Det största av svek

                     

 

Vad var det som hände i Benghazi den 11:e September 2012 när den amerikanske ambassadören Christopher J Steven och ytterligare tre amerikaner dödades och tio sårades?

Händelsen har i princip varit helt obevakad i Sverige och har mest framkommit när händelsen användes som slagträ i presidentvalet. Debacle som kalls får "gate" som textsvans går förvisso i parodisk inflation och även i detta fall vore det att rakt av ljuga och säga att händelsen ligger i paritet med Watergate men inom en särskild grupp har denna incident blivit en katastrof som ekar ännu.

Gruppen jag talar om är den amerikanska militären där hot om myteri ekat och det bådar inte gått om USA tänkte bege sig ut på nya geopolitiska äventyr.

Under vintern tänkte jag - beväpnad med fakta känt av få - berätta vad det egentligen var som hände den där varma tisdagen när Obamas administration begick sin absolut största blunder.

 

Därav tystnaden uppe på bergstoppen.

Det var utomjordlingar, jorå så vare serru.

Det finns inte så många mysterier kvar på denna jord.  

Dom finns dock där och stirrar den etablerade vetenskapen i ansiktet och visst kittlar det att se byggnadsverk som vi i dag inte kan rekonstruera. Rester av byggnader som är 20 m under vatten och endast kan ha byggts när vattnet var så lågt (alltså vid den sista istiden).

Det liksom dräller med sådana här frågetecken men det finns inte hur mycket som helst. Det har grabbarna bakom serien Ancient Aliens fått upptäcka som börjar få brist på olika vinklar för sin tv-serie.

Under sex säsonger har man med olika retoriska knep direkt tillskrivet arkeologer och historikers olika okunskaper, oförklarade fenomen och frågetecken i allmänhet med det obestridliga faktum att våra förfäder fick hjälp från ovan och det var minsann inte vilket väsen som helst som kom farandes.

 

Det var Aliens!

 

Alltså så här funkar det. Stenblock som vi inte kan flytta med nuvarande kranar och teknologi = utomjordingar.  

 

Allt åker med på samma kupp. Från de mest vedertagna inom forskningen till de mest obskyra observationer inom fringeforskning.

 

Pyramidernas arkitekter= Aliens.

Spökskog i Japan=Aliens.

Bigfoot=Aliens.

 

Yep. Sånt funkar om man gör det snyggt. Erich Von Däniken var först och i början under säsong 1 låter det riktigt trovärdigt och spännande men när man fått slut på material (Man kan ju inte upptäcka att de som upptäckte hjulet och lite där till, minst sagt, gjorde det tidigare och dessutom två gånger om ni follow me).

Så därför plöjer History Channels "Ancient Aliens" vidare och vidare uppför Mount Bizarros slutningar. Nu sist var det självaste fadern av kreativ genialitet och empirisk uppbackad fysik, Albert Einstein, som skulle få ursprunget av sitt geni förklarat med  "some khaaiund of extra terrestial " som David Childress uttrycker det.

Därför blir det här facebook skämtet så djävla roligt för jag tror faktiskt inte att Childress, Tsokalos och dom andra stesolidstenograferna med sina selektiva varseblivningar,  kvasivetenskap förstår riktigt hur roligt vi har det.

Vill man ha ett garv kan man kolla alla skämtbilder på Tsokalos:

 https://www.google.se/search?q=ancient+aliens&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=v7eFUqOaC4OD4ASZsICwCw&sqi=2&ved=0CGUQsAQ&biw=1920&bih=894#q=ancient+aliens+tsoukalos&tbm=isch&imgdii=_

 

Men själv hittade jag en häromdagen som tar alla priser så vad utbrister man när man ser något så här :

 

 

YES!

 

Eller för att citera Abbe:

 

“The definition of insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results”

 

Här är det förvisso själva ämnet som ändras men det maniska tjatet som blivit grunden för detta eminenta sällskapsspel borde vara indikation på den mentala ohygien som råder TV-Seriens redaktion.

Humanitära uppdrag och orkanen.

TV 4 Nyheterna. När jag ser en gråtande flicka från filipinerna ta konceptet "Just for today" till lite andra höjder så rister det i hjärtat på mig. Hon ska försöka överleva i ett sönderblåst Filipinerna bara för i dag och den skräck som lyste i hennes ögon kändes som övertygande.

 

Det får mig som MÖP att börja tänka, eller möjligen drömma. Vid något tillfälle läste jag en 10 år gamma rapport över hur stor NATOS totala transportkapacitet var. Under 48 timmar kunde man transportera X antal 100 ton. USAs kapacitet var särskilt anmärkningsvärd. Med sina C-17 och C-5 plan kan man transportera . . Ja, en djävla massa helt enkelt. Då slår det mig:

"Skulle inte detta kunna vara en bra idé för USAs militär?"

 

Att rättfärdiga B2 bombplan och atomubåtars existens, byggande och underhåll med att det bor bombskägg i Afghanska och Afrikanska berg är ett bedrägeri man inte kommer kunna hålla på med hur länge som helst. Om delar av den Amerikanska militären skulle formas om för att stå i beredskap för de aldrig sinande naturkatastroferna skulle man dels kunna rättfärdiga sin existens och dels skulle alla de privata företag som just handlägger den logistiska biten kunna få en dimension till att kunna suga ut försvarsanslag ur den russinformade amerikanska ekonomin. I brist på global empati skulle lokal girighet kunna få vara incitament.

Förvisso skulle amerikansk personal löpa risk att lynchas så fort de sätter fot i ett land i tredje världen vilket skedde i samband med humanitära uppdrag i Mogadishu för exakt 20 år sedan men bara att luftlandsätta förnödenheter från nämnda transportflotta skulle innebära en rejäl skillnad men då måste man kordinera med internationella samfund och organ och då....

Nej, där slutar jag drömma. Republikanska partiet är kapat av ett gäng som hellre sänker och dränker hela USA i budgetstrid om nämnda russinekonomi än låter fattiga amerikaner få fri sjukvård.

 

Något slår mig att Filipinska civila lämnar detta subversiva skrå och andra amerikaner tämligen kalla.  

Kriget mot terrorn flyttar hem?

Förra veckan skrev jag en längre artikel om JSOC, CIA och de globala geopolitska konsekvenserna som jag tycker journalisten Jeremy Scahill inte riktigt tog upp. Slutsatsen står där om än lite rörigt så låt mig få sammanfatta det kort och återanknyta till ämnet:

Eliten av amerikansk militär som på behov kan underställas CIA med minskad politisk insyn, ansvar och klar ordergång är inget världens demokratiska utveckling mår bra av. Sedan 50-talet har det funnits friktion i trojkans poler Washington, Pentagon och Langley och att man nu noterar segrar i kriget mot terrorn beror på att friktionen och konflikterna minskat men detta är inget av godo.

 

Det kan mycket väl bli en gamechanger. En annan liten story som kan bli en liknande gamechanger heter Nicholas Bickle. Det är en kul kille.

Förra sommaren torskade den f.d SEALs operatören Nicholas för vapensmuggling. Rutten för hans varor var Iraq -> USA och senare México och det här det börjar bli intressant. Till saken hör att utöver de vanliga AK-47 så fanns det med föremål som inte rapporterades till mainstream media. Sprängdeg. C4.

Denna sistnämnda vara är inte lättåtkomlig i México och på grund av det pågående inbördeskriget mellan karteller emellan och den mexikanska polisen samt militären är efterfrågan väsentlig. Det var nämligen inte första gången någon försökt sourca C4 till Mexico.

Lägger man där till att det nu finns trovärdig underrättelse att Al-Qaeda har samarbete med minst en knarkliga kan man börja se ett scenario. Helt orimligt är det inte i vart fall då bägge organisationer har samma fiende.

Vill man bli konspiratorisk så utgör en del karteller ett bekymmer för CIA i egenskap av konkurrenter. Vill man tro att CIA är spjutspetsen mot terrorn så kommer dom nog åka på en ny anklagelse att de tappat bollen om det börjar smälla utanför eller inne i USA.

Det spelar alltså ingen roll om det är knarkfolk eller AQ operatörer som orsakar det: Den sekund en IED går av inne i USA för att angripa border patrol eller något annat så kommer det mesta att ändras. Kriget mot terrorn har haft framgångar eftersom man "bekämpad dom där borta snarare än här" men med IED inblandade kommer vi få se ett pådrag liknande Boston och flera grenar av politiken som invandring, utrikes och försvar kommer förändras. Aktiekursen på NRA kommer i ett sådant fall vara stark.  

Varken CIA eller JSOC som jag nämnde förra veckan kan operera obehindrat på amerikansk mark på grund av den instruktion dom har och på grund av den federala lagen  Posse Comitatus men denna kan i nödfall kringgås och att förvandla operativ personal därifrån till federala agenter eller privata säkerhetsstyrkor kan bli en juridisk enkel process.

Bickle fick 17 år och det är i vart fall inte första gången en SEAL får skaka galler. Seal Team Six grundare Richard Marcinko ingick under 80-talet I en B-styrke operation där man under namnet "Red Cell" och civil flagg testade säkerheten på olika baser och installationer. Det var när han schabblade bort likvida medel och handgranater som han bröt lagen och åkte in ett år.

JSOC, CIA och Dirty Wars

Förra veckan kom filmen"Dirty Wars". En dokumentär av Jeremy Scahill. Det är mannen som skrev boken "Blackwater".  Han tittar på hur USA håller på att expandera sitt krig mot terrorn globalt och vilken strategi och metodik man använder sig av. Flera frågor jag haft om den mannens sätt att gräva har närt i mitt huvud sedan jag läste boken för några år sedan. Det blev ännu värre efter filmen. Sen slog det mig. Det är inte vad han gräver eller hur han valt det han grävt fram. Det är hans sätt att se på det så kompetenslöst i vissa lägen, ja det är där skon klämmer. Scahill berättar: 

 

"Jag trodde jag kände till alla spelare på den militära banan men har aldrig hört talats om J-SOC"

Eller:

"Jag kunde inte hitta någon information om Amiral Mc Craven"

Senare beskriver han JSOC som "USAs hemligaste förband" och så där rullar sådana irriterande små missuppfattningar och okunskap förbi i lagom takt som kan vara ack så förödande för analysens skull när man undersöker underrättelse och specialförbandens verksamhet. Det faller pladask lite och vattenringarna i Sverige låter inte vänta på sig. Ty problemet inom svensk media är just den där eldfängda dyrkan av amerikanska USA-kritiker. När ABs kultursidor ska beskriva J-SOC är det "dödspatruller" och inne på filmdelen blir det än värre för då är det en "underrättelsetjänst".

 

Vill man vända på det är författaren Mark Bowden hans motsvarighet. Sedan boken Black Hawk Down har han vunnit operatörerna och soldaternas respekt med sin "post embedded" stil och med det förmodligen fått en intressant uppsättning källor. Någon annan förklaring till varför han vet så mycket om hur både Escobar och Bin Laden blev lim kan jag inte tänka mig. Bowden kritiserar inte lika hårt och har inte det där drivet i steget som Chomsky eller Scahill men trovärdigheten känns ändå hög och inte propaganda artad. Bowden är en normal amerikansk journalist med stark källkritik. Han, precis som de flesta som skriver om militären, har inga bekymmer med att beskriva Mc Craven eller hans JSOC.

Däremot har Scahill ramlat på en story som är viktig men jag får för mig att han inte riktigt begriper hur viktig den är, eller möjligen kan bli. Scahill åker förvisso till platser där embedded journalister aldrig sätter sin fot men det är inte på fältet, bland beväringarna eller civila offer denna story egentligen finns. Här finns även ett potentiellt jätteproblem. Det är när CIA kommer in i bilden som det blir en aning klurigt och det gäller att kunna bedöma framtiden men då måste man lyfta upp blicken från fältet till chefsnivå

 

Men vad är JSOC och är det vekligen viktigt? "Finns här en story, en riktig story?" som Scahill säger hela tiden i filmen?

Ja, men jag tror han har missat den. Vi får gå tillbaka en bit i tiden dock. 1980 närmare bestämt.

Den misslyckande fritagningen av amerikanska gisslan i Iranskulle bli avgörande. Operationen som kallades Eagle Claw hade flera brister och med detta fantastiska "splittersamlag av problem", som ett närvarande befäl uttryckte det, blev det nybildade JSOCs (Joint Special Operations Command) uppgift att dra lärdom, organisera, utrusta och planera framtida högriskoperationer som kallas för "Tier One". JSOC är alltså en stabs och ledningsfunktion och ingenting annat. JSOC kommenderar samtliga Tier One enheter från alla vapenslag och en från CIA. Exempel på en s.k. Tier One enhet är Seal Team 6 men J-

SOC har även upprättat task forces där engelska beväringar ingått. Grovt förenklat: Det som blev Operation Eagle Claws svaghet, med så många olika förband inblandade och inte samordnade, var Operation Neptune Spears styrka när man åkte till Abbotabad och eldade ned Bin Laden. Alltså flera förband samordnade, välplanerade och en stark förmåga att kunna improvisera när saker inte gick som planerat.

En annan svaghet som uppdagades mer tydligt efter fiaskot i Iran 1980 var bristen eller rentav frånvaron av underrättelse som militären behövde. Militären och CIA har i omgångar haft stora samarbetsproblem och rejäla schismer. Detta för att CIAs agenda ofta kan skilja sig ganska markant mot den offentliga utrikespolitiken och militära strategin. Saboterade fritagningar, användande av militären för rena krigsbrott och smutsjobb eller bara det faktum att gröna baskrar fick kånka knark i Laos under Vietnamkriget är ett par av många exempel. Det bristande eller uteblivna underrättelsearbetet inför Eagle Claw gjorde att

man tvingades anlita en civil kock till den redan dåligt uppkokande soppan för att få den underrättelse man behövde för att kunna planera uppdraget.

Eagle Claw slutade som sagt olyckligt och två utbrända flygfordon är eviga minnesbilder där de stod som ett modernt konstverk vid "Desert one" likt ett monument över Murphys lag. Men misslyckandet den 24:april 1980 orsakade inte bara instiftandet av JSOC året efter utan även att en egen underrättelsetjänst

(en av USAs många) fick helt ny prioritering. Denna heter i dag ISA och kallas för "The Activity". Att detta gäng lyckats byta namn sju gånger på 30 år vittnar om sekretessgraden. ISA skapades av många skäl för att återigen slippa hamna i informationsvakuum inför högriskoperationer. Det var denna enhet som

pejlade in Pablo Escobar och det var ISA som spelade den avgörande rollen vid infångandet av Saddam Hussein.

Det var alltså samarbetssvårigheter mellan CIA och militären som tvingade fram denna formering och enheten ISA är sedan 2005 underställd JSOC.

Jag tycker mig alltså skönja formeringen av ett organisatoriskt monster som kan uppträda militärt, paramilitärt, politiskt och deras egna agendor kan få utrymme och effekt direkt genom ökad deniability och minskad accountability. Eller indirekt genom att helt enkelt förse politiker med inkorrekt info. De dagar när Rumsfeld och hans stab kunde ta CIAs chefer i örat och beställa information om WMD-Wäderkvarnar i Irak har sedan länge passerat. Det som Oliver North pysslade med och fick gatlöpa inför en katekeskongress kan nu i princip ske igen minus att man blir uppdagad. Än så länge verkar agendan vara att ”Kill &capture” terroristernas och talibanernas mellanchefer och uppåt i hierarki. Samtidigt som detta sker stöper man 10 nya potentiella motståndare eftersom oskyldiga, ja till och med allierade, fälls och fångas. Det är här det potentiella jätteproblemet sitter. Inte att man orsakar kolleteral skada utan just för_det_ man väljer att kriga emot.

I stort sett hela den säkerhetspolitiska aparaten med militär, underrättelse och utrikespolitik är sedan 10 år trimmad, tweakad och anpassad på antiterrorism, counterinsurgency, gerillakrigande och annan subversiv verksamhet. Det här har även lett till att man fått bekymmer att hantera konventionell krigföring. Under "Operation Anaconda" i Afghanistan hölls slaget om Takur Ghar eller Roberts Ridge som JSOCs folk kallade det. Under detta slag uppträdde Al-Qaueda välorganiserat, offensivt och konsoliderat istället för Talibanernas vanliga "hit & run". Detta ledde till att åtta rangers, fyra attackflygplan och lite annat behövde fyra timmar på sig att elda ned ett ksp-värn konstruerat av det som naturen hade att erbjuda på platsen. Detta exemplet är långt ifrån ensamt där specialförband haft svårigheter med konventionell strid.

CIAs strategiska problem var tvärtom i början. Enligt förre CIA operativen Robert Booker "Bob" Baer var CIA belamrad med f.d kalla krigare på chefspositioner som kunde räkna tanks och ha personkoll inom ryska politiken men inte riktigt begrep vad AQ var eller exakt hur kapabel Bin Laden var. 10 år senare var förändringen klar och det var CIA som förde raiden i Abbotabad. SEALs operatörena var underställda CIAs Special Activities Division. Det kan framstå som en administrativ petimäter men är en mycket avgörande indikation över hur det nya kriget mot terrorn förs och något som kan få mycket allvarliga konsekvenser världen över.

Det började redan under kriget i Irak. Dåvarande JSOC chefen Stanley McChrystal (som senare ledde ISAF i Afghanistan) pratar om ett perfekt giftemål och "synnergy" när man äntligen lyckades synka CIA med JSOC. Det i sin tur ledde till en lyckad raid i Syrien där man fick jackpot och ett helt kartotek med namn. Det var detta ledde till att den lyckade jakten på Bin Laden kunde ta fart.

JSOC kan i dag skramla ihop strax under en 60 000 man förvisso är det bara 30% av dessa som är dörrsparkare och skyttar. Det är de övriga som är mer intressanta. Inget land i världen har förädlat och utvecklat själva supportfunktionen för specialförband som USA de senaste 20 åren. Under Vietnam åkte Navy SEAL's taxibåt till giggen över floddeltan. I dag har man ett särskilt specialförband (SWCC) vars enda uppgift är att hantera marint understöd och transport för dom.

 

 

Men med CIA tungt involverade i geopolitiska ekonomifrågor, knarksmuggling och gud vet vad så kan effekten bli skrämmande om man helt plötsligt får tillgång till den absolut bästa delen av militären. Det handlar alltså mer om att underrättelsetjänsten CIA nu kan få tillgång och befäl över världens bästa soldater mer än att världens bästa soldater får tillgång till underrättelse. Den är inte oävet att JSOCs hemliga budget även gör att vi vet hur mycket kapital som tilldelas via "appropriation funds" och bristen på transparens slår åt bägge håll:. Man kan inte veta varifrån pengarna kommer. Det är förvisso inget konstigt att subversiva och hemliga förband måste förbli just det för att kunna bibehålla operationell säkerhet men det blir samtidigt en kuslig koppling när man tar in faktumet att JSOC inte svarar till resten av militären utan till NCA. National Command Authority. Alltså presidenten, vice presidenten och försvarsministern.

De kan alltså kommenderas av CIA, folk i vita huset men en general i den reguljära armén får vissa bekymmer om han ska försöka föra befäl över trupper från JSOC

 

Med begränsad politisk insyn, odemokratisk struktur och mer liberala ROE kan CIA med tillgång till JSOC förvisso fortsätta ha ihjäl och fånga terrorister med en helt klart trimmad och slimmad beslutsgång och "accountability". Det rimmar illa med den mångfacetterade agenda som CIA hållit sig med de senaste 30 åren. Grabbarna i Langley tycker nog det är trivsamt:

Man behöver ju liksom inte anlita ett patrask modellen "ex-kubaner stridsvärde Svenskt hemvärn 50-tal" nästa gång man vill ha en dag på stranden i grisbukten.