Hur vi hamnade i Afghanistan

I skuggan av den ganska vaga och intetsägande uppgörelsen mellan alliansen, s och mp så har jag suttit och funderat på det där med Afghanistan och varför det går som det går där. Bloggaren Martin Ezpeleta ställde nämligen en fråga varför vi är i Afghanistan, jag funderade lite, jag läste vad andra skrev, jag skrev men det ville sig liksom inte. Det en del jag missade. Något jag hade glömt så marsch tillbaka till källarkivet.

Den här särskilt långa texten blev dock kanske inte så mycket svaret på Martins fråga som det blev en analytisk orgie i bästa hindsight anda över hur vi hade kunnat undvika att vara i Afghanistan in the first place. För det här är berättelsen om Bin Laden, en stackare vid namn Richard Clarke och världens sämst skötta manhunt sedan en viss Svensk länspolismästare började jaga kurdiska fåraherdar 1986.

Sveriges roll i det hela verkar dock ganska solklar. Jag tror skälen är två.

1. Det ligger något i det som Robert Egnell på FHS hävdar. " ”Ett av de främsta skälen till den svenska militära insatsen i Afghanistan var att vi ville uppfattas som en trovärdig aktör inom internationell säkerhet, inte minst i USA:s ögon.” som är ett av argumenten bakom den debattartikel som lite spöksossar hävdar i en artikel.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bildt-smyger-in-sverige-i-nato_5613081.svd

Jag tycker det är lite magstarkt att komma från (s) om man tittar på storpotätens flåsande för Blair och Bush och hans svammel om att vi skulle vara "obrottsligt lojala" osv. Han var väldigt mycket "gung-ho" månader efter den elfte september och han hade Bodström med sig som i det närmaste hade en autistisk syn i på det här med krökta och kränkta lagar i kampen mot terrorismen.

2. Försvaret vi hade då var inte försvaret vi har i dag. Utlandstjänst var då något som många ville göra. Det var bra betalt, ballt och lite bang. Försvaret har ju dessutom inte haft ett riktigt gig sedan 50-talet i Kongo och varför ska just SSG få ha monopol på allt som är tufft? De sista åren har det börjat hetta till i runt Mazaar ar Shariff och dom soldater vi nu har hemma i Sverige tar sig nog en funderare eller två om det där med utlandstjänst som är indirekt krav i nya kontraktet numer.

Men det här med USA och varför man härjar och har härjat så länge i Afghanistan...

Vi får gå tillbaka i tiden en bit. Mer än 10 år faktiskt. USA hade nämligen en oplockade gås med BL. Det var inte bara sprängningarna av ambassader och attentatet mot örlogsfartyget Cole som spelade roll. Det var alla missade tillfällen att fånga BL.

Jag har läst en hel del om underrättelse- och säkerhetsmässiga misstag som USA begick innan 9/11 men om det är någon som vet det mesta om detta så är det Richard Clarke som var counter terror boss under tiden 1992 - 2001. Först hade man läge att haffa BL när han satt och tryckte i Qatar under beskyddande bombskäggsvingar. Då frågade Clarke CIA om de helt sonika kunde gå in och kidnappa honom och CIA upplyste en "flabbergasted" Clarke att det inte var möjligt vilket ändå måste vara en rejäl missbedömning från CIA:s sida.

Clarke vände sig då till militären och då främst SOF (Specialförbandens dåvarande paraplyorganisation) och där rådde det rejäl misstro efter Operation Gothic Serpent i Somalia 1993 där typisk hands on micromanagement och ambivalens från demokraternas sida hade genererat rejäl misstro och rent politikerhat. Detta efter att man just lagt sig i operationer på detaljnivå istället för att delegera ansvar och mandat till fullo till militären och sedan dragit sig ur konflikten när just nämnda vanstyre genererat bodybags och andra misslyckanden. För militärer kan sådana kovändningar vara oförlåtliga. Att först offra vapenbröder för ett mål som senare tydligen inte varit värt att försvara eller uppnå. Främlingslegionens revolt mot Frankrikes reträtt ur Algeriet är ett övertydligt exempel på detta.

Militären var i vart fall inte sugen på mer sådant så dom återkom därför med något stort och idiotsäkert som påminde om en mindre invasion och Clarke rev sig i huvudet och den där misstron jag nämnde verkade nu ha blivit ömsesidig. Då valde Clinton och Albright att helt enkelt fråga bombskäggsregimen om dom snällt kunde lämna ut BL och det vore jättebussigt om dom inte kunde varna honom. Inom en vecka var BL i säkerhet i Afghanistan.

Nåväl. 1998 tog Talibanerna makten rejält och BLs skydd ökade därefter även om Mullah Omar var lite orolig att det nyformerade bombskägssgänget Al Queda höll på att bli en stat i staten. CIA gjorde här en insats att börja samla information om var BL höll hus någonstans. Det visade sig att vara väldigt lätt.

BL åkte nämligen mellan träningscentret och Kandahar, lunchade och mätte skägg med Mullah Omar och åkte tillbaka som vilken commuterknegare som helst. CIA fick då uppdraget att kidnappa BL här och nu visade det sig vara lättare. Man nyttjade gamla kontakter från Mudjuahedin-tiden och under överseende på distans av ett par gröna baskrar och CIA:s avdelningschef i Islamabad så fick man fram 40 st Afghaner som hade tillräckligt mycket hår på bröstet att genomföra kidnappningen. BL roterade mellan tre byggnader men man skulle raida alla tre, smuggla ut honom genom en tunnel och sen turistklass till La Guardia. Det var en realistisk och helt genomförbar operation och den 23:e Juni 1998 hade man tänkt klippa till. Den valda styrkan var då redo med AK-47, handfängsel och ljuddämpade skäggtrimmers men då kom nästa skur med micromanagement, ambivalens och fingerspitzgefuckups:

Timmar innan börjar principalerna debattera om antalet eventuella dödsoffer som kunde tänkas uppstå. Man beaktade alltså antalet eventuella dödsoffer hos motståndarsidan i ett träningsläger för terrorister. Vid det här laget hade Richard Clarke drabbats av tics i ögonbrynen och det blir inte lättare att förstå denna plötsliga försiktighet för blivande bombskägg i ett terroristläger om man håller i åtanke att det var samma administration som tyckte det var ok att bedriva ett indirekt folkmord i Irak genom att sanktionsvälta ihjäl Irakiska barn i tusentalet.

Efter attackerna mot ambassaderna i Nairobi och Dar es Saalam i augusti samma år kunde vita huset i alla fall enas om att det var nog ok att döda lite tillbaka även i Afghanistan så försvaret fick en shoot to kill order på BL. Man Tomahawkade tillbaka in i Afghanistan och missade med liten marginal men man skulle dock få ett nytt läge.

Principalerna reverserade sin strategi nu och undrade om man kunde försöka kidnappa honom igen men BL hade, av någon dunkel anledning, ökat sin säkerhet så Clintons criscis management team ville då prova att Tomahawka igen. I december 1998 fick fältoperatörer (UAV var inte i bruk då) solid underrättelse om att BL skulle besöka Kandahar. CIA:s sektionschef i Islamabad upplyste om att man nog inte skulle få ett sånt här bra läge igen så det var bara att trycka på knappen och...

Den här gången oroade sig Clintons administration om att man kanske skulle skada en näraliggande moské och kanske ha ihjäl 200 pers så man blåste av även denna ägglösa omelett lagning. Clarke måste vid det här laget ha börjat knarka för någon annan förklaring finns det inte varför han lyckades arbeta med en ledning som denna hela vägen till 2001.

Under 2000 flög den första predatorn över Afghanistan och det dröjde inte länge innan man fick in filmer på vad som med största sannolik var BL och om man nu häktade på Hellfire raketer (precisionspang som skjuts från Apache helikoptrar i vanliga fall) på denna nya UAV så hade Clinton & co & co ett vapen som inte skulle orsaka det som på den tiden lät så kryptiskt : Colletaral Damage. Den här gången lyckades CIA ställa till det genom att gnälla med hårklyverier att dom inte ville betala för Predatorn med sin budget trots att dom ville använda den direkt som man gjorde med U2 planen på det onda 50-talet. Clarke använder uttrycket "flabbergasted" igen men hela kroppsspråket skriker undertryckt raseri när han berättar detta för CBC.

2000 tog GWB makten och Clarke som nu i åratal varnat för BL och AQ hoppades på att GWB, Cheney och Powell skulle ha lite mer dådkraft.

Då blev det ännu värre. Trots att Clinton till GWB öppenhjärtigt erkänt att hans misslyckade försök att knäppa eller kidnappa BL var ett av de största misstagen under hela hans tid i vita huset så verkade GWB mer eller mindre frånvarande i det här som med så många andra ämnen. Däremot var han redan här sur på Irak och Nordkorea. Clarke blev till sist vad man på snobbengelska kallar för handed your hat. Han avgick tidigt 2001 och hoppades på att om en efterträdare skulle vurma och varna lika mycket som honom så då kanske någon vaknar och....

Pang. Vi är framme vid den elfte September 2001 och vad som hände efter den dagen vet alla men vad som inte är känt hos en del är att de första egentliga militära planerna som GWB & co ville driva igenom under kvällen den elfte och under dagen den tolfte var inte att anfalla Afghanistan. Nej, Rumsfeldt samt andra från försvarsdepartementet ville anfalla Irak! Enligt Clarke skulle Rumsfeldts motivering vara att "there arent many targets to bomb in Afghanistan". Clarke är numera känd för att under GWBs tid i vita huset vara den kritiker som kanske var mest initierad och hans bok "Against all enemies" är rena kverulanskavalakaden. Förvisso är Rumsfeldt den mest inkompetente försvarsminister USA någonsin skådat men det här resonemanget är så uppseendeväckande vansinnigt att man tar sig för pannan i allt dubbelkollande av källor.

Vad Clarke hävdar är att man visste vem den skyldige var, vart han fanns och vilka som härbärgerade honom: Ja, alltså. Han heter Bin Laden, bor i världens fattigaste land Afghanistan och syns här på bilder från ovan. Den ende i vit särk och mobiltelefon. Här om någonstans kan man prata om den slam dunk dom CIA chefen George Tenet uttryckte det om chansen att hitta WMD i Irak bara man skyndar sig.

Då ville alltså Rumsfeldt, hans buttboy Wolfowitz och ett par hejdukar till istället angripa Irak.

Marc Garlasco arbetade fram till 2003 som Senior Iraq Analyst på försvarsdepartementets egen underrättelsetjänst DIA och han blev direkt efter den elfte september ombedd att leta efter "any relationship between Saddam och AQ" och dom hittade inte något samband men hade Garlasco och hans kollegor kommit fram till att BL och Saddam Hussein var buksvågrar hade det nog förmodligen räckt. Det faktum att den globala opinion och de sympatier USA hade kort efter 9/11 skulle blåsas bort vid ett oprovcerat anfall på Irak verkade lämna herrarna Rumsfeldt och Wolfowitz helt kalla.

Tack vare interna påtryckningar från rådgivare med dåvarande försvarsminister Powell i spetsen (Den ende i GWBs närhet med solid militär erfarenhet ) lyckades man enas om vad som kallades "Afghanistan First program". Alltså en uttalad ambition att Afghanistan bara är en uppvärmning och more to come. Om vår dåvarande statsminister Storpotäten hade känt till denna idiosynkrasi som utspelades i Vita Huset under dessa kritiska timmar direkt efter den elfte september hade han nog valt andra ord än att "vi ska respektera amerikanernas handlingskraftighet".

Det kanske mest paradoxala är att det längsta och segaste krig USA någonsin utkämpat aldrig har fått ett motsvarande fokus eller någon ekvivalent hängivenhet. Den i all hast hopkomna planeringen, avsaknaden av politiker med militära erfarenheter och ett dussin tal andra fel och åkommor kan dras upp och listas och så har också gjorts men i just denna kavalkad av antiamerikanskt gnäll har i mångt mycket själva urpsrungsskälet till angreppen på Afghanistan fördunklats rent medialt:

Jakten på BL.

Den modige franske journalisten Eric de Lavaréne och hans kollega har gjort en lysande dokumentär som få känner till. De bägge valde att inte operera "embedded" med ISAF-styrkor utan kuskade runt i landet 2006 efter egen vilja. Han har helt enkelt, för att använda en massmedial klyscha, gått dit storyn är. I närheten av Jalabad och Tora Bora träffar han Pachir-Agam regionens kommunalråd Haji Abdullah. Denne är f.d Mudjahedin och hyser ett särskilt ont öga till BL och han hävdar något märkligt.

Att USA tillät BL att fly.
Att BL:s entourage med 70 personer omöjligen har kunnat gå oupptäckta med sattelit och luftspaning.
Att han bad om klartecken och resurser att själv gripa BL och att han hade till 99% lyckats med detta eftersom han kan terrängen bättre än någon annan.

Därefter träffar de Lavaréne den nu framlidne polischefen och f.d krigsherren Haji Zaman. Denne hävdar något ännu märkligare.

Att trupperna inne i Tora Bora ville ge sig den 12:e December och komma ut dagen efter vid 0800
Att USA. tre månader efter den 11:e September, hade endast sex personer närvarande (en standard sexmannagrupp från Special Forces)
Att denna grupp endast koordinerade luftangrepp och detta ett försenat anfall med B-52 (näst intill verklöst mot grottsystem). Det här kan förklara varför BL lyckades undvika faror på rena Lara Croft Nivån.

Sätter man detta i kontrast till det frenetiska massgripande och vilt vevande fångstarmar som bland annat grep tre oskyldiga brittiska medborgare och pressade dessa på information om BL på en helt annan plats i landet blir det hela ännu skummare.

Till sist kommer ändå ett skäl till denna letargi som verkar vettigt: Hade man gått kol på BL hade detta kunnat förvandla den pakistanska islamska fanatin som har sin hemvist i gränstrakten till något mer otäckt. Trots allt vet man om att pakistansk säkerhetstjänst ISI både motarbetar och stödjer talibaner numer och Pakistan är en kärnvapenmakt.

Ett annat skäl varför jakten svalnat efter tid är även detta vettigt. Den tillfångatagne Khalid Sheikh Mohammed, som var den operativa chefen för attackerna den elfte september, är en som verkligen fått uppleva det nya fascistoida USA up close. Under tortyr har denne erkänt sitt brott, golat och bland annat gett USA en bild av AQ man inte hade tidigare. En "goldmine" så att säga och vem behöver då BL?

Nog om denne BL och tillbaka till nutiden. Tillbaka till skälet varför man är kvar i Afghanistan:. Svaret kommer inte som någon överraskning och nog inget att försöka föreslå för den mängd cyniker, dogmatiska vänsterskribenter och konspirationsteoretiker.

Just Konspirationer som förklaringsmässiga arketyper inte intellektuellt hedervärt. Konspirationen är en slapp och förenklad modell man bygger med symmetri och proportion som begränsningar och genom att stapla indicier på hög och ställa väl valda frågor till sig själv: Vem gagnar det? etc... Just i fallet med USAs inkompetens i jakten på BL och hanteringen av Afghanistan inledningsvis så har jag full förståelse hur dessa och andra märkliga berättelser tjänar som bränsle för ovanstående konspirativa antidialektik. Jag gillar inte Michael Moore men om bara 10% av hans påstående om vänskapen och samarbetet mellan Bin Ladens familj och Bush familj så blir översikten över konspiratorernas antidialektik glasklar.

Vänstern exempelvis sitter fast i de dogmatiska anti-imperalistiska tongångarna att USA är i Afghanistan för att de vill verka i hegemoni med naturtillgångarna medans de mest hejdlösa inom bombhögern faktiskt tror på att det primära skälet är att skapa fred och demokrati. I samband med att president Karzai gavs makten av CIA så påbörjade amerikanska brännvinsadvokater att hjälpa till med att skriva landets konstitution och denna sattes på prov när man grep en Afghan som blivit kristen konvertit. Han fick en chans att ändra sig därefter avrättning och då uppdagades det att prästerskapet, enligt den nya konstitutionen, kan ingripa i de flesta ärenden och köra över grundlagar.

För att lösa problemet Afghanistan behöver vi först lösa problemet Pakistan därifrån Talibanerna opererar och detta är inte lätt då Pakistan är en allierad till USA men landet håller i omgångar på att slitas i slamsor av interna stridigheter och lägger du till det faktum att landet har kärnvapen så förstår man att detta kommer ta tid. En ISAF beväring jag pratade med nyligen sammanfattade det hela ganska bra.

"För oss på marken så spelar civilbefolkningens rättigheter och deras önskan om fred stor roll. Vad politikerna än må ha velat eller känt innerst inne när man invaderade 2001 är helt ointressant".

Enligt denna beväring är inte insurgenternas framgångar så stora som media rapporterat eller landets säkerhet så kroniskt instabil. Man har börjat göra framsteg med att träna upp den afghanska polisen och militären men den stora frågan är således när dom kan lösa sin uppgift och försvara sig mot Talibanernas maktbegär. Möjligen skulle en internationell styrka bestående av soldater från muslimska eller närliggande länder (dock inte Pakistan) kunna ersätta ISAF om nu USA åker hem 2014.

Det finns väldigt många personer som vill dra tillbaka trupperna från Afghanistan men hur många har egentligen tänkt på vad som kommer hända i maktvakuum som uppstår. Det är inte bara ISAF soldaters och civilbefokning som då inte bara fått sina liv förverkade utan även förkastade. Talibanerna är dessutom ett djävla rövarband förklädda till religiösa extremister. Dom förtjänar ett rejält nederlag.

Det dock går inte att ympa in en demokrati på det sätt USA gör men det innebär inte att demokratiseringsprocessen inte har någon framtid.



*********************************

Hulliganismens mentalitet slutgiltligen kartlagd utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv

Efter ett par decennier av debatt och forskning så gjorde idrottspsykologen Peter Hassmen en revolutionerande entré inom detta forskningsfält. .

I en kompetenskompakt djupgående analys klargör han sina rön baserade på åratal av vedertaget fältarbete och intellektuell skärpa långt bortom de förklaringsmässiga stereotyperna som vi som fotbollsfans vant oss vid.

Det vore näst intill föraktfullt att ens våga tänka tanken att försöka summera detta i ett simpelt bloginlägg så därför hänvisar jag till P1 programmet "Studio Ett" vars redaktion fått ynnesten att facilitera denna gigants närvaro och känna nämnda närvaro lägga sig över mikrofonmembranet som en våt filt.

Studio Etts intellektuellt förgrumlande och sedvanliga kanaldraggning gör att man snabbt förstår att programmet saknar både vett och värdighet att ställa de rätta frågorna.

Men jag, blott ett simpelt kärl, en budbärare, en ark i fotbollens stora och svårbegripliga tidsresa har gjort en insats och kan nu presentera rent ordagrant någonting som kommer bli känt som :

"Peters punkter"

(de extra radbryten är något jag fogat in på eget bevåg för att betvinga dig kära läsare till dialektisk digestive)

* Idrott väcker känslor.

* De starkaste känslorna vi har är rädsla, aggression och hat

* Fotbolll och Hockey har mest manlig publik.

* Två klubbar som på planen ska göra upp skapar ett "motsatsförhållande"

* Med detta blir det risk för att det blir lite kärlek och lite hat.

* Människor är sociala människor och man känner att man är en del av en grupp.

* När vi är en del av en grupp så tillåter vi oss saker som vi på egen hand aldrig skulle tillåta oss.

Jag har transkriberat så absolut noggrant jag kan de första minuterna och mer kommer senare i veckan när jag besökt bibloteket, universitetet och CERNS partikelkrockare i Genevé men trots detta lilla reningsbad av kunskap så får man förmoda att trumpeterna i statdshuset gäller extra högt vid nästa nobelfest.

Er ödmjuke SHQ.

Om Liverpool

Det finns något barnsligt över rapporteringen om Liverpool.

För sakta men säkert så sjunker nu Liverpool. Laget som alla duttat med i 200 år. Jag sade innan säsongen att Roy H kan bli den som slutlgiltigt sänker Liverpool en gång för alla och jag tror jag kommer få rätt. Jag menade även på att Roy H kändes som ett väldigt märkligt val av tränare. Han var helt under dom krav och ambitioner som en kubb som Liverpool ska ha och jag påstod att han arbetar på interimsbasis och att de nya ägarna, som blev klara i Fredags, kommer att skaffa en ny tränare. Även här verkar det som om jag kommer få rätt igen. Tyvärr.

För det här är en utomordentligt sorglig historia. Jag har en bekant som jag brukar debattera med på en lista. Vi kan kalla honom för Zur-Johnny för när han sitter och hatar PL och Chelsea så kan man koka ned zurerierna till':

"för dom är så rika och Abramovic har en massa pengar åsso köper dom ett lag och det är fuskigt och José Mourinho är jättedum".

I princip Ingen (förutom en skarpsynt reporter för World Soccer) nämner eller skriver om det faktum att B-Rafa köpte en 50 spelare eller något på, mer eller mindre, vinst och förlust. Köpte, provade, häpp det gick inte och nästa tack. Chelsea har nu en hel hoper spelare som spelat i klubben väldigt länge med PL mått mätt. Essien, Ashley Cole, Mikkel, Carvalho är veteraner och tittar man på veteranerna Lampard, Terry och Peter Cech så är antalet sammanlagda säsongen i Chelsea hela 21 stycken.

Varje generation har sina kultllag. Jag vet inte hur många gånger jag hört gamla vrak sitta och prata sig varma om dom där sena TV-sändningarna från Europacupen under 70-talet innan dom gick ut och spelade på grusplan och lekte att dom var Cruyff och Neeskens. I dag heter kultlaget Barcelona men under 80-talet var det Liverpool där klassens stjärnor turades om att vara Keegan eller Daglish.


Jag tror det är förklaringen varför Liverpool år efter år besparas nödvändig kritik och får ena hyllningreportaget efter det andra. Om det finns en överrepresentation av bajare inom media är det precis samma sak med Liverpool. Enligt en undersökning så är Liverpool det mest populära engelska laget hos oss Svenskar. Detta trots att klubben inte vunnit ligan på 20 år eller ens konkurrerat om guldet på allvar.

Förra året slutade man sjua och förvisso skulle det vara en ren lögn att påstå att det tystades ned men den sakliga kritiken mot det resultat i liga och bokslut uteblev helt. Man hade amerikanska ägare som gjorde ett seriöst försök att ta något slags rekord i minus-siffror. Nu har man nya ägare men denna gång kan det mycket väl bli så att man inte kan köpa sig ur krisen. Det kan mycket väl bli så att man inte återfår den där typiska fjärdeplatsen med CL-kval och

Liverpool har, märkligt nog, alla förutsättningar och humankapital att kunna konkurrea på riktigt men om det är något dom kommer klara av dåligt så är att vara och överleva som mittenlag. Laget är ett typiskt cuplag vilket man ser om inte annat i pokalskåpet.

Nåväl, sista ordet är nog inte sagt om den här klubben så "more to come" får man anta.
..bara fotbollsfolket inom massmedia kan släppa sin röda lilla snuttefilt.

Vad är liberaler?

Jag har ju inget mot liberaler. Bara dom är tillbaka i kistorna innan solen går upp så blir det bra.
En liten sammanfattning om detta parasitära skrå som upphöjt likgiltigheten och skenheligheten till livsprinciper hittar du här under.

- Dom ogillar första majtåg.
- Dom ogillar SJ tåg.
- Dom tycker illa om lagar som begränsar rörelsefriheten, som tyngdlagen och boyles lag
- Dom tycker att rörelsefriheten inte gäller romer.
- Dom älskar sin frihet mer än andras.
- Dom är vidskepliga och tror på osynliga händer
- Vill absolut bildge profeten Muhammed samtidigt som det ska duttas med profet Norberg.
- Älskar demokratin så länge den respekterar de marknadsliberala principerna.
- Dissar bidragsglada sossar och lirar gärna i samma band som The Stimulanspaketers & The white house.
- Vill göra sin idelogi till först vetenskap sen grundlagar sen naturlagar.

Tack till Martin E som jag rippat detta från. Kände för att hata lite.

Holmqvist on Blomqvist

Jag kommer ned till Årsta och ser att Linus och Castro övar avslut. Från mittcirklen. Jesper kommer gående mot mig på utsatt tid och vi tar plats på en bänk.

SHQ: Du kanske fått denna fråga förrut men jag frågar ändå: Hur känns det att tagit över Bajen?

Jesper Blomqvist : Ja, om nu kan säga det hehe. Näe men det känns ju skö..asså sådär om jag ska vara ärlig. Ja, tråkiga omständigheter och ja asså det är ju bara tillfälligt nu så får vi se vad som händer sen så att jag har väl inget riktigt svar där.

SHQ: Näe, men inget svar är ju svar det också. Vi är ju inte direkt vana att byta tränare så ofta vi har ju trots allt inte haft så många sedan guldet 2001, åtminstone om man jämför med stockholmsklubbarna men vi är många som nervöst och ödmjukt undrar: Hur länge blir du kva?

Jesper Blomqvist : Ja, bra fråga. Det är som jag sa. Vi får se vad som händer helt enkelt de närmaste veckorna.

SHQ: Det här kanske en dum fråga men hur påverkar hotbilden mot Michael Borqvist dig? Hur känns det?

Jesper Blomqvist : Näe, det är klart att det inte är kul. Det är inte kul men det är värre för Micke. Han har fått stå längst fram och ta smällarna men det är klart att det påverkas också men inte lika mycket som (en vindpust blockerar fem sekunders prat - Min anmärkning SHQ) ....

SHQ : Sen en kanske filosofisk fråga, inte en om ditt privatliv men om dig som person och sådär: 1994 begick jag dödssynden för jag följde nämligen IFK Göteborg i Champions Leauge och så såg jag en yngling slita sönder Alex Feurgersons högerkant där med grymma tempoväxlingar. Vad hände med den killen?

Jesper Blomqvist: Vad som hände? Ja, han förblev väl ganska ung länge och försöker nu utveckla sig till en bra tränare.

SHQ: Ja, då ska vi se. Det är Parma, det är Milan, Everton, Charlton och det är Manchester United. Det är ingen dålig CV. Vilka är de viktigaste erfarenheterna du tagit med dig från de här stora klubbarna?

Jesper Blomqvist : Ja asså, det är svårt att peka på en exakt grej men det är snarare mer att jag fått erfarenhet av fotboll och det hur fungerar som jag tror det är svårt att skaffa sig genom att läsa eller på något annat sätt. Det är bara genom erfarenhet och just se hur man jobbar i de riktigt stora klubbarna.för att vinna saker. Det är liksom den erfareneten sen är ju nästa grej att kunna omsätta det i praktik. Det kanske inte ens går att kunna ta det till föreningar som har riktigt samma..men det är ju utmaningen att få med sig så mycket gott från dom erfarenheterna.

SHQ: Ja, det var väl nästan min nästa fråga om du kan omvandla dom erfarenheterna till praktik som tränare. Det kanske är ett svårt steg.

Jesper Blomqvist: Men det är ju det. Det är ju klart att det är svårt, absolut men jag lär mig hela tiden och då är så man måste jobba: Fortsätta och jobba hårt liksom. Ingen, ja klart att någon föds till tränare då som ingen föds till fotbollsspelare då. Det är ett hårt jobb som kräver att man förstår att den dag man tror att man kan allt och vet allt då är man riktigt illa ute. Då stannar man helt i utvecklingen. Jag är fullt medveten om att jag har mycket att lära mig men det känns kul och stimulerande att vara tränare och det tror jag är det viktiga.

SHQ: Du har väl träffat en och annan spelare, tränare och personal i dina dagar är det något där som kan resultera i något nyförvärv hit?

Jesper Blomqvist: Inte i dagsläget. Vi har inte haft dom pengarna eller behov här i Hammarby men det är klart att skulle den dagen kunna komma så. (en vindpust blockerar fem sekunders prat - Min anmärkning SHQ)

SHQ: Vi har ju en ung man från norr som är på väg bort härifrån mot Italien. Kan du lära honom något? Ett och annat hur man lyckas där nere?

Jesper Blomqvist : Ja, även om Linus har kommit en bra bit på vägen så försöker jag dela med mig några små tips som kan bli nyttiga för honom och hans vidare resa ut i fotbollsvärlden.

SHQ. Vilken taktik föredrar du att spela rent formations och bollmässigt.

Jesper Blomqvist : Ja, formationsmässigt har vi spelat 4-4-2 och jag är väl inte fast bunden på något sätt egentligen men jag tror det är ganska viktigt att har man ett system så kör man det så ska man inte byta för mycket för då tappar spelarna tryggheten i systemet som man får om man jobbar med något länge. Sen kan man göra förändringar i systemet istället. När det gäller att spela en attraktiv fotboll så är det fina ord. Man kan inte bara spela korta bollar efter backen. Man måste kunna ha en bra varation, man måste kunna överraska motståndaren för i bland är det dom som backar hem och då måste man kunna slå en längre boll och sen kunna spela lite kortare passningar så lite variation där men att hålla bollen på marken så mycket som det går.

SHQ: "Attraktiv fotboll är fina ord". Vad menar du med det?

Jesper Blomqvist : Näe, men det låter så snofsigt och alla kanske säger det och tycker det men sen gäller det att få det att bli någonting bra, där man vinner matcher också. Där inte motståndaren kan förutsäga allt man gör och spelar efter det.

SHQ: Hur ser det ut på assisterande tränarsidan, för du har väl blivit befodrad nu?

Jesper Blomqvist. Näe det där vet jag inte utan det där är terminologi så at . .

SHQ:Ja, just ja det var fråga ett ja. Om du skulle summera ett par bra egenskaper som fotbollstränare . .

Jesper Blomqvist: För mig?

SHQ: Nja, utan mer generellt sett.

Jesper Blomqvist : Ja alltså det finns otroligt många aspekter men en är att man får ihop en bra grupp och att alla drar åt samma håll och där är en otroligt stor utmaning där man inte får något gratis bara för att man varit spelare. Det är sånt som kommer med tiden och där har jag mycket kvar att lära. Så att man kan skapa en grupp där alla drar åt samma håll. Fotbollsmässigt har jag väl mer på fötterna.

SHQ: När du coachar spelare i omklädningsrummet inför matcher, vad det gäller motivation, vad har du för egenskaper då?

Jesper Blomqvist : Då tror jag nog att jag är ganska... eller, ja en och en är lite lättare att förstå eftersom där har jag varit så många gånger själv. Det är svårare att ta hela gruppen och prata där.

SHQ : Så det är inga tekoppar som åker in i betongen då?

(Bägge av oss småskrattar)

Jesper Blomqvist : Näe, det är inte så ofta. Det händer någon gång då och då.

SHQ: En personlig reflexion: Du har alltid slagit mig som en lugn person, på gränsen till blyg, så kan du då gå in och slå på den "engelska stridstrumman" i halvtid?

Jesper Blomqvist: Ja, hehe du får fråga spelarna.

SHQ: Jag ska fråga spelarna

Jesper Blomqvist : Nej, men det kan jag. Om jag känner att det är nödändigt. Det är ju inte så ofta som det är det men i bland så kommer det ändå.

SHQ : Så vinner Bajen cupsemin mot Kalmar....

Jesper Blomqvist: Det får vi verkligen jobbar för och kämpa för och det siktar vi på och vi har alla möjligheterna i världen. Det har vi ju visat hittils när vi mött de allsvenska lagen men det är klart att det blir en tuff motståndare Kalmar, dom är ett av de segare lagen att möta tycker jag. Dom har en verklig grundtrygghet i sitt försvarsspel tycker jag.

SHQ : Kan du berätta lite om träningen. Hur skiljer sig den sedan tidigare?

Jesper Blomqvist : Nja, det blir samma där. Jag och Micke jobbade tight så jag gör inga förändringar där alls nästan. Ingenting nytt så.

SHQ: Då tackar jag för pratstunden.

Jesper Blomqvist: Tack.

*********************

SHQ Summerar. Om ni tycker att en del av mina frågor är lite märkliga så har ni säkert helt rätt eftersom jag utgått från att Blomqvist var det automatiska valet som förstetränare men här svävar frågan alltså i oklarhet.

Om Jesper däremot torgfört sina (och även mina) åsikter om att attraktiv fotboll är fina ord inom föreningen så är risken att han skaffat sig meningsmotståndare och om dessa, gud förbjude, fortfarande har något att säga till om så är risken stor att han inte får bli den utmärkta tränare jag tror att han kan bli. Erfarenheterna finns där men bara för att dom kommer från storklubbar ute i Europa innebär alltså inte att samtliga av dessa erfarenheter inte går att överföra som tränare.

Om vi hypotetiskt sätt skulle ha en ny tränare i morgon så får jag väl ta åka ned igen till Årsta.

Om bråket med Linus övergång

Vad är det som händer?

Vad är det som händer i Hammarby och varför börja det kännas att sälja en spelare som tidigare var hyfsat problemfritt har nu utvecklats till något som gör att när det rycks i en hammarbyspelare och agenter, klubbar, så får man samma känsla som om man på riktigt skulle få delta i TV-serien True Blood när Erik, Sookih och Bill ska ha trekant?
Det kommer borras, blödas och bråkas.

Förr i tiden var transfermarknaden och "ägandeskap" genomsyrat av FIFAs feodalism. Ja menar, det var inte alltför länge sedan FIFA tyckte det var helt ok att Jean-Marc Bosman inte skulle få arbeta för någon annan klubb trots att hans kontrakt gått ut. Han var mer eller mindre livegen, förvisso med en f.d godsägares inkomst, men likväl förhindrad att lämna sin klubb.

Agenterna var på denna tid som vasaller som fick gälda tribut för att få licens och verka inom sina områden .Transfermarknaden då var mer hierarkisk och strukturerad. Speglad av FIFAs strikta regelverk och en inställning som fortfarande får katolska kyrkan att framstå som en progressiv kommunalklubb i jämförelse.

I dag är bilden en annan: Det finns en djävla massa tredjepartsaktörer som lägger fingrar, tår och slipade inissiver i blöt. Fria marknadsregler pressade tillbaka ett strikt regelverk och en faslig massa personer som stått och dreglat över de gigantiska beloppen på transfersummor som tog fart i början på 90-talet fick tillträde till affärer de aldrig borde ha fått.
Personer som inte bryr sig om denna ädla sport och företag som inte har där att göra.

Ett bra exempel på det är Carlos Tevez och Javier Mascheranos övergång och vistelse i West Ham inte hanterades av klubben och så här dags fick självaste FA nog och tog i med hårdhandskarna.

Men hur svårt ska det vara? Transfer ska ske mellan två klubbar via deras agenter. Thats it. "Externa finansiärer", svågerpolitiska svartvattens-sammansvärjningar och alla andra former av företag som vill allokera kapitalen på sina sidor om bolagsborden has to go.

Vad händer här näst? Ska vi få legoleasa spelare från anställningsfirmor i stället för att plocka upp dom från HTFF?

En sak är ju säker. Det har ju inte varit sådant här liv inom Bajen på mycket länge, kanske inte sedan GPs, av facklor väl upplysta, högglansdagar i slutet på 90-talet. Det här gör att alla forum om Hammarby Fotboll IF FF WTF inte handlar om fotboll utan mer om vad som händer inne i klubben.

Frågan är bara: Om man skulle bugga hela kansit med email och allt och verkligen skulle veta vad som sägs och görs in i minsta komatecken (med ett m) .. då skulle väl hälften av alla inlägg och artiklar vara onödiga? Men mängden av inlägg där man oroar sig för nya uppdagade saker - som höljts från dunkel - skulle väl ändå fredubblats.

Ja menar, om man då verkligen VISSTE vad som hände.

"Helt oavsett om sanningen är absolut eller relativ och helt bortsett från att många av oss ständigt söker den är den till sist ändå förborgad för dom flesta av oss. I regel som nödvändighet om inte annat av omsorg för de som ändå inte skulle förstå"

- GW Persson.

Jag tror inte jag vill veta mer om vad som händer inne i klubben. Jag vill inte förstå.

The Zlatan Transfer Cirkus

As the rain falls and the forthcoming autumn shines its arrival with clarity we close the window to keep the cold out. Same thing with the transfer window but with Zlatan Ibrahimovic who, according to media, been freezing half to death in the cold since May, no clarity can be found.

No, this will be a drama that might close on the last day and in the end we will be none the wiser. The yearly Zlatan-transfer cirkus is Swedish tabloids perhaps most endeared tool in the box. For tabloid Aftonbladet it’s a win-win situation but with no quarterly statement. Regardless if you are employed on a summer vacancy – whom Zlatan won’t talk to – or if you are quasinquisitive blogger Robert Laul – whom Zlatan definitely won’t talk to – you have a he span of freedom and fantasy to compensate for facts; Zlatan avoids talking to Aftonbladet, except a few occasions, because mentioned blogger had the audacity to post a advert in Zlatans name where he was looking for a girlfriend. Its a win-win indeed because Zlatan is not going to deny or confirm something in a paper he dont talk to.

When reading this and other 100 articles you get the impression that Zlatan seems to be a grumpy one. Poisoned personal rows seems to leave a trail in his footsteps. The strained relationship with former national manager Lagerbäck serves as litmus. Fights with Van Der Vaart in Ajax, with Ljungberg in the national team, with half of Juventus, Materzzi and a few more proves all of this but what media often mention but forget to take into account for real is that Zlatan has, like his way of playing, undergone some major development of maturity. The father of two children still has his cocky, working class, immigrant attitude intact when you look on his posture and gesture. His choice of words, his judgment and actions are no way near flawless like his predecessor to Swedish team captain Patrik Andersson who probably could fall out of an aircraft with the same sedative tone of voice as always.

The captains armband was not handed to Zlatan because of his efforts in the chicken yellow jersey, because of his sheer class or achivements. It was given to him because he is a mature person and like all adults he has flaws. No, the explanation needs to be found elsewhere. The yearly Zlatan transfer circus has but one organizer, beneficiary and spectator: Agent Milo Raiola. Milo Raiola – who definitely will talk to Aftonbladet – will of course make a buck or two out of this and if the transfer collapses it would not surprise me if the commission from Aftonbladet will be enough for food and potatoes until next summer.

If Zlatan moved away from dropping preposterous oneliners to actual jokes then it would be unfair to the say the same thing about Mentor Mino. “Father figure” is an empty phrase in the football community and it would be to reach to say that Mino has played such a role for Zlatan but that he should not have contracted him with his Berlusconingitis arrogance-virus is not a stretch at all . The agent and the player met when Zlatan was young and when he seemed to absorb any lesson. Perhaps even the bad ones? Perhaps you don’t need to go to the psych ward if you purchase a player for €75 M Euro and don’t use him fully, like Raiola hinted to Guardiola.

He did however scratch a nerve of relevancy with that statement or yesterday’s outburst that the Catalan club is not “FC Guardiola”. The tarnished relations with Zlatan and the club can, of course, not come down to just the player and his agent or in this case.

How come a player who was captaining a side with both arroganceapostels Romario and Stoichkov in attack seemed to have learned nothing of managing egos from his shadow mentor Cruyff?

More to come on that topic and other thoughts arbout Barca. Soon.

End of part 1

Bloggen kapad

Bloggen kapad eller något. Massa FB postningar som jag inte vet hur dom kröp in. Hösten är snart här och skriva det tänkte jag.

Dom små bebiskatterina

Måste skaffa mig en bättre kamera eller ta med mig rejäla doningar. Tills dess får man njuta av dessa suddiga rackare.

Veckas bästa

Kommer nog från Thomas Gür som sågar Ohlys planer på att bli finansminister så här:

"Ohly tänker och uttalar sig som vilken dussinsplåtniklasdiktator in spe som helst. Han vill straffa de rika, ”gynna folket” och ge favörer till de grupper som han gillar – och som för många med envåldshärskarläggning är det i hans fall idrottsstjärnor. "

Hail to the king baby och lilla vågen (vänster skinka lyfts innan den höga) för TG.

Ohly som finansminister är som Bono som generalsek. för FN.

Fy fan.

So whats up with you man?

Jag brukar inte gnälla offentligt om mitt privatliv men med tanke på hur jag har det är det nog ganska befogat.

Min arbetsträning har gått ut och min chef och handledare som behöver hjälp att handleda sin egen penis när han ska urinera (han pissar för övrigt just med öppen dörr) tycker att jag ska jobba ändå. Jag påpekade att jag nu inte har något avtal och kanske ska ha lön (som dom andra där) antingen i lön eller konsultform. Jag har, märkligt nog, inte fått något svar.

På mitt slutmöte två veckor tidigare med AF fk grupp / FK / kompetenstorget så pratade man om att låta min arbetsträning få gå över till en praktik och det skulle kontaktpersonen fråm AF fl grupp upplysa AF om. Alltså AF skulle prata med AF om hur mitt läge är. Det enda viktiga var att jag måste anmäla mig till AF den 26:e på morgonen eftersom det var min första arbetsslösa dag (om praktiken inte blev godkänd eller blivit handlagd) vilket jag gjorde.

Innan jag gjorde det så pratade jag med min kontaktman på AF fk team (som vi av barmhärtighetskäl inte ska namnge) och det hon berättade för mig skiljde sig en hel del från det som vi pratade om på mötet. Nevertheless fick jag träffa med en jourhavande handläggare på AF Globen. Min nya handläggare där (alltså en femte kontaktman bara i den här texten) gick inte att få tag på.

Hon kände inte till någonting om någon praktik.
Hon kände inte till någonting om min "typ" av case. Alltså utförsäkrade som ska arbetsträna i samverkan med en rehabpartner/AF fk grupp / FK
Hon kände inte till någonting av värde om mig alls.

Efter en halvtimme började hon se lika ångestladdad ut som jag och jag påpekade att jag skulle till min naprapat om en timme. Hon sa "gå du så emailar jag dig när jag tagit reda på vad som händer".

Det kom självklart inget email. Man får hoppas att mitt bökiga fall inte var det som skickade henne ut i långtidssjukskrivning så en till får genomlida det här.

Vid det här laget hade möglet och betongdammet från stambytet börjat slamma igen mina luftrör rejält så jag gjorde, trots att jag ville fajta på, sjukanmälan. Jag har aldrig gjort en egen sjukanmälan över webben tidigare och det krävdes tre emailvändor för mig att hitta den på FKs hemsida. Värt att notera är att min kontaktman på FK vägrade länka direkt.

Jag började vackla och se gränsen för vad jag orkar närma sig fort. Om jag skulle sjukskriva mig skulle ett sjukintyg även från Årsta/Vantör ÖppenPsy vara bra men väl där gjorde psykakuter det psykakuter alltid gör nuföritden: Ingenting. Man skriver inga intyg. Eftersom jag dessutom inte vill ha mediciner så kunde dom inget göra. Ja, en av dom bjöd på en cigarett och det var faktiskt uppskatt.

Min handläggare på FK, som vi av pedagogiska och personutvecklande skäl ska namnge, Victoria Hagman gjorde det hon alltid gjort. Ett absolut minimum av hjälp och ord. Om du ber om det that is.

Normalt sett uppskattar jag personer som minskar antalet ord för att själva budskapet ska få gå fram när man skriver över nätet men i Hagmans fall är det så illa att om jag inte träffat människan eller blivit personligt provocerande hade jag varit övertygad om att människan inte är just det utan en mailrobot. I fallet med min sjukanmälan fick jag pressa mig och henne för att hitta rätt på hemsidan. Sista emailet var från mig och löd "Om du högerklickar på länken i fråga och väljer kopiera genväg så kan du klistra in det emailet direkt". Det var ett seriöst tips eftersom jag hoppas kunna få hjälp av henne snabbare i framtiden.

Tidigare i månaden erhöll jag rehabersättning vilket innebar mer än en fördubbling av mina inkomster per månad men det beror på att jag träffat en kurskamrat som upplyst mig om det. Hagman har aldrig upplyst mig det eller någon annan valmöjlighet trots att hon känt till att jag får runt 4000 sek i månaden och riskerat att bli vräkt.

När jag väl frågade lite försiktigt för två veckor sedan om jag också kunde få rehabersättning så var svaret lika kort och likgiltigt som alltid och budskapet var: Ja, du får skriva på papper.

Det som är negativt är att FK valt att börja betala ut pengar till mig plus ett bostadsbidrag. Man har betalat ut Rehab/Ersättning för hela April/Maj men inte utan att man blir återbetalningsskyldig på nästan fem tusen så klart.

Detta lagom till att jag ska få träffa försörjningsstödet som jag försökt få träffa sedan Januari. Tilläggas bör att jag brände ett möte men trots det ska det väl inte ta sex månader att få till stånd ett sådan möte?

I dag sov jag elva timmar trots att de sturska stambytarna borrar rakt i vånigen under. Jag känner mig en aning trött ändå.

Vad nu det kan bero på.

Stambytesångest

Jag vakande i morse 07.30 av att ett insatskommano från stambytesbolaget kom in i min lya. Fy fan så där ser ut förresten. Det hänger så mycket plast på väggarna att man tror att har Dexter som inneboende.

En av tjommarna ville hacka sönder toan direkt men efter dialog med någon som måste vara deras hostage negotiator så fick jag använda bad och toa en sista gång. Sen klippte dom vattnet och sen drog jag hem. Nu är det ransoner och utetoa som gäller.

Bring it on.

Klart Zlatan är homosexuell

Han kvalar in som dagens citat eeeasy. Ett citat man själklart robbar från "The Fiver" :

"Kom till mitt hus så ska du få se att jag är gay och ta med dig din syster"

Zlatan rockar loss till en kvinnlig reporter angående ett foto taget på honom och Gerard Piqué

Han är sådan Class Act i bland att man inte kan sluta fnittra. Tänkte såga Drogba i dag men Zlatan kom före.

Man vill ju bara knarka...

"Man vill ju bara knarka"

Så säger Schyferts karaktär, den finskbrytande Dr. J Tull, i den numera legendariska TV-serien Percy Tårar. Han heter även Dr Laban.

http://www.youtube.com/watch?v=XkEpeUcHTn4

Men dom där två stropparna ligger och myser och fixar foundue. Bah. Själv har jag stambyte

på G och det är ingen dålig declaration of deprivation dom har postat en.

Det där är bara första sidan. Sen blir det värre ändå. Vad har då dessa två fenomen med varandra? Inget. Förutom att man vill ju faktiskt knarka! Förutom att om jag återigen får leva i undantagstillstånd, dåligt med vatten, dålig hygien, oljud, smällar, damm samt klubba i en s.k bajsgrop.

Det är ok. Jag tar det, uthärdar det, bite it men skippar knarket. Men kom igen...

Man vill ju bara knarka!

Narka sig lite. Eller är det nark?

Dags för lite narki igen.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article7078918.ab

Pregabalin ersätter mer och mer det gamla rävgiftet Gabapentin. EU gav greenlight i mitten på 2000-talet och Pfizer garvar just nu hela vägen till banken innan patentet upphör.
Det är inte klassat som narkotika i EU

Jag är själv inte riktigt övertygad om att det här är nästa innedrog etersom det finns lite som tyder på att toleransökning inte sker med pregabalin så kan man nog skriva av långtidsberoende. Jag har läst en bra debattartikel i läkartidningen # 17 där man redogör för en studie om att toleransökning inte sker.

http://www.lakartidningen.se/mobil/mobilengine.php?articleId=14242

Artikeln i AB nämner "engångsrus" och det svarar mot det lilla jag vet. Tydligen blir man rejält på lyset men bara vid första intaget eller intoxen om du vill men sen försvinner detta snabbt.

Vad man ska ha klart för sig dock är att det är så här det börjar. Överjobbade husläkare förskriver glatt och brett eftersom den fungerar både som ångestdämpande, analgesia mot neuropatiska smärtor och diabetesrelaterade smärtor samt mot epilepsi
Eftersom användningsområdet är brett har detta även givit en uppsjö med bieffekter.
Det var så här "benzos" kom in i folkhemmet.

So far so good men att fångar rockar loss på den är ett dåligt tecken eller möjligen omen för oss lekman men visst känns det lite oansvarigt att Pfizer säger i universitetspress "att dom inte vet varför människor blir höga på det här"?

Om man då ska läsa vidare och degradera sig till att läsa flashback blir det än mörkare : Lyrica snortas, röks, överdoseras och blandas med "z-drugs" (Stillnoct och Imovan).

Så jag vet inte. Tristat av allt är dock namnet och effekten : Lyrica. Bara för att syftet är att dämpa ångest behöver man inte med det marknadsföra det som något som ger eufori. Vilket är en av effekterna vid insättning.

SHQ goes helg !

Högerns duttande med medelklassen

Alliansen börjar bekänna mer färg ser jag. Deras kampanj mot personer inom utanförskapet har varit framgångsrik:

Folk har tagit livet av sig, vräkts eller hamnat i rejält ekonomiskt obestånd och på vis har man lyckats dra upp värmen lite så utbrändheten många av dessa sökte bot för kickar in. Inte nog med att man tog bort skyddsnätet man lade dit en spikmatta under.

Alla skulle helt plötsligt ut och jobba och detta i en rätt stor kris med arbetslöshet och allt. Som om den gamla sossefloskeln "jobb åt alla" hade bönhörts.

Fredrik sade till Mona i debatten häromdagen:

"Den stora ökningen är bidragen för de som inte jobbar. Det är a-kassa, det är sjukförsäkring, det finansieras med breda skattehöjningar för vanligt folk"

Vanligt folk? Är det stora utanförskapet inte vanligt folk? Om inte vad är vi då?
Är det ett maskerat klasstänkande?

I heard this rant before. Vanligt folk ska skyddas mot brottslighet osv.

Det är trist. Det är sorligt. Det utesluter snarare än att innefatta. Här misslyckas Fredrik totalt i retoriken.

Sådana som Husmark, Helene och andra som drivit igenom detta ska fan inte få gå lösa.

Hade jag fått bestämma hade dom aldrig fått bli politiker.

Jag hade haft helt andra uppgifter åt dom.

Vilken Djävla Dag ! ! !

Nu ska jag bli personlig och privat.

Min mors kusin försöker få min mor till en servicelägenhet för att förmodliten lägga rabarber på ett hyreskontrakt eller mest för att "ta hand om" henne. Hon brukar vara vädligt intresserad av att pyssla om andra. Paved with good intentions men med ett djävla mean streak, emotionell byteshandel och lite annat smått och gott som emanerar från en renodlad infantilitet. Själv kan jag inte prata med människan utan att få ett adrenalinpåslag som riskerar hälsan. Jag ber och hoppas att jag inte, horrible dictum, träffar på fanskapet hos min mor.

Jag kämpar emot men kusinen fattar inte. Min mor har ingen vilja själv att göra något och snart orkar hon inte sen gjorde hon en 180 och "förådde" mig helt enkelt genom att springa till hennes kusin (som hon projicerar mamma på) och gjorde en sell out. Vad gör man? Morsan är ju faktiskt svårt psykisk sjuk. Det finns det faktiskt papper på.

Redan innan jag kom dit var jag i högvarv. Jag får 4000 i aktivitetsgaranti och har en hyra på 5k och ett ex som bor här och vägrar betala mer och ej heller kan hon skriva sig någon annanstans så det där med sossbidrag eller bostadsbidrag kan jag glömma. Sista maj kör jag ut henne med en välfernissad stövel (tar det 10 månader att separera om man inte har barn ihop?) för nu räcker det. Det räcker och blir över. Fookin dying here.

Lagom ute i hallen till morsans trapphus kände jag brandrök och resten gick på autopilot. Vinkade in FPP med tecknet för inkallning och dom kom skäggandes (vad hade dom egentligen att välja på?) in till mig och jag briefade dom. Ursnygg ung blondin och en ståtlig kille lång, atletisk möjligen från Irak och dom hade brickorna fästa på västarna. Civilare alltså och jag snyftade avundsjuk. Jag ville vara mager och ung igen och gärna polis.

Sen kom brandkåren och ytterdörren segade. SHQ bypass -> Upp till min rygghuggande mor och upplysa henne om att ha skor och varm jacka redo. ..men det visade sig att det var ett par riktiga classacts som grillat ute och sedan vädrat ut det hela i trapphuset där det luktade som bränt trä more then träkol och det finns en massa gammalt trä i hennes hus.

Poliser, brandmän, grannar och en packad bajare (hon bor på gullmarsplan)
berömde mig duktigt.

So I guess its not all gone wrong.

Reccar : Gå på djupet

I går var jag på releaseparty på Debaser Medis för min vän Marcus Priftis.
Det vore att ha part i målet att börja recensera en bok av en av mina närmaste vänner har skrivit.
Att jag sedan omnämns i efterordet "författarens tack" gör väl inte saken bättre om man ska granska färgade omdömen.

Först till mitt eget bidrag till den här boken så har vi det avklarat : Marcus har pratat med mig i en två timmar. Sen återvände han efter några månader och hade lite mer frågor och skrev. Thats it.

Här finns kanske det som gör mig mest imponerad: När jag satt som Sourze VM krönikör och då och då snackade jag med Marcus titt som tätt över telefonen. Han skrev en del kommentarer på det jag skrev och när jag "kände in" hans kunskaper om spelet kunde jag notera att han kunde en del men jag blev inte direkt imponerad och efter han tidigare berättat att han inte spelat fotboll kunde jag inte ge honom den status som "jämlik" som är så viktig i flockar och pyramider byggda av män.

Så där är det inte längre.

Han har sugit åt sig som en svamp och begriper i dag spelet på ett bra och balanserat sätt samt att han ge nya aspekter. Detta har han gjort på kort tid. Sen kom researchen, sen kom hans lycka att han skulle bli publicerad och sen kom boken.

Det om fotboll.

För trots att man hör dobbar gnissla mot omklädningsrummets golv.
Trots att man själv känner Emils besvikelse i magen när han blir utraderad av Erik Edvinsson.
Trots att man känner igen Newcastles eviga melankoli...
Ja, trots detta och ytterligare hundratalet små saker som ger en bra trovärdighet är detta inte så mycket en bok om fotboll som det är en berättelse om manligt psyke.

Emils osäkerhet och latenta emotionella bekymmer far direkt illa av att kastas in i England där framgångshets och idoldyrkan bejakas med en prestationspiska. Pressen och stressen där är inte bara påträngande, den finns i alla former och aspekter.

Att vara spelare i världens största och bredaste sport och dessutom spela i den bästa ligan gör att de krav en osäker yngling har på sig själv lätt kan förvärras av massmedia, stab eller fans. Emil hanterar inte detta något vidare med engelska mått mätt men han är ändå bara en människa och det Marcus tillvara på. Det dåliga sällskapet utanför arenan, alla dessa engelsmän som bara vill ta en öl och dra ned dig. Emil letar inte problem men dom kommer till honom likväl. Han är ung, rik och rena drömmen för Slitz och deras fallosnarcissistiska syn på män.

När till sist Newcastle lånar ut honom så tar han direkt skada av det men skador driver utveckling. Han taggar till men det vill sig inte riktigt. Sen händer det mer därtill som vi inte ska avslöja men boken höjer sig lite på slutet.

När jag själv gick fotoskola hade jag en überdjävlig mentor som var emot vapen, värnplikt och mäktig manlighet. När våra examensprojekt skulle påbörjade så ätervände jag till flygbasjägarskolan för att börja en seg dokumentär. Trots att det jag plåtade hade absolut noll intresse rent sakligt för min mentor var han lyrisk och stundtals gick han ur brallorna när vi med lupp gick igenom neg för neg där jag plåtade pojkars förvandling till män med samma distans som Marcus beskriver Emil.

Han sade något jag tyckte lät tufft då: "I trettio år har kvinnor plåtat kvinnor. Deras problem, känslor, allt. Det har gjorts om och om igen. Nu är det fanimej männens tur"
Jag förstår i dag vad han menade, vad han såg i neggen. Det jag inte kunde se själv.

Tänk om Marcus är med och startar något sådant i den litterära hemisfären?

Män som rasar på riktigt och bygger upp sig med hård personlig utveckling. Det finns redan en hel del tecken på det. Fredrik Ljung och Jens Lapidus är inne på dessa ämnen.

Men dom går inte på djupet.

En berättelse från en annan värld

I morse släckte jag till sist den brasa som jag fick 16.25 i går i knät vilket bestod av att lugna och be om ursäkt till en murvel samt vårda en klient. Jag tror det löste sig.

I min fruktlösa jakt på jobb så kändes det riktigt skönt att mitt EverQuest alterego Lenoran blev headhuntad till en riktigt bra guild.

Så i går brakade det loss. En femmanna grupp utgick för att skaffa ett särskilt förremål för ett par medlemmar varav en jag är riktigt svag för. Enchantern Shalandriel. Smaka på namnet bara.

I Sex timmar utan längre paus en 3 min fick jag titta på vad som kan beskrivas som en radarskärm i text i jakten på åtta vita valar som aldrig dök upp. Vi malde och malde. I fem människors hem över hela världen dracks det kaffe, te, red bull och själv åt jag en voltaren för kroppen malde av molande trötthet och träningsvärk.

Men vi gav oss inte. Gruppen uppträdde tajt, snabbt, proffsigt och vi hade utrymme för både humor och misstag. Efter fyra timmar dök ett av namnen upp på skärmen och den rök direkt av en annan crew från en annan guild.

Men så dök han upp. Old Bloodfields egen Mobdy Dick : http://eqbeastiary.allakhazam.com/search.html?id=31296

Pherin The Traitor!

Att besegra honom gick lättare än vad jag trodde men det hade sin förklaring att hela gänget gick "all in" på sina extraknep för att maximera vår prestanda. Shalandriel är förmodligen den bästa gruppledare jag sett under mina 7 år i spelet.

En av de eftertraktade stenarna släppte han men Shalandriel vann den inte i gruppens eget "loot lottery" och jag led med henne. Däremot så bar monstret Pherin på något som ingen i gruppen kunde, eller ville använda och den går självklart till min son som har en "rouge" och vilket föremål sedan:

Dom här sifforna säger självklart de flesta absolut ingenting men det spelar ingen roll för det kommer säga min son allt.

Han har redan sett en bild i sin email och nu finns historien bevarad om hur bältet erövrades.

Afghanistan

Jag hittade den här bilden som jag tycker summerar vår insats i det landet. Det är inget fel att tro på fred och att det landet ska få någon stabilitet och ro från alla rövare och klankräk men ska vi dit ska vi gå all the way.

.. och då kan vi inte ha fordon som går att penetrera med 9mm eller fastnar i sand.

Skrivstopp

Vulkanaska i datorns fläktsystem omöjliggör fortsatt skrivande.

Telegram från Abu Bajen

Jag fick precis in det här från våra bröder på Kapellgränd.

طرد الفئران غير مقدس من الشمال. حصصها في الكنيسة السويدية هو السلوك من الوثنيين. طرد القردة غير مقدس من

الشمال. أبدا لن نجد الشعر من القرود في وجهه

الأخضر والأبيض وألوان من البلدان الإسلامية المقدسة 'الأعلام الخضراء والبيضاء يزين نادينا المقدسة رمز

االله أكبر

.الله أكبر

SHQ tittar på film

Rescension:

Guy Ritchie har gjort det. Helt fantastiskt. Han harl lyckats göra en film om mästerdetektiven Sherlock Holmes och filmen har knappt något gemensamt med Doyles romanfigur.

Ett gammalt citat som ofta går varmt är att Sherlock och den gode doktorn är litteraturhistoriens bästa exempel på kärlek mellan två män. Det subtila liksom ligger där och pyr mellan raderna. Men Guy Ritchie då? Hur hanterar han dessa subtiliteter. Inte alls. Ett par äktenskapliga gräl scener och lite små nagg och här är besvikelsen. Istället för att gå all in på det temat så får vi se en Sherlock Holmes som Bruce Lee och som kan WIng Tsun och är med i fightklubbar där man hackar ned varandra, det hoppas hustak och skjuts snyggts. Det flörtas glasklart med fem andra filmer inklusive en av Ritchie själv. Helhetsintryck : Jason Bourne fast med en puka i mungipan. Och vilken puka sedan.

Downey J:R har ett helt klart spännande sätt att prata engelsk-engelska. I staterna dräller det av engelsmän som pratar US perdekt. Skarsgård, Charlie Hunnam etc. Nu var det alltså jänkarnas chans att kontra och som han gör det. Det sensuella viskandet är komprimerat han kortar ned varenda lokal han kan så det låter riktigt skumt. Men det är kärleken till Doktorn som är den riktiga behållningen.

Nej Guy Ritchie borde göra en tvåa på den här där vi äntligen kan få se Sherlock äkta och dunka sin Watson. Samma comcept som ovan fast med lite mjukporr. Claymoren har briserat i garderoben they are out.

Shercock Holmes and Dr Butson - Directors Cum Version.

Taskervilles Hund, De fyras häcken.

Mmm. Det kommer bli en storsäljare, särskilt scenen när den kommer ut och är ren och fin, inga exkrement. No shit Sherlock.

Intervjuven. Ett Drama i Tre delar

Interpolatio ex Abyssus

Prolog - Recidivus ut pelagus flumen

Hag kom ångandes nedför Kungsgatan.
Självförtroendet på topp, humöret redo att brista ut i lite charm och reda att ta sig an en hel värld. Äntligen ett "riktigt företag". En roll som Teamleader och coach inom försäljning up for grabs och i portföljen betyget som lovordade honom som en naturlig ledare. Beviset på hans krafter som försäljare hade varit för stort och tungt att få ned i väskan; silvertalriken – stöpt och graverad av den engelske drottningens hovleverantör Garrad – Gravyren löd. Bäste säljare 97/98. Han hade hela livet pysslat med försäljning i en form eller annan. Butiksgolvet som ung tonåring och sedan vidare till det telefonförsäljande Project Rädda Regnskogen där han redan då avancerat upp till chef för en säljavdelning.

Han smålog lite när tankarna om detta försäljningens "boot camp" kom farandes. Det var en känsla av nostalgi men hans hjärta bar fortfarande på en liten svart fläck, en samvetes mousché. Projekt Rädda Regnskogen hade drivits utan några 90-konton och det hela var till 100% bedrägeri. Rörelsens chef, en viss Alf Averstrand, som dessutom skrev så dålig svenska att det gränsade mot analfabetism brukade roa sig med ändra hela lönestrukturen ett par gånger i månaden genom att öka lite av en del av lönen som skulle betalas ut tre månader senare. Allt detta för att inte bara lura regnskogar, barnhem eller någon stackars sate som svarat på helt fel telefonsamtal utan även den egna personalen.

Han var ung då, under 20 och när all kriminell verksamhet uppdagades vaknade den Karl-Bertil Johnsson inom honom som varje yngling med lite självakt har inneboende. Fortsätta tjäna pengar på bedrägeri och ljuga för styvpappa på självaste julafton?

Nej, rakryggat whistleblowa till medierna? Självklart.

Han kopplade in barnjournalen, DN och ett par till vilket gjorde att Averstrand fick plocka ned skylten. Averstrand fortsatte självklart med att bedra i annan form men han hade redan gått vidare till ett riktigt företag. På Perigate hade han lärt sig sälja av Control Datas förre Europachef och sen hade det rullat på. Från säljare till säljledare. Från Sverige till England och hans 12 års erfarenheter av försäljning innebar att han kunde sälja till de största företag eller de mest osäkra privatpersoner. Från Offentliga förvaltningar till rena slutkunder. Försäljning direkt eller med en återförsäljare. Långsiktig komplicerad system försäljning och den snabba och börsliknande "tradingen" av PC-komponenter.

AKT I - Vir adventum

Tankarna pumpade igenom men när han väl var framme hos Svensk Säkerhetstjänst på Kungsgatan hade de tystnat. Hans genomgång i hjärnan var klar och han rensade den lite ytterligare för att kunna absorbera maximalt av den sedvanliga informationen som alltid fluorerade på intervjuer. Med klockan ställd på sekunden rätt efter fröken ur ringde han på företagets ytterdörr i trapphuset. Det öppnades och han tog steg in.

Han blev ombedd att vänta i lunchrummet där en anställd satt och åt. Klockan tickade. En lättande suck kvävdes när han såg sin rekryterare.
Framför henne stod en äldre dam i 60 års åldern.

- Goddag. Dom skakade hand och han presenterade sig.
- Jaha, ska vi . . Han kom inte längre innan hon försvann ut i ett kontorslandskap. Efter 10 minuter återvände hon och skakade hand. Igen. Han gick in i lunchrummet och hämtade sin väska, vände sig om i korridoren som mynnade ut i ett kontorslandskap med säljbås men hon var borta. Igen. Han tog sig igenom labyrinten och hittade henne bakom ett skrivbord som andades "upptagen" i ett kontor. Hon stängde dörren.
-Varsågod å sitt.

Hon vred ansiktet mot dataskärmen så det hamnade i profil, sköt fram hakan för att markera dådkraft men sekunderna tickade.
-Vhahterru
-Förlåt?
-Vad heter du? Herregud, det är ju min CV hon har på skärmen, tänkte han.
-Stefan Holmqvist
-Ja du vet namn, och så..wooosh. Hon öppnade händerna i något som liknande en liten kram men de bägge händerna försvann åt olika håll. Stefan försökte se lugn och harmonisk ut medans hon viftade. Det gick inget vidare, han såg mest ut som en av förvåning blinkande south park figur.
- Jag brukar kunna ha ett bra minne men det där med namn vettu men just är det wooosh. Ny rörelse. Men det där med namn är det woosh, undrade han.

AKT II - Porro Quod Nefas Fabula

Stefan kunde se att hon äntligen tittade på CVn och det förväntansfulla pirret för en som gillar att prata om sig själv infann sig.
-Ja, just det. Du var sjuk länge.
-Nej. inte hela tiden jag...
- Sjuk mycket länge ja ujujuj. Jaja. Hur hände det?

Han berättade om olyckan på liljeholmsbron 1999 och smärtorna som kommit tillbaka och spökat men berättade inget om fallskärmshoppningen där en snabbpackad, femcellare hade gjort sin del av skadan. Det utelämnade han. Tona ner. Mindre skryt, tänkte han.
-Ja jaaag alltså, jag kan inte lyfta min arm tillräckligt på grund av min skada. Hon lyfte upp bägge armbågarna i olika lägen innan hon fortsatte: Men sen fick jag reda på en ny teknik, vet du vad dom gör? Det subtila budskapet att han borde nog få låta henne prata på ostörd gjorde att han inte besvarade den retoriska frågan.
-Dom sprutar in botox för hjälpa till att att förlänga nerverna på något sätt. Det är helt enkelt en ny metodik och du vet den där nålen..
-Var den läskig?
-Nej då men den var så lång och det var så obehagligt. Förr i tiden kunde dom inte göra så mycket, fortsatte hon medan hon tittade på dörren där en säljare hade ställt sig och hade något ärende.

Säljaren påstod att en annan person skulle träffa henne klockan 1600. Då påstod hon att hon inte hade någon sådan tid. Sen upprepade bägge sina budskap till varandra. Inte av någon irritation utan mer som en lugn tennismatch där spelarna bara behärskade ett slag. Efter att de bägge fått den kvot av rundgång de tydligen behövde så gick säljaren ut ur rummet. Stefan såg chansen att kanske kunna ställa några frågor om företaget. Om saker som inte framgick av bolagsrapportern eller hemsidan han hade studerat. Så blev det inte.

Hon fortsatte att berätta om sin operation ett litet tag och Stefan valde att vara tyst, le och nicka med. Det tycktes fungera. När de änglar, som enligt talesättet, for igenom rummen vid plötslig tystnad började uppgå till en plutons storlek så verkade det äntligen dags att intervjua.
Hon vred stolen och läste lite kort.
-Var i Wimbledon arbetade du?
-Raynes park och sedan flyttade vi till Chessington.
-Men chessington ligger inte i Wimbledon
-Tror jag det, just därför nämnde jag flytten, sade han så vänligt han kunde men förstod av klockorna ringde i huvudet på honom och av det han lärt sig om sin intervjuvare att det skulle handla om något annat i Wimbledon än parentesen att han arbetat där. För Englands mest prisbelönta IT-företag.
-Jag har bott i Wimbledon seruu.
-Nämen va kul
-Ja, jag och min man bodde där i trettio år så vi älskade det verkligen. Fast det var ju i Village vi bodde. Hon började förklara för honom hur området - där han jobbat i fyra år - ser ut. Vad som ligger vad. Stefans lugn var nu så fullt mobiliserat att han inte blev förvånad eller oroad. Om bara kockorna i huvudet kunde sluta ringa. Rita pratad ett tag och när hon förklara att hon köpt hus på Nya Zeeland eftersom hon går i pension nästa år.

-I alla fall, litet sammanträffande där. Hon log och och gjorde en uppryckning i sitsen innan det nu skulle bli allvar av.
-Jaaa, du undrar säkert om Svensk Säkerhetstjänst
-Ja visst. Men innan Stefan han ens öppna väskan eller ens snegla på sitt eget anteckningsblock där han sammanfattat Svensk Säkerhetstjänst i ett litet PM började hon malande läsa från webbsidan. Det han hade läst i går och att avbryta henne och påpeka det var inte att tänka på.
-Jaha, vem är du då? Frågan kom lite plötsligt, det fick han medge.
-Jag är vad man kallar för en "riktig säljare". Det var eyekatchern som var inledningen på en väl nedskriven, välövad och kort presentation om honom själv.
-Det tror jag säkert.

Dörren öppnades. Ny säljare som går rakt i i rummet. Loopfrågor får loopsvar och han lyckades totalt att filtrera bort dom för att kunna ha ett litet tyst krigsråd med sig själv i knoppen. Det gick sisådär. Klockorna i huvudet hade inte ringt så här högt sen förra vintern då han blivit stångad av ett original som hade en chapeau claque på huvudet och retirerade med kommentaren at "mig kommeru ju inte se någe mer, det kan jag lova".
Säljaren gick ut och hon fortsatte.

- Ja, du vet det finns olika sorters sälj. Du har ju mer telemarketing och eller telefonförsäljarbolag som får olika uppdrag sen har du ju fältsäljare... osv.
Budskapet var glasklart. Stefan var elven och hon skulle undervisa honom i försäljning och det var nu han faktiskt tillät sig känna en aning irritation men mest var perplex och ställd. Herremigdjävlar, tänkte han. Det hon vet om försäljning får plats på min lillfinger men är det här verkligen på riktigt? Har hon redan bestämt sig för en annan och passar på att vårda hennes karaktärspansar med mig i stället, tänkte han?.

Hennes lektion om försäljning ebbade ut och han hade ännu en gång vederfarits nåden att få höra hur hon lyckades foga in sig själv i det hela.
-Ja, och sen har du ju telefonförsäljning och det är väldigt annorlunda.
Stefan tog ett lugnt andetag och initiativet. Det räckte nu, det räckte och blev över:
-Ja vad som inte framgår av min CV är att jag arbetat med just telefonen som redskap. Från 1989 tills nu och när det gäller ren cold calling när man säljer rakt på privatpersoner så har jag gjort det med men det åkte dän när jag bantade CVn. Jag jobbade nämligen 1989 för projekt rädda regnskogen. Där hade vi just den här typen av försäljning.

-Ja, dom ja. Det blev ju ett väldigt liv i massmedia om dom. Vad trist att du varit inblandad i det där.
-Nej, inte alls trist. Det livet i massmedia du hörde orsakade jag. DN och barnjournalen hade aldrig fått något på fötterna om jag inte försett dom med fakta. Hon intog någon slags pose där hennes ögon skulle se ointresserade ut samtidigt som resten av minspelet vädrade förakt.
-Men va hette han som hade det där regnskogs-bluffen?
-Alf Averstrand.
-Ja just det....Affe ja! Hon skrattade med värme och kärlek som Alf varit den förlorade sonen.

Hon känner Alf Averstrand. HON KÄNNER ALF AVERSTRAND! Herredjävlar vad är det som händer? Det här kan inte vara på riktigt har Coen & Coen övergått dolda kameran, tänkte han.

ACT I I I - Denique Tentatio

-Jaaa, vettu. Affe jobbade här och vilka stories han hade asså. Du vet han brukade ha 80% obetalda. Hon måste ha anställt honom. och när Rita berättade vilket år det var så visste han.
-Men gud vad han snackade, jättebra men han vilka stories haha. Han pratade så mycket och med alla här. Särskilt med mig
-Så han kom och duperade dig. Stefan log sitt vänligaste leende och arrangerade ansiktsuttrycket så det inte skulle uppfattas som en provokation .
-Nej det går inte med mig. Jag ser rakt igenom folk.

Sen berättar hon att det är förbud mot mobiltelefoner under kontorstid.

Sen berättar hon att en inte ville respektera detta och att hon minsann sa till på skarpen till honom. Hennes ansikte, kroppsspråk och val av ton skrek "Man ska passa sig noga för mig och jag kan minsann också blir arg"

Sen berättar hon att hon är psykiatriker från början och är van att lyssna på folk

Sen ringer hennes mobiltelefon

Sen ger Stefan upp.

Det här går bara inte, att jag inte kommer få jobbet begriper jag men den insikten var svag jämfört med oviljan att ha jobbet. Att jag vet mer om henne än hon om mig är förvisso sorgligt men varför stannar jag kvar? Vågar jag inte resa mig? Nej då. Jag sitter kvar för att kanske, kanske i alla fall kunde ge henne en korrekt bild av mig.

Det visade sig vara mycket naiva tankegångar.

Diskussionen hade nu kommit fram till "marrige". Avslut och intresse. Hon tittade djupt ned i bordet innan avlossade den värsta smällen under hela mötet.
-Ja, du har ju inte jobbat så mycket som säljare. Telefonen ringde igen och då hon pratade så sög Stefan på kommentaren som om det var ett utsökt vin "mm jag har inte jobbat som säljare". Hon la på luren
-Ja, du har inte jobbat med försäljning nu menar jag. På sista tiden och så har du varit sjuk så länge
-Jag jobbar med försäljning nu, sade han. I butiken, över telefon och över webben.
Stefan drog ett exempel på en ung kvinna som inte kunde bestämma sig för vilken färg hon ville ha på sin digitalkamera så han sålde dom bägge med ett gammalt knep.
-mmmmmm. Hon såg ut att fundera ordentligt.

Epilogue - Eripio ut Regius Licentia. Quod Exitus SHQ


Om några minuter så är jag fri, tänkte Stefan. Hennes endgame blev helt i paritet med det tidigare.
--Hmmm, det känns lite konstigt det här nu, sade hon. Bara nu, det är nog vibrationerna från mina egna varningsklockor i min knopp som spökar för dig, tänkte Stefan för säga det var uteslutet. Sen fortsatte hon med hur det kändes för henne. Han räknade ordet "känns" fem gånger och började packa ihop sina papper.
-Hmm, man kanske skulle erbjuda dig ett säljjobb så du kan bevisa att du kan sälja? Stefan log av skär glädje och pekade på sin CV, delen om IDEAL
-Det har jag gjort. Däremot kan jag öka er försäljning genom att utbilda er i min säljmodell.
-Det behövs inte och som ett crescendo så lyste hennes ansikte av arrogans.

Äntligen, tänkte han. Äntligen fick man på slutet se vem det var. Han var tvungen att samla sig. Det här måste berättas men jag ska vänta några veckor tills jag fått lite perspektiv men saken var klar. Han hade träffat ett "original" som Kristoffer Kranium varnat honom för.

En sak var dock absolut säker, tänkte han:

Om de saktmodiga ska få ärva jorden får dom djävlar i min lilla låda ställa sig i kö!

Tillbaka till skrivandet

Mitt räddningsuppdrag åt Sekvencia är över så alla ni som
fick ett nytt telenummer kan använda mitt gamla 736911019

Men nu!

Nu blir det lite mer på bloggen för jag har ett par artiklar i pipen och det ska bli ett nöje att randa ned dom.

Vattendelare och Valfläsk

Mona gick ju ut och raggat väljare i veckan med hjälp av löften om reparation av den trasiga försäkringskassan för att kunna ragga väljare.

http://www.dn.se/opinion/debatt/sa-blir-sjukforsakringen-om-vi-vinner-valet-i-host-1.1029196

SHQ gör här sin årliga comeback med sin syn på saken.

Jag tror dock att dom som lägger sin röst på röd/grönt kommer bli besvikna vid en eventuell seger då man inte kommer återupprätta systemet. Återupprättandet försvann med Palme. Borgarna har, med obegripligt låg empati och bryskhet, förvisso jagat utanförskapets långtidssjukskrivna och dom kan mycket väl ha gjort ett av de största misstaget i det blockets historia men precis som med FRA frågan har man löst ett problem som Sossarna inte vågat göra.

Gängse rådande inställning inom vänstern under 90-talet var att de höga långtidssjukskrivningarna och den goda arbetsmiljön inte gick ihop. Att Leijonborg försökte whistleblower Storpotäten ur sin villfarelse i debatten ( eller i alla fall försöket att starta en debatt) om fusket med sjukskrivningar ska man nog inte ge någon större betydelse.

Så nej, rödgrön vinst i valet kommer inte leda till några märkbara förbättringar i det systemet.

Men hemskt är det. Själv står jag helt utan inkomst efter att fem statliga instanser har - lite väl
samövat - bollat mig runt som en het potatis.

"Men det finns ju alltid Socialbidrag" tänker nog någon men även här är det dags att vakna. Det är 2010.

Jag sprang in i en vän som kunde få en tid hos en socialsekreterare först om ett par veckor och då har han redan teoretiskt svultit ihjäl. När han väl kommer dit kommer han upplysas att Soss minsann inte betalar hans skulder hos kronofogden så alltså får han vända sig dit för att ansöka om ett mildare förbehållsbelopp. Vilket tar en månad och vips är han bara ännu en potatis i rotationens mängd.

Per Wirtén på arena sade det bra i en expertpanel "Försäkringskassan som utöver sin instruktion och roll i samhället ska vara en symbol
för trygghet har blivit en symbol för fasa och osäkerhet"


Ja folk. Det var allt från allas vår SHQ.

SHQ Som tillika ser att det tydligen inte räckte att plocka bort säkerhetsnätetet. Man ersatte det med en spikmatta.Är det den gamla blodtörsten hos den hederliga och praktsvenska bombhögern som ligger och pyr bakom nämnda politik?

Obama har ju faktiskt inte fyllt sin bombade bombskäggs-kvot på mycket länge.