Vad krävs det för att vinna?

Suck.. Vad ska man göra för att vinna? Trots att apberget står i lågor så spelar det noll roll. Kan vi inte vinna matcher kan vi inte vinna kvalet så det spelar ingen roll om Örgryte och aporna torskar alla sina återstående matcher.

En bekant till mig frågade på en lista vad det är som gör ett vinnande lag och jag deltog i debatten med två email. Det kan vara värt att läsa igenom det här och fråga sig hur mycket vi saknar.

1. ETT VINNANDE LAG

Jag kan peka på flera saker men i grunden en fungerande ekonomi där biljettintäkter från en egen arena och spelarförsäljningar med ungdomsverksamhet som en av källorna.
Vidare behövs en manager som fungerar med ledningen annars går det åt skogen oavsett plånbok Se gärna Leeds mitten på 90-talet, Pomepy i början på 2000-talet eller varför inte Blackburn under mitten av 90-talet där Brian Kidd och Jack Walker aldrig kunde dra jämt och man åkte ur trots inköp på £24M.

Därefter behövs det en inställning, från the root to the fruit, som bygger på kaxighet, aggressivitet, vilja och att "alla avskyr och är emot oss". JM och Baxter är bra på att bygga upp sådana och det är viktigt att samtliga inom föreningen ställer sig bakom denna.
Managern måste förstå psykologi till fullo. Han behöver inte kunna ställa en diagnos men måste ha social intelligens och veta hur han kan vända ett dåligt läge till ett bra, hur man vänder snacket i omklädningsrummet och han ska veta när det, i värsta fall, är dags att ta fram den stora rösten och slänga teserviser. Hur man använder media, inte hur media använder honom.

Managern måste förstå taktik. Inte "know how". Know that.

Det finns lag som kommit långt över deras egentliga klass och förväntningar (Leicester, Wimbledon eller Albinoleffe) bara på att anpassa sig till motståndaren, störa honom och satsa allt på fasta situationer.

Till sist. När framgångarna kommer gör man laget ännu mer hungrigt. Flera lag har varit uppe och smakat på bucklan men kommer sedan aldrig dit på en 20, 30 år. På Söder firade vi som fan 2001 eftersom vi visste att vi inte kommer få göra det något mer i våra liv och kanske är det just den vetskapen som är en del av problemet.

Sedan underlättar det ju om du har en "gyllene generation" att bygga dina första framgångar på.
Ajax upplagor under 70- och 90-talet är bra exempel. Först fyllde dom på buckel-hyllan sen fyllde dom på bankkontona när dom gick vidare.

Fans? Behövs inte. Dom kommer ändå om du gör rätt och du kan komma rätt långt utan stora klickar fans.

DEN MENTALA BITEN

Om man ska titta på det mentala så tror jag det spelar än rätt stor roll. Kanske mer än 50 % av hela svaret varför man vinner eller förlorar. Vilja slår klass lyder floskeln You better belive it.

Det som gör att ett lag vinner är självklart att dom är bättre (i de flesta fall ) och det som gör dom bättre faller tillbaka på allt från klubbens plånbok till gener men jag tror det ligger väldigt mycket i tränarstabens plikter att se till att plocka fram den klassen ur spelaren och plocka fram den när det verkligen gäller och att det du plockar fram ur spelaren är inte bara sådant som river ned applåder.
Om du tittar på Manchester Uniteds spelare så är dom och har aldrig varit bättre än de som Liverpool, Arsenal eller Chelsea har hållit sig med. Dom håller samma klass, får ta emot samma typ av priser hit och dit och spelar samma roller för sina landslag

Däremot så skiljer sig Wengers och Feurgersons utbildningsfilosofi åt. När Fabregas gjorde debut så förvånades många över hur en ung 17-åring kunde slå genomstickande laserpassningar som han gjorde.Svaret var enkelt; Det var fokus under hans träning och dessutom är det ju det vackraste inom fotboll.

När Christian Ronaldo kom till United kunde han reda riva ned applåder tack vare en fantastisk teknik och flair. Han dribblade men spelade nästan för sig själv och avsaknaden av Beckhams arbetskapacitet syntes direkt. Gary Neville höll på att bli utbränd. Det dröjde dock inte länge innan den bristen var justerad. När han nu, efter den vanliga och gubbilska och faderslikande avhyvlingen, använde sin teknik så var det för lagets bästa.

Jag tror Feurgerson är en hävert på att plocka fram egenskaper som gör -> laget< - direkt bättre. Osälviskhet, hjälpsamhet och man jobbar konstant för någon annan och att göra sina kamrater bättre.I vilken annat lag hade du kunnat ta Alan Smith och skola om honom till defensiv mittfältare och dessutom få honom att tro på det och skina på den positionen?
Det är inte alla tränare som gör detta . Däremot så tror dom att dom gör det. Dom omger sig med floskler som att "oh ja, vi ger aldrig upp" och vi har en "djävla stämmning i omklädningsrummet" osv.

Vad annat har dom att välja på när pressen kommer farandes och undrar om lagets psyke?

Det här systemet eller filosofin om du vill har en svaghet. Om inte alla tar del av den och gillar det går det inte. Det kan till och med spricka om man har en eller två tjurskallar.
Han väljer också spelare därefter. Spelare som har mindre egon medans Arsenal alltid åkt på nitar.

Allt från Ian Wright till Anelka eller varför inte Anders Limpar eller Viera?

Nuts Country

Svennis är en kul djävel. Jag trodde aldrig jag skulle skriva det men skandaler och kontroverser följer mannen som en gång korades som "årets kåtaste svensk".

Sol Campbell kroknar och drar, Sky Sports dyker upp och i en intervju som följer erkänner han stolt att han inte träffat männen som äger Notts County men det spelar mindre roll så länge "the money comes"

Mer än så hade det inte blivit sagt och vad fan hade han att välja på? Notts Countys ägare rör sig i bakgrunden och skuggorna och Svennis har nog inget emot att dom stannar där eftersom det konsortium dom utgör består av Gary Glitter, Karl Serung och dåren som sköt Bambi samt lite andra karaktärer i samma anda som helt enkelt tvingar fram ett samvete i Svennis.

"Money comes in and everything is good. Everything we are asking for, we get it" fortsätter han. Medans det fortsätter att strömma in deg så beslutar sig Sol Campbell att 2 mille pund per år är inte nog för att bli misshandlad på småklubbarnas lerplaner. Sol lirar i 90 minuter sedan drar han.
"We signed him and we thought we'd have him for a very long time." fortsätter en besviken Svennis. Lång tid? Ska han bli 40 innan han får mucka? Men varför drar han? Svennis ger oss en clue:

"He didn't like the training pitch or the dressing room. But he knew that when he signed. We're not perfect, it's a long-term project. You can't build a new training ground in four or five weeks. We feel very sorry he's gone but the project goes on."

Long-term project och Svennis? Självklart. Inte bara krävs det att pengar ska ssccchhhtrömma in. Det krävs att ingen annan bjuder högre. Hur kan folk ens tro att han ska träna Sverige en dag?
Fy fan.

Svårare än så är det inte

Med dom spelarna vi har så har vi inget i allsvenskan att göra. Det här är den sämsta upplagan av bajen jag sett i hela mitt liv. Hur? Hur..

Hur kan vi vara så dåliga?

Varför sura?

Varför sura dagen efter en så pass beräknad förlust? Inte jag. I dag firar vi. Min kvinna fick permanent uppehållstillstånd i dag på migrationsverket. Utredaren var en gammal knarkspanare som korsförhörde mig snällt i tio minuter och äntligen vet vi var alla "riktiga poliser" tar vägen när dom blir utbrända. Migrationsverket.

Grattis tjejen. Fy fan vad vi slitit för att få det att funka. Svenskt medborgarskap härnäst?

Måndagens träning

Under Måndagen drog jag ned till Årsta för att titta på träningen och möjligen söka svaret på vår dåliga formkurva. Gråblå moln formerar sig i en varning om sämre väder för vackert är det. Träningsplan på Årsta har den underbara frid och det lugn som en skogsglänta kan ge. Fåglarna sjunger och jag plockar fram en termos med kaffe, stryker mig fundersamt i skägget, plockar fram anteckningsblocket och börjar skriva ned frågor. Det tar inte lång tid innan en supporter i blåställ, med hammaren hängandes vid sidan likt en cowboys sexskjutare, hälsar på mig genom att lyfta läppen som en nickning och visa sin snus. Han klagar på det mesta och skulle vi följa hans råd skulle 8 av Måndagens startelva ställas av. Jag bjuder på en kopp fika och vi låter stämmer upp vår klagan och bedrövelse i enighet. En kverulansens duett. Det tar dock inte lång tid innan mina planer spricker. Batterierna i kameran sinar trots att dom kommer färskladdade. Satan. Så vad hann jag med?

Det jag han se dock var en träning som verkade ganska avslappnad. Mian hade särskild fysträning för ett par utvalda. Det var lite löpning runt koner, jogging planen runt och lite tvåmål. Det gamla vanliga.
Däremot fick jag ynnesten att få prata med Igor. Hans dåliga Engelska, mina dåliga batterier och det faktum att Mian ryckte i honom gjorde det till den kortaste intervju jag gjort någonsin på Årsta. Men pratstunden blev lika kort som batteritiden och när jag rannsakar mig själv tycker jag nog jag hade kunnat klämma fram lite bättre frågor. Nej, denna Måndagsmorgon gav inget visuellt eller intellektuellt.

SHQ : "Jahapp, jag befinner mig på Hammarbys träningsplan och med mig har jag vår försvarare Igor. Jag har ett par frågor jag velat ställa sedan du anslöt dig till oss. Frågor som pressen inte ställde.

Första frågan är varför valde du Hammarby?

IA: "Varför jag valde Hammarby?"

SHQ: "Ja"

IA: "Dom kom med ett erbjudande till mig i Moldavien och jag frågade inte om lön, jag frågade inte om någonting jag bara skrev på. Jag tvekade aldrig."

SHQ: "Hur beskriver andra personer dig? Alltså dina vänner. Vad säger dom om Igor?"

IA: "Vad menar du?"
Igor kämpar lite med hans nya språk engelska och försöker verkligen förstå.

SHQ: "Hur ser folk på dig?"

IA: "Från Moldavien?"

SHQ: "Från Moldavien till exempel".

IA: "Ja, eeh. Jag tror nog dom tycker att jag är trevlig".

SHQ: "Du är en bra man med andra ord?"

IA: "Jag försöker".

SHQ: "Jo, angående din potential: Hur stor är din talang? Hur pass mycket kan du förbättras?"

IA: "Jag vet inte. Jag måste jobba, jobba, jobba. Stämmer det med omgivningen kommer jag bli bättre."

SHQ: "Om du har några framtidsplaner hur ser dom ut då? Vill du ut på kontinenten och spela för ett storlag som Ajax till exempel?"

IA: "Näe, inte direkt. Jag har ju mina favoritlag i England och i Spanien men jag skulle även kunna tänka mig att spela i Holland eller Tyskland."

SHQ: "Vilka är dom då?"

IA: "Det säger jag inte."
Igor småler och samtidigt kallar Mian från ena hörnet på planen där det görs armhävningar i cirkel.

SHQ: "Du ska nog återgå till träningen. Lycka till och tack för pratstunden".

IA: "Tack själv."

Jaha och vad fan gör jag nu? Jo jag ska nog försöka förbättra mig själv istället för att önska det hos andra.

Exit SHQ

MR : Bajen - Örebro

Jaha och vad fan gör jag nu? Utan att riktigt kunna härleda vart i från det kommer så har mina känslor pulserat för Thom Åhlunds tillträdande. "Ett tränarbyte, vilket som helst tack. Just nu är listan lång på tränare som kan göra det bättre än Tony Tiger"

Ja så där lät det. Så skrev man här och var och visst såg det ut som om de flesta sprickorna som laganda, vilja, frenesi och agg var något som emanerade ¨från tränaren. Förhoppningarna var inte stora i går, dom var precis på väg att läkas. Thom Ålund gjorde debut som caretaker manager för vårt bajen och jag plockade fram kameran för att i detalj studera den stil som enligt Thom själv ska vara en motsats till TG's duttande.

Så fram åkte kameran för nu skulle vår taktik nagelfaras. Jag valde att av förklariga skäl att fokusera på de tre områden som inte fungerat: Försvar, mittfält och anfall. Rami är ett kapitel för sig. Det är ingen målvakt. Det är ett skägg med tuff månadslön.

Brasklapp El Paradoxe : Jag avskyr kommentators-metodiken som kan summeras upp med beskrivningen "Facit och Förstoringsglas" Både Glenn Strömberg och Jens Fjällström driver denna metodik till besatthet när dom tar en liten detalj, fryst bild eller repris och försöker lansera ett argument som ska framstå som om det gäller hela taktiken. Cant stand it, uhu. Därför vill jag påpeka att bilderna ni ser här ingalunda beskriver några unika händelser utan att det ofta är något genomgående.

Oh well, klart är att vi nu spelar lite tajtare i backlinjen, lite bättre samspel med mittfältet i försvarsfrågan och allokeringen av manskap för markeringen har blivit lite bättre (se bild Höger) än på TGs tid där han uppvisade dessa brister vilket kunde leda till tillfälligt kaos och att vi fick eländigt svårt att komma ur zon som ni kan skönja på bilden här under som är från Kalmar matchen..








Ett annat aber som vi blivit drabbade av är att backlinjen lätt kunde splittras. Man kan inte ha 20 meter mellan sig om man heter Igor och Monday när Johansson & Johansson är uppe i banan och leker Cafú . Se bilden här under.

Det är like tomt och öde mittbackarna emellan att tankarna går till ett skrivomslag från 80-talet.

Ett problem som dock kvarstår är det som Castro-Tello förkroppsligar. Från många supportrar ekar det beröm och visst är det kul med en egen produkt som dessutom kan bjuda på det där gosiga. Jag håller inte med om det där med Castro-Tello. Han pressar för lite och får sedan bollen, gör ett par vändningar och lägger till sist passningen som Dahl/Haris hade kunnat lägga i första läget.

Visst han driver boll och går på avslut och det sticker ju faktiskt ut i Bajen (för så dåliga är vi just nu) men kolla gärna lite extra på hans beslut och blick så tycker jag det påminner om en bolldrällande och oinspirerad Gazza som ur EM 96 där ofta spelet rentav förstördes av att bollen skulle gå via honom. Sure... hes all we got har jag länge tänkt och tyckt men han har också stått på planen och spridit sitt kaostråcklande inom laget under samtliga av våra rejäla genomklappningar de sista 15 matcherna. I matchen i går drevs han på flykten genom att Örebro hade två man på honom när han kom nära boxen och han började där antingen insticka eller spela hem.


Hans två försök till finter och ett till pass när han stod i eller strax utanför boxen är ett övertydligt exempel på det. "Djävla fjant, han tror att han är Totti" skrev en kunnig supporter om Pablo Pinoes Arce och jag undrar om vi inte har något liknande här. Frågan är om vi ens ska ha en "mezzopunta" i ett lag som hotas av nedflyttning. Eftersom han varken är anfallare eller mittfältare så får vi sällan ynnesten att se honom tokjaga en back eller målis.

Väck med honom och ge Andreas Dahl mer utrymme. Han spelar rakare och enklare
och att krångla till det i ett krislag slutar nästan alltid illa. Möjligen kan vi spela 4-5-1 med honom som ortodox mittenmitt och på tal om mittfält:

Till mig säger Traore på en träning att han passar bäst som defensiv mittältare och så kanske det är men klart var att hans positionsspel och oförmåga att plocka upp boll-löpande spelare var bara sämre än Söderström som ofta kliver in i banan men trots detta är vårt mittfält, match efter match, inte söndersprunget men söndersvärmat. Motståndarlagen lyckas ofta få det att se ut som om dom spelar med en man mer.





Såväl Söderström som Traore är på tok för långsamma eller slut eller bägge. Dahl är inte överdrivet snabb han heller men snabbheten är absolut imperativ eftersom det är den som gör att agget, skavandet och bollvinnandet lyckas. Vi måste bli bättre och snabbare att spela utan boll. De lag som inte bara vunnit på Söderstadion men gjort det i style har det gemensamt att deras spel utan boll varit riktigt bra. Att sedan tvingas bevittna Söderström jogga in i straffområdet och lägga upp sina falukorvar till ben för avslut med den stabbighet som kommer när man snart är 40 är fanimej inte snällt. Inte mot oss och inte honom.

Detta tar sig direkt uttryck i anfallet. Anfallet har onekligen fått något gott att suga på. Ingen tung targetplayer eller någon snabb att lägga i djupet till. Detta slutar med att Rafael är den som får ta emot inringad av motståndare (Bilden under) som just kan det där med att spela utan boll. Att lägga den vidare i djupet till Castro kan man glömma eftersom han är för långsam så det får bli en enkel pass till honom så är cirkeln sluten.


Detta är något av de problem jag tycker vi har nu och jag tror att om vi kan träna hårt på detta så ska vi kunna stanna kvar. Thom måste få ut mer av laget men frågan är om inte laget måste få ut mer av Thom?

Plåta sig lite. Men bara lite.

Snyft. Man är lika slut som raketost. Man går igenom gamla rullar och neg och hittar bilder som gav ryggdunk och beröm på det glada 90-talet. Folk trodde faktiskt att jag hade talang som fotograf. Neggen är lite gamla, lite grådaskiga, dåligt fixbadade och utmattade. Dom andas samma kult och anor som den där feelingen du får när du hör knastret av en LP-skiva.

I dag kommer man inte långt. Jag kursade som fotograf ett par år innan den digitala bildbehandlingen slog igenom bland yrkesfotograder och ett par år efter det följde privatmarknaden. I dag har nästan alla en digitalkamera och plåtar dammkornsbefriade bilder högt och lågt och det värsta är att rätt många har talang utan att dom visste det. En tjej jag känner jag som har ett märkligt och dåligt sinne för fotografi har helt och autodidakt lärt sig kompensera detta med efterbehandling i photoshop. Hennes bilder saknade tanke, fantasi och stil. Bokstavligen som om ett litet barn hade lånat hennes kamera och höll den rakt och fint och tagit bilder i hem och ute på måfå.

Jag började plåta för jag ville vara tuff och speciell. Ett av skälen jag slutade plåta är att jag inte hängt med och är inte så speciellt att plåta längre. Samt att konkurrensen har blivit stenhård.

Bilderna ni ser här hade viss schwung på mitten av 90-talet men i dag kommer man inte långt med dom. Ska man dränka sig i framkallare och fixbad eller hänga sig i tvistad mellanformatsfilm?

Bästa Maten

Har svårt för all matporr och i synnerhet svårt för 50+ författare som inte vågar prova viagra och därför låter sina undertryckta lustar ta sig uttryck i mat. Men...

En bekant skulle åka till Bryssel och där har jag varit och har ett bra minne i från. Så här svarade jag.


"Jag anser nämligen att Belgien har den bästa maten i världen.
Jag kommer inte ihåg namnen på krogarna jag gick på och det var en 5 år sedan eller något. Det finns en som ligger 10 kvarter bort från stationen om du följer rälsen mot Antwerpen.
Ingen nytta va?

Däremot ett fint minne om hur jag kom till just den krogen. Jag var på väg tillbaka från Antwerpen och skulle hålla på tåget till London men hade en två timmar att ta kol på. Jag kollade i tågmagasinet och där föreslog man en hotellkrog så jag knatade dit.
Vinröda gardiner typ ridån på en teater, inrökt, småslitet och det gick inte att säga vad det var men det "kändes" mycket som hemliga armén eller något annat konstnärligt. Jag kan tänka mig att en och annan fotograf fått låna stället för porträtt.

Jag var ensam där inne och det var strax innan fyra när kyparen med sådana där pröjsare som man klippt av Poirot rakt av. Jag blev feg och vågade mig inte på något särskilt eller nytt så jag stänkte till med en entrecote med bearnaise och pommes frites. Jag vet: Rena rama vägkrogsångesten och jag klämde min teori att belgisk mat är den bästa i världen och att dom har några av dom bästa kockarna och att...
"Yheez, we are ze best mounsier!!" vrålade kocken med malm i stämman.

Han såg ut som arketyp nummer två och han hade tagit ett kliv framåt genom svängdörrarna som ledde till köket, tog ett steg tillbaka, brakade in i köket igen och lämnade mig kvar i en coen & coen scen.

Jag är en vän av ordbajs och överdrifter. Hur skriver man då om man verkligen vill få sin läsare att begripa att man verkligen, verkligen menar att det var förmodligen det godaste jag ätit?
Kött-kvalitén och kryddningen : Perfekt. Såsen var som att "hitta hem" till orginalet man bara vet att detta måste vara källan av guld. Jag höll upp såskoppen ungefär som jag "visste" att det var graalen jag höll i handen. Pommes frittten kan jag bara inte beskriva annat som bäst.

Flera gånger tänkte jag att skulle åka hemifrån Battersea tillbaka dit över en helg med inga egentliga andra planer än att återigen få besöka krogen. Det blev aldrig av tyvärr.
Synd att jag glömt namnet på krogen för jag har en bestämd känsla av att den finns kvar.

Krogjournalisterna

P1*s Medierna har ett strikt ramverk när man granskar andra journalister. Man går inte på gut feeling direkt utan håller sig till nomenklaturan stöpt av medieskolor och PK. Inte konstigt att programledaren Petter Ljunggren talar så där strävt och långsamt
som om han läste ur en instruktionsbok.

Nu håller man på att hacka ned krogjournalister och när man lyssnar på en kvinnlig krogjournalist som dom ringer upp så får jag ett starkt intryck att det verkligen är skilda världar och att krogjournalismen är en speciell, nästan autonom mediesfär.

Det jag undrar är om man verkligen kan ställa samma krav på dom som man gör på andra journalister. Krogvärlden är en speciell värld där just sociala faktorer, vad som är inne, vem som känner vem och tight nätverkande råder. Fritiden och rekreation ska trots allt vara ett alternativ till verkligheten så tacka fan för att det kan bli lite upp och ned vända världen (lyssna bara på Nöjesguidens chefrdaktör som dom ringer upp) där vänskapskorruption inte är något upseendeväckande eller moraliskt förkastligt. Alice i Puinderlandet.

Precis som med fotbollsjournalisterna där dom mest nedgångna är gamla fotbollsspelare själva så verkar det som om "kocken får skriva recensioner och journalisten laga mat" eller något ditåt.
För er "riktiga journalister" : Skulle man kunna tänka sig ett och annat undantag vad det gäller krogjournalistiken eller är P1's medierna inne på rätt spår? Själv vet jag inte riktigt, därav frågan, men det är lätt att se hur denna journalistik utan någon etikdressyr ballar ur som en svartklubb driven av Thorsten Flinck men hellre det än en fyra delars reportageserie

"Kadhammar. Innefrån Kvarnen".

Martin Schorri i Dagens Media har uppmärksammat det här frånnandet.

http://www.dagensmedia.se/asikter/kronikor/article67114.ece

P1's Mediernas program:

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=3077867

Editors nya

Världens bästa indieband Editors har en ny singel ute som är lite gott att suga på tills vidare. Smakprov av den kommande albumet "In this light and on this evening". Wow tyckte jag och började tänka på den där sommaren när jag meckade PC för XL Computer, skrev för ett fotbollsmagasin och njöt i största allmänhet.
Jag var ensam. Nessi hade flyttat ut och särringen var i Argentina i väntan på visum.

då !
Då ! !
DÅ ! ! !

Då fick jag tag på Editors sista album "An end has a start" och den var precis så där bra som andra album brukar vara. När dom går från riktig indie till business indie. Jag ville njuta så igen. Men efter tre sekunders lyssnande kom jag i håg var jag oroat mig för i ett år. Nämligen det faktumet och bland musikmurvlar consensus att tredje albumet alltid är dåligt
Alltid? Nja, kanske inte men du vet vad jag menar. Bandet ska utvecklas, pröva något nytt och fly undan prestigepiskan där kriktiklyschan "Tjatig och enformig" ska undvikas. Detta bara för att fastna i nästa klyscha.

Trist. Så trist.

Huruvida nästa platta av Editors blir så har jag ingen aning om men tecknen finns där. Användandet av synt svider. Just sådana slingor som får tankarna till DAF, Nitzer Ebb, Boytronic och annat 80-tal. Synten är ingen period vi människor ska vara stolta för. Det var en nödvändig skada som provocerade fram motsound samt utveckling för dom som var iblandade. Depeche hade aldrig låtit så bra som dom gjorde på 90-talet utan lekstugan på 80-talet. Men det är när Tom Smith ska hänga över synten som Chris Martin som jag stänger av.
Varför tror band att dom inte kan drunkna när dom hoppar i mainstream älven?

Impossible? Inevitable

Det var ren logik eller som en naturlag. Man kan inte träna ett lag om det bara förlorar, om det dessutom förlorar hemma hela tiden kan man inte träna det laget och svårare än så var det inte.

Själv blir jag duktigt trött på alla som spekulerat i framtida problem som mest stavas till "Om vi sparkar Tony så blir det bara värre och då blir vi lika struliga som aporna". Framtida problem när vi har en större fisk att steka i nuet? Kunde, borde, vore och annan konventionalis kan ni glömma. Ibland är det bättre att fatta ett felaktigt beslut än att inte fatta något alls. Det har vi gjort nu.

Blir vi? Det är som att säga att vi själva klarar av interna problem bättre än dom där loppätna överklasspälsarna från andra sidan drickat. Att vi är lika oeniga som dom. Bollox.

Vi har sparkat en tränare och här ska fan inte bli något strul, internkäbbel, falanger och avhoppare som trottar ut på någon säker blog. Låt medierna få uppsfinna sin beskärda del av problem. Låt människoätarna inom kvällspressen få sin skålpund kött.
Själva har vi en uppgift att lösa. Ge Thom och laget allt det stöd dom behöver.

Micke Andersson besparade oss ett nytt fackeltåg för dit hade det kommit om Tony fått sitta kvar allt för länge vid rodret med kursen spikad på isberget superettan. Kan Thom inte få oss ur kurs får ingen skugga falla på honom. Han kanske får sitta kvar och få en "fair crack of the whip" i superettan. Iskallare än en isberg, jag vet, men vad har vi då att välja på om vi nu ska ojja framtid. Hade någon velat se Tony kvar där hos oss efter att kapsejsat skutan bajen? Hur lätt kan vi då få en tränare som ställer upp? Vilken plånbok har vi då?¨

Nu är vi som sagt inte där. Kan Thom som tränare rädda oss kvar? Ja, jag tror det och snart ska jag förklara varför. Jag ska skriva vad jag minns om tiden när jag plåtade Bajen och Thom var assisterande. Mest tror jag han kan få oss och laget att le igen. Få tillbaka lite av stämmningen.