Landslagets Letargiska Långbänk

Så här veckan efter Sveriges 0-0 match mot Danmark är det nog dags att sluta fråga vad som händer med det Svenska landslagetoch börja titta på framtiden och just här kommer, ganska paradoxalt, fenomenet Danmark in.För landet Degenerationens hemland har en stank som smittar och den går att känna över sundet.

Unga spelare med potential går, glatt visslande likt lemmlar mot en stupkant, till Danmark. Unga svenskar som är talanger i bra ligor i bra lag är inte ens nära landslaget och ibland inte ens U21.....

Svenska fotbollsförbundet verkar ha firat att Lars Lagerbäck skrivit på för ytterligare 18 år.

Ty alla de spelare som dessutom gått unga, eller halvunga, till Danmark har med det slängt bort sin talang i en liga som ligger i paritet med Allsvenskan rent kompetensmässigt.

Dessa killar borde ha fått bära endast feghetens gula färg och inte den på landslagströjan. Tänket bakom en flytt till Danmark är förvissa karriärkriminellt men lätt att förstå: Man blir ju faktiskt utlandsproffs, man får en rejäl löneökning, språket går att lära sig flytande och så är det ju nära hem. Martin Ericsson är en praktexempel på det.

En spelare som inte vågade flytta till England och slängt bort sin talang but then again why should he?

Lagerbäck jobbar inte med "mutual consent" utan med intern lojalitet och ett överfokus på fel sorts mentalitet hos spelaren samt en allergi mot ungdom.Det är inte bra för ett sådant litet land som Sverige där vi verkligen måste jobba med en så stor grupp som möjligt eftersom mutual consent funkar åt andra hållet. En landslagsutagning ger nästan alltid bara positiva effekter i form av förnyat förtroende, bättre form eller rentav en transfer uppåt men sånt fattar inte Lagerbäck vars klubbmeriter på hög nivå är obefintlig.

Om där finns allergi mot ungdom så finns där en övertro på ålder. Lucic och Henke slutade på eget bevåg när det började bli pinsamt och vad jag förstått det som skulle Lagerbäck gärna haft dom kvar ett tag till. Man tar sig för pannan.Att vi ett par år haft spelare i Holländska och Engelska ligan, Div 1 inräknat, och andra bra ligor som inte ens blivit kollade på är bara ren okunnighet. Sverige är för litet land för att vi ska kunna välja ett lojalt grabbgäng och köra med det. Vi måste ständigt arbeta med en stor grupp nya ungdomar annars är svensk fotboll på väg in i ett mörker av okänd ände för Lagerbäck ska ju sitta ett tag och enligt Simon Bank (för han kan väl andå lfotboll) så har vi inga andra alternativ för vi måste ju ha en Svensk tränare.

Samma skrå av murvlar hyllar däremot gärna Svennis: Hans framgångar tillskrivs ofta direkt och indirekt hans Svenska påbrå som ger Lugnet, Lagomheten och Letargins attribut.

Näe. att man håller sig kvar med gamla vrak runt 30 på vänskapslandskamper, tourer och betydelselösa gör bara förändringsskräcken övertydlig. Lagerbäck har faktiskt inte plockat fram en enda egen ordinarie djävla spelare själv under all sin tid. Allt, precis allt är arvet för gamle U21 Tommy. När det väl ska provas nytt är det killar som Nannskog 30 år från Norge.

En kille som Kennedy som gjorde cirka 15 mål som högerytter i Twente fick knappt komma till bänken fast det verkar som om han nu kanske kan få en chans.

Han håller ju på bli 30 snart för fan!

Här finns också något annat, något mörkare och svårt att ta på men det finns där. Det är lika luddigt som synen på att vi måste ha en Svensk tränare och det där med Svennis men ack så mer farliga: Hade Kennedy hetat Johansson i efternamn samt talat och uppfört sig som en rikssvensk är jag övertygad om att han fått chansen tidigare. Det är ingen slump att vi har så många nvandrargrabbar med potential men samtidigt har ytterst få fått en ärlig chans i landslaget.

Flera av dom här invandrarkillarna måste dessutom få en landskamp för Sverige direkt för att förhindra att en annan nation tar dom.I den sorgliga matchen mot Nordirland hade jag gärna sett en Zlatan Muslimovic i blågul tröja men tror någon på allvar att vi hade haft en spelare i blågult med det efternamnet?

Förmodligen kommer vi tappa Goran Slavkovski i Inter till Makedoniens landslag.

Zlatan behöver inte prata skit om landslaget för honom.

Han behöver bara berätta som det är.

Detta med ungdomar och landslaget är moment 22. Varför satsa på en rejäl proffskarriär utomlands om man ändå inte kommer få den där chansen i landslaget som kan ge den extra knuffen? Då är det bättre att ta Danmark i stället. Tryggt och fint å så är man utlandsproffs. En annan av biverkningar från Danmarksvalet är att de ofta gjort som Anders Svensson ( inte danska meriter iofs men typexempel på en spelare som skulle ha flyttat ut till en riktig liga i sin ungdom.. Tänk om?) alltså raka motsatsen till en "fotbollslegionär" som provar klubb efter klubb utomlands.

Man provar Premier Leauge eller en annan bra liga, man ger upp, man vågar inte mer, inga mer utsvävningar, en stor motgång och man backar.

Undra på att landslaget spelar som dom gör.

Begman Moment

Nej, Bergman var inte så stor som man tror utomlands. Han var stor just hos Eliten. Det känns som om Bergman var som tidsskriften Kånnansijör eller hur den nu stavas fast istället för miljoner i inkomst som kriterium för att få komma in så skulle man ha en särskilt stor kulturkvot. Det är samma människor som håller i pennan när hyllningarna ska dras upp men mot en personlighet som Astid Lindgren och hennes gärning så tål IB inte en jämförelse.

Det är lattesörplande filmkännare som kollar Bergman när vemodet tilltar eller tryter.
Samma typer som måste se svåra filmer.

När jag bodde i Battersea på nittiotalet så kom jag hem en Fredag, slängde på en bra gryta och öppnade en vinare och började laga mat
i paritet med Leif GW's "riktiga poliser". Drog på min TV och softade i köket men så slog det mig att något var fel.

Någon var skumt. Va fan var det?
Fan, det kommer ju Svenska från TV:n!

På bästa sändningstid hade en engelsk TV kanal en Svensk filmfestival som varade hela sommaren på Fredag och nu var det Bergmans tur (efter att ha kommit prioteringstvåa efter Hallström) och det var den där filmen men hon som blir gravid... med eller mot sin vilja.

Hon sade något så här ungefär :

"Jag känner en sådan tomhet, en sådan rädsla inför framtiden. Nyss var jag upplyft....etc" .

Översättning löd däremot exakt :

"I feel so silly"

Låg Engelsk intapersonlig intelligens frontalkrockade med Svensk exportångest.
Jag garvade hela helgen.

Våra sinnen del 2

Bildrörsdepression - nya folksjukdomen

Jag vaknar upp och ser mig i spegeln. Tar mig för ögonen och hör allas förklaringar om de blåa streckens tillkomst komma ekandes. Jag har sovit sedan 08:00 i går med undantag för två timmar då jag hämtat och lämnat familjemedlemmar. Mina ögon bär ändå blå streck. Jag dricker inte alkohol sedan ett halvår tillbaka.
Mina ögon bär ändå blå streck.

"Det är för alla intryck dina ögon tar"
Så säger kompisen Aron. Vi joggar efter kanalen och Sweenys bageri doftar så härligt. "Det för alla intryck. Jag menar du lider ju av BRD."
"Jaha en trebokstävers sjukdom till och ytterligare miljoner för läkemedelsindustrin och emotionellt repressiva forskare".
"Nej då, BRD har jag hittat på bara till dig. Du lider av Bildrörs Depression. Du sitter framför en skärm jämt".
"Ja men det är ju jobbet. Jag är ju faktiskt skribent och attitydatlet", försöker jag men Frank bara garvar och drar upp tempot.

Det ligger något i detta. Jag svänger runt historiska museet och tittar på utställningar från Vikingatidens Sverige. Museets hallar är skrämmande tomma och påminner en om mellanstadiets och dagisets tvångskommenderade utflykter. Ända tills jag kommer till någon slags multimediamonitor där ungdomar sitter klistrade och flipprar mellan Odens Brunnspyaspel och Valhallchattet.

Jaha, så såg det ut då. Människan i medeltidens Sverige bodde i en bildfattig värld.
Kyrkan fyllde denna position väl och gav folk inte bara tro utan utbildning och släckte vår törst på visuella intryck. Om människan under detta århundrade var understimulerade rent visuellt så har människan i dag ren overload på intryck. Det är inte bara vår syn som tjänar som katalysator i detta spektra. Det är även hur vi ser ut. Genom en överslagsräkning kan jag fastslå att en bonde från det forna Sveriges 1800-tal behövde behandla ett nytt visuellt intryck varje vecka. Detta får jag stöd för av en kompis som är historiker. "Mmm, inne i bygden för att handla då kan tänka." Samma överslagsräkning ger dock en skrämmande räkning för homo chatiens: Jag slutar räkna efter 40 nya intryck...

"Jamen då är det väl ändå inte nya", invänder Historikern Sixten. Till slut blir det ju så att allt inte har nyhetens behag och hinner behandlas av hjärnan och..."Som om vi blir avtrubbade" klipper jag av och lägger demonstrativt upp glocken på skrivbordet som jag använde för att slå spiken i kistan.

När jag några år tidigare skall täcka en match mellan Valencia och Barcelona så säger Louis på FourFourTwo Magazine till mig att Valencia spelar MTV-fotboll. MTV-Fotboll?
Jo alltså de passar bollen efter två sekunder. Det är genomsnittstiden för ett klipp i en MTV-video.
Två sekunder?
Vad gör det för hjärnan?
Minnet? Hur minns vi?
Registrerar det undermed... Undra på ord som avtrubbade, blockerade, socialt trötta, empatiminskande...Empatiminskande? Jo du läste rätt.

Vi orkar i alla fall inte se hur mycket som helst. När den briljante, amerikanske mediekunskapsprofessorn Neal Postman släppte sina milstolpar "Amusing ourselfs to death" och "The lost childhood" så anmärker han gång på gång att det våra ögon konsumeras inte rimligen kan brytas ned med ord som "fritt val" eller "tvång" vi tvingar oss själva helt enkelt och han betonar även det som 80-talistgenerationen avfärdar som socialstyrelsesvammel:
Att det vi tittar på faktiskt har konsekvenser på våra sinnen.
Jamen vilket sinne? Jag bläddrar febrilt men antingen så ser man inte de teoretiska träden för all sinnglig skog eller så är Postman skollad av alla grötskålar. Han kommer liksom inte till skott. Ställer sig som en Von Däniken som plåstrat ihop en juste sci-fi teori utan sätta spiken i kistan och cry wolf.

Postman hävdar dock det förbisedda faktumet att det inte är bra för oss att äta pizza hutlös och dricka så mycket öl så att tapeterna ramlar ner samtidigt som Rwandas svältande svischar förbi på TV:n. "Jag blir så trött, jag blir så trött" hör vi från soffan när något som inte är som det skall visas på rutan eller blimrar till. "Ja blir du trött eller dina ögon?". Jag svarare sambon som sitter och vräker i sig Big Brother. Jamenvadå.
Det drar ju. Folk tittar ju! Det gör man med bilolyckor vid vägkanten också.
Bilolyckor som allt mer och mer orsakas av att föraren tittar på TV.

Undra på att ögonen är trötta.

Den Femte Maradonan

Den lille bambin från Rosario lobbar in ett konstmål... Ja menar asså sån här jättebamsing till mål.

Jag bara ler och tänker tillbaka på hur man firar ett guld. För det blir guld.

"Have you seen the new kit for next season, so sexy. Iz all white with this red stripe.
With Bergie and Overmars we are going to look like Ajax. There is just so much Ajax."

Platsen var Wooden Bridge Pub, Guildford mitt emot Ericsson över den ständigt svischande A3:an och Ray log så där magiskt över en Fosters top som bara han kunde. Hornby har skrivit i Fever Pitch att det finns en inneboende polarskrytsrivalism inom män och just inom fotbollen.
Att män tävlar. Att ingen skall få veta mer om Arsenal än vad han vet själv.
Hornby hade styckmördat Ray och brutit ihop totalt över Tristans kunskapsnivåer och skicklighet med en biljardkö.
Grabbarna levde för Arsenal och Biljard.
"Thats us gez, a bit of french flair and dutch new thinking"

Jag dricker lite på min pint och lyssnar på Ray. Han står i solskenet, vid de genomrökta, gröna gardinerna och dammiga fönstren. Han står i slutstriden om guldet. Arsenal har kört över allt. 4-0 borta mot Blackburn i en halvlek och hela jakten i kapp på Man U började med att man vann med 1-0 mot just dom på Old Trafford. Overmars sprang fri och tryckte in 1-0. När Schmeichel då skulle gå upp på en hörna för att göra mål som han gjorde mot Rotor Volograd så ramlar den baconröd-ilskna dansken ihop i straffområdet och skadar sig. Han får jogga haltandes med rabiessmärtat uttryck i nyllet.

Ray ställde sig upp på stolen inne på Wooden Bridge och uttalade de svidande orden:
"Even if it is a fucking draw its worth watching that!!!!!!!"

Ray lärde mig hur man firar ett guld. Månader senare skulle jag få användning av det när Allsvenskans bästa Högerytter (då centralt) Trycker in 3-1 och skickade Södermalm till sin rättmätiga del av paradiset 2001. Ray lärde mig.

Man står bara upp på Stolen. Har man tillräckligt hög röst kan ingen knuffa ner dig.
När då Adams i April trycker in 4-0 efter en liberoartad rusning och guldet är spikat så ställer sig Ray bara upp på stolen:

"Champions, champions, champions"

Jag provade samma inne på Peros men ramlade ner av tumultet.

Nu är det 2007och Copa America. Världens bäste högerytter Messi och kan kalas Maradona den Fjärde. Jo han kan det för Riquelme, Ortega och Aimar har tidigare varit de tidigare Maradonnorna men inte riktigt nått hela vägen fram. Törsten på en ny fixstjärna, en världsbästing har alltid varit stor i Argentina och just därför är det lite paradoxalt att man kanske samlat den bästa trupp man någonsin skickat till en turnering för Copa America 2007 där dessutom alla är i form, i stöten, i bra klubblag.

Så behöver Argentina en ny Maradona igen? Titeln var redan komiskt trasig och till besatthet upprepad för 15 år sedan.
Skit i det.

Världen behöver en ny Maradona.

Att lille Lionel som ung redan har börjat göra imitera Maradona ned till detaljnivå

med sin teknik i steget, sina tidlöst vackra placeringar av skott och sin fräckhet är bra.
Det är mycket bra. Men det duger inte.

Han måste lämna tillbaka pubertetsperuken till lilla sportspegeln. Han ska se ut som en härsken hallick, ha bandband, fejka, mygla och köra Gambetan på oss.
Då är han där.
Då är han i mål vackrare än det han visade i går.
Då jag är tillsammans med en Argentinska så blir det till att stå på en stol då med på Söndag.

Moments 4

Det är en sådan där vårdag då vykortspropaganda görs. Solen skiner mot en sådan där mörklbå himmel. Just den där nyansen har jag bara sett i Stockholm. Den kommer åter på den där underbara hösten som nu verkar så långt borta.

Jag träffar Mr. Suitcase på fiket och går över plattan där de riktiga legendarerna har vandrat. In i Kulturhuset och sedan ut ur kulturhuset medans en väldigt, väldigt otränad fotohjärna börjar arbeta......

Men det går inte....

Jag är för otränad, i för dålig form. Borta är dagarna när man stod i ett dike och på två sekunder hittade rätt bländare och slutartid manuellt på en förbimasscherande flygbasjägare.

Men så..

Han bjuder på Red Bull och då lossnar det lite grand. Kamera jobbar... Fan, vad jag hatar Fujifilm. Drömmen om att en dag få äga en Eos 1 eller 5 blir allt mer desperat. Kameran jobbar, ryggen värker... och då sitter den. Han står vid trapporna ovan tunneln som länkar city med David Bagares gata. Få saker kan få en att känna sig ung igen som när man kan fotografera med samma frenesi och resultat som när man var just ung.
Sen efter mycket gnetande så har jag tre bilder som känns ok.Två av dom skulle senare användas av Mr Suitcase på hans websida som promotar plattan

"Guidelines for an emerging century".

Vi går igenom tunneln denna majdag. Skrattar lite åt märkliga förbipasserande och vårljuset och luften slår emot oss vid utträdet tillbaka i dagsljuset. Han åker hem via röd linje, jag grön.

The end

Danmark är ett onödigt land

Jaha bloggen har ju varit ständ pågrund av skrivkramp, sjukdom och ren apatai. Bästa sättet för mig att bota skrivkramp är att läsa tidigare inlägg jag skrivit om något som jag liknar det jag vill uppnå. Vi har ju en stundande match mot Danmark så nu kan ni läsa artikeln som under EM 2004 fick mig mordhotad.

Danmark består ju bara av bonden, jorden och svinet. Tar man bort en av dessa packar allt ihop.

En liknande skörbarhet finns i det danska spelets tre lagdelar. Detta fick de erfara i VM 2002, där ett godkänt gruppspel blev till en förnedrande tvärnit signerad Svennis mot England. I EM-sammanhang har det dock gått bättre för danskarna. 1996 års upplaga fick de som mästare kvala sig in till och där stötte de på Portugal som spelade en fotboll som i en halvlek var något av det vackraste jag sett - någonsin. 1-1 slutade mötet dem emellan och de resterande matcherna gav inte tillräckligt många poäng för att ett avancemang skulle vara möjligt.

1992 var självklart det stora året men den turneringen hade - precis som den lyckade VM-insatsen 1998 - bröderna Laudrups signum. Jojo, Michael saknades i EM-92 men det är ändå dessa bröder som varit navet i ett vackert spelande mittfält och anfall.
Laudrup, ja. Det är lika uttjatat att nämna bröderna som det är ignorant att förbise dem när man nämner Danmark. Kanske sade Terry Venables det bäst: "Laudrup Brothers - every time I hear that it makes me think of two notorius cowboys, outlaws."

Det Danmark som åkte till VM 2002 hade inte riktigt klarat av livet utan dessa snabba revolvermän och det syntes. Det var just sådant de bidrog med som saknades men vad analytiker missade är att det faktiskt går att spela fotboll utan elegans, fantasi och fräna passningar. Det har däremot denna upplaga lärt sig. På utgång är det svåra 4-2-3-1 systemet och nu spelar de med innedrogen 4-3-3 och ett mer direkt spel även om 4-2-3-1 kan förekomma någon enstaka gång. Med tanke på den goda tillgången av yttermitt-fältare/ytterforwards i form av Grönkjaer, Rommedahl, Jörgensson och Lövenkrands vore några andra formationer rent vansinne men laget går gärna på djupet och direkt snarare än på kanten. Detta kombinerat med att de har fått tillbaka spelglädjen kan nuvarande tränaren Morten Olssen stolt slicka i sig.

Faktum är att det danska lag vi får möta inte är helt olikt oss utan mycket likt vad gäller klass, kvalitet på klubb, form på spelare och genomsnittsålder. Endast tre spelare kommer från den debila, inhemska ankdammsligan och att ha en majoritet av spelare som är ordinarie eller roterande i klubbar som Milan, PSV, Dortmund, Inter och Udinese är inte fy skam. Däremot har Danmark något vi saknar: Riktigt bra defensiva mittfältare. För visst är det så att Gravesen är den som spelar den första fiolen på Evertons mittfält och sveriges Linderoth den andra. Danmarks mittfält kan lite av det mesta: Vinna bollar, göra det trångt, stänga passningsvägar, slå laserpassningar i djupet och se tuffa ut på lagfoto. Det mesta alltså - utom kantspel, vilket de alltså överlåter till anfallet.Yttrarna går alltså högre upp och tillhör inte riktigt mittfältet. Spelsystemet är förvillande likt Apornas.

Så slår vi dom:

Jo, då får vi återigen titta på matchen mot England från VM-2002 och på Töfting: Det är omöjligt att analysera den tidens Danmark utan att betrakta Töfting.
Det var tidig morgon när danskarna drabbade ihop med engelsmännen i värmen som hade förvandlat Niagata Stadium till en oval, het och gigantisk stekpanna. Jag tittade extra på Töfting. Han är ofta hyllad för sin tuffhet men med sitt vita hår och sin av solen brända hud så påminde han om en skandinavisk turist som fått för mycket playa de första dagarna och möjligen hade danskarnas VM-fest blivit lite för mycket för dem. Alldeles rödsvedd och vit i håret var han "med sina färger särskilt representativ för Danmark" tyckte kommentatorn. Först tänkte jag på att han såg ut som ett vandrande monument för den nydanska folkhemsrasismen och islamofobin men sedan slog det mig: Självklart! Jag kunde inte låta bli att dra associationen till det rödvita, danska bacon som låg och stekte i de engelska hushållens frukostpannor när jag såg Töfting galoppera runt med sina kulting-liknande vader.
För Mäster Svennis stekte danskarna. En av komponenterna var borta och då slutade Danmark att fungera. De tre lagdelarna var splittrade.

De två hårt arbetande engelska innermittfältarna stängde av passningsvägarna till den släpande forwarden Tomasson och man fick alltså istället gå på kanten vilket Danmark själva ville och det var en del av deras taktik. Kruxet var bara att det var en del av Svennis taktik. De danska yttermitt-fältarna i skepnad av Rommedahl och Grönkjaer sprang i kantspelets fälla och bevakades där hårt. De tilläts inte att dribbla sig förbi Mills eller Cole så allt som fanns kvar att anfalla med var inlägg. Detta mot turneringens två nickstarkaste backar. Sandh och Tomassons talanger är inte direkt att de vinner luftdueller. Inget fungerande anfall. Inga mål 3-0 blev förlusten.

Där är taktiken.

Detta kommer att bli mittfältarnas match.

Självklart avgörs alla matcher på mittfältet mer eller mindre men här kommer de första 20 minuterna på mittfältet att avgöra vilka som vinner. Lika självklart är det att Danmark inte kommer gå på samma fälla men att de får gå på kanten istället för på djupet är ett måste. Tomasson, Jensen och Gravesen kan slå bollar i djupet som är riktigt bra. Är Sverige kalla spelar vi med två defensiva mittfältare. Det är en myt att man måste ha en kreativ mittfältare centralt för att kunna anfalla väl. Fotbollshistorien fullkommligt dräller av exempel på matcher där två defensiva mittfältare har sett till att vi spelat väl och gjort mycket mål.

Swarre och Mjällby och innan det Swarre och Thern är utmärkta, svenska exempel. Utomlands går tankarna till en match jag såg på Canal + underbara repriser från PL. Chelsea pulveriserade Man U (5-1) hemma med Deschamps och Wise på mitten. Vår EM-truppen har bara en defensiv mittfältare i boken i form av Linderoth men Källström kan vikariera som sådan. Mjällby, Jacobsson och Mellberg är bra, mycket bra på huvudet och även om inlägg kan vara farliga så är det att föredra nu när Hedman är bänkad. Jag har på känn att vi likt danskdjävlarnas fiende nummer ett, Dr Helmer, kommer att få tacka "de svenska vakttornen"
Dagstidningarna har ylat om de dåliga resultaten från danskarnas vänskapsmatcher men dessa betyder inte ett smack. Om du vill roa dig så kan du titta på turneringars semifinalister och titta på deras föregående vänskapsmatcher. 30 procent har gjort dåligt ifrån sig, 30 procent bra och 40 procent sisådär.

Jag tror vi spelar sisådär mot Danskarna. Förmodligen har saker och ting inte gått vår väg mot bulgardjävlarna och sist Sverige vann en måstematch i gruppspel var mot ryssarna 1994. Derbystämmningen våra två länder emellan spelar även roll den. Danmark är turneringens mest önödiga lag men lira kan dom. Sveriges lir är mjukare nu än under nittiotalet. Få gula kort för tacklingar. Jag hoppas vi kan sjunga:

"Ni är röde, ni är vite. Vi skall Spöe er, ni skall lide"

SHQ tippar Sverige - Danmark : 2-2

Arsene Wenger. Yeaah him. Hmm. What about him huh,,

Ever since back in 1996 when he replaced that seatwarmer, Arsenal Wenger has been ambitious enough to assemble squad after squad that has the best of two worlds. Foreign Stars and Homegrown youngsters. Ashley Cole, Paolo Vernazza (No he is not Italian) and Matthew Upson to name a few and the patience he showed Francis Jeffers by giving him game after game when more talented [and attractive] foreigners were available. This season, Wenger has already offered similar support to Justin Hoyte - and despite criticism for sometimes fielding entirely foreign teams, only the most prejudiced observer could overlook his commitment to playing at least one Englishman in both of Arsenal's Carling Cup games this year.

So it came as little surprise to me to find Wenger displaying the english shelf and he knew where to put it. Speaking out against the influence of foreign owners in the game he made little attempt hiding the frustration:.
"What was traditionally true in England is that the people who were the owners were the supporters," rang the bitter words from the quasipatriot. Funny enough its not foreign managers to blame : "It's not the manager, because I have to be on line with the values and example set. It is the club and the club is the owners." The fact that Chelsea under Vialli had a italian period and Arsenal a french was not described as a "coinsidence" but never mentioned.

Hmm. . .
I wonder. . .

Alan Pardew said that Arsenals Cup win over Real Madrid "wasn't much of a success for Britain" and was blurred in a wave of electronic counter measures worthy the US Airforce in pressreleases and email comments from the club or its Gunnersmarked lmarked courtreporters.

But he has a point. Credit is not a issue of "One or the other": Its always being shared and split in football and as Chelsea and Arsenal wave those transparent St. George cross in the champions leauge at every victory we can all see through it. Its rewarding as always to see these teams play this season (Except that both clubs had the appauling taste to assign shirtnumbers nine and ten to defenders) but its got almost FA to do with the English FA.
Hmm, I think this has more to do with Wenger being bitter .
"If you buy a super machine, if you buy a Ferrari, from the first day it goes well,"
chortled Wenger of Andriy Shevchenko's early struggles at Chelsea. "Unless it's a Russian who buys it and it breaks in two."

Have you checked your own Renault with license plate 14 latley Arsene?
Its in the fucking garage. Somebody gag him.

Moments 3 part 2

After a few shots, smokebreak and a failed attempt to load my Hasselblad on a new record time something happens that fits right into the session. The artteacher has (Funny Enough) forgot his briefcase and must enter the studio, jump over lightequipment and cables. We hurry up, focus more and I measure the light with my EOS more or less every 10 secs. The fading daylight of the winter wants to betray me and I sigh loudly. Bad lighting and colourfilm just aint a option. Or is it? More to come.

Moments part 3

We are running out of time. The guy wants his artstudio back. The studiolights fail and I grab for a normal huge lamp. And in a moment its all there. The light, her pose. I have to measure the light with my EOS since the Hasselblad lacks such detectioncapacity. I go for 5.6/100 and click.

The Ego has landed

THE EGO HAS LANDED part II


I took it as Jose Mourinho wasn't disliked Barcelona. I was wrong. They even have an airport renamed after him in El prat.

The arroganceapostel, who have developed controlled irritation into an art, lashed out at Icelandic utility man Eidur and accused him of diving.
So far so good. We all seen and heard that before and accusations of diving is as standard as signature to Champions Leauge who occasionally
wakes us up in the evening from our zombiefied prewinter-state but the question was if Eidur him self was even awake.

However in that comment JM bears some responsibility since diving lessons are more then likely a part of the Stamford Bridge act.
Just ask Didier Drogba and Arjen Robben who themselves lashed out towards any team-mate suspected of playacting, furiously brandishing imaginary cards.
Worth mentioning is that Gudjohnsen won Barca a penalty against Recreativo Huelva on Saturday by falling like the Stockholm snow in the box.

Eidur have a good CV which includes playing alongside Ronaldo at PSV and overcoming a career threatening injury has over the years showed potency, determination and that ability to appear in the box from nowhere that was the sign of the previous Henrik Larsson. How ironic and preposterous isn't it that he is now the walking
monument over Barcelona's impotence and that the only acting he can be guilty of is trying to replace Eto'o.

Werder Bremen next for Barca and a win is without no question not in the bag. Diego, the young former Porto midfielder, has more then once
this season showed that he is capable of opening any defence or any bag.

Could he be the one that gives Barcelona the hat?

Barcelona looked without question like the tightest outfit in CL last season.
With reservation for Lennart Johanssons Oscar Jacobsson of course.

Svendetta with Dennis Swise?

When he broke bread with Slippery Pete Kenyon, Sven-Goran Eriksson was rumoured to be after the Chelsea job. When he joined the Fake Sheikh at table, he expressed interest in the Villa job. And then there was that repast with Faria Alam, which ended with a [Snip! - Fiver Lawyers]. Now it's happened again, with the former England manager being linked with Alan Pardew's job after being spotted dining with two figures central to Kia Joorabchian's potential takeover of West Ham.

As recently as last Sunday, Svenis was seen chowing down with Eli Papouchado, an Israeli property magnate who is Joorabchian's main backer, and the agent Pini Zahavi, who has helped coordinate the prospective buy-out. However, Sven's agent Athole Still insists the dinner in Tel Aviv was, um, kosher. "It was an absolutely private dinner and it was not in any way connected with West Ham," he declared, putting an end to speculation that the party had spent the evening discussing the header with which Trevor Brooking won the 1980 FA Cup final ... and he didn't score many headers you know.

If Joorabchian does take control at Upton Park he plans to replace Pardew with an internationally renowned manager, but failing that, may well settle for Eriksson instead. And if the Swede takes over, chances are that he'd immediately try to curry favour with the fans by signing one of their own - a genuine East End jellied eel-eating geezer born within the sound of Bow Bells. Somebody high profile, perhaps. Somebody who's currently unsettled abroad, and whose wife has made no secret of her desire to live in Big London. And if that gruesome prospect isn't enough to get Hammers fans rallying around Pardew, then SHQ bet Stefan Postma-ed if it knows what will.

Gröna och vita band

Dagen efter Celtics förlust i UEFA - cupen (UEFA-cupen) så plockar jag fram materialet från resan till Skottland som jag gjorde för en vecka sedan. Det tar ett tag innan jag kan känna igen mig; var ljudinspelningen kom ifrån: Vi sitter på Puben. Jo, man gör ju det.
Brett Lockhart är verklighetens Hagbard. 30 timmar kvar till flyget innan

Stansteads torgskräck sätter in och får en att skaka tillbaka till Skavsta. Ljuduppspelningen klickar igång. 128 mb. 94 minuter. Eller sex öl om man vill.

"Weir in dhe fooking final. Its not strange at all."
"Why aint that strange"
"Coz we are fooking Celtic"

Hans dialekt låter så där tvärskotsk men jag anar att han brer på lite. Jag tycker mig höra i dialekten
som låter som klockren Geordie. Puben heter Picture and Piano på West George Street och
parafraserar på pubkedjan Pitcher & Piano som spritt sig som BSE över hela England.
Jag försöker få honom ännu stoltare för att han skall kunna prata mer. Minnen från Europa ja..
"We never made it that far, FC Cologne was to much for us but we did knock out one tartan team although I cant remember which, back in 82"
"What team was that, what team you support?"
"Hammarby IF from Sodermalm, heard of em?"
"Aiye, your the team that one the gouuld for the föirst
time and then Sackhed the managerr" säger Brett och brister ut i ett gapskratt. Hans rullande skotska ärr hugger som en piska i käftherraväldet inne på pubben. Vi är vänner.

Brett har tackat ja till intervju. Han är 35 och har följt Celtic hela sitt liv. Han är en typisk
fotbollssupporter med massvis av intressen och spektra men gör gärna sken av att det bara är fotboll för folk han inte vill lära känna mer. Den Grönvita halsduken funkar som fågelskrämma. mot hönsen. Men Brett har rätt. Det är inte konstigt att Celtic gått så långt som dom gjort. Förklaringen är nog egentligen bred men den stavas Martin O'Neal. För att få en helhetsbild så måste vi dock gå bakåt i tiden. Slovaken Jozef Venglos tog över tränarjobbet i juli 98 från Wim Jansen som bara satt där i ett år.

Jansen hade dock gjort två bra saker innan han löste ut fallskärmen via en kaoutchukparagraf: Han hade tagit med sig Henke Larsson och han hade vunnit den första titeln på tio år och med det satt stopp för Rangers planer att vinna tio på raken vilket hade varit att ta över rekordet från katolikerna.

Henke blev vändpunkten.
Just Henke är ofta porträtterad som antingen en målspruta i skotsk och engelsk press eller som (en) superhjälte i svensk. Men Henke är mer än så.
Han är symbolen för själva förvandlingen av Celtic från urtypiskt skotskt lag till ett ambitiöst, europeiskt cuplag. Vi pratar om tidiga matcher och ens mins vi bägge. Brett var där och jag har sett videobandet på den 20 gånger från förra mötet mot Liverpool 1998. Alan Hansen spår från studion att Celtic ska pressas av fansen att attackera, attackera. Om Henke tror Hansen att han kommer bli väl omhändertagen och bjuden på ryggmassage av försvaret. Hansen ler när bilderna från spelargången kommer upp och säger "This kind of tunnel can do two things to you. It can freighten you to death or it can make
you grow at least a yard".

Tifot med halsdukar och den gemensamma "you never walk alone" får mig att fälla tårar.
Matchen börjar och om Celtics anfallsvilja får Hansen rätt men om Henke fel. Henke dyker upp som gubben i lådan. Strax ovan mittfältet sliter han upp stora hål i försvaret med sina löpningar och vållar dom alla möjliga problem när han driver boll eller väggar med den väldige Moravcik.
Celtic liknar inte ett skotskt lag här och man fortsatt den utvecklingen. Det är inte bara Celtic som höjt sig det är hela ligan.
Brett menar:
"People just dont like Scottish football because they heard its bad rather then seen it, my guess is that they dont like Scots either. Poofs", säger Brett och ger prov på en supporters isolationism och typisk självbedrägeri som bäst stavas "Alla hatar oss". . .

Men han har en poäng. Skotsk fotboll är inte lika
dålig. Premiership och Engelsk fotboll levde med samma dåliga rykte om långbollar, sparka spring och Ingemar Bergman-fotboll långt efter att den var borta. Trots att det bara var Dons och Leeds som spelade den. I början och under mitten av 90-talet kunde en tunnhårig Prytz dominera på mittfältet. Hearts hade Eskilsson och ett par lag i högsta serien innehöll amatörer som hade andra yrken och fotboll som deltidsjobb eller en stor Hobby. Denna tid skulle snart vara förbi men många ifrågasatte om ligan verkligen skulle kunna överleva där alla möter varandra fyra gånger.

"Det är inget problem säger Brett. Vi får helt enkelt chansen att verkligen se vem som är bästa laget i staden. Hade vi bara två derbyn som andra så skulle vi verkligen inte veta så säkert. Även om vi vinner två var OCH det är dessutom lika många hemma som borta för bägge ja då vet vi verkligen att det är jävligt jämt. Glöm inte att vi är skottar. Vi skall lära oss förlora. "Det är vår lott på jorden", säger Brett och drämmer ned Ölsejdeln så hårt så ingen skall våga invända. Även här har han rätt. Jag vet inte i hur många olika städer jag sett fans kivas över gästböcker eller i krönikor om derbyns resultat och hur det hade slutat om inte.....
Risken att just derbyna skulle dö ut av att vara för många - som David Lacey i Guardian påstod för en tid sedan - är förmodligen liten.

Vi pratar om just derbyna och jag försöker hugga in: "A Glaswegian definition of an atheist. A bloke who goes to a Celtic-Ranger match to watch the football"
"Voices of the old firm av Sandy Strangs"
säger Brett när han kartlägger min bokhylla.

På den svängen går pratet. Om Derbyna, 90-talet och Rangers: Rangers hade fyllt på med Italienska avhopparna Laudrup och Gazza. I en fejkad intervju någon av de svenska fotbollstidningarna så påstår Laudrup att de skall vinna Champions League. Det gick inte och 1996 blev det tvärstopp i kvalet då IFK Göteborg visade sig vara några klasser högre. Rangers hade snappat upp Marco Negri från Perugia för £3,7M.
Negri gjorde något större väsen varken före eller efter sin vistelse i Glasgow
men mål i Rangerströjan blev det och med sina 32 var han bara två mål bakom Ally McCoist 34 som denne gjorde två säsonger på raken under 1991 till 1993.
Det var i sin tur ett försök att nå Brian McClairs 35 från säsongen 86/87 men om Negri och McCoist ordnade sådana där förfärliga dubbeluppslag i The Sun där kommentarer som "Ingen kommer nog att slå det" ter sig illa mot färgglada vidvinkelporträtt iförd Cowboyhölster med tomma läktare som bakgrund.

Men det ter sig illa mot den framtid som samtidigt omsorgsfullt såddes på andra sidan staden.
Celtic hade långsamt börja värva ihop ett lag. Under sjuttiotalet så hade man börjat luckra upp den tradition som en gång sade att samtliga skulle vara katoliker. Man värvade Alan Stubbs som nästan egenhändigt täppt till försvaret på Bolton så tillträde till Premier League från Div. 1 var ordnat. Man började rubba på heliga kor och 1999 så var det bara ytterbacken och styrelsesläktingen McKenna som var med i startelvan. Men det var inte bara i laget förändringarna gjordes.

Större Arena vilket ger mer pengar men man började även samarbeta med fansen. 1996 startade man en kampanj som hette "Bhoys against Bigotry" vars syfte var att få bukt med den sekterism som hade börjat tillta. För baner som stödjer IRA drar på sig lika mycket böter och är lika oacceptabelt som Cragnottis kansli brukar få hantera efter att ett lag med färgade spelare besökt Olympiastadion. Men så under sommaren 2000 så ramlade den sista pusselbiten på plats när Ulsterfödde Martin O'Neill fick managerjobbet. O'Neills
arbete med först Wycome och senare Leicester var imponerande men Matt Elliot började bli gammal och de £7M man fick för Emile Heskey gick inte att omvandla till någon som var lika bra.

Frågetecknet
var om O'Neill skulle klara av en storklubb som Celtic. I familjeklubben Leicester hade han lyckats med liten transferkassa och hade mest utvecklat det som fanns. Lite som Cratz men skulle han klara en storklubb? Det var inte självklart även om det ser ut som det i dag.
".Cratz fella. They sachked hem again, diz time when he was being saluted by previous club who
sacked him earlier."

Brett skrattar faktiskt så tårarna rinner.
"Jodå jag har läst om det" fortsätter han.
Vi fortsätter prata om O'Neill och Brett ångar på.
"He is a top man. If I where to meet him I would shake his hand. He is the man for this job. The best manager in the UK, osv osv.
säger han och sätter punkt för sin långa hyllning med att smälla ned Ölsejdeln så hårt så ingen ska våga invända. Jodå, Han är populär bland fansen och är dyrkas han mer än gillas tänker jag. Den för holländare så typiska småtjurigheten var inget som Celticfansen gillade med Jansen och det var ju det Henke ville komma bort ifrån. Venglos har inte bara ett namn som en krigsförbrytare. Han låter som en också. O'Neill är mannen för jobbet.

John Barnes var för orutinerad och skulle behöva börja med mindre
klubbar enas vi om och Daglish för överskattad. Det var under deras mellanperiod som man bröt det fina mönstret av värvningar och plockade in en förbrukad och mätt Ian Wright men det är glömt nu. O'Neill tog med sig Neil Lennon. Lennon hade i Leicester bildad mittfältstrio med den evigt löpande Robbie Savage och den knappt turkiskt talande turken Mustapha Izzet. Med Matt Elliot som spindeln i försvarets nät, med en markerande Kåmark och med Heskey som gav Anfallet svårmatchad fart och kraft så blev Leicester ett starkt lag. Just Kåmark kunde ge herrar som Bergkamp och Zola
klaustrofobi i halvtid.

Detta syntes extra i ligacupen final 97 mot Boro där Juninho suddades ut.
"Han har styrt om träningarna. Laget verkar ha roligare och det går snabbare".
I en intervju i Daily Record ser jag att Lambert säger att han aldrig har tränat så hårt som nu. Vi har fått ett högre tempo. Titta bara på Sutton. Han ser starkare och smidigare ut.
Sutton ja. I Norwich hade han övertygat med 33 mål på 79 matcher och efter att ha spelat andrafiol i firma SAS (Sutton And Shearer men tillika förkortningen för Englands främsta Elitförband) så blev det Chelsea men uteblev målen nästan helt och Sutton spelade bättre som Mittback än i anfallet. "Finished" skrek West-ends publik på Stamford Bridge och jag undrade om det inte var så men O'Neill kände till Suttons kaliber och denne har fått en nytändning i Celtic.

Hartsons karriär har däremot varit rörig och rastlös. I Arsenals Cupvinnarcupfinal mot Saragoza fick han sitt eldprov och gjorde mål direkt. Highbury blev trångt när Bruce Rioch rörde om i laget och tillsammans med en annan bänknötare vid namn Paul Kitson köptes han in till West Ham och där blev det succé ända tills att han försökte sparka av huvudet på Eyal Berkovich (som även han spelat i Celtic) under en träning och efter trötta framträdanden i Wimbledon och Coventry blev det till sist Celtic för Walesaren.
Men målen svarar Henke för.

Aldrig har skotskt fotboll haft en sådan notorisk målskytt som Henke.
McCoist, Negri skulle få backa och historikerna få dra tummen i böckerna tillbaka till 1959/60 och Hibernians Joseph Baker och dennes 42 mål. Efter en blygsam start med 16 mål på 35 säsongen 1997/98 så tog det fart under de följande två åren 29 på 35 och 12 på 13 matcher. Detta för att explodera säsongen 2000/01 med 35 mål.
"Taktiken säger Brett. Visst Henke är måltjuv utan dess like men det handlar lite om hur man använder honom, O'Neill fick nog kläm på det till slut"
O'Neill är en tränare som följer 3-5-2/5-3-2 och här används Henke som en av två toppar men som inte ligger bara strax bakom sin forward men även runt. Brett ritar en halvcirkel runt straffområdet på ett papper. O'Neill följde 3-5-2 innan formationen förklarades som innedrog av kolumnister på 90-talet och I Celtic har han fortsatt slipandet. Mjällby är visserligen ingen elegant libero men kan med sina erfarenheter från favoritpositionen mittfältet spela ut rollen mycket väl med de fransktalande och resoluta herrarna Balde och Valgaeren.

Mjällby som är ett vandrande monument över den fotboll man associerar med AIK. Blond, stark, rå, kämpande och urtråkig men ack så effektiv.

Tack vare kompisen Söderberg så blev det landslagsdebut för mannen som markerade Ronaldo på Camp Nou och gjorde Till råga på allt ett bra jobb. Venglos kunde inte heller förneka att det var insatserna mot England på Wembley och Råsunda som gjorde att han fått upp ögonen för bjässen från Järfälla. O'Neill hade även Mjällby i siktet från Leicester men det blev lite av en försenad proffsstart för Mjällby när det till slut blev Celtic. Banderollerna på Råsunda löd "inte under 40 miljoner" men Hatten fick nöja sig med realistiska £1,5M. Mjällbys styrka svarar mot den fysik som krävs. O'Neill noterade med Leicester i UEFA cupen att Italienska och Spanska lag som gick långt i cupperna inte bara var taktiska in i minsta detalj och
fyllda med spelare som har balla efternamn.
De var även fysiskt starka. Detta hittar man i Sutton, Hartson och Guppy. Steve Andrew Guppy har följt O’Neill från Wycombe till Leicester och blev igen en del av flyttbagaget. Guppy behövs eftersom han bemästrar rollen som "wingerback" lysande.

Just
snabba ytterbackar/yttermittfältare har ett eget ord i engelskan och det behövs eftersom wingerback är en egen roll som skiljer sig. I alla fall om man spelar den rätt och det gör O'Neill. På mittfältet så återfinns speluppläggaren Lambert. Erfarenheten kommer inte bara från åldern utan även från de 44 matcher i ett vinnande Dortmund denne fick under de två år han var där.
Helt orutinerad på kontinenten är inte laget. O'Neill, Guppy och Lennon har erfarenheter från UEFAcupen sedan tidigare som hade kunnat bli riktigt fina om inte Atletico Madrid satt stop för dom. Chris Sutton har det med Blackburn och Mjällby med AIK. Valgaeren och Petrov är landslagsmän.

Så rutin finns det. Spelet är tämligen direkt och går stundtals lika snabbt över mittfältet som när Arsenal kontrar. Henkes förmåga att dyka upp som gubben i - lite strax bakom en eller två forwards – lådan Celtics vassaste vapen. Redan I det första UEFA mötet med Liverpool öste tidningarna beröm över Larsson outtröttliga spelstil. Denna skulle Henke ta med sig till VM - 02. Han var en av få som verkligen spelade ut sitt register med god teknik och arbetskapacitet.
Jag tömmer min andra och sista öl, tar i hand med Brett och åker hem till Sverige. Dagen efter den förlorade ligatiteln och med förlusten mot Boavista i färskt minne så funderar jag på att slå Brett en signal men jag avstår. Jag vet vad han kommer säga. Något i stil med "jajaja men vi är bäst ändå och vänta bara tills …" Men det är sant "för om det finns något med Celtic som skiljer sig från Rangers så är det att laget kan bara bli bättre. "

Så säger Brett och sitter man i Glasgow bland de grönvita så har han ju rätt.

Barflugan surrar och surrar

http://www.aftonbladet.se/vss/stockholm/story/0,2789,891798,00.html

Och den landar mitt i prick! Citat om att Musse linslusar Stureplan känns så otroligt träffande och beskrivande för 2000-talets nya fallosnarcissister. Det gamla konceptet i ZTV / SteinBeck Televizion.

Den gamla sorten FNS var programledare dom med. Precis som Musse. Ville ha program, som "bacon", som inte innehöll något där dom deras ohälsosamma självdyrkan gick ut på att dom pratade om sig själv rakt in i fejset på tittaren.

2000-talet är lite mer smartare. Man fyller det med innehåll där programledarna själva står i centrum och utför något imponerande. I det här fallet får dom flexa och sparka.

Men snacket då? Jo, utvecklat även det. I stället för att prata om sig själv till en tittare och skämma ut sig så är man två och pratar precis som om man hängde på stureplan med sin polare och på så vis kan man få exponera sitt ego och polera sitt karaktärspansar.

Bytt sedan ut programmet mot barer och du fattar.

Men hur reagerar dom när karaktärspansaret rasar? Jo, som alla andra narcissister....med vrede, depression, ilksa, hämd eller överdriven värdighet fast det har jag inte sett från musse för jag har inte angripit honom verbalt och provocerat fram en sådan reaktion.

Jag har bara svept den lilla skiten under ett träningspass Wing Tsun för ett par år sedan.

Avskrivandet gör att vi kan skriva av sportjournalistiken.

När jag var och luncha med Expressens Wayne Seretis förra året så säger han mellan
torsktuggorna:

"Fan det är inte lätt att fylla en blaska. Man får förstå killar som bor i London som Alselind att
han skriver av nyheter. Det är svårt att täcka en sportsida varje dag".

Så är det inte. Jag har bott i samma stad och kunde fylla tre sidor med nyheter utan att prompt
direkt skriva av och citera nyheter. Ska man nu det så finns där gott om goda medier förutom Sun och Mirror.Tidningar som avsätter pengar i budgeten för kommande förtalsrättegångar.
Här skall ni dock få ett gammalt exempel hur sportjournalistiken funkar :

"Elmander kan stanna hos Djurgården"
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=647&a=148449&previousRenderType=6

Denna hade DN skrivit av fotboll(in?)direkt.com:
http://www.fotbolldirekt.com/IndexNews.cfm?ID=9540
..som i sin tur citerade en Holländsk reporter vid namn Rob Hartod på Algeemens Dagblad.

Vem Rob Hartod är visste jag inte men jag kunde notera att det är den första journalisten
på en dagstidning vars namn inte dyker upp på en sökning av Internet..
Så det blev till att damma av holländskan och s öka p å Holländska i Holland.
Efter att ha fyllt i ett formulär om prenumeration och därefter f örklarat att Enskede ligger i Sverige och Enschede i Holland så fick jag access till nyhetsarkivet och kan konstatera att det inte finns någon Hartod på hela sajten.
Namnet dyker inte upp heller. Telefonen åker fram...

"AD, guimidddag"
".Goede dag. Ik roep van Stockholm. Ik wil spreken om Hartod alstublieft te rove"
*Hartod? Geen werknemer met die naam"

Klick. Så var det med det.
Jag vet inte vem Rob Hartod är men jag kan tänka mig att det är ett Holländska fan som fotbolldirekt sett i en gästbok. Han kan ju faktiskt jobba På AD och namnet kan vara felstavat, han kan vara påhittad men hur det än förhåller sig med det så är det inte det som är det väsentliga i detta. Jag tror att "Hartod", vad han nu heter, eller källan till fotbolldirekt.com, eller källan till Hartod eller källan till..osv är ett fan.

Det är inget konstigt i sig.
Fotbolldirekt.com är inte riktigt en gråproffsig hemsida med nyheter utan liknar lite
ett fanzine eller något annan form av massmedia gjort av folk som älskar fotboll. Alltså fans.

Detta kroniska avskrivande har dock tunna gränser och en paradoxal sanning.
Skall man dock nu citera en annan tidning så bör man ange vilken sajt.
Detta kan medf öra trafik bort från den egna sajten vilket är satsande sajters mardröm men då får läsaren gå rakt på källan..

Problemet som jag vill belysa är att det hade nog Feyenoords och Djurgårdens fans redan gjort.
Det är nämligen vi fans som har koll på fotbollen och men behöver inte tidningar för det. Men att nyheter använder Internet som vi andra
och agerar interface och bromskloss behöver ingen.

Internet blev ett lyft utan like för fans, tifosi och andra f ör
att kunna samarbeta, utbyta information och v äxa.
Tidigare var det inte så. Vi läste de få fotbollsnyheter som fanns i kvällstidningarna och citerade dess skrönor och tvivelaktiga källor.
I dag är det alltså tvärtom.

När våra nya begåvningar skall prestationspublicera så ska det gå fort. Deadline skall mötas och fotbollen är i hausse. Det är otroligt jobbigt men det är inte samma sak som att det är svårt. Smutskastningen av Svennis, fixeringen av Beckham och tabloidernas frosseri i John Terry och dennes alkoholvanor är övertydliga exempel på en brist kreativitet framkallad av den stress som råder på storstadspressen och marknaden.

Marknaden har dock en naturlag inbakad.
Den som själv väljer att urskilja sig från mängden, höja sig över den
och erbjuda något över standarden och dess utbud kommer att lyckas, växa eller öka sin upplaga. Rosa Sidornas etablering svarar mot den principen.

Principen heter "value add" och den gäller på alla marknader oavsett inriktning. Det kan
man göra om man har en person i London eller om man känner ett fan i Holland.

L U K T

En toalett i London . . .

Femåringen skrek att det luktar apa i hela skogen . . .

En Parfym som luktar svett skriker snärtjäntan ut i modeprogrammet
på femman och hennes 15 seconds of går till intet. . .

Herre djävlar. Här får SHQ rycka ut.

Vi börjar på muggen. Jag står på muggen inne på jobbet i Raynes Park.
Billy står i båset bredvid och hans assistent Lee Field kommer ut från muggen. Alla klagar på stanken som får tapeterna att ramla ned och den ene lånar lite cologne av den andre. Armanis senaste. Stället är fyllt med sådana yuppies. Här tjänar man bra tänker jag. Killarna står och pratar lukt som tjejer pratar smink på toaletten. Well well.
Fjantigt tycker jag och tänker på lumpen. Stanken från tält 12 där Flygbasjägare
legat i två veckor i samma kläder.

Men hur är det? Hur kommer det sig att vi reagerar på vissa dofter?
Kallar dessa just för dofter. Hmmm, Jag gräver lite i arkivet men hittar inte ett skit.
Det har inte alltid varit så här. Under medeltiden så ansåg bland annat Franciskanermunkarna att ju mer smutsig man var desto mer helig. Något som inte hade gått hem i dagarnas luktfrenetiska samhälle. När man tittar på TV så är det just luktprodukter som den senaste tiden tagit mark. Snyggt designade ska de lukta naturligt.
Näe, det här med lukten är nog lite paradoxalt för samtidigt som vi blir fuktiga inför rädslan att lukta fel så bestyrker rapporter att vårt motsatta sex tänder på lite naturliga kropssdofter, fermoner med annat fränt. Det behagar luktsinnet och får oss att själva förändra kroppskemin.

Luktsinnet i dag har en underordnad roll gentemot våra andra sinnen: Människan har 5-20 miljoner luktceller men dessa används inte och jobbar inte lika hårt mot hjärnan. Däremot är deras inaktivitet som gör att det är lättare att använda sig av dessa som instrument för manipulation. När jag pratar med Krogägaren Anders Bååth i London och frågar honom vad som är viktigast i konceptet så svarar han att minst och mest viktigast samtidigt är doften. Kvacksalvande psykologer och kursledare har nämligen fastslagit för £175/ i timmen att lukten på en krog är pricken över I:et, den osynliga arbitratorn, droppen som får...Ja, ni fattar. Denna lukt ska dit när mästerverket är färdigbyggt och premiärdagens gratisätarpöbel skall storma. Det ska vara hygien, matdoft och något signifikativt för krogen i fråga. Ändå fastslår andra att en majoritet vänder i dörren vid fel lukt.

Likdant är det med vår partner. Han skall se bra ut, vara emotionellt fulländad och ha tillgång till hela sitt känslospektra och samtidigt kunna ta åt sig och tillgodose kvinnans behov, ha tid för henne samt barnen. Nysocialdarwinismens krav på en övermänniska kommer marscherandes genom veckotidningsspalterna, etc, etc.
Men hur skall han lukta? Nja, det nämns inte men luktar han fel är det dörren direkt. Han får lukta bränd helt enkelt.
Men trots att lukten har en liten men ack så viktig roll så är det hela inte impulsstyrt. Nyligen visade en rapport från HHMC att vi lagar minne av lukten i "olfactory neurons" som sparar informationen vidare. Detta kan behövas för samma medicinska center har aviserat att människors luktsinnen är under degeneration. Vi möts av allt kraftigare lukter som nöttar ut vårt sinne för sensation vilket bara medför tyngre och mer dofter. Det är därför vi regerar på bussgummans parfym hon fått av Eva Braun. Hon har lagom enligt sinna sinnen men för mycket enligt vår lukt.
Är allt marknadens fel? Ska vi hänga parfymbolagens VD:ar? Nejdå. Det är för enkelt men jag undrar varför lukternas mångfald skall styras av labb och fabriker?

Nyligen gick jag med en femåring i en höstskog och doften av en förmultnande tall spred känslor av jordnärhet. Femåringen skrek att det luktar apa i hela skogen.
Självklart hör det åldern till, att luktsinnet är inte fullt utvecklat och så, men är det egentligen inte som femåringen vi ska tänka? Naturens eget vackra kretslopp luktar skit. Doften som uppstår när man älskar kan vara frän. Som en soluppgång tränger den undan det syntetiska mörkret. Kön, svett och fermoner blandas till någonting inget parfymlab kan emulera. .

Jag går ut från toaletten och spolar ned det illaluktande. Samt mina tankar.

Riktig privatisering

Vi sitter ju alla här och dräglar efter en borgelig valseger. Äntligen ska den socialdemokratiska storpotokratin ärnligen få flytta på sig för att kunna släppa fram den av naturlagar stöpta marknadsekonomin och Preludinprivatiseringar.
Dessvärre siktar det borgeliga blocket alldeles för lågt utan har avvikt från den utstakade stigen. Dock ser vi några ljusa tecken inne i framtiden.

Jag tänker då på den lyckade omvandlingarna av Posten till det nu så högeffektiva Postwaffe som har redan noterat "5 confirmed kills" på City mail baser. Det förut så anonyma Trafiksäkerhetsverket är nu så militanta Trafiksekuritat som istället för att bötfälla fartsyndare håller förhör med dom.
Den långsamma, debila och ångestbejakande tunnelbanan kommer under privat regi blivit dyrare men mer spännande att åka. Resenärerna erbjuds nu gratis ansiktsmassage och kotknackning för just dom som inte har pengar och betalat sin biljett. Under krav på högre lönsamhet så har helt enkelt Södersjukhuset bolagiseringsplaner nu uppdaterats. Lobbyverksamhet via media skall även leda till att debatten om dödshjälp kommer igång igen för att hålla sängarna kalla och kostnaderna nere.

På förlossningen så ska de barnmorskorna ersättas av konverterade pantomater för ölburkar som ska handlägga förlossningen. Allt under parollen "push to flush". Stockholm Stad planerar vidare att sälja av lapplisornas verksamhet till ett anonymt IT bolag. Parkeringsvakterna övergår således till att bli tredubbelt så effektiva genom att bötfälla bilar med hjälp av streckkodsläsare som kan läsa sin nummerskylt på 100m. Därefter skickas p-boten till syndarens mobiltelefon. Tjänsten rubriceras som WAP-Lisor. Ingen privatisering värd namnet kan klara sig utan en tysk som köper upp och här är inget undantag. Kronofogden, som då har fått konkurrenter i form av unga korthåriga män som tilltalar varandra med efternamn, har blott kvar sitt brandname men mergar snabbt med Systembolaget som sitter i samma sits. Det tyska bolaget Konk ünd Schponk bildas.

Dessvärre går denna teknoekonomiska revolutionen alldeles för långsamt och i praktsvensk ankdammsfart. Jag kan till min förvåning notera att de som själva beslutat om en rad privatiseringar, nämligen Riksdagen, själv inte har föregått med gott exempel. Därför: Svenska Riksdagen AB.

Enorma summor kan dras in om åhörarläktarna byggs ut kraftigt och att besökarna mot högt inträde kan bevittna en lite mer marknadsmässig debatt och modern debatt. Självklart skall det hela direktsändas i den anrika statstelevisionen som ett konkurrerande, socialrealistiskt alternativ till det slapphetsbejakande "Gladiatorerna". De värsta scenerna säljs till Kanal 5 eller TV3 nyheterna.

En retoraktiv fakturering till de tre baltstaterna för hanteringen och returneringen av alla bortsprungna balter skulle väl kunna stimulera statsskulden för att inte tala om de pengar man skulle kunna tjäna på att sälja Lappland till lapparna och sedan leasa ut Polisen AB och det börsnoterade Försvaret.

Utrikespolitiken skall självklart "Outsourcas" och läggas på entreprenad. Bolaget PolPower skall helt enkelt hålla seminarier och workshops för nyblivna stater om marknadsekonomins fördelar och "Swedish Know How". Ett återupplivat Albanien skulle exemplevis kunna lära sig hur man kringgår jobbiga exportbestämmelser för vapen till svartlistade länder samtidigt som man mäklar fred i ett annat land eller varför inte hur man i en öppen och frihetlig demokrati snyggt försätter en etisk grupp, vi tar några ur mängden på måfå..hmm säg kurder, i husarrest i månader utan grunder. Dotterbolaget Svenska Freds AB kan lära ut hur man kan sabba konkurrerande budgivares rykte.

Men med Riksdagen privatiserad så tar vi även kommunerna.
Med befintliga bredbands motorvägar så skall olika kommuner kopplas upp och invånarna skall erbjudas frivilligt tvångsdeltagande i en ny E-auktion där du mot högst budgivning kan ropa in den kommunalpolitik som passar just dig.

För att vi helt och hållet inte skall tappa kontakten med våra planekonomiska folkhemsrötter så måste det ju finnas ett par förlorare. I programmet "Vem vill bli proletär" så skalar Bengt Magnusson av dig dina tillgångar.

Allt detta kan bli möjligt om du gör det du ska den 15:e.
"Då är vi fria, då är vi borgeliga"
Johan Schtaal Von Holstein.

Allmänt tuff

Egentligen är jag väldigt emot det här narciusartade "jagjagjag" snacket på bloggar där författaren fyller det med sådant istället för att ge värde, pitcha, erbjuda något, urskilja sig.

Men . . . min tur för jag är Allmänt Tuff.


Tror du på att det bara svänger i livet på fem röda? Well, jag gjorde inte det för fem rödheta issues bara svängde till min fördel på ett par dagar. Jag fick ett jobb heltid där jag kommer få publicera utav bara den, Jag fick in ett bra nakengig (Dessa utvikstider), Bil på gång, I Oktober landar kvinnan i mitt liv och flyttar in samt att Lagerbäck utsatts för hot.

Men det som gjorde mig euforisk var två uttalande om mig. Jag tyckte att jag skrev dåligt just nu
men då sade frilanskollegan, den riksbekante, Paul Frigyes vad han tyckte om mig :

"Konstigt uttalande. Jag tycker att du har en fantastisk spänst och ett härligt temperament i dina inlägg. Skön volleykänsla på olika ämnen, djärva språng i associationerna"


Sen läser jag på Bloggen Beneath a steel sky där någon i kommentarfälten skriver att jag är Sveriges bäste oanställde sportjournalist.

Jojo, jag tackar jag. Ska nog vara oanständig.


Men självfötroendet går upp på topp även om det är överdriver.
Jag ÄR allmänt tuff. Så hård att gatstenarna spricker. .

Moments del 2

Regnet och motvinden kan inte bromsa inspirationen när jag lämnar mörkerrummet. Götgatsbacken är crowdy och andas inte så där mycket krystad kultur som det brukar. In på Högbergs och sägr hej till den vanliga pilsnerpolarpöbeln.

Hem till ettan och somnar till sorlet av Högbergsgatan.

Vi träffas på Centralen och skakar hand. De säger att maninte ska röra den man ska fotografera men jag tror det är bollox och gör alltid tvärtom. Hon verkar tystlåten men väldigt snäll.

Lite purken på att både studiofolket och polarn svikt mig med lämplig studio så ger jag upp efter två rullar att plåta henne i hemmet. Hon växlar mellan naket och underkläder och visserligen ligger bilderna långt ifrån utvik och erotik men det saknas något. Vi går ned i tvättstugan, frigör en hel vägg och när alla lärarröstarröster från fotoskolan tystnat i huvudet så sitter den.

Click.

Ckick.


Hon kryper upp på barstolen, småler andas lugnt och stänger sina ögon. Click.

Kanske ingen bra men det var bara andra gången jag plåtade Fine-art Nude och för en ung fotostudent så var den väl ok. Läraren suckade bara och fyllde på mitt huvud med mer eko men själv kunde jag inte sluta tänka hur graciöst hon kröp upp på barstolen och vred sin kropp upp mit tvättstugans lilla fönster.

Söderstadions tumult gör att det är dags nu

Det är dags nu. Det är dags att rensa nu.

Det är dags att låta matchvärdarna få kasta av dig sina kulörta jackor och låta den röda färgen från pannbanden, de vita strumporna och träningen från Abu Khabab visa förg och styrka.
Det är dags att låta godsvagnar rulla, gatorna eka av tramp och det krasande ljudet när vi sätter stöveln mot strupen.

För dessa infidels har hädat. De har svikt den heliga grönvita vägen genom att beträda den heliga marken under match innan seger är säkrad och våra böner om seger klara.

" "Det finns ingen gud utom Gud, den Levande, den Beståndande. Ej överväldigar Honom slummer eller sömn; Honom tillhör vad som finns i himlarna och vad som finns på jorden. Vem är den som fäller förbön hos Honom utan Hans tillåtelse?"

Koranen (2:255))

Flera av dessa infidels har inte ens det heliga bloder från Stockholm i sina ådror utan har skapat sin grönvita illusion som en statsreligion där de bo och några Whahabister kan icke tolereras.

Det är dags nu.

Det nya rikets mitt

Vi står på Medborgarplatsen. Här känner alla varandra, sägs det. Här stod bara för ett par år sedan en tråkig staty vars enda underhållningsvärde var att man kunde frysa fast tungan i den under vintern. Den är nu flyttad. Byggnader har rests och en av byggnaderna ser ut som en fallos och med all sin makt blickar den ned mot pilsnertorget.

Här spelas boule, åks rullskridskor, det tiggs, fyllona slåss om den sista droppen och vid uteserveringen samlas nyinflyttade landsortsbor, anarkister, fotbollsåskådare, förortsbor och statsråd i en enda sörja. I ena hörnet av torget står en tjej och säljer sex.Men för en dryg mansålder sedan, alldeles nyss, så stod här lastlokaler och järnvägsräls som bildade en artär av försörjning. Men nu är den borta och det som skedde på Strandvägen vid sekelskiftet har skett här.

Strindbergs ord vägleder oss:"...palatser som Rehntraktsborgar / milliardhus / Berlinserstil/ torn och spiror och järntrådskorgar/ gallerfönster som trotsa fil."

Det sotförsedda tyska stålet fick dock ge vika för orange cement och romersk konst i den bufuska bågen.Som en hyllning till de romersk oligarkiska välde som här råder. Misströsta icke Broder! Vi går in i gallerian. Vid delikatess disken säljs det ankbröst för 129:- och filet de champagne (skall förmodligen vara campagne). Titta på de som jobbar vid charken. Känn deras anletes svett och se de vita kläderna. Se dem i ögonen där de mellan visslande sågar och med blodstänkta förklän skall vara charmiga mot Mannen i de ljusa Armanishortsen, mot den riktigt busy Internettjejen i klänning från Kenzo Djungle. Föreställ dig att du ser allt i som ur en svartvit kamera så är steget till 1800-talet inte långt.

Vi sätter oss i fisk-baren Broder. På det närmaste hundratalet minuter kommer vi att möta Skarsgård, Per Cussion eller Henrik Schyffert. Åtminstone helger verkar det omöjligt att inte stöta på Skarsgård. Vi går ut igen broder och vänder oss mot Tjärhovsgatan.

Titta på Kvarnen. Här satt ett par generationer söderbor. På söndagen serverades det äkta söderströmming och under en striktare alkoholpolitik så var man tvungen att beställa en macka som åkte ut och in från köket när två bruna och en vit beställdes. Nu går vi in och tar en öl utan macka.Lyssna ett tag på folks röster. En värmlänning, en hallänning, en göteborgare och en stockholmare från Rimbo. Titta nu på deras kläder, deras vana att röra sig i lokalen och deras frisyrer och du undrar hur man kan likna en stockholmare men så tittar vi noggrannare och du ser de kreutsbergska dekorationerna tydligare. Se i deras ögon och lyssna hur obesvärat och övertygat de rör sig i ämnen från fotboll till folkvilja. Vår diskussion kan inget dem lära.Ute på gatan är det varmt och vi går förbi skateboardungarna, den gamla rasistbutiken och den sjövilde kioskägaren bara för att stanna vid Katarina Norra.

Bara för tjugo år sedan gick Jesper från Sandbacksgatan, Peter från Folkungagatan och Sanna från Färgagårdstorget här. De kom och var uppväxta från Söder. Nu bor de inte här längre. Hoppa över de sotsvarta staketet och klättra upp på brandtrappan. Vi smyger broder: Lyssna på elevernas accenter och berättelser. Se där, se där. En från Åtvidaberg, en från Örebro och två från Malmö. De är barn eller yngre syskon till de på kvarnen, i fiskbaren eller de på uteserveringen.

Vi går igenom den upplivade kyrkogården och upp över kapellgränd där vi stannar på Björns trädgårds topp. Här ville många boende inte ha en moské när pratet kom på tal. Stadshuset sade att södermalmsborna var rasistiska och som för att garantera ett bråk så ställde man alltså en moské bland alla rasister. Inget bråk kom och den vackra moskén orsakar i dag bara lite parkeringsbrist. Parkeringar skall vi titta på: Vi står här en halvtimme och tittar på lapplisor. Se hur noga och frenetiskt de sätter lappar på rutor men likväl struntar i alla bilar som kör mot enkelriktat i hög fart. Olyckor har skett men inget skall ändras: Papperslappar för människoliv. Polisen ingriper inte utan kör istället mot enkelriktad själva och sätter riktvärde.
Sitter du dock riktigt länge och tittar på gräsmattan vid de röda husen, blickar ned på gräsmattan i trädgården och vidare över den som pryder allén mellan torget och stationen så ser du mycket narkomaner. Här finns sommartid som regel kopiöst mycket narkomaner. Lämnar de boende sina fönster öppna på bottenvåningen klättrar de in. Polisen kanske kommer. Kanske inte. De har inga pengar säger dom och de får inga för utjämningsskattande och demokratiskt sabotage. Får man kontakt med en luttrad polis kan han mycket väl säga att det "alltid funnits knarkare i Katarina/Maria"Vi går ned mot Högbergsgatans korsande av Götgatan. Här fanns bara två krogar för tjugo år sedan. Nu är det runt tjugo här.

Den gamla möbelfirman orkade inte med hyrorna och här är nu Waynes. Här inne sitter folk som är konstnärer eller kändisar eller som vill bli detta eller tror att de är detta eller vill bli sedda tillsammans med dessa. Från Folkuniversitets lokaler mittemot och från konstshopparna strömmar folk in för att få en plats. Vi går ut broder och tittar på gatan. Den är likformig. Men för en halv mansålder sedan, alldeles nyss, så var skyltfönstren fulla med kläder, serietidningar, blommor, musik och mat. De var dåligt belysta och dåligt putsade. Nu är här barer, barer, barer och ett fik. Skyltfönstrens är putsade och dess stela kläddockor har ersatts av stela människor som vill synas. Som genom ett trollsag kom denna trend när dagisgenerationens uppmärksamhetstörstande affärsmän tog kommandot.

Titta ned mot Globen och titta på den omänskliga skattebyggnaden som tittar ned på de andra husen och alla de som den när sig av. Här på Götgatan så ville ungdomar utan tillstånd festa, det var bara det att de hade vapen och då kom polisen och bjöd på efterfest. Ungdomarna vill göra det som deras föräldrar eller storasyskon vill göra: Dom vill ta staden. Inte återta den. De vill dock inte betala utan bara stjäla den eller förstöra den delvis. Reclaim kallas det.Från taken så hänger här istappar vintertid som flyger ned bland shoppare, turister, kroggäster och urbana quisslingar som får slänga i skydd mellan tomglas och spyor.

Vi hämtar en macka för 45 riksdaler i den gamla musikaffären och vi svänger av på St. Paulsgatan i rask takt och går över Bellmansgatan mot Maria Berget. Titta på bostadsrätternas prislappar. En miljon eller ibland fem.Sen skall det betalas bostadsavgifter och ingen får knappt hyra ut och vinstskatten skall betalas. Du kan köpa ett svartkontrakt broder. Har du ett kontrakt har du svärdet excalibur i din hand och kan få allt.

Vi sätter oss på en parkbänk med överblick mot Norrmälarstrand, Stadshuset och kajen. Där borta tonar maktens fasader upp. Hötorgsskraporna, Soliden och Stadshuset och om några timmar vaknar de till liv. Då kommer de hit för att festa eller leka kultur. Sitter vi här tills mörkrets inbrott och kastar mackan tar det inte mer än ett tio minuter innan råttorna kommer fram och äter. Dom slår alltså tiggarna på ren tid.Gå över Hornsgatan och gå upp över Swedenborgsgatan mot Södra Station och avsluta på den stora trappan vid medborgarplatsen. Se värmlänningarna, de inflyttade politikerna, kändisarna, låtsaskändisarna, fyllona, bostäderna och skattebyggnadens hotfulla fasad som tycks se oss alla.

Se byggnaderna bilda väggar. Detta är inte maktens korridor det är maktens kammare. Du står där med mig. Jag är inte - som Nils Ferlin skrev - barn av min stad. Jag är barn av någon annans stad. Nu kommer flickan fram och vill sälja sex. Se inte i hennes mun. Du ser då vilken ekonomi hon har.

Se inte i hennes ögon. Risken finns att du känner igen henne.

Djävlar i min lilla låda

Det var, djävlar i min lilla låda, på tiden.

http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,870673,00.htm

Ett marrige made in heaven. City behöver honom och han behöver City.

Veckans citat :
"We obviously have three very hard teams against us this time, but that may help us because it is the so-called weaker nations we have struggled against in the past" - Absolut. Italien, Frankrike och Ukraina inga probs. Den stora utmaningen enligt James McFadden ligger i Färöarna, Litauen och Georgien.

Till sist : Shed a a tear för Fotbollsfrälste Markus från Stureby. Han håller på Sverige av förklarliga skäl men har även grekiskt påbrå och följer, av förklariga skäl, Grekland. Ingen bra Onsdag med andra ord.

Mer än så orkar jag inte skriva nu. Nu är det bilder som gäller.

Jag hade rätt för jag är så tuff.

Så det är dags nu?

http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,868883,00.html

Jag är inte mycket för "vad var det jag sa" snack eller att se en lösning innan den kickar in men
när man på allvar pratar om att spela 4-5-1 så är det inte konstigt att en gammal bajare tänker Tommy Davidsson.

Själv har jag vurmat för att Kennedy, Touma och Lasse Nilsson ska in och inte förräns alla tre har testats i elvan en fem gånger slutar jag bjäbba.
En annan av mina spådomar slog rätt denna vecka : Zlatan till Inter.

Den 27:e Maj skrev jag i nyhetsbrevet

"När VM är slut kan ni vara fullkomligt lugna för att pressen kommer starta drevet kallat "Zlatans nya klubb". Efter att ha granska plånböcker, trupper och kontrakt tror jag mig veta vilka fyra klubbar det kommer handla om och det
är inga lågoddsare direkt. Real Madrid, Milan, Inter och Chelsea. Någon av dom fyra blir det. "

Vilken roll får han då?

Jo gissa vilken i Lagerbäcks 4-5-1. Gissa vilken! I dare you, I doubledare you motherfuckers.

Rollen har får är ingen annorlunda än den som andra skyttekungar fått som kommit till San Siro och kroknat. Ronaldo, Vieri, Zamorna...ingen har gjort särskilt mycket mål. Mest mål för laget gjorde en snabb och skicklig Ruben Sosa 1993/94. 20 st med en viss Dennis Bergkamp på topp.
Ronaldo kom nära säsongen 1997 när man jagade Scudetton mot Juve när två domare i två matcher fattade en del märkliga beslut som gick Juves fördel.

Jag kan tänka mig att man inte kommer ta Adrianos letargi särskilt länge till så vi kan mycket väl se Crespo (uttalas Creppo bland folket i BA) och Zlatan ihop på topp med Cruz knackandes på dörren. Det kommer bli ett mellanting mellan "Fittest and best plays" och ett rotationsschema. Jag tror inte man ska sätta för mycket utropstecken för den här transferen. Förra säsongen räknade Pierluigi i gazzettan ut att deras andra uppställning mycket väl kunde ta sig till UEFA spot.

Så bra och bred är truppen men man värvar lite i blindo. Cambiasso som jag alltid varit nyfiken på visade sig vara precis så bra som alla scouter trott men han värvades inte under permisserna eller intentionerna som spelare i förstaelvan. Samma säsong kom Burdisso från Boca som på slutet av säsongen spelade in sig i laget men han hade kommit till Milano för att Morrati ville snorpa Palermo på honom i elfte timmen. Mancini var ovetande och behövde liksom inte en mittback till. Inter har alltså inte alltid struktur och tanke på vilka man värvar.

Däremot tror jag vi kan se en förbättring i Zlatans spelglädje och stil. Mancinis spelstil var på många sätt identisk med Zlatan och jag tror, om Zlatan kan släppa arrogansen lite, att Zaltan snart kommer inse att tröjja nummer 10 är hans riktiga nummer och inte 9. VM och spelet i Serie A visade ett tydligt mönster. Hans avslut är inte så bra men framspelningarna är suveräna. Kanske är det för att Inter inte har haft någon riktig släpande forward att få in dom korta bollarna utan helt fått förlita sig på Stankovic, Figo och Veron som gör att han kan lyckas.


Så frågan kommer : När kommer första bråket med Materazzi? Världsbacken var rankad som världens bäste markeringspelare när Ajax kom till stan i en CL match och Zlatan gjorde honom till statist, en bortdansad tangotvåa när han Dubbeldrog honom och under nitto minuter så kunde Zlatan själv bestämma om han skulle gå till vänster eller höger om Marco. Sen kom stämplingen i Serie A som skadade Zlatan, hårda ord. etc.

Kan bli spännande.

SHQ - Som satt på Goodison Park när Materazzi och David Unsworth spelade mittlås mot Shef W och en viss Alexandersson sprang på högerkanten. Marco & David schabblade till det ordentligt och Benito Carbone, en gång i Inter, fick två mål gratis.