Thursday, September 11, 2014

IS och Obama

Jag är lite förvånad över Obama regimens säkerhetspolitiska okunnighet. I samband med att jag rotade i deras andra största skandal (Schabblet vid Benghazi) hittade jag information som igen stärker min uppfattning att demokrater måste börja applicera en starkare approach av ”hands off” och börja delegera ansvar till militären och då inte bara sitta och trycka bakom deniability och svarta budgetar som man gör med nya nästan industriella antiterror apparaten JSOC. Ambivalens och politiska snabba ryck må vara en realitet med ringarna på vattnet kan i den militära världen snabbt bli vågor. Från Vietnam via Mogadishu till Afghanistan.  

 

Flera i Washington menar på att IS är något nytt, något vi inte sett etc. Det är det inte. Dom är klämtjäcka och viga muntra muslimer (se bara ovan) men det är alla som fått sådan framgång.

IS är klassisk gammal hederlig Gerilla/milis rörelse som kan uppträda i fält men även operera under terrorist. Vi har sett rörelser som IS hela förra århundrandet. USA har själv hjälpt till att skapa ett par. IS har helt enkelt tajmat sin operation genom att glida in i det säkerhetspolitiska vakuum som uppstått mellan USAs urdragande från Irak, de reguljära styrkornas oerfarenhet att hantera ansvaret totalt, kaoset i Syrien och det vanliga käbblet mellan religiösa och etniska grupperingar denna region lidit av i 2000 år.

 

Nästan varenda beväring jag sett beskriva ”skäggen” i Irak eller i Afghanistan som ska beskriva sin fiende lipar hela tiden om att dom inte vill ha en ”fair fight” utan förlitas sig på IED, en del prickskytte och ”hela havet stormar” genom att rekrytera småungar för 10 USD. Nu är det inte så. IS söker uppenbarligen konventionell stridskänning och vore det inte för att de avrättade två amerikaner så vidrigt vilket var en klassisk terror provokation som tvingade Obama att agera så tror jag nog hela amerikanska underrättelseväsendet, Pentagon och Obamas regim var rätt nöjd med att studera och hänge sig åt tung informationsinhämtning om IS. Nu när fienden äntligen kommit fram i fält.

 

Så vad gör man? Ännu en gång ska man bota ett virus med antibiotika. Ännu en gång ska det förklaras ”krig” mot något man tycks tro inte förstår sig på och det är väl i princip bara konspirationsteoretiker, fraktioner i pentagon och vapenindustrin som gillar detta.

Obama har dock val. Att som i inledningen i Afghanistan förlita sig på ett par CIA fältoperatörer och folk från Special Forces som ”force multipliers” som arbetar integrerat med IS motståndare samtidigt som kan få uppbackning från US Air Force är ett koncept som förmodligen redan används. De folk från JSOC som funnits i Jordanien och Turkiet senaste året har säkert långa arbetsdagar. Och låt oss ansikta det:

Efter snart femton års jakt på skägg har man tagit 75000 av sina bästa beväringar och ”tränat ned” dom genom att låta dom i princip konstant möta en fiende som inte vill ha strid eller sjunka ned i rent polisära uppgifter. Jag tror IS är en fiende som passar USA alldeles lysande. Konventionella proryska soldater och deras ryska mentorer (som är klassiskt ryskt plagiat av konceptet special forces jag nämnde) är just nu en fiende USA inte klarar att möta utan stora förluster och att man tvingas till en ny utrikespolitisk global position.

 

Men att förklara krig mot en fiende man inte påstår sig begripa samtidigt som man inte vill sätta in officiella marktrupper är säkerhetspolitiskt vanskligt och för tankarna till Benghazi och att den långa strategin stöps inte i Pentagon och inte i Washington.

 

Så var?