet av ilska och det förmörkar omdömmet.

MEN. . .

Så här skriver den kunnige Knut Rexed. Avdelningen huvudet på spiken:

Jag räknar mig som Israelvän; jag hör till den generationen. Men jag räknar mig också som Palestinavän; jag vill inte ta ställning för den ena eller andra parten; särskilt inte när båda sidor uppträder som de gör.

Folkrätten ger en stat rätt att använda våld i självförsvar mot en annan stat. En stat som utsätts för upprepande angrepp från styrkor baserade i en annan stats territorium har rätt att angripa dessa styrkor, om inte den härbärgerande staten är fömögen eller villig att stoppa angreppen. Den kan också undanröja en totalitär regim som tolererat angreppen, men däremot knappast en folkvald regering.

Det finns flera tidigare prejudikat - Tanzanias angrepp på Uganda för att störta Idi Amin, Vietnams angrepp på Kampuchea för att störta Pol Pot, USAs angrepp på Afghanistan för att störta talibanerna. Och: USAs angrepp skapade inte denna doktrin; den fanns där innan. Det är därför vi kan skicka trupp dit. Och Israels egna folkrättsbrott berövar dem inte deras egen rätt.

Israel har rätt till självförsvar.

Det är inte skyldigt att acceptera upprepande beskjutningar från libanesiskt territorium. Men dess våld måste vara ändamålsenligt och syfta just till att undanröja förutsättningarna för angreppen (a k a proportionalitetsprincipen). Här finns en gråzon och på andra sidan den finns de av folkrätten förbjudna kollektiva bestraffningarna. Mig synes det som att Israel gått över denna gräns när man inte bara slår mot Hizbollahs stödjepunkter i södra Libanon utan också utsätter hela Libanon för en blockad. Det är t ex omöjligt att se angreppen på den internationella flygplatsen, blockeringen av hamnen och av vägarna in i Turkiet som proportionella eller ens verkningsfulla åtgärder mot Hizbollahs stridskapacitet; de syftar istället uppenbarligen till att straffa Libanon, dess regering och dess folk för att de inte avväpnat Hizbollah.

Och accepterar vi att detta skulle vara legitimt så har vi också accepterat Hitlertysklands kollektiva bestraffningar av civilbefolkningen i ockuperande områden för attentat som motståndsrörelsen begått.
Med Gaza är det som flera påpekat en annan situation. Gaza ockuperades av staten Israel, som därmed fick en folkrättsligt ansvar för att skydda civilbefolkningen i området. Eftersom Israel inte erkänner någon palestinsk stat bär de fortfarande det ansvaret - men de sviker det dagligen.


Så.

Boateng - Raketregn

Vad gör du Derek?

Du är talang. Bra sådan.

Du tar en volta i sugerettan bara för att komma tillbaka och göra
en insats i ett derby det kommer snackas om länge.

Du åker till VM och tar en taktiskt frispark genom att nita Totti.
Kan man bli hårdare?

Du väljer den sketna Israeliska ligan?
Jag begriper ingenting. Kan någon förklara?

Wednesday, July 12, 2006

Runström tränar


Lika självklart som att man måste ha med en bild på Runström lika självklart
är det att en fotograf inte kan få in bilder och text i ett utan att flinka ur.

Vem fan är Runström?

Jag satt på den där utmärkta spanska krogen på Shoppingcentrumets baksida och utsikten erbjöd
En Solnedgång över San Augustin som agerade belysning åt kvällsläsningen av de obligatoriskt en dag sena kvällstidningarna.


"Vem fan är Runström?"

Jag drämde ned Riojaglaset så hårt att ingen vågade stirra.
Killen var 15 och skulle åka ned till Bologna för att bli ungdomsproffs men hade skrivit in i sitt ungdomskontrakt att om han skulle bli såld eller om Bologna skulle få en pre-set kompensationssumma satt skulle procent av dessa, jag minns inte hur mycket, betalas in till Bajen Fans.

Ödets är inte Ironiskt: Det erbjuder gärna en giv åt andra hållet: Just Bajen Fans som själva fick betala spelarlöner åt två spelare under en period när Bajen gick dåligt (Ja menar, riktigt sjusärdeles DJÄVLA dåligt even by Paulsson measures) hade här etablerat en rejäl, möjlig inkomst. Märkligare saker har skett än att ungdomsproffs lyckas och sedan blir sålda. En övergångssumma på 50 mille är vardagsmat i Italien och en provision på tio pinnar ger
alltså fem mille.

En fullkomligt livsfarlig mängd pengar för Europas mest pilsner och puffgladaste gäng!

Men man ska nog inte sätta för mycket värde på den där provisionen. Närmre bestämt inget alls.
Dom där kompensationssummorna är alltså pre-set och gäller spelare som är 16 eller yngre och då
dom artbitreras av lagen och inte klubbar så kan dom dock inte bli föremål för påverkan av klubbar, spelare eller
agenter.

Jag tror Runström visste det och att han skulle bli såld sedan efter 16 skulle ha inneburit ett nytt kontrakt
och jag tror faktiskt inte han hade kommit dragandes med det där provisionskravet. Italienska klubbar skiter nämligen i bajen fans. Man avsätter pengarna till helt andra grejor som ger resultat.

Så var det med det.

Runström hade dock kunnat göra värre ifrån sig. Lån och byten till Fiorentina och Chievo gjorde ingenting för karriären men dock det mesta för utvecklingen. En utveckling som dock tog ett steg i rätt riktning
när han flyttade hem till sitt Bajen. Anders Linderoth är Sveriges bästa ungdomstränare utan omsvep och har gjort till sin största egenskap att renovera gamla ungdomsproffs. Under Zetterlund och Cratz fick Bajen se, med lite tur, en spelare i U21 laget. Under 2004 så pågick det två ungdomsturneringar för dessa lag i Europa och Bajen hade totalt SJU spelare i dessa.

Runström imponerar för att han vågade flytta utomlands så ung. Ajöss med hemlandet, plugget, kompisar, tryggheten och allt annat som spelar roll som tonåring. Dessutom fick han automatiskt fått en Fatwa av mullorna från SVFF. Visserligen har dom begripit det där med fritt Europa efter Zetterbergs käbbel och Bosmans dom men hatet finns där än i dag.

Alla vet att inte alla gånger att alla i en talangkull kan bli något men Runström har blivit det. "Den nye Kenneth Andersson" skrek många men efter under 2004 så hade jag deltagit i en oflugen dokumentär och fått se något helt annat. Runströms förmåga som spelare kommer från två attribut som är övertydliga : Det ena är hans löpfårmåga som med list och erfarenhet bara kommer bli bättre. Det andra är hans inställning till still klubbskap. Han är den vars attityd imponerde mest på mig när jag dagligen följde laget.

Han är visserligen lång men det är ingen garant för att vara bra på huvudet som en del på Aftonbladet tror. Att vara bra på huvudet handlar mest om att kunna hoppa och att kunna ha utvecklat tekniken att nicka.
Jo, det handlar om teknik.

Den som följer debatterna om Bajen kommer nu få höra gnäll. "hur man kan sälja en målspruta när man har häng på guld" etc. Det märkliga är att det är samma röster som gnällde för fem år sedan då spelare gick gratis till Norge och lämnade utan peng.

Så det märkliga är inte att den som spelat lojalitetskortet hårt hos fansen sticker till annan klubb.
Det märkliga är hur jag kan veta att trots denna försäljning och de som kommer att Bajens årsbokslut kommer
visa siffror på minus.

Monday, July 10, 2006

Vad rör sig i huvudet på en man?

Vad sade Materazzi till Zidane egentligen?

Vad rör sig i huvudet på en man?

I mina tidigare krönikor så har den just den frågan återkommit som ett mantra och det är rättvist att skriva att fotbolls VM kanske inte är den bästa av plattform för att studera mannens psyke eftersom det skapar mer frågor än det besvarar.

Helt synonymt med ett VM där matcherna och spelet i regel inte varit dåligt och ej heller bra fick vi
en lagom avspänd och fartfylld match och det hela smakade väl inte så dåligt om det inte vore för förutsägbarheten som varit i tilltagande för detta VM har inte bjudit på några direkta överraskningar. Skräplagen åkte direkt, noname-lagen med lite kvalité åkte i åttondelen och dom lag som var spelglada eller trodde att dom var spelglada åkte i kvarten.

But we aaaall saw this coming,

Möjligt kanske ska en sådan match som en VM-Final inte få avgöras på straffar utan man bryter helt enkelt och fortsätter 2*30 tills en vinnare utses. Straffen är duell och dueller är mannens domän och emanerar direkt från det maskulina psyket. Kvinnor duellerar inte. I en enda sekund får du en direkt antydning på vad som rör sig i huvudet på en man.

Fast sådant behövs ju inte när man har arbitratörer som Zidane och Materazzi.
Det jag inte klarar av är Perlskog, Hedman och alla hundratalet huvuden tillhörande män som nu skriver
hur synd det är om Zidane, vilket ok det är att bära och hur han minsann inte var värd detta.
Det rör sig mycket i huvudet på dessa män men lika säkert som en straff är en värdemätare kan vi skönja att det är rörigt hos mainstream-medias studiostrutsar och spaltgaltar. Man kan inte skilja på lag och moral

Zidane var värd en utvisning för man får en sådan om gör det Zidane gjorde men inte är det synd om Zizou? Själv kom jag och tänka på försvararen Marcio Santos.
Han köptes in till Ajax för att ersätta Rijkaard men skador och annat gjorde att han satt på bänken i ett och ett halvt år och när han till sist kom in så blev han utvisad efter 15 sekunder.

Därefter förklarade han att han nu lägger skorna på hyllan.

Därefter förklarade han att "man ska ju avsluta karriären med klass"

Skärselden skingrades och till Verdi triumfmarsch ser vi nu Italien stå uppställda som Blatters egen avgångsklass och vi känner....

Ingenting.

Det enda som kändes överraskande med Italien var att man, precis som 1982, tvingades bryta mot det vedertagna och spela ut de undertryckta offensiva känslorna. Italien beskrivs ofta som "Taktiskt cyniska"
och tråkiga men den som kan lite om fotboll vet att den här gamla floskeln faller på två punkter:

För det första så är inte defensivt spel direkt tråkigt. Det är upp till betraktarens subjektiva öga
men det blir inte direkt lätt när FIFA och Brassarna ska koppla ihop fotbollen
med allt från Unicef till Jogga Åkomhitdå. Den som såg Grekland markera ut alla i EM inklusive
värdlandet två gånger fick se ett markeringsspel med en riktig libero som vi trodde var utdött.

Det andra skälet till varför Italien inte ska bära den defensiva stämpeln är att i varje sann Italienare så finns där det offensiva spelet, leken och det glada barnet som något inlärt från barnben.

Varje Italienare vill både spela och titta på det vi kallar offensivglad fotboll men får ofta sådana ambitioner avskrivna som naivt av pragmatiska tränare som ofta själva inte är Italienare.

Därför är det ingen slump att när det nu går bra för Italien så är det med ett spel som är lika Euforiskt som VM-1982. I semifinalen mot Tyskland häromdagen så fick vi under den matchen se mer sexiga genomskärare och laserpassningar än vad du gör på en 10 vanliga matcher. Det var VM:s bästa match och de målen vi fick se bar det lustfyllda spelets signum.

I den matchen ville Italien inte ha straffar till något pris och man vågade kliva fram med brasklapp och plan B att man kunde ju i alla fall sjunka med flaggan i topp. Det är inte alla länder som accepterar att bra spel får ursäkta en framgång med just Italien kan man, mer eller mindre, köpa detta.

Jag suckar tillsammans med Zidane som blir det sista jag ser innan den avslagna TVns knaster hörs i det tysta
rummet och jag inser, som Zidane, att det är över.

Det är över.

Zidane fick just en vision innan VM mitt i natten där något eller någon sade honom
att han skulle spela VM så han gick ur landslagspensionen. 500 år tidigare
hade hans landsman Nostradamus skrivit :

"In the sixth month of 2006 the King of Spain will cross the Pyrenees with his troops. The legions of Beelzebub will battle him in central Europe but the evil ones will suffer doom and destruction. The Holy Grail will then come, like the King, to Spain"

Det är när man läser uppenbarelser av den kalibern som man inser att frågan kanske aldrig kommer få något svar.

För vad rör sig egentligen i huvudet på en man?


Sunday, July 09, 2006

Transferrykten från shq-subscribe@topica.com

* Capello har synts grävandes en tunnel från Bernabeu till Old Trafford för att kunna få ut Chris Ronaldo hel.

* Årets tekoppskastande lag i halvtid kommer bli Sheffield. Neal Warnock har fråga Jimpa Floyd Hasselbank om han ville följa med. Förmodligen kommer Redknapp emellan som vill förvandla hela sitt anfall till mer 60-tal då han är på god väg att landa PSVs Jefferson Farfan och NEC Nimjegens gitarrspelande skipper Bjorn Van Doeleren.

* Arjen Robben har pratat och fört dialog med Real Madrids president med Miami Vice skurknamnet : Ramon Calderon. Detta har fått Peter Kenyon att springa in på bastuklubben Peter Pan och skvallra för Pappa Blatter där han sitter och ångar. Kenyon hade verkliga tårar i ansiktet eftersom RM begått ett brott : Ett "illegalt sätt att närma sig" Robben då han står under kontrakt. Det kommer funka. RM kommer få ett rapp över fingrarna. Just Chelsea vet ju ALLT om att det illegala sättet att närma sig spelare. . . Ashley Cole, Crespo etc som man köpt loss genom att just ragga med det " illegala sättet att närma sig " Som att jaga brudar på krogen med en älgstudsare ungefär. Det går åt helvete.

* 7.5 miljoner hästhuvuden och en exit plan från Wembley (via den södragaten) har lämnats hos Boro av Tottenhams nye sportchef Spony Hotrano.. Gareth ska nämligen släppa Stewart Downing

* Arsenal har läge på Saviola och tack vare en klausul från helvetet som Van Gaal inte såg så kan summan landa på £2M. Bra Barca. Class act. En av världens bästa forwards och man får inte ens ut 10% av det man betalade River Plate. Van Gaal får gubbspäcket omskakat av ett gurglande asflabb.

* Förra transferryktena i nyhetsbrevet så antydde jag att Sevilla's Daniel Alves var på gång till Liverpool och mycket riktigt har ett bud på £12M lagts men Sevilla har nog fattat att det är Alves som ska ersätta Cafú och ingen annan så. Chelsea kommer väl in och gazumpar hela skiten. Liverpools lägger nog på sin nuvarande högerback Jan Kronkamp i dealen. Kronkamp får ¨åka tillbaka till Spanien och lyckligt skriva sina krönikor och inte sura för att han inte kan ta en tröja.

* Pompey vill ha Stilian Petrov. Vilken flytt. Celtic till Portsmouth. Wow.

* Hammers vill ha Shaun Wright-Phillips på lån. Konstigt han som såg så given ut hos Chelsea. Lyons Mahamadou Diarra sitter och väntar på att Real Madrid ska lägga ett bud och vips så förstår man vem Källström ska ersätta. Kruxet är bara att man vill Essien-stylish på degen. Jo, i helvete.

* Premier Leagues tyngsta skott tillhör Robert Huth men hans flytt till Boro är alltså inte ett lån utan som halvfigurerna på SVT uppgav utan en riktig flytt med hästhuvuden och allt.

* Tyskar och deras försvarare : Inte en käft kan anklaga Leverkusens Jens Nowotny för att inte ha ett socialt samvete. Efter flera års trogen tjänst kallar nu Valencia och mannen som brukade spendera sin fritid med att reparera rullstolar för ett lokalt handikappcentrum kommer att bli rejält saknad.

Finalen i kväll? SHQ tippar 1-0 till dom med dom blåa tröjjorna.