Tuesday, December 08, 2009

Bayern - Juve eller var det tvärtom?

Nej det är faktiskt ingen bra match. Den där kommentatorn, Fredrisksson eller va fan han heter, kör Jonathan Pearce-tricket och skriker bara så där liiite för mycket för saker som inte är så dramatiska. Tillräckligt mycket för att få en att hoppa och haja till men ändå på något sätt inom "ramen" över vad man har rätt att begära av en svensk kommentator.

Men jag tål inte karln. Jag tål inte hans plötsliga utstönanden när plötsligt han som en Family Guy figur attackerar med "Och Van Gaal är ju unnndeeer press".

Varför denna frustration över en simpel kommentator? Jo för att matchen faktiskt inte är så bra. Den är aldrig bra. Det här är och förblir fotbollsångestens största abyss.

Bayern - Juve.

Det regnar. Det tjongas och när jag får syn på den där djäveln Van Buyten (hur fan får en sådan springa lös) rulla runt så påminns jag av hans bakgrund: Han och hans bror tvingades träna brottning som unga. Jo, det är sant. Brorsan blev framgångsrik och Daniel blev bara Belgisk juniormästare eller om det var silver.

En brottare i backlinjen.

Jag tittar hellre på Juves hemsida. På så vis kan man följa matchen utan att behöva se den. Som luttrade militärer som hellre och på betryggande avstånd tittar på satellitbilder från räder och anfall i Afghanistan utan att i detalj behöva se all slakt och blod.

Bayern - Juve....

FYFAN

Monday, December 07, 2009

Bah...

Jag ligger fortfarande lågt eftersom jobbet och jobbsök tar all kraft och tid. Å nu har jag en förkylning på toppen.

Saturday, November 14, 2009

Medierna..igen...


Bluäh...orkar inte skriva någe ...jobbet suger ut all min kraft. Vad ska vi skriva om?
Jo P1's medierna. Och Ja.. Det är riktigt. Jag lyssnar inte på något annat.

Det skulle vara kul dock att veta varför Jan Guillou är med på ett sätt eller annat ungefär 30% av tiden. Är det inte rådfrågande om journalistik är det IB affären eller en repris på IB affären (som börjar kännas som själva mallen för repriser) eller så är det KGB dealen. Nu lyckades man få honom att fällla ett kritiskt omdöme om honom lät det absolut inte på riktigt.

Eftersom man i tid och otid fått komma hem till JG och av att lyssna på honom och Petter Andersson & co så verkar det som om dom är polare. Alltså JG och någon på "medierna"

En känsla jag får....

Gellert Tamas får en vinge i samma program. Verkar som om karln har MichaelMoorat åklagare Palm
har bandat en interjuv och det har tydligen klistrats och klippts hej vilt.

Vad är det som händer med alla gamla ess i svängen?

Skulle du köpa en bil av Trond Sefastsson till exempel?

Friday, October 30, 2009

Maktlös

Under torsdagens morgon vaknade jag med en rejäl huvudvärk. Jag visste inte vad det var. Lade mig på soffan och sov
och när jag vaknade kände jag mig lättad. Det är över. Det är slut. Ångesten är borta. Planenligt så släcktes allt hopp under hösten så där tortyrliknande som när man
drar ut en fingernagel.

Vi kommer inte spela allsvenskt igen på ett tag och fy fan vad det är bra.

Å ena sidan så är det här laget mycket bättre än så här. Å andra sidan måste vi sälja så många medans dom fortfarande har allsvensk prislapp och renommé.
Det som blir kvar kommer inte att direkt övertyga i ettan. Klubbar som rasar ned brukar gå två vägar. Antingen fortsätter raset eller så bryter man krisen.

Vad tror du själv?

Mitt grundtips är att dom kostnader vi dragit på oss med vansinniga värvningar med på tok för höga löner är inget vi gör oss av med bumselibejan och hade jag fått
råda hade Rami Shaaban, Söderberg, Söderström eller Dahl aldrig fått bli Hammarby:are, aldrig fått de löner de inte är förtjänta av eller dränerat
transferkassan som en del av dom gjort.

13 mille kostade Rami med lön och allt. Detta för en skadebenägen 32 åring. Inte ens Chelsea hade betalat så mycket.

För snart 10 år sedan lade jag ned tre kvällar på att skriva ett dokument på fem sidor om Bajens dåvarande förfall. Mitt under fackeltåg och fadäser behövdes det. Klubben var då stängd och tillsluten. Helt fantastiska berättelser dolde sig bakom sowetoskjulets väggar vid kanalplan.
Stories man aldrig kunde skriva.

I dag behövs inget nytt dokument. Det behövs ingen sammanfattning.
Alla vet. Alla har begripit. Vi vet var skon klämmer.

..men vi kunde inget göra i tid.

Tuesday, October 27, 2009

Slutet eller ett av dom.

Detta må vara lösa boliner och sedvanligt silly men om det här går igenom så kommer jag.


1. Lägga ned den här bloggen vilket kommer bli oundvikligt eftersom jag...

2. Tänker hänga mig i en grönvit halsduk. Jag klarar inte mer om det här går igenom.



Det här är den värsta säsong jag ens hört talats om. Inte ens Boro 97 tål en mätning.


Tuesday, October 20, 2009

Om vår kris

Tur att min ovilja att skriva sammanfaller med att det inte behövs ett dugg. Funderade på att plocka sönder CP-Åkessons förtal om muslimer som finns på

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article5978707.ab

med jag tycker Aftonbladet får med det mesta på:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5984647.ab

En helt vanlig, saklig genomgång av CP-Åkessons mongomumlerier.
Samtliga argument sprängda. Kamblam Aleikum mother fucker.

Då var det bara kvar de vanliga då: Att beklaga sig över Bajen och söka roten till det onda men även här återfann jag debatten som ett självspelande piano och mina åsikter var redan täckta. Igen.

Denna gång är det Tobias Sjöqvist som pekar på det största skälet till vårt ekonomiska förfall.

"Det vi ser just nu är ett resultat av firma Lasse E och Tony Gs arbete. Sedan 2007 har dessa herrar lyckats utföra konststycket att försämra truppen något oerhört i kombination med ökade utgifter för spelarlöner. Detta misslyckande går helt klart till historien. Ni som tror att det är försäljningen av Charlie som är problemet inser inte vad detta i grund och botten handlar om. Ekonomin är körd i botten pga dessa herrars totala inkompetens. Lasse E och Tony ansvarar för värvningar av Freddy, Nathan mfl. Dessa spelare har specialscoutats och provtränat med Tony innan de köptes. Lasse E ansvarar för de helt absurda lönerna som Haris, Söderström, Freddy, José mfl lyfter. Lasse E ansvarade för värvningarna av Rami och Erland som så här i efterhand går till historien som den sämsta vi har gjort. Listan kan göras längre, mycket längre."

Slutet

är här.

Jag orkar inte skriva något mer bajen i år tror jag. Det behövs ingen analys, inget tungt dokument som pekar på alla brister. Det finns ingen mystisk ica handlare som trycker i frysen.

Its all out in the open. Alla vet. Alla har sett ledning, lag och ladsen på läktaren underprestera.

Det här är slutet och svårare än så är det inte. Jag tror inte vi kommer tillbaka i ett nafs.

Monday, October 12, 2009

Summeringen av Söndagen


Äntligen.



"Jag har väntat så länge på just denna dag"
.



Det ÄR anledning att jubla, att glädjas. Svensk Fotboll är på väg att lämna en mycket mörk epok bakom sig. Än är vi dock inte ute ur den för nu kommer vi se de verkliga skadorna som den här jubelidioten har orasakat.


När nu 75% av landslaget måste pensioneras kommer vi upptäcka att inte bara en utan två generationer av spelare som skulle varit inkörda i landslaget för länge sedan, under normala förhållanden, har gått förlorade. Uteblivet landslagsspel innebär uteblivet avancemant till bättre klubbar. Som Newcastle's scout Chris säger till mig i telefonen




"Å ena sidan är Lagerbäcks internationella anseende ganska lågt på grund av att han gör som han gör men å andra sidan så är det verkligen en sensation när någon yngling tas ut"


Spelare som Berg, Zlatan har varit tvungna att skjuta sig in bokstavligen talat med uppseendeväckande insatser. Rubrikerna har varit så stora att Lagerbäck till sist har varit tvungen att ta in dom för att inte helt bli ansedd som en dåre. Han är ju inte gränslös.


Nu försvinner han dock och kvar står den svenska sportjournalistiken som ställt för låga krav och jamsat med. Sportjournalisterna som i åratal velat stå på betryggande avstånd och med bildspråk påpeka att kejsaren är naken.


Det var då det.


Under Lagerbäcks epok har de sytt hans kläder.

Fy fan.



Till sist något självklart:









Thursday, October 08, 2009

Publiksiffror

Håhåjaja. Det är inte bara vi som har fått droppande publiksiffror. Jag fick precis ett snapshot från Djurgårdens ekonomiavdelning.

Monday, October 05, 2009

Oh ja.

Det regnade, det blåste och det var kallt.
Ingen hjälp från SVFF och den värsta hemma statistiken någonsin.

Jag gled ut genom dörren med lätta steg för jag älskar att kolla fotboll i sådana lägen. Som den där gången jag åkte
upp mitt i veckan för att kolla Walsall i ligacupen. Samma väder då med.

Men det slutade regna, och halv vägs till Stadion såg man lite ljus och sen hände det som hände.



Simon Helg. Vi kanske åker ur i alla fall men inte utan liten djävla strid och vi har nu i alla fall en spelare som kan gå ut ur den här hösten med huvudet högt.

Fan va skönt.

Thursday, October 01, 2009

Vi har fått ett ess på halsen

Vår web ja....
Efter att ha visat bilder där designen varit rippad från kommuistpropaganda



och en bild där Tom Åhlund uppvisats som frälsare så har nu turen kommit till. Uncle Sam frånnande !


Det här är ju helt lysande ju. Vem är denna superbegåvning och vad har han på lut inför vår nästa säsong i sugerettan månne?

Tuesday, September 29, 2009

Vad krävs det för att vinna?




Suck.. Vad ska man göra för att vinna? Trots att apberget står i lågor så spelar det noll roll. Kan vi inte vinna matcher kan vi inte vinna kvalet så det spelar ingen roll om Örgryte och aporna torskar alla sina återstående matcher.

En bekant till mig frågade på en lista vad det är som gör ett vinnande lag och jag deltog i debatten med två email. Det kan vara värt att läsa igenom det här och fråga sig hur mycket vi saknar.

1. ETT VINNANDE LAG

Jag kan peka på flera saker men i grunden en fungerande ekonomi där biljettintäkter från en egen arena och spelarförsäljningar med ungdomsverksamhet som en av källorna.
Vidare behövs en manager som fungerar med ledningen annars går det åt skogen oavsett plånbok Se gärna Leeds mitten på 90-talet, Pomepy i början på 2000-talet eller varför inte Blackburn under mitten av 90-talet där Brian Kidd och Jack Walker aldrig kunde dra jämt och man åkte ur trots inköp på £24M.

Därefter behövs det en inställning, från the root to the fruit, som bygger på kaxighet, aggressivitet, vilja och att "alla avskyr och är emot oss". JM och Baxter är bra på att bygga upp sådana och det är viktigt att samtliga inom föreningen ställer sig bakom denna.
Managern måste förstå psykologi till fullo. Han behöver inte kunna ställa en diagnos men måste ha social intelligens och veta hur han kan vända ett dåligt läge till ett bra, hur man vänder snacket i omklädningsrummet och han ska veta när det, i värsta fall, är dags att ta fram den stora rösten och slänga teserviser. Hur man använder media, inte hur media använder honom.


Managern måste förstå taktik. Inte "know how". Know that.

Det finns lag som kommit långt över deras egentliga klass och förväntningar (Leicester, Wimbledon eller Albinoleffe) bara på att anpassa sig till motståndaren, störa honom och satsa allt på fasta situationer.

Till sist. När framgångarna kommer gör man laget ännu mer hungrigt. Flera lag har varit uppe och smakat på bucklan men kommer sedan aldrig dit på en 20, 30 år. På Söder firade vi som fan 2001 eftersom vi visste att vi inte kommer få göra det något mer i våra liv och kanske är det just den vetskapen som är en del av problemet.

Sedan underlättar det ju om du har en "gyllene generation" att bygga dina första framgångar på.
Ajax upplagor under 70- och 90-talet är bra exempel. Först fyllde dom på buckel-hyllan sen fyllde dom på bankkontona när dom gick vidare.

Fans? Behövs inte. Dom kommer ändå om du gör rätt och du kan komma rätt långt utan stora klickar fans.




DEN MENTALA BITEN


Om man ska titta på det mentala så tror jag det spelar än rätt stor roll. Kanske mer än 50 % av hela svaret varför man vinner eller förlorar. Vilja slår klass lyder floskeln You better belive it.

Det som gör att ett lag vinner är självklart att dom är bättre (i de flesta fall ) och det som gör dom bättre faller tillbaka på allt från klubbens plånbok till gener men jag tror det ligger väldigt mycket i tränarstabens plikter att se till att plocka fram den klassen ur spelaren och plocka fram den när det verkligen gäller och att det du plockar fram ur spelaren är inte bara sådant som river ned applåder.
Om du tittar på Manchester Uniteds spelare så är dom och har aldrig varit bättre än de som Liverpool, Arsenal eller Chelsea har hållit sig med. Dom håller samma klass, får ta emot samma typ av priser hit och dit och spelar samma roller för sina landslag

Däremot så skiljer sig Wengers och Feurgersons utbildningsfilosofi åt. När Fabregas gjorde debut så förvånades många över hur en ung 17-åring kunde slå genomstickande laserpassningar som han gjorde.Svaret var enkelt; Det var fokus under hans träning och dessutom är det ju det vackraste inom fotboll.

När Christian Ronaldo kom till United kunde han reda riva ned applåder tack vare en fantastisk teknik och flair. Han dribblade men spelade nästan för sig själv och avsaknaden av Beckhams arbetskapacitet syntes direkt. Gary Neville höll på att bli utbränd. Det dröjde dock inte länge innan den bristen var justerad. När han nu, efter den vanliga och gubbilska och faderslikande avhyvlingen, använde sin teknik så var det för lagets bästa.

Jag tror Feurgerson är en hävert på att plocka fram egenskaper som gör -> laget< - direkt bättre. Osälviskhet, hjälpsamhet och man jobbar konstant för någon annan och att göra sina kamrater bättre.I vilken annat lag hade du kunnat ta Alan Smith och skola om honom till defensiv mittfältare och dessutom få honom att tro på det och skina på den positionen?
Det är inte alla tränare som gör detta . Däremot så tror dom att dom gör det. Dom omger sig med floskler som att "oh ja, vi ger aldrig upp" och vi har en "djävla stämmning i omklädningsrummet" osv.


Vad annat har dom att välja på när pressen kommer farandes och undrar om lagets psyke?



Det här systemet eller filosofin om du vill har en svaghet. Om inte alla tar del av den och gillar det går det inte. Det kan till och med spricka om man har en eller två tjurskallar.
Han väljer också spelare därefter. Spelare som har mindre egon medans Arsenal alltid åkt på nitar.

Allt från Ian Wright till Anelka eller varför inte Anders Limpar eller Viera?


















Sunday, September 27, 2009

Nuts Country


Svennis är en kul djävel. Jag trodde aldrig jag skulle skriva det men skandaler och kontroverser följer mannen som en gång korades som "årets kåtaste svensk".

Sol Campbell kroknar och drar, Sky Sports dyker upp och i en intervju som följer erkänner han stolt att han inte träffat männen som äger Notts County men det spelar mindre roll så länge "the money comes"

Mer än så hade det inte blivit sagt och vad fan hade han att välja på? Notts Countys ägare rör sig i bakgrunden och skuggorna och Svennis har nog inget emot att dom stannar där eftersom det konsortium dom utgör består av Gary Glitter, Karl Serung och dåren som sköt Bambi samt lite andra karaktärer i samma anda som helt enkelt tvingar fram ett samvete i Svennis.

"Money comes in and everything is good. Everything we are asking for, we get it" fortsätter han. Medans det fortsätter att strömma in deg så beslutar sig Sol Campbell att 2 mille pund per år är inte nog för att bli misshandlad på småklubbarnas lerplaner. Sol lirar i 90 minuter sedan drar han.
"We signed him and we thought we'd have him for a very long time." fortsätter en besviken Svennis. Lång tid? Ska han bli 40 innan han får mucka? Men varför drar han? Svennis ger oss en clue:


"He didn't like the training pitch or the dressing room. But he knew that when he signed. We're not perfect, it's a long-term project. You can't build a new training ground in four or five weeks. We feel very sorry he's gone but the project goes on."


Long-term project och Svennis? Självklart. Inte bara krävs det att pengar ska ssccchhhtrömma in. Det krävs att ingen annan bjuder högre. Hur kan folk ens tro att han ska träna Sverige en dag?
Fy fan.

Wednesday, September 23, 2009

Svårare än så är det inte

Med dom spelarna vi har så har vi inget i allsvenskan att göra. Det här är den sämsta upplagan av bajen jag sett i hela mitt liv. Hur? Hur..


Hur kan vi vara så dåliga?

Monday, September 21, 2009

Varför sura?

Varför sura dagen efter en så pass beräknad förlust? Inte jag. I dag firar vi. Min kvinna fick permanent uppehållstillstånd i dag på migrationsverket. Utredaren var en gammal knarkspanare som korsförhörde mig snällt i tio minuter och äntligen vet vi var alla "riktiga poliser" tar vägen när dom blir utbrända. Migrationsverket.





Grattis tjejen. Fy fan vad vi slitit för att få det att funka. Svenskt medborgarskap härnäst?

Wednesday, September 16, 2009

Måndagens träning


Under Måndagen drog jag ned till Årsta för att titta på träningen och möjligen söka svaret på vår dåliga formkurva. Gråblå moln formerar sig i en varning om sämre väder för vackert är det. Träningsplan på Årsta har den underbara frid och det lugn som en skogsglänta kan ge. Fåglarna sjunger och jag plockar fram en termos med kaffe, stryker mig fundersamt i skägget, plockar fram anteckningsblocket och börjar skriva ned frågor. Det tar inte lång tid innan en supporter i blåställ, med hammaren hängandes vid sidan likt en cowboys sexskjutare, hälsar på mig genom att lyfta läppen som en nickning och visa sin snus. Han klagar på det mesta och skulle vi följa hans råd skulle 8 av Måndagens startelva ställas av. Jag bjuder på en kopp fika och vi låter stämmer upp vår klagan och bedrövelse i enighet. En kverulansens duett. Det tar dock inte lång tid innan mina planer spricker. Batterierna i kameran sinar trots att dom kommer färskladdade. Satan. Så vad hann jag med?

Det jag han se dock var en träning som verkade ganska avslappnad. Mian hade särskild fysträning för ett par utvalda. Det var lite löpning runt koner, jogging planen runt och lite tvåmål. Det gamla vanliga.
Däremot fick jag ynnesten att få prata med Igor. Hans dåliga Engelska, mina dåliga batterier och det faktum att Mian ryckte i honom gjorde det till den kortaste intervju jag gjort någonsin på Årsta. Men pratstunden blev lika kort som batteritiden och när jag rannsakar mig själv tycker jag nog jag hade kunnat klämma fram lite bättre frågor. Nej, denna Måndagsmorgon gav inget visuellt eller intellektuellt.

SHQ : "Jahapp, jag befinner mig på Hammarbys träningsplan och med mig har jag vår försvarare Igor. Jag har ett par frågor jag velat ställa sedan du anslöt dig till oss. Frågor som pressen inte ställde.
Första frågan är varför valde du Hammarby?


IA: "Varför jag valde Hammarby?"

SHQ: "Ja"

IA: "Dom kom med ett erbjudande till mig i Moldavien och jag frågade inte om lön, jag frågade inte om någonting jag bara skrev på. Jag tvekade aldrig."

SHQ: "Hur beskriver andra personer dig? Alltså dina vänner. Vad säger dom om Igor?"

IA: "Vad menar du?"
Igor kämpar lite med hans nya språk engelska och försöker verkligen förstå.

SHQ: "Hur ser folk på dig?"

IA: "Från Moldavien?"

SHQ: "Från Moldavien till exempel".

IA: "Ja, eeh. Jag tror nog dom tycker att jag är trevlig".

SHQ: "Du är en bra man med andra ord?"

IA: "Jag försöker".

SHQ: "Jo, angående din potential: Hur stor är din talang? Hur pass mycket kan du förbättras?"

IA: "Jag vet inte. Jag måste jobba, jobba, jobba. Stämmer det med omgivningen kommer jag bli bättre."

SHQ: "Om du har några framtidsplaner hur ser dom ut då? Vill du ut på kontinenten och spela för ett storlag som Ajax till exempel?"

IA: "Näe, inte direkt. Jag har ju mina favoritlag i England och i Spanien men jag skulle även kunna tänka mig att spela i Holland eller Tyskland."

SHQ: "Vilka är dom då?"

IA: "Det säger jag inte."
Igor småler och samtidigt kallar Mian från ena hörnet på planen där det görs armhävningar i cirkel.

SHQ: "Du ska nog återgå till träningen. Lycka till och tack för pratstunden".

IA: "Tack själv."

Jaha och vad fan gör jag nu? Jo jag ska nog försöka förbättra mig själv istället för att önska det hos andra.

Exit SHQ

Monday, September 14, 2009

MR : Bajen - Örebro

Jaha och vad fan gör jag nu? Utan att riktigt kunna härleda vart i från det kommer så har mina känslor pulserat för Thom Åhlunds tillträdande. "Ett tränarbyte, vilket som helst tack. Just nu är listan lång på tränare som kan göra det bättre än Tony Tiger"

Ja så där lät det. Så skrev man här och var och visst såg det ut som om de flesta sprickorna som laganda, vilja, frenesi och agg var något som emanerade ¨från tränaren. Förhoppningarna var inte stora i går, dom var precis på väg att läkas. Thom Ålund gjorde debut som caretaker manager för vårt bajen och jag plockade fram kameran för att i detalj studera den stil som enligt Thom själv ska vara en motsats till TG's duttande.

Så fram åkte kameran för nu skulle vår taktik nagelfaras. Jag valde att av förklariga skäl att fokusera på de tre områden som inte fungerat: Försvar, mittfält och anfall. Rami är ett kapitel för sig. Det är ingen målvakt. Det är ett skägg med tuff månadslön.

Brasklapp El Paradoxe : Jag avskyr kommentators-metodiken som kan summeras upp med beskrivningen "Facit och Förstoringsglas" Både Glenn Strömberg och Jens Fjällström driver denna metodik till besatthet när dom tar en liten detalj, fryst bild eller repris och försöker lansera ett argument som ska framstå som om det gäller hela taktiken. Cant stand it, uhu. Därför vill jag påpeka att bilderna ni ser här ingalunda beskriver några unika händelser utan att det ofta är något genomgående.

Oh well, klart är att vi nu spelar lite tajtare i backlinjen, lite bättre samspel med mittfältet i försvarsfrågan och allokeringen av manskap för markeringen har blivit lite bättre (se bild Höger) än på TGs tid där han uppvisade dessa brister vilket kunde leda till tillfälligt kaos och att vi fick eländigt svårt att komma ur zon som ni kan skönja på bilden här under som är från Kalmar matchen..








Ett annat aber som vi blivit drabbade av är att backlinjen lätt kunde splittras. Man kan inte ha 20 meter mellan sig om man heter Igor och Monday när Johansson & Johansson är uppe i banan och leker Cafú . Se bilden här under.







Det är like tomt och öde mittbackarna emellan att tankarna går till ett skrivomslag från 80-talet.

Ett problem som dock kvarstår är det som Castro-Tello förkroppsligar. Från många supportrar ekar det beröm och visst är det kul med en egen produkt som dessutom kan bjuda på det där gosiga. Jag håller inte med om det där med Castro-Tello. Han pressar för lite och får sedan bollen, gör ett par vändningar och lägger till sist passningen som Dahl/Haris hade kunnat lägga i första läget.

Visst han driver boll och går på avslut och det sticker ju faktiskt ut i Bajen (för så dåliga är vi just nu) men kolla gärna lite extra på hans beslut och blick så tycker jag det påminner om en bolldrällande och oinspirerad Gazza som ur EM 96 där ofta spelet rentav förstördes av att bollen skulle gå via honom. Sure... hes all we got har jag lä
nge tänkt och tyckt men han har också stått på planen och spridit sitt kaostråcklande inom laget under samtliga av våra rejäla genomklappningar de sista 15 matcherna. I matchen i går drevs han på flykten genom att Örebro hade två man på honom när han kom nära boxen och han började där antingen insticka eller spela hem.


Hans två försök till finter och ett till pass när han stod i eller strax utanför boxen är ett övertydligt exempel på det. "Djävla fjant, han tror att han är Totti" skrev en kunnig supporter om Pablo Pinoes Arce och jag undrar om vi inte har något liknande här. Frågan är om vi ens ska ha en "mezzopunta" i ett lag som hotas av nedflyttning. Eftersom han varken är anfallare eller mittfältare så får vi sällan ynnesten att se honom tokjaga en back eller målis.

Väck med honom och ge Andreas Dahl mer utrymme. Han spelar rakare och enklare
och att krångla till det i ett krislag slutar nästan alltid illa. Möjligen kan vi spela 4-5-1 med honom som ortodox mittenmitt och på tal om mittfält:

Till mig säger Traore på en träning att han passar bäst som defensiv mittältare och så kanske det är men klart var att hans positionsspel och oförmåga att plocka upp boll-löpande spelare var bara sämre än Söderström som ofta kliver in i banan men trots detta är vårt mittfält, match efter match, inte söndersprunget men söndersvärmat. Motståndarlagen lyckas ofta få det att se ut som om dom spelar med en man mer.





Såväl Söderström som Traore är på tok för långsamma eller slut eller bägge. Dahl är inte överdrivet snabb han heller men snabbheten är absolut imperativ eftersom det är den som gör att agget, skavandet och bollvinnandet lyckas. Vi måste bli bättre och snabbare att spela utan boll. De lag som inte bara vunnit på Söderstadion men gjort det i style har det gemensamt att deras spel utan boll varit riktigt bra. Att sedan tvingas bevittna Söderström jogga in i straffområdet och lägga upp sina falukorvar till ben för avslut med den stabbighet som kommer när man snart är 40 är fanimej inte snällt. Inte mot oss och inte honom.

Detta tar sig direkt uttryck i anfallet. Anfallet har onekligen fått något gott att suga på. Ingen tung targetplayer eller någon snabb att lägga i djupet till. Detta slutar med att Rafael är den som får ta emot inringad av motståndare (Bilden under) som just kan det där med att spela utan boll. Att lägga den vidare i djupet till Castro kan man glömma eftersom han är för långsam så det får bli en enkel pass till honom så är cirkeln sluten.


Detta är något av de problem jag tycker vi har nu och jag tror att om vi kan träna hårt på detta så ska vi kunna stanna kvar. Thom måste få ut mer av laget men frågan är om inte laget måste få ut mer av Thom?

Friday, September 11, 2009

Plåta sig lite. Men bara lite.


Snyft. Man är lika slut som raketost. Man går igenom gamla rullar och neg och hittar bilder som gav ryggdunk och beröm på det glada 90-talet. Folk trodde faktiskt att jag hade talang som fotograf. Neggen är lite gamla, lite grådaskiga, dåligt fixbadade och utmattade. Dom andas samma kult och anor som den där feelingen du får när du hör knastret av en LP-skiva.

I dag kommer man inte långt. Jag kursade som fotograf ett par år innan den digitala bildbehandlingen slog igenom bland yrkesfotograder och ett par år efter det följde privatmarknaden. I dag har nästan alla en digitalkamera och plåtar dammkornsbefriade bilder högt och lågt och det värsta är att rätt många har talang utan att dom visste det. En tjej jag känner jag som har ett märkligt och dåligt sinne för fotografi har helt och autodidakt lärt sig kompensera detta med efterbehandling i photoshop. Hennes bilder saknade tanke, fantasi och stil. Bokstavligen som om ett litet barn hade lånat hennes kamera och höll den rakt och fint och tagit bilder i hem och ute på måfå.

Jag började plåta för jag ville vara tuff och speciell. Ett av skälen jag slutade plåta är att jag inte hängt med och är inte så speciellt att plåta längre. Samt att konkurrensen har blivit stenhård.






Bilderna ni ser här hade viss schwung på mitten av 90-talet men i dag kommer man inte långt med dom. Ska man dränka sig i framkallare och fixbad eller hänga sig i tvistad mellanformatsfilm?

Thursday, September 10, 2009

Bästa Maten


Har svårt för all matporr och i synnerhet svårt för 50+ författare som inte vågar prova viagra och därför låter sina undertryckta lustar ta sig uttryck i mat. Men...

En bekant skulle åka till Bryssel och där har jag varit och har ett bra minne i från. Så här svarade jag.


"Jag anser nämligen att Belgien har den bästa maten i världen.
Jag kommer inte ihåg namnen på krogarna jag gick på och det var en 5 år sedan eller något. Det finns en som ligger 10 kvarter bort från stationen om du följer rälsen mot Antwerpen.

Ingen nytta va?

Däremot ett fint minne om hur jag kom till just den krogen. Jag var på väg tillbaka från Antwerpen och skulle hålla på tåget till London men hade en två timmar att ta kol på. Jag kollade i tågmagasinet och där föreslog man en hotellkrog så jag knatade dit.
Vinröda gardiner typ ridån på en teater, inrökt, småslitet och det gick inte att säga vad det var men det "kändes" mycket som hemliga armén eller något annat konstnärligt. Jag kan tänka mig att en och annan fotograf fått låna stället för porträtt.

Jag var ensam där inne och det var strax innan fyra när kyparen med sådana där pröjsare som man klippt av Poirot rakt av. Jag blev feg och vågade mig inte på något särskilt eller nytt så jag stänkte till med en entrecote med bearnaise och pommes frites. Jag vet: Rena rama vägkrogsångesten och jag klämde min teori att belgisk mat är den bästa i världen och att dom har några av dom bästa kockarna och att...
"Yheez, we are ze best mounsier!!" vrålade kocken med malm i stämman.


Han såg ut som arketyp nummer två och han hade tagit ett kliv framåt genom svängdörrarna som ledde till köket, tog ett steg tillbaka, brakade in i köket igen och lämnade mig kvar i en coen & coen scen.

Jag är en vän av ordbajs och överdrifter. Hur skriver man då om man verkligen vill få sin läsare att begripa att man verkligen, verkligen menar att det var förmodligen det godaste jag ätit?
Kött-kvalitén och kryddningen : Perfekt. Såsen var som att "hitta hem" till orginalet man bara vet att detta måste vara källan av guld. Jag höll upp såskoppen ungefär som jag "visste" att det var graalen jag höll i handen. Pommes frittten kan jag bara inte beskriva annat som bäst.

Flera gånger tänkte jag att skulle åka hemifrån Battersea tillbaka dit över en helg med inga egentliga andra planer än att återigen få besöka krogen. Det blev aldrig av tyvärr.
Synd att jag glömt namnet på krogen för jag har en bestämd känsla av att den finns kvar.

Saturday, September 05, 2009

Krogjournalisterna


P1*s Medierna har ett strikt ramverk när man granskar andra journalister. Man går inte på gut feeling direkt utan håller sig till nomenklaturan stöpt av medieskolor och PK. Inte konstigt att programledaren Petter Ljunggren talar så där strävt och långsamt
som om han läste ur en instruktionsbok.

Nu håller man på att hacka ned krogjournalister och när man lyssnar på en kvinnlig krogjournalist som dom ringer upp så får jag ett starkt intryck att det verkligen är skilda världar och att krogjournalismen är en speciell, nästan autonom mediesfär.

Det jag undrar är om man verkligen kan ställa samma krav på dom som man gör på andra journalister. Krogvärlden är en speciell värld där just sociala faktorer, vad som är inne, vem som känner vem och tight nätverkande råder. Fritiden och rekreation ska trots allt vara ett alternativ till verkligheten så tacka fan för att det kan bli lite upp och ned vända världen (lyssna bara på Nöjesguidens chefrdaktör som dom ringer upp) där vänskapskorruption inte är något upseendeväckande eller moraliskt förkastligt. Alice i Puinderlandet.

Precis som med fotbollsjournalisterna där dom mest nedgångna är gamla fotbollsspelare själva så verkar det som om "kocken får skriva recensioner och journalisten laga mat" eller något ditåt.
För er "riktiga journalister" : Skulle man kunna tänka sig ett och annat undantag vad det gäller krogjournalistiken eller är P1's medierna inne på rätt spår? Själv vet jag inte riktigt, därav frågan, men det är lätt att se hur denna journalistik utan någon etikdressyr ballar ur som en svartklubb driven av Thorsten Flinck men hellre det än en fyra delars reportageserie
"Kadhammar. Innefrån Kvarnen".

Martin Schorri i Dagens Media har uppmärksammat det här frånnandet.

http://www.dagensmedia.se/asikter/kronikor/article67114.ece

P1's Mediernas program:

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=3077867

Friday, September 04, 2009

Editors nya

Världens bästa indieband Editors har en ny singel ute som är lite gott att suga på tills vidare. Smakprov av den kommande albumet "In this light and on this evening". Wow tyckte jag och började tänka på den där sommaren när jag meckade PC för XL Computer, skrev för ett fotbollsmagasin och njöt i största allmänhet.
Jag var ensam. Nessi hade flyttat ut och särringen var i Argentina i väntan på visum.

då !
Då ! !
DÅ ! ! !

Då fick jag tag på Editors sista album "An end has a start" och den var precis så där bra som andra album brukar vara. När dom går från riktig indie till business indie. Jag ville njuta så igen. Men efter tre sekunders lyssnande kom jag i håg var jag oroat mig för i ett år. Nämligen det faktumet och bland musikmurvlar consensus att tredje albumet alltid är dåligt
Alltid? Nja, kanske inte men du vet vad jag menar. Bandet ska utvecklas, pröva något nytt och fly undan prestigepiskan där kriktiklyschan "Tjatig och enformig" ska undvikas.
Detta bara för att fastna i nästa klyscha.


Trist. Så trist.

Huruvida nästa platta av Editors blir så har jag ingen aning om men tecknen finns där. Användandet av synt svider. Just sådana slingor som får tankarna till DAF, Nitzer Ebb, Boytronic och annat 80-tal. Synten är ingen period vi människor ska vara stolta för. Det var en nödvändig skada som provocerade fram motsound samt utveckling för dom som var iblandade. Depeche hade aldrig låtit så bra som dom gjorde på 90-talet utan lekstugan på 80-talet. Men det är när Tom Smith ska hänga över synten som Chris Martin som jag stänger av.
Varför tror band att dom inte kan drunkna när dom hoppar i mainstream älven?

Wednesday, September 02, 2009

Impossible? Inevitable

Det var ren logik eller som en naturlag. Man kan inte träna ett lag om det bara förlorar, om det dessutom förlorar hemma hela tiden kan man inte träna det laget och svårare än så var det inte.

Själv blir jag duktigt trött på alla som spekulerat i framtida problem som mest stavas till "Om vi sparkar Tony så blir det bara värre och då blir vi lika struliga som aporna". Framtida problem när vi har en större fisk att steka i nuet? Kunde, borde, vore och annan konventionalis kan ni glömma. Ibland är det bättre att fatta ett felaktigt beslut än att inte fatta något alls. Det har vi gjort nu.

Blir vi? Det är som att säga att vi själva klarar av interna problem bättre än dom där loppätna överklasspälsarna från andra sidan drickat. Att vi är lika oeniga som dom. Bollox.


Vi har sparkat en tränare och här ska fan inte bli något strul, internkäbbel, falanger och avhoppare som trottar ut på någon säker blog. Låt medierna få uppsfinna sin beskärda del av problem. Låt människoätarna inom kvällspressen få sin skålpund kött.
Själva har vi en uppgift att lösa. Ge Thom och laget allt det stöd dom behöver.

Micke Andersson besparade oss ett nytt fackeltåg för dit hade det kommit om Tony fått sitta kvar allt för länge vid rodret med kursen spikad på isberget superettan. Kan Thom inte få oss ur kurs får ingen skugga falla på honom. Han kanske får sitta kvar och få en "fair crack of the whip" i superettan. Iskallare än en isberg, jag vet, men vad har vi då att välja på om vi nu ska ojja framtid. Hade någon velat se Tony kvar där hos oss efter att kapsejsat skutan bajen? Hur lätt kan vi då få en tränare som ställer upp? Vilken plånbok har vi då?¨

Nu är vi som sagt inte där. Kan Thom som tränare rädda oss kvar? Ja, jag tror det och snart ska jag förklara varför. Jag ska skriva vad jag minns om tiden när jag plåtade Bajen och Thom var assisterande. Mest tror jag han kan få oss och laget att le igen. Få tillbaka lite av stämmningen.

Sunday, August 30, 2009

Nej han måste gå och svårare än så är det inte



På bajenlistan skriver en medbajare att

"Vad man än tycker om Tony så ökar man risken av nedflyttning signifikant om man sparkar honom. Ingen bra idé..."


Så där är det ju bara inte. Tror du vi skulle ha överlevt Allsvenskan om Roffe Z fått fortsätta istället för att Cratz kom in? Han förändrande väldigt mycket väldigt fort. Det är helt klart än större chansning att låta honom sitta kvar och lägger du till det faktum att vi spelar som sämst under Höstarna med TG och körs över ofta är det ganska självklart att chansen för nedflyttning är övergripande med TG. Dessutom får man ju jämföra med det som ska ersätta honom. Om Brian Kidd, Tom Prahl eller Lennartsson är intresserade är ju saken självklar men märk gärna ordet "om" där.

Vilken disciplinerad tränare som helst med godkända allsvenska meriter
duger och så få är dom inte.

Att vi inte ska göra någonting är inte bra och även om han klarar biffen
måste han ändå ersättas för att han lyckas få ut så lite av laget. Den dåliga kursen skulle fortsätta och några ytterligare nyförvärv är att glömma eftersom det uppenbarligen inte hjälper. De nyförvärv vi har gjort är mycket bra men eftersom det inte förändrat något måste vi alltså
söka förklaringen för vår stundande undergång någon annanstans.

Snacka om att stå med "your dick in your hand"

Kalmar - Bajen står 3-0 nu

Det enda som kan rädda oss är att Gais spelar sämre än vad vi gör just nu och det är knappt möjligt så det luktar ettan lång väg nu.

Tony kan gå nu tack. Vi behöver en aggressiv coach med fokus på disciplin. Om det inte går: vilken djävla tränare som helst med lite sunt förnuft kan göra ett bättre jobb. Så här dåliga är vi inte.

Utöver det är jag så duktigt trött på hans djävla snack. Jag beställde att laguppställningen över SMS och då ringer ett färdiginspelat meddelande med Tony upp och han börjar sitt snack om alla dom där färdigheterna som vi ska visa upp men aldrig har. Efter en minuts babbel la jag på och han hade då inte ens nämnt startelvan.

Har det slagit någon på listan att Tony kanske bara är en äldre version av sådana där rotlösa, halvseriösa, ID-jagande värmlänningar som brukar flytta till 08 och leka bajen titt som tätt.

Det räcker nu. Det räcker och blir över.

Blåst

Jaha. Sista Augusti. Sista sommardagen, ligorna har startat så nu kör vi igen. Nu skriver vi.

Man känner sig blåst. Moderaternas partiledare Freidrich Reichfeldt gick till val på att bekämpa "utanförskapet". En taktik och retorik som tog och resten kan vi. Vad jag dock inte begrep var att Reichfeldt menade det han sa. Jag tillhör utanförskapet och regeringen har bekämpat oss med synnerligen hårda och tuffa medel. Det är vi, utanförskaparna, som är FI. Problemet.

Jag som trodde man skulle få hjälp att komma tillbaka in i matchen. Mer i detta ämne kommer.

Sunday, July 26, 2009

Klart grabben ska ha ett lasersvärd

Helt Wunderbar. Varför hade dom inte sådana här på min tid? Grabben skramlade ur varenda öre ur spargrisen och stabben hans hjälpte till med några extra hundralappar.

Jag har en lycklig son just nu.

Wednesday, July 15, 2009

Fortsatt paus

Som ni märkt så ligger jag lågt med skrivandet och i dag kommer Kieyon hem till mig för ett par veckor men i Augusti tar vi nya tag. Bajen, foto, politik...det gamla vanliga.

Wednesday, June 24, 2009

Tre

Tre skäl att njuta

1. Charlie Davies utmanar Casillas. En bajenspelare springer sönder Europamästarnas försvar. Att apberget och råttboet skulle ha en klasslirare i en turnering kan dom drömma om.

2. Vädret. Jag älskar solsken och svårare än så är det inte.

3. Andreas Dahl. Det gamle Coventryproffset är klar enligt hyfsade källor. Äntligen en mittfältare och stålarna från Zengin kunde inte komma bättre.

Åter till matchen.

Sunday, June 07, 2009

Jamen bänka den där djävla halvjuggen


Bänka Zlatan. Jo, jag menar det. Jag har sagt det i flera år och det inte bara ett resultat av Lördagens dråpliga resultat.
Sist jag ville att han skulle bänkas var inför EM och där blixtrade han till med två mål bara för att träda tillbaks i skuggorna.

Problemet är självklart inte Zlatan. Lagerbäck och fotboll lodrätt, sju bokstäver.

P
R

O

B

L

E

M

Han kan göra två saker. Det ena är att ändra taktiken så att vi utnyttjar Zlatan bättre och då handlar det taktiska instruktionerna inte så mycket om vad Zlatan ska göra och inte utan de andra 9. Zlatan måste då användas som Target player_på riktigt_och andra spelare måste se till att ta mer och bättre löpningar in i boxen eller mot/nära honom. Sådant stavas fixstjärna och det strider mot Lagerbäcks icke töjbara filosofi.

Det andra är att helt enkelt använda sig av forwards som gör vad forwards ska göra: Mål. Att Jonathan Berg inte får spela från start är inte konstigt eller nytt. Det är så upp och nedvänt och medans vi hänger där i läktarräcket med blodet rusande mot huvudet för att skåda Lagerbäcks värld så upptäcker vi att Henke Larsson är kvar. Mannen som är slut sedan tre år tillbaka fortsätter att droppa djupt ned i "hålet" framför boxen och gärna samtidigt med Zlatan så vi har absolut NOLL gula tröjor där. Anledningen till det är enkelt. Alzheimermedicin räknas som doping och det krävs sådana för att Larsson ska komma ihåg vilket håll ska spela åt.

Nej, det här är inga svåra bitar utan självklart. Tre snabba stänkare:

1. Kraven.

En annan sak Lagerbäck inte kan eller gör är helt enkelt att ställa krav. I Ajax och Inter ställdes det stundtals orimliga krav på Zlatan men Zlatan levererade. Krav i Lagerbäcks lagomlulliga letargi hör inte hemma. Han ställde krav att spelarna skulle stanna på hotellrummet och ett par fnissade bara och sket i det. Även om Lagerbäck skulle ställa krav_på riktigt_har det ingen effekt. Ingen av spelarna kommer petas i alla fall. Är man inne i landslaget är man där tills man slutar med fotboll helt och hållet. Mentala kriterier saknas inte : Lojalitet, stor lagarbetare, sakna ambitioner och håller käften.

2. Mental profilering

Precis som med bajen ser landslagets spel andefattigt ut. Det saknas frenesi, aggression och snabbhet i tanken. Att svenska 13-15 åringar övar teknik sju gånger så lite som franska är inte mycket vi kan göra åt. 9 av Lördagens spelare kan inte gå förbi en gubbe eller två och så kommer det bli. Ute i Europa ser det inte så annorlunda ut bland nästa generation ungdomar som Lagerbäck tänker bränna men där finns rätt psyke. En som har det som saknas är Pontus Wernbloom en annan är Fredrik Risp. Dessvärre spelar dom i riktiga klubbar i riktiga ligor och inte längre i Allsvenskan eller SAS-ligan. Detta för oss in på:

3. Spelarval.

Som jag skrev tidigare måste landslaget bli en plats dit man kommer om man är i form, spelar i bra liga, spelar i bra klubb. är hel och inte för gammal. Sverige är för litet för att vi ska låta utlandsproffs ruttna. Svenskar med dubbelt medborgarskap måste öronmärkas med en landskamp så vi inte tappar spelare till andra länder. Landskamper eller två bidrar ofta att öka spelarens värde och en möjlighet till en bättre klubb och mer utveckling. Vi kallar detta för mutual consent och det används inte av Lagerbäck. Rent hypotetiskt skulle vi kunna ha en supertalang i Juventus. Vi vädrar honom i landslaget och vips blir han intressant. Landslagsuppdrag ger även ökat självförtroende samt att vi då kan få se den förmåga som är omöjlig att scouta: Att kunna höja sig rejält i en landskamp.

Om ni tycker ha läst detta tidigare så stämmer det. Jag har skrivit om detta mer gånger vad jag minnas. Jag nöter och nöter med mina upplägg men förgäves.

Precis som Lagerbäck.

Thursday, June 04, 2009

W R A A A H ! ! !

Legat lågt på sista tiden och fortsätter med det. Pang. Så där bara så drog skrivlusten out the window och det är när jag ska krysta fram texter som det blir riktigt bad.

Thursday, May 07, 2009

GÄSTSPIEL ! ! !



Om det är mig ni letar efter skriver jag under denna och nästa vecka på Mary X Jensens blog
http://minamoderatakarameller.blogspot.com/


Här däremot är det en annan som skriver. För första gången i Taxichaffisgläfsanets historia får någon annan skriva. Det rör sig om matematikern och min bekant Samuel Sirén som jag skrev om tidigare.


Samuel skriver till mig:
"Som inte speciellt engagerad vare sig fotbollspelare- eller åskådare är jag naturligtvis både förvånad och ärad över att mina skriverier nu får utrymme på denna blog -- fast det är ju förstås en sak som angår oss alla lika mycket, helt oberoende av nivån på vårt fotbollsintresse!"

Det handlar om piratpartiet. Take it away Samuel.


*******
Är är en ganska konservativ medelålders man som aldrig någonsin har "fildelat". (Och jag tycker illa om piratkopiering.) Ändå har jag nu gått med i piratpartiet, har för avsikt att rösta på dem i EU-valet och ge dem ett icke enbart symboliskt penningbidrag till deras valkampanj.


Orsaken till att jag nu med eftertryck väljer piratpartiet är förstås att alla andra partier helt uppenbart är beredda att införa sinnessjukt oproportionerligt repressiva lagar och kontroller för att en ganska oväsentlig näring (nöjesindustrin) under några år till skall kunna klamra sig fast vid en fullständigt obsolet och förlegad affärsmodell.


Det vore ju en sak om det handlade om krig och terrorism, om akut brist på mat eller på rent vatten. Då skulle man ju kunna förstå om situationen faktiskt vore så fruktansvärt allvarlig att vissa tillfälliga inskränkningar i den personliga integriteten vore nödvändiga.


Men nu handlar det inte om något som är ens det minsta lilla oundgängligt för någons överlevnad eller hälsa, utan om att en i sig ganska oväsentlig industri skall kunna hålla fast vid ett förlegat sätt att tjäna alldeles för mycket pengar, att dagens trubadurer, skådespelare och andra gycklare och deras finansiärer överhuvudtaget inte skall behöva anpassa sin affärsmodell till utveckligen.


En total, en helt osannolik, en fullständigt patologisk brist på sinne för alla proportioner. Ungefär som att jämna ett helt samhälle med marken bara för att kejsaren under några veckor skall kunna ta morgonpromenader ostört på just den platsen.


Skrämmande är också hur politikerna som en skock får förefaller kontrolleras av nöjesindustrins lobbyister. Denna undfallenhet inför nöjeslobbyisterna kan givetvis bero på att politikerna på riktigt låter sig duperas och övertygas av olika nöjeslobbyister om att ungdomars och andras "fildelning" är ett så fruktansvärt allvarligt samhällsproblem att alla svenskar och övriga européer för all framtid måste acceptera väldigt väsentliga inskränkningar i den personliga integriteten. En betydligt mera sinister förklaring till denna anmärkningsvärda undfallenhet är att politikerna cyniskt utnyttjar och exploaterar nöjeslobbyisterna och nöjeslobbyisternas argument för att själva kunna bygga upp en infrastruktur för (en till sist) total övervakning av medborgarna. Kan förstås själv inte bedöma vilken av dessa två förklaringar som är den mest korrekta. Svaret varierar dessutom rimligen från parti till parti och från politiker till politiker. Väldigt obehagligt är det likafullt.


Hursomhelst, låt oss inse: EU-valet spelar normalt nästan ingen roll alls. Det har faktiskt ingen som helst praktisk betydelse för någonting om Sveriges moderater eller Sveriges sossar får några enstaka mandat hit eller dit. Sådana "strömandat" som det i praktiken är fråga om hät har ingen betydelse överhuvudtaget.


Däremot, om det svenska piratpartiet skulle komma in i EU-parlamentet, skulle detta faktiskt spela en väldigt stor roll: Förekomsten av piratpartiet i EU-parlamentet skulle utgöra ett kraftigt bakslag för Europas alla antidemokrater och övervakningsförespråkare, och det skulle få de etablerade svenska och europeiska partierna att vakna upp och förstå att människor i Sverige och Europa tar privatliv och personlig integritet på djupaste allvar.


Vi kan i EU-valet alltså välja att av slentiran och gammal vana rösta på ett sätt som inte spelar någon roll alls, eller att aktivt välja att rösta på ett sätt som just nu, i just denna tid, vid just denna kritiska tidpunkt faktiskt spelar en alldeles oerhört stor roll.


Det finns i EU-valet den 7 juni egentligen bara ett enda rimligt val: Rösta på piratpartiet! Inte alls för att piratpartiet i sig är så utomordentligt bra - det tycker jag ju faktiskt inte ens själv! -, utan därför att piratpartiet i EU-parlamentet nog beklagligtvis är det enda sättet att verkligen ruska om de etablerade partierna, att på ett sätt som inte kan missförstås visa för politikerna att här i Sverige värnar vi medborgare fortfarande om vårt privatliv, vår personliga integritet och vår frihet!

Friday, May 01, 2009

Moments

Det var länge sedan jag slängde in en stänkare i bildserien "Moments". I dag fortsätter den. Det var mot Malmö 2003 som jag var inne på planen i egenskap av dokumentärfotograf.
När lagen kom in så kändes planen så stor och barnen så små. Östra som en vägg av dömande ögon och inga gränser för potentiell paranoia och panik ångest.

Friday, April 24, 2009

SHQ gästspelar

Yep. Just nu så skriver jag tre bloggare. Det är ingen mindre än Mary X Jensen som riskerar hälsa och förstånd genom att upplåta cyberutrymme åt mitt legobloggande

Mary fick mitt ok att slänga upp en gammal goding och here ya go.

http://minamoderatakarameller.blogspot.com/2009/04/abu-utkastarverket-och-en-bokhylla.html

Tack Mary och jag return the favor any time.

Veckans Citat

Samuel Sirén är en intressant människa. Han har en websida han inte längre uppdaterar vilket är synd. http://www.samuelsiren.com/

För sju år sedan kivades vi på Sourze.se om kulturfrågor och bägge var nog riktigt förbannade på varandra. Därefter klev Samuel med på en av mina epostlistor, vi började epost privat och i dag räknar jag honom som en av mina vänner. Vi har inte träffats så mycket men privat har vi nog dundrat iväg ett par hundra email genom åren om ditten och datten.

På en av de här epostlistorna så har vi hög sekretess men det han skrev häromdagen var så bra att den åker ut genom rutan på en gång och det här är första gången jag bryter den regeln.

Jo, så bra var det. Det gällde Pirate Bay rättegången och hans kommentar vänder sig mot film och musikindustrin.

"Om de hade försökt fatta tekniken istället för att styvnackat insistera på att det är en grundläggande rättighet att fortsätta sälja plast- och pappbitar hade de sannolikt löst saken för länge sedan. Nu har de istället blivit omsprungna av tekniken, och kräver därför att alla andra människor för evigt skall ge upp väsentliga delar av sin personliga integritet för att nöjesindustrin under några få år framåt skall kunna fortsätta med sina gammaldags plast- och pappbitar."

Värt att lära sig recitera det hela innantill och uttala det hela som om man smakade på ett utsökt vin.

Jag har valt att inte debattera fildelande för det skulle bli för mycket att skriva, för spritt och ogenomtänkt men den bristen har alltså den gode Sirén tillrättaordnat åt mig.

Friday, April 17, 2009

Veckans Värstning

Normala firmapojkar skrämmer inte mig, men det här. DET HÄR...är en läskig, läskig tjomme.

Wednesday, April 01, 2009

En klassiker

Jag har fastnat rejält för ESPN Classic. Kanske är det åldern och den tilltagande gaggigheten som gör att man hellre ser än match från 80- eller 90-talet än att kolla en repris på en CL-Match man knappt sett. Visst fotbollen är bättre nu än då och inte så lite men det finns något där, något subtilt och nästan abstrakt som kittlar hemisfären.


Jag ska försöka precisera mig.


Man vet ju hur det går i bägge och även om bägge är någon typ av final blir det ändå ett bättre sug. Självklart är att den som väljer ut dom här matcherna har samma fingertoppskänsla som vinmästaren på en michelin-krog. Han kan skilja på matcher och matcher. För ett par veckor sedan visades Blackburn - Chelsea från den 21:a September 1998 som slutade 3-4.

Tore Andre Flo hade precis börjat göra sig ett namn och på fri transfer hade Brian Laudrup anlänt men bägge fick börja på bänken och bägge såg till att avgöra med ett fint samarbete som slutade med två mål. Matchen svängde tre gånger och det bjöds på kortpassningskompetens och coola kontringar.

Men härom dagen gav man järnet och plockade fram en av de mest episka matcherna i Englands historia. En match som innebar början på slutet för Liverpool och starten på epoken Wimbledon som varade i ungefär lite mer än 10 år. John Motson, världens bäste fotbollskommentator, skrek ut med sin vackert gälla röst som alltid berör, alltid suger dig med i inlevelsen, alltid får dig att känna något i magen och sparar på krutet tills det verkligen gäller.

Kommentaren löd "The Crazy Gang have beaten The Culture Club!"



Men hur gjorde dom? Hur lyckades verklighetens BK Rushöjden? Enkelt. Om man har ett mittfält med både Vinnie Jones och Dennis Wise, en målskytt som Lawrie Sanchez och bygger allt, precis allt på en djävla vilja så kan man nå den skiljelinje där orden "vilja slår klass" går från floskel till påtaglig verklighet. Åsså Dave Beasant som skipper. Så klart.

I dagens toppfotboll finns det inget utrymme för klubbar som gamla Wimbledon. De som försöker och når en högsta division måste ändå göra en makeover, anpassa sig till marknadsdagar, profilering och aktieägare. Det är lite som kvinnliga befäl i försvaret för ett par år sedan. Dom var nästan tvungna att skrika, svära och snusa som män för att kunna bli tagna på allvar och få en chans.

LIte trist.


Speaking of kvinnor, fotboll och bli tagna på allvar: förresten. Tommy Engstrand är i storform : "Skruva den som Beckham, finns det ju en indisk film som heter" . lyckades han i, skrivandets stund, haspla ur sig under matchen England - Ukraina som går nu.

Kan bli en klassiker det med.

Om Blackburn - Chelsea 980921

http://www.independent.co.uk/sport/football-flo-finish-seals-furious-battle-1199919.htmlhttp://www.premierleague.com/page/Magazinedettail/0,,12306~1143510,00.html

Om Dons stora seger.

http://en.wikipedia.org/wiki/1988_FA_Cup_Final

Friday, March 27, 2009

Taktisk texttegelsten

Mer catchy titel än Urotningshotade Anfallspar och 4-5-1 är förmodligen 4-2-3-1 som är tvilling till 4-3-3

Jag missade träningsmatchen, Jo, jag gjorde det.....

Jag slängde mig över telefonen och ringde kollegan Billy. Han bekräftade att vi kört 4-5-1 på träningen. Vi sade inte så mycket mer för det hela sade oss allt. Dels för vi minns alla Tommy Davidssons 4-5-1 och dels för att han och jag har stött och blött teorierna varför de gamla anfallsparen är på väg bort från den moderna fotbollen. Varför det såg så bra ut när Runström och Pålle spelade som par och varför det bara känns domedag med ett bajen i 4-5-1
Det hela fick mig att slita med frågan lite extra och den här text-tegelsten är alltså resultatet av det slitandet. Anledningen till att den rubriken här andas milt vansinne, lätt pedagogik och djup av taktik-mysticism. beror helt enkelt på att jag fått rätt många intressanta reaktioner från läsare på sista tiden i email.
Med ett budskap som man kan koka ned till :

"Bra skrivet, men jag kan ju inget om fotboll"

Då ska jag försöka mig på konststycket att försöka göra fotbollstaktik till både intressant och begriplig. Dömt att misslyckas eftersom fotbollen är paradoxal. Det enkla spelet är en av världens största och djupaste ämnen.

Historisk bakgrund

Alla vet var den Svengelska fotbollsmodellen kommer i från men inte alla vet var britterna själva fått den i från. Exakt var när och hur 4-4-2 uppfanns är väl inte till resonemanget något bärande argument men det absoluta genombrottet och debuten skedde på Wembley den 30:e Juli 1966 under ledning av den mytomspunne och kompetente Alf Ramsey. Västtyskland hade anlänt med en ung Beckenbauer i ett 1-4-2-3 system (Franz var dock mittfältare och inte libero) som stod i bjärt kontrast mot den 4-4-2 och matchen hade mycket väl kunnat vunnits av Tyskarna hade en ribbstuds som det krävdes digital teknik och 30 år för då belysa klarhet huruvida England hade ett mål eller inte.

Det var inte bara laget som vann eller Geoff Hurst som vandrade in i fotbollshistoriens pärleport med sitt hattrick det var en taktisk seger och inte långt därefter började fler och fler landslag och klubblag i Europa använda sig av 4-4-2.
Fyra försvarare, fyra mittfältare och två anfallare. Om fotboll är ett språk så är detta engelskan.

Vad man ska ha klart för sig är att sådana sifferkombinationer säger inte allt och i värsta fall inget. Det är hur formationen spelas som har mer taktisk distinktion. Siffrorna anger utgångspositioner och kan skvallra om vilka spelartyper som där finns men resten är upp till tränaren och assisterande att förvalta och förändra för att undvika förutsägbarhet.

Formationer och en eller två forwards?



Formationer skvallrar även lite om hur pass modernt och effektivt laget är

Exempelvis så spelade den störste nyskaparen inom fotboll de senaste åren, den kompetente José Mourinho, en modern 4-4-2 "diamant" i Chelsea samtidigt som hans totala motsvarighet på allt, Lars Lagerbäck, spelade en äldre och omodern 4-4-2 "diamant" som var alldeles för utspridd och hade malplacering som princip.

Tittar man dock på anfall så går skiljelinjen mellan två system. Ett system med en forward centralt som ofta bildar diamant med omkringliggande, offensiva mittfältare och ett annat system med en "rak" anfallslinje bestående av ett stridspar med två forwards. Dessa två forwards brukar vara två skilda spelartyper. "Fyrtorn och släpvagn" dundrade metaformekanikerna om Niall Quinn och Kevin Philips i Sunderlands upplaga från sent 90-tal eller varför inte Duncan Feurgerson och Graham Stuart i Everton? Här finns dock en motsats.

Ett av de mest lyckade stridspar jag sett i ett landslag var Kenneth Andersson och Martin Dahlin som bägge var hårt arbetande, hade utmärkt fysik, tekniskt godkända och mycket starka på huvudet och i den här kategorin fyller vi på med Alan Shearer och Les Ferdinand. Denna kategori behöver dock en länk mellan mittfält och anfall för att lyckas. Ferdinand och Shearer hade Peter Beardsley och Kenneth och Martin hade Thomas Brolin. Gav spelade dom inte fram målskytten så spelade dom fram framspelare. Den "fria rollen" hade här sina högglansdagar. Slutet för Thomas Brolin och Peter Beardsley signlarerade även slutet för två forwards och den fria rollen. Inom ett par år gick det inte att se skogen för alla trän eftersom lagens offensiva mittältare i bland kunde vara tre stycken och deras rörlighet, positionsbytande och flexibilitet gjorde att det inte längre behövdes någon fri roll.




90-talet och förändringarna kommer.

Men sedan händer något. Varför jag väljer just dom här två anfallsparen har att göra med att dom var nästan dom sista av sitt slag. Dom verkade runt 1994 och framåt och under denna period börjar taktiken ändras rätt ordentligt. En tränare som ofta beskylls för att inte ha en plan B och inte kunna förändra är Arsene Wenger men det stämmer inte. Som vilken moderiktigt fransman som helst har han följt med fotbollen och delvis designat den fotboll som ser lika bra ut som Kenzos vårkollektion. Här under är en beskrivning av hur hans taktik har utvecklats och anfallsparen fått ge vika för en ensam forward på topp.



Just Newcastle började även att prova med en ensam forward. "Vi har en defensiv mittfältare som sitter framför backlinjen. Resten av oss är anfallsspelare som byter positioner" sa Robert Lee till tidningen Goal September 1995. Där och i Arsenals fall kunde man se de färdiga resultaten och två av de kanske största av trendsättarna bytte system:

Ajax, spelade sin utopiska formation med diamant anfall och försvar och dom hade redan vunnit Champions Leauge 1994 där den ensamme forwarden, Patrick Kluivert, gjort det enda målet. Barcelona hade Ronaldo i samma roll med Geovanni (Nu I Hull av alla ställen) som 10:a bakom.

På Barcelonas och Ajax kanter kunde man se skälen och fördelarna: Marc Overmars och Finidi George i Ajax samt Rivaldo och Luis Figo i Barcelona hade blivit ytterforwards snarare än yttermittfältare. Den utvecklingen var nödvändig eftersom den gamla yttermittfältaren som bara dribblade och slog inlägg var på väg att dö ut och det hade blivit kärvt eftersom yttrar är en mycket underhållande position. När Wenger hade Overmars lät han ta en ytterforward position på vänster kanten (se bilden om Wenger) men han utvecklade detta ytterligare i sina senare upplagor.
Om den gamla yttermittfältaren var på väg bort så var den nya på väg in och i Wengers nästa upplaga hette dom Fredrik Ljungberg och Robert Pires. Just Ljungberg som jag aldrig tror mig ha sett slå ett inlägg nere vid flaggan är symbolen för denna nya typ. Löpstark, aggressiv, målglad och inte överdrivet snabb men en sagolik förmåga att kunna tajma sina löpningar och med en 10:a som Bergkamp, världens bästa kortpassnings framspelare, blev kombinationen nästan ruskigt bra. Säsongen 01/02 blev det runt 20+ mål i liga och cuper i England för Ljungberg Vem behöver en andra forward med sådana mittfältare?

De två defensiva mittfältarna i 4-2-3-1 kunde inte bara säkra defensiven med allt vad det innebär utan en av dom kunde även fördela spelet eller Regista som det heter i Italien. Bestämma vilken flank och vilket tempo offensiven får arbeta med. Under Maradonas, Gazzas och Andy Möllers tid så monopoliserade denna trubbeltrojka dribblingar, spelfördelande och kreativitet i sina lag. Vi kallar detta för fixstjärna och det ingen slump att med dessa arbetsuppgifter medföljde ett stort ansvar som svarade mot de spärrballongs-egon de drogs med. Nu ligger det hela fördelat på fler personer vilket behövdes. Många managers under 90-talet hade en kluven inställning till fixstjärnor. Hade dom en i laget bänkade dom honom och såg dom en i motståndarlaget så markerade dom honom.

Vidare så bidrog även att den utveckling av ytterbacken man hade sett under sent 80-tal och tidigt 90-tal ute i Europa och Sydamerika kunde nå gå fullt ut. Som med alla taktiska förändringar så tog det fem, tio år innan Sverige nappade på med offensiva ytterbackar. Under 1994 så var Roger Ljung ensam om att gå över mittlinjen i dag är det, på grund av nämnda utveckling inte ett alternativ utan ett måste.

Med en defensiv mittfältare nära kanten och med hjälp av en ytterforward kunde press och understöd bli mer samordnat. Ytterforwards,10:an och strikern ar nu den första linjen av försvar. Under 70-talet och den holländska totalfotbollen hade försvaret varit anfallets sista linje. Trots detta är den nya fotbollsstil så då stöptes minst lika offensiv och målrik. Den är ju självklart snabbare om man nu ska anmärka på sådant.

4-4-2 never dies

I dag är 4-4-2 absolut inte stendött. En grundval och ursprung kan inte raderas bort. Om man dock tittar på hur lagen som deltog i årets UEFA cup så börjar det sticka lite väl mycket i ögonen. Hur långt dom gick lämnar mig kall men tittar du igenom alla lagen så är budskapet glasklart. Lagen från de fem bästa ligorna i Europa spelar nästan uteslutande med en forward
.



Elfsborg och Djurgården spelade 4-4-2 och gjorde ingen traditionalistisk kverulant besviken. Brasklapp : Återigen, 4-4-2 är inte hela förklaringen men när man åker ut på kontinenten i en cup gäller det att vara taktiskt slug och det rimmar illa med den 4-4-2 som Svenska lag spelar. Just varför Svenska lag misslyckas lika uppenbart som brett och om ni undrar när jag tänker röka den cigarren får ni vänta ett tag.

4-2-3-1 är taktiskt slug men svårt att lära ut. Återigen får vi blicka på Barcelona och Ajax. Louis Van Gaals utopiska 3-1-2-1-3 där 3-1 och 1-3 formar diamantförsvar respektive diamantanfall. Och ja....Jag vet, dom här siffrorna gör en yr i huvudet och det blir inte lättare av att Van Gaal säger till fifa.com 080102 att han spelade ett 4-3-3 i Ajax.

Vad det än var så hade det passat perfekt för hans Ajax där samtliga spelare kände detta system sedan barnsben att han sedan hade 7 av världens då 10 bästa unga talanger i sitt lag underlättade nog och se på: När han tog över Barcelona och förde med sig 6 spelare från Ajax såg det stelt ut för de andra i laget. Deras erfarenheter och friheter av annat fick stryka på foten för att spelidén kunde överleva. Det tog fyra matcher sedan övergav Van Gaal att spela Ajax-formationen i Barcelona. Det blev stelt.


Risken finns även att den ensamme forwarden suddas ut. Att offensiven saknar disciplin, kyla och koncentration. Då faller systemet ihop totalt och blir ett impotent 4-5-1 och här är forwarden mer ensam än någonsin.
4-2-3-1 mottaktik och svaga punkter.
Ett övertydligt exempel på hur man spelar mot 4-2-3-1 hittar man i Englands seger över Danmark VM 2002. Spelarnamnen på bilden härunder stämmer inte men positionerna stämmer.






Dennis Rommedahl, Jon Dahl Tommasson och Jesper Grönkjaer hade alla spelat i Holland där just 4-2-3-1 tillämpas men Svennis ställde dom helt enkelt schack matt då Scholes & Co stängde av danska innermittfältets samarbete med sina anfallare och då framförallt Tomasson genom att pressa dom hysteriskt hårt på planen. Inga bollar kom i mitten så alltså blev det ut på kanterna där ytterforwards Rommedahl och Grönkjaer (fotbollsvärlden enda grönlänning) antingen fick utmana eller försöka bygga upp spelet. Där begick man misstaget för det var precis det som Svennis ville.Danskarna blev lurade för yttrarna hamnade ensamma mot två engelsmän.
Eftersom engelsmännen sedan inte heller lyfte upp sitt lag så fanns det inga ytor för yttrarna att nyttja sin snabbhet. De bägge lyckades med endast tre löpningar med boll och in i mitten ville man inte där gjorde det ont. Då återstod bara en sak: Inlägg. Att skicka sådana mot mittbackar Cambell & Ferdinand då bägge är 1,88 m långa
är bara att spä på deras träning i Premier Leuage där dom inte gör annat. .

Hur ser det ut i dag och i framtiden?

Ska man vara petnoga så är dagens formationer mer 4-3-3 än sin tvilling 4-2-3-1 men skillnaderna i dispositionerna är minimala. Konceptet med tank centralt i straffområdet är den samma. Vad som har skett de senaste åren som gjort att 4-3-3 blivit en innedrog vardå blev en förändring av de centrala mittfältarna och den gamle playmakern fick mer och mer utrymme och tilldelad en nyckelroll i taktiken. Urtyperna i våra lag är Arsenal's Cesc Fabregas, Barcelonas Andres Iniesta, Ajax's Wesley Sneider och United's Michael Carrick. Detta ledde till att 10:an som ligger i hålet kunde slopas, flyttas ned i en ortodox mittfältsroll. Detta för att playmakern nu hade blivit så bra att han direkt kan nå anfallet med långa, vackra genomstickare och på så vis spelar över 10:an, 10:ans arbetsytor eller använder sig av ytterforwards. Spelet har blivit snabbare de senaste fem åren lite tack vare detta. Detta även för att det det inte funnits eller utbildats några nya "Bergkamps", "Litmanens" eller "Sheringhams". och har man inga sådana spelartyper blir positionen i hålet en belastning och ingen tillgång.

Framtidens taktik kommer dock enligt f.d Chelsea-tränaren och K1-mästaren Felipe Scolari bli 4-6-0 för sådan är utveckling. Eeeh Nej.

Framtidens taktik stakas ut lite av de som vinner och mycket av dom som vinner mycket. Alex Feurgerson har tagit formationen med en forward till nya höjder och det hela har blivit så bra så det är tråkigt. Köpet av Berbatov är unikt eftersom han han är den enda centertanken i modern tid som köpts för en en annan huvuduppgift att göra mål. Målen är redan garanterade i Rooney, Tevez och Ronaldo. Nej, den här lite märkliga spelaren, som påminner inte så lite om Zlatan, är att hålla i, spela fram och hålla backarna sysselsatta och detta är han bäst i världen på. I Uniteds Champions Leauge match mot Inter nyligen kunde man även se hur Rooney växer och växer och hur en trend jag sett sedan deras 7-1 pulveriseringen av Roma har blivit modus operandi. Rooney går i defensiven ned på en vänster wingerback-position och hinner i varje anfall tillbaka och gör sig spelbar.

Forwards som spelar vänsterbackar. Anfallare som mest spelar fram.
Ja, varför inte. Fotbollen kan utvecklas åt det hållet eller motsatt. Planen är rund och bollen i 90 minuter och tvärtom om du förstår vad jag menar.
*********

Känner ni igen orden om Danmark så har ni rätt. Dessa ord är från den ökända VM Krönikan 2002. De enda artiklar jag skrivit som lett till hot om våld. Här har jag klippt ur det värsta men orginalen hänger kvar på
http://www.sourze.se/default.asp?ItemID=10165437
http://www.sourze.se/Danmark_%C3%A4r_ett_on%C3%B6digt_land_10380525.asp

Henry Winter är lite av en favorit och här är han spot on om United och Roma http://www.telegraph.co.uk/sport/columnists/henrywinter/2295999/United-relishing-the-chance-to-light-up-Rome.html