Snowdens Agenda

Obama höll tal för ett par veckor sedan. Han höll ett väldigt långt tal på 45 minuter och då ringer klockorna direkt. När en president riskerar att uppfattas som tråkig så är det något viktigt som ska ut. Det var det. Det gällde NSA som nu ska få restriktioner införda på sig men ett långt tal kan även vara ett tillfälle att smyga in något viktigt i förbifarten. Det gjorde han men vad var det han sa egentligen? Jo,

 

“I have concerns that requiring private companies to shoulder the burden for the NSA could simply shift privacy intrusions from the federal government to private companies,”

 

För fem år sedan kom den amerikanska remaken på ”State of Play” som film. Där hävdade man att den gigantiska privata försvarssektorn nu skulle ta över NSAs övervakning. Jag tyckte det var att ta i för detta skulle väl aldrig släppas. Nu går påbörjandet av något sådant att skönja.

Den problematik med att privata militära och säkerhetsföretag inte kan granskas som en statlig institution är inte så liten den. Det är ett säkerhetspolitiskt paradigmskifte och ett fundamentalt hot mot demokratisk insyn. Långt värre än om man skulle privatisera exempelvis polisen.

NSA är den största underrättelsetjänsten i USA vad det gäller budget och antal anställda. Sedan underrättelsevärdet från sattelit och flygspaning minskat efter Kommunismens slut och  IT-revolutionen början har deras roll som central underrättelsetjänst erövrats från det andra gänget med just det namnet. NSA håller nu på att vingklippas och kanske demonteras helt och allt på grund av en enda man och det är inte Obama jag pratar om.

 

För det är den där Snowden. För att vara en 30+ åring verkar hans kampanj mot NSA påminna om klassisk, svart psykologisk krigföring. Avslöjande efter avslöjande har landat som slag efter slag. Det hela är smart och planerat men nästan lite väl smart och planerat. Det är möjligt att han är integritetens och demokratins protagonist. Att han verkligen trott att Obama menade allvar med alla sina löften. Att han med sina glasögon och mjuka röst verkligen är den modiga kille med Guillou liknande naivitet i syn på rättigheter. Att han är så där demokratiskt och liberalt vänster som man bara kan vara.

 

Amerikanska Armén och alla dess tusen MÖP-bloggare och debattörer har noga gormat på nätet att Snowden inte erhållit någon träning eller utmärkelser där men vad gjorde han under de fyra månader han var hos gröna baskrarna reservister på Fort Bragg? Om hans medverkande varit så obetydligt så varför har man tillbakahållit delar av hans DD-214 Service Record som redogör för hela hans karriär inom försvaret? Tidningen The Guardian bad om detta, fick avslag och fick inte heller veta varför de fått avslag.

 

Till denna tidning sade Snowden att han lämnade försvaret 2003 men det var alltså 2004.

Nej, Snowden har gjort den där klassiska resan som många agenter och ”operatives” har gjort. Först språkstudier på ett universitet på östkusten, därefter kontakt med ett militärt elitförband och sedan CIA. Detta är alltså inget ovanligt för vanliga intellektuella heller. Visselblåsaren Daniel Ellsberg var marinsoldat och deltog i strid i Vietnam men detta var under den tid han fortfarande var Pentagons Pojke och ”hök”.

Snowden förklarar från Moskva på morgonen att NSA minsann kan spionera med ekonomiska incitament, att dom inte har nationell säkerhet i tankarna alla gånger. Att de skulle kunna industrispionera på Siemens. Att han inte har någon information kvar utan att murvlar har denna. Att han är orolig för sin säkerhet. Det här leder till ett par frågor.

 

1.   Hur naiv kan en intelligent människa spela utan att det blir uppenbart? Snowden kan omöjligen vara främmande för det faktum att CIA bedrivit affärer i allt från aktiehandel till knarksmuggling.

2.   Varför har Snowden, som tycks sitta på en guldgruva, inte hängt ut länder som Ryssland och Kina där den sistnämnda är mycket mer aggressiv inom cyberspionage.

3.     Var finns det direkta hotet mot Snowdens säkerhet? President Obama (som jagat visselblåsare mer än någon annan  president) borde rimligen riskera en internationell incident och ”inhämtat” Snowden.

4.     Vem tjänar på allt detta?

5.   Special Forces, CIA och NSA. Sedan Kina snabbt och nu Ryssland. Är inte detta lite konstiga ställen för en integritetskämpe att uppehålla sig på? Nog kan sådant ske men det jag undrar är :

 

 

 

 

 

 

Hur vanligt är sådant egentligen?

 

Jag konspirerar inte i denna fråga och ej heller sträcker jag ut nacken för att kanske få en poäng och rätt för svaret på ett eventuellt bakomliggande scenario kommer aldrig, aldrig nå allmänheten. Det kommer förnekas, begravas i ”molnet”, dementeras och plockas sönder av andra konspirationsteoretiker till dess att ingen – förutom signalspanarna – orkar lyssna längre.

 

JägarChefen!

Det är inte alltför ofta som jag lägger till nya bloggare i länkarna till höger men i dag är det dags:

Ny ut som MÖP blog är "Jägarchefen". Han länkar till en bra artikel om SOG som jag tycker är värd att läsa.

http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/sveriges-hemliga-krig/


Den här bloggen innehåller ett tiotal "jag orkar inte skriva nu så jag ligger lågt" och annat men mitt i Vintern när jag ska vara som klenast har jag en djävla massa på gång att skriva om men som inte är färdigt. Jag kommer fortsätta granska Ancient Aliens, återkomma om Benghazi, hänga ut Navy Seals och nu snarast sträcka nacken i lite spekulationer om Edward Snowden och dennes medverkan i Special Forces.

Så det kommer mera.

Jan Guillous Narcissism

Vid ett par tillfällen de sista veckorna så har folk kommenterat min vän Paul Frigyes och hans debatt mot Jan Guillou som handlat om vem som haft rätt, bristande källkollande, bevis och betygs autencitet. Själv blev jag mest förvånad över JGs reaktion. Tankarna gick till ryktena jag hörde om den av Sovjetunionen nedskjutna flight 007. Strax innan nedskjutningen tvingades det ryska försvaret aktivera en hemlig och stark radar. Lektionen att överföra är att vill du se standardförsvar får du lägga fram några vanliga argument men vill du verkligen se vad någon håller hemligt så får du provocera fram en reaktion. Jag kan inte undgå att tro att JG misstänkte att PF hade mer än boken att komma med. En förvisso onödig rädsla eftersom myten JG överlevt anklagelsen att ha varit nyttig idiot åt KGB.

 

Vad som än sägs eller skrivits nu så är det mer sättet som JG uppträder som får mig att tänka på narcissism och stark sådan. Man kan titta på Hamilton serien men för att förstå det hela måste man nog backa tiden till romanen "Ondskan"

 

Jag gick på Sigtuna och inte på Solbacka och dessutom i ett årtionde där pennalismen inte var lika hård och frekvent. Trots detta, trots att jag inte ”var där” tycker jag väl att jag har lite insikt i hur det går till och jag tycker ”Ondskan” känns som en bok där överdrifterna är huvudrätten och inte kryddan.

Att ”Erik” är impregnerad av hat och hämd är en sak men det jag tycker känns totalt overkligt är att hela hans omgivning blir likadan. Överklass killar i puberteten är förvisso fullt kapabla till beräknande, systematisk pennalism men så djävla våldsam och hårda brukar dom inte vara.

Erik ska vara både smartast, bäst, sexigast och farligast och ska graden av fara byggas upp måste han ha motståndare som är likadana. De ska i vart fall utstråla ondska och den överlägsenhet han föraktar men som även bor i honom själv: Han är bäst på fotboll, simning och får göra sexuell debut tidigt.

Som jag skrivit tidigare i andra frågor så är narcissism ingen vanlig störning. Den är djupt och kognitivt förankrad i oss alla och är övertydlig under just barndom och puberteten. Bo Sigrell för en mycket adekvat teori utifrån ett psykodynamiskt perspektiv att det är omöjligt att utveckla en personlighet i unga år utan den.

Eftersom JG i unga år och hela vägen fram till 90-talet fnyst åt psykologin så är det både roande och oroande att han själv inte begriper vad ”Ondskan” egentligen berättar om honom och detta oavsett om det är sant eller ej.

Är det sant det han skriver är utvecklingen av ett karaktärspansar naturlig eftersom psyket måste ha tagit skada av konstanta övergrepp utförda av allt från styvfar till studierektor. Är det överdrivet är det narcissismen inom honom som målar upp en bild vädjandes om ömkan och att få imponera. Är det osant är det helt enkelt den falska självbilden som projiceras på en hel omvärld och socialt liv.

Vad är det jag skriver? Skyldig helt oavsett a, b eller c? Ja.

Jag har inte läst Pauls bok men följt debatten men att granska JG är och förblir en ”nobrainer”. Det börjar bli lika lätt som att granska eller anklaga Jan Myrdal men där JM ska åka ned i limkoket bumselibejjan efter en kängururättegång i Ceausescu style så är och förblir granskning av JG något som är enigmatiskt komplext.
 
Fast när jag ser den 70 åriga gubben sitta där och vifta med betyg och inte bli nöjd med en ursäkt utan vibrerar av återhållet hämndbegär så får jag den där känslan som får mig att sträta ut underläppen och lägga huvudet på sniskan som George Cloony. . .

 

”Fan, han förstår ju inte . . . ”

Moderaternas utspel i försvarsfrågan

Det socialistiska arbetarpartiet Moderaterna har varit hos PR-Skräddarna igen.

http://www.dn.se/nyheter/politik/m-vill-ha-fordjupat-utbyte-med-nato/

Denna gång heter Kejsaren Försvaret. M vill att nämligen försvaret ska försvara Sverige. . . . . och ha mindre fokus på internationella insatser. Samtidigt ska vi då fördjupa oss i internationellt samarbete.

Undrar om det finns länder därute som vill ha med ett land som vanskött sitt gränsförsvar som så illa som vi? 2008 uppstod kriget i Georgien ut tomma intet tyckte en del men konfliktforskare och säkerhetspolitiskt insatta visste sedan länge att om det skulle smälla skulle det vara här. Författaren Tom Clancy, som vill frossa i realism, förutsåg 2004 detta krig som innebar att Sydossetien anslöts till Ryssland. Han fick bara fel på ett år i sitt verk "Ghost Recon".

I detta finns ett budskap. Rysk försvarspolitik är, till skillnad från USA och Kina, något mer förutsägbar.

Det som skrämmer mig när politiker stylar om försvarspolitiken är inte mängden floskler, att försvaret är så klent eller att de försvarsministrar ser ut som de fått en ministerpostmässig nitlott när dessa har utnämnts.

Problemet sitter hos oss. Folket.

Det som oroar är den strutsmentallitet som sedan 60-talet blivit inte bara rumsren utan även och i omgångar "inne". Skulle jag försöka konkretisera vad som menas så är det den där mentalliteten som lyder att man är emot våld, att försvaret inte behövs för Ryssarna är inget hot, att man ska satsa på skola och omsorg. Allra tydligast syntes denna mentalitet under 80-talet när "Fredsrörelsen" spred sig i väst och ville förbjuda kärnvapen och då främst de från Nato.

Det här är lite mer än ett irritationsmoment. Det är den grund på vilka pacifismens apati vilar.

Den kommer från det faktum att vi som folk inte varit i ett krig på 180 år och människan är en varelse med en latent  amnesi. Vi verkar ointresserade av politiska frågor vars tidsperspektiv överstiger en mansålder och det här skon klämmer:

Försvarspolitiska frågor måste ha en bättre och mer praktisk framförhållning eftersom vi har en granne i öst som de senaste 400 åren uppvisat förmågan att rusta upp snabbare än vad vi kan och till helt andra storlekar. Nu är vi där igen. Ryssland avsätter 4,4% av sin BNP på försvar. Bloggaren och författaren Lars Gyllenhaal är Sveriges kanske mest påläste person på ryska elitförband. Nyligen angav han en siffra för de ryska luftburna trupperna VDVs budget.

 

Jag räknade på hur många gånger större denna var vår egen budget för hela försvaret och vad jag kom fram till vill jag helst glömma.

Man har i vart fel mer "Tier 2-3" klass soldater än vi har soldater totalt och hur jämförelsen ser ut mellan våra bägge marina delar vill jag nog helst förtränga.

Men ingenting har förändrats. Sverige har inte bytt plats geografiskt. Nato och Ryssland använder fortfarande krig som medel. Vi sitter fortfarande i kläm mellan dessa och den balans som under kalla kriget innebar att Sovjet hade Finland i schack samtidigt som USA hade oss som smygallierade är borta. Nya ekonomiska incitament som önskan att skapa hegemoni med naturtillgångar är agendor det och farliga sådana.

Artikeln i DN klargör att vi inte ska ha ett nytt invasionsförsvar. Utlandsrännandet läggs på hyllan och "Insatsförsvar" är nu bara en floskel som politiker tar i mun.

Så vad har vi för försvar? Vet läsaren till artikeln det på rak arm? Det måste vi nog reda ut först innan vi uppgraderar vår status inom olika försvarsförbund eller blir prospekt på riktigt inom MC Nato. Svenska försvaret har under 15 år inte haft kvalitetsproblem, vi har inte haft ett problem rotat i resurser, brist på anslag eller bekymmer med kompetens.

Vi har haft ett kognitivt identitetsproblem. Innan Boonie Hattar, Black Hawk och Bravo Lima Check så fanns en nationell identitet i försvaret. Vår approach, design och tänk kanske inte hade hållit länge i verkligheten men det var rotat i Svensk uppfinningsrikedom och kreativitet. Nu är vi rotlöshetens regemente. 

 

 Försvaret kommer inte kunna ta många steg framåt tills vi rett ut denna.

Reccar: Hobbit. The Desolation of Smaug

 

Det går verkligen något trist, deprimerande och varnande drag över de två sista Hobbit filmerna av Peter Jackson. Särskilt den sista.

När nu New Line Cinemas logo inte får påannonsera filmen ensam utan man får bevittna det där djävla MGM- lejonvrålet i början så påminner det mer och mer om en domedagsbasun.

För det finns något mainstream, plastiskt streak över de två filmerna och då den senaste filmen "The Hobbit: The Desolation of Smaug". Man får dom där vibbarna som man fick när George Lucas gjorde tre filmer till i Star Wars serien. "Plastic" och alldeles för mycket CGI.

I min LOTR box ser jag gärna ibland på Dvd:n som visar hur man gjorde de tre första filmerna. Det verkade bokstavligen talat vara en workshop för olika former av indie konstnärer. Skräddare, smeder och monster tycktes vara scoutade för att ha samlat ett dreamteam med ett par hundra starka viljor men alltesammans mästerligt "hands off" styrt av Peter Jackson.

Då, de sena 90-talet så nobbade alla de stora filmbolagen Jacksons idé. Ingen hade dase nog att våga göra tre filmer men nu när LOTR blivit global filmkult så vill MGM vara med och där spricker det. Det verkar omöjligt att blanda in ett sådant filmbolag utan att det blir en soppa där MGM är den överflödiga kocken som Hollywodiblancherar sönder det hela. LOTR trilogin var så konstnärligt "pristine" att det inte krävs mycket för att det ska bli sämre.

Filmen då? Jo, jag stänger av halvvägs. Sen plågar jag mig igenom resten bara för att skriva detta inlägg. Gandalfs magi som tidigare var något sparsamt och subtilt påminner nu om kärnvapen och när tunn/fors/ork/ fajtscenen kommer så börjar jag undra om man sökt inspiration hos "Wallace & Grommit" och är det allt tunnstudsande och manusmassakrerande som gör att dvärgarnas kamp mot draken mest påminner om Donkey Kong?

Att låta Nya Zeeland få ta en egen roll är nu över och där man tidigare så skickligt klippte i Tolkiens så långa berättelser så knipsade man av delar bara för att låta det relevanta budskapet från det bortskurna få framföras av en annan skådespelare. Liksom för att bejaka budskapet och arvet från Tolkien. Nu ändras det friskt i originalberättelsen för att Legolas och en tjej ska få John Wooa i 10 minuter.

 Persbrandt är med men hans Beorn hade lika gärna kunna ha ersatts med Jar-Jar Binks och det hade inte sabbat denna tomma tunnas skramlande.