Okej...

Varför Blir man ALLTID nervös och VET att vi inte klarar ett numerärt överläge? Nej ingen överdrift, ingen surhet. Precis som jag VET att solen går upp och ned så VET jag att vi inte klarar numerärt överläge.

För ett par år sedan satt jag bredvid Kennedy i en match mot Öster. Dom fick en man utvisad och vi ledde med 1-0. Kennedy summerade det hela medans jag lät filmen rulla och struntade i att plåta for a change.:

"Dom ska inte kunna göra mål nu, så som det ska vara är att dom ska endast kunna göra mål genom en fast situation"

Rest asure, 2 minuter efter nickade dom in en hörna. 1-1. Då som nu som med KAOS hands blir nerverna på de våra riktigt kymiga. Dom där utmarcherna börjar bli duktigt tjatiga då dom inte tjänar till något annat. Domaren behöver "diskutera" heter det. Jo, i helvete.
Vet man inte vad man ska göra vid inkastning innan man går in på planen är bör man nog återgå till att jobba heltid.

Antingen ska matchen brytas direkt eller så får man spela vidare.

Mysteriet kvarstår dock. Hur man i helvete man kan orsaka ett spelavbrott och ett troligt matchbryt och ett absolut troligt resultat fasställt till ens egen fördel.

Utveckligen ser inte bra ut. Det finns inga lösningar på detta. Jag tror att bråkstakarna- organiserade eller inte - har träffat SVFF där det gör som ondast.

* Om det ska bli gällande nomenklatura att man bryter matcher dröjer det inte längre än tiden det tar att säga AndersFriskiThailand innan motståndarsupportrar beblandar sig och orsakar just detta och tjänar på det.

* Fullständig koll och oranga jackor byts ut mot bruna skjortor går inte, det finns inte pengar för det och dessutom är ju klubbarnas försvarspolitik redan hårt utsatt nu när snuten börjat fakturera för sina tjänster.

* Skyddsnät går inte heller. Förvandlar läktaren till en fälla och pajar utsikten.

* Att supportrarna själva ska rensa och styra upp ....ja, ni fattar.

* Att inte göra någonting är nog värst av allt. Det blir att ge upp och lämna en kokande kittel.

Så vad fan gör man?

Svar till Makkan sig

LITTERATUR. DEBATTSVAR TILL MAKKAN SIG

Makkan sig har svarat på mitt inlägg om Stieg Claesson och här är mitt debattsvar på det.

Jag kan två saker. Upprepa det jag sade att storyn och berättandet är bra men personbeskrivningarna tomma, enformiga och supermänskliga.
Det andra jag kan är att bryta ned artikeln bit för bit. Citatsaxande är lätt och kan bli rörigt men det får bli den metoden för det var ett sånt långt inlägg på mitt korta hafsverk som jag rabblade ihop på en kvart.

Vad man emellertid bör ha klart för sig är att jag känner artikelförfattaren och det är från honom jag lånat två av Stieg Larssons böcker. Så om du tycker jag är mildare än brysselkål så beror det alltså på det.

"Mikael Blomkvist knullar för mycket"

Nej jag tycker han har en oändlig libido och möjligen erotomani men det är inte samma sak. Vad Larsson borde ha gjort är att helt utelämna sexet. Känns lite infantilt och bajsnödigt. : Hans : "Ricky, vi är som två tonåringar" svarar mot det. Att han sedan hittar på pubertala smeknamn på tjejerna som "Sally" och "Ricky" är bara ett substitut för "gumman" och "lilla stumpan". Vad jag förstått av att pratat med människor som kände honom så är inte Blomqvist långt ifrån Larssons självbild och den har samma självprojicerade självbild, samma inbillade sexuella magnetism som Stefan Whilde. Vad man ska ha klart för sig är att vad det gäller skrivandet om sex så debatterar vi subjektivt. Min allergi mot sex i romaner kan ibland te sig som en specialuppfattning.

"Öppna "High fidelity" av Nick Hornby, till exempel. Eller "Vita tänder" av Zadie Smith. Eller vad som helst av Sture Dahlström, Torbjörn Säfve, Björn Ranelid eller di andra libidösa herrarna"
Jag är inte riktigt övertygad att det är produktivt, rätt och riktigt att dra in en massa andra författare som exempel på det ena eller det andra. Det säger ingenting och blir liksom som att välja en "professor" och namedroppa honom i en debatt om någon forskning.

" Men det som skiljer Salander från de andra övermänniskor som SHQ tar upp är — hela hennes personlighet."

Nej, hon skiljer sig inte mycket. Hamilton har en gigantisk personlighet utöver hans superkrafter. Narcissismens försvar är inte bara stöddighet och överlägsenhet. Man kan reagera med sorg också utifrån ett självömkande syfte. När JG skrivit upp Hamilton som jesus så kom det då, som i fallet Salander, små "kompensatorer" ..Hamilton hade tappat hela sin familj, mördad och nu satt han precis lika ensam som Salander i mörkret och dricker Whiskey. Alla ska lida med Hamilton och förstå honom precis som alla ska hjälpa Salander eller ha en uppfattning om henne. Vad som emellertid skiljer sig att Salander har egentligen en för tråkig personlighet för att det ska kunna svara mot hennes status. En ung tjej som upplevs som fyrkantig eller otrevlig brukar inte få mycket tid eller utrymme. Det är en roman dock.

Jag är fullkomligt övertygad om att Larsson medvetet brutit mot romanförfattarens gyllene regel nummer ett och gjort det medvetet. Man ska inte ha med huvudpersoner som man antingen
1. Vill vara eller.
2. Vill knulla med.

Att han sedan "lånat ut" lite personlighetsdrag som JG gör med Hamilton och Ponte får väl gå men det blir lite väääl.. När jag läser vidare i av Makkan sig's svar så blir jag lite förbryllad.
"Jag håller med om att det finns en lite slö uppdelning av människor i goda och onda"

"Den första iakttagelsen är i sak korrekt, "
"Och visst kan man tycka att vissa av Blomkvists pippningar "..
...osv. Jag är inte mycket för absolutism och svart vit men det känns som om Makkan sig får bestämma sig om han ska hålla med eller inte. Han får alltså gå på mycket hårdare och inte hålla med alls. Beatchslap me hard sa ja.

"För var i SHQ:s kategorisering återfinns Curt Svensson? Magnus Borgsjö? Henry Cortez? Eller ens Evert Gullberg?

Bara för att det finns figurer i berättelsen som inte platsar i kategorin innebär inte att det finns kategorier för överknopfen taget? Återigen : Det är på personbeskrivningarna det Kurksar ur för Larsson. Ett par av dom ovanstående kommer dessutom in i kategorierna beroende på hur man tittar.
" Plague gör det han gör för pengar, inte för att han "förtrollas av hennes charm". Doktor Jonasson gör det för rättvisan. Mikael Blomkvist och Dragan Armanskij för att hjälpa en vän. "

Nja alltså, dom har olika skäl men och motiv men målet och effekten är att dom hjälper en tjej som dessutom är ganska asocial och otrevlig. Deras insatser och gemensamma flöjtmarscherande står inte i någon verklig proportion till Salander själv. Hackers är dessutom ganska egoistiska, avknäppta socialt och ser andra hackers som rivaler. Visst finns där samarbete men "Hacker republik" känns som en febrig fantasi. En litterär polygrp Larsson kan mecka in överallt när han måste trolla. Hennes hackteknik har f.ö synats på

http://www.idg.se/2.1085/1.144436 .. Läsvärd.
Sen orkar jag faktiskt inte skriva mer om Genusfrågan och den här hönan börjar bli lite väl stor om du tittar på min fjäder-recc. Jag tycker det är lite för många män som kallar kvinnor för "horor" och då sexköpare. Den genomsnittliga sexköparen är faktiskt inte så föraktfull som man kan tro.

Näe felet jag gör är att jag som läsare skulle vilja ha något annat. Jag är kräsen och petig vad det gäller romaner som utspelar sig i Sverige och involverar polis eller militär. Dom här tre böckerna är verkligen dragande och pageturners och att jag varit irriterad hindrar mig inte för att dra ned tempot: Irritation kan vara den största litterära dragkraften. Den enda uppfattningen som jag "tycker fel" är att jag har krav på realism i en deckare. Då går det som det gör när man dricker grädde för att komma åt mjölken.

Det går åt helvete.

Våga annat än 4-4-2

Vill ni veta laguppställningar och resultat så kan jag nog publicera sådant men varför? Det finns ju redan 10 hemsidor inom pressen som gör det. Näe, jag är nog mer intresserad av att titta på hur vi skulle kunna spela. Förutom Roffe Z's 4-3-3 under en period har Bajen använt sig av 4-4-2 i inte mindre än trehundraåttio år.

Jag tycker vi inte för ut max av spelarna i sådan formation. Det här vill jag se och jag ska strax förklara varför
-

Hammarby 4-2-3-1


Charlie Davies
-
Haris Laithinen - Petter Andersson - Erkan Zengin
-
Lolo Chanko - Mickel Jensen
-
Dadomo - Christian Traoré - José Monteiro - David Johansson
-
Rami
--

I denna formation får vi ut mest av Petter som på sista tiden uppvisat förmågan att kunna smeka iväg Bergkampare genom motståndarnas backlinje. Zengin och Haris lägger mer press på deras backlinje och kommer högre upp i banan för sitt skjutande och dribblande. Charlies talang kan här helt optimeras och få bra understöd. Notera att när man behöver spela defensivt backar mittfältarna lite, man ligger kvar på kontring och vips kommer motståndarna få problem med hans snabbhet. Defensiven styrs Lolo som fördelar spel medans Micke Jensen "maler ihop" sig med Lolo och bidrar med sitt sedvanliga positionsspel, visa sig för backlinjen, stängande av passningsvägar etc. Ajöss med Sulan.

Sorry, men lojalitet och att bara spela godkänd till ok räcker inte för att få vara med och det räcker absolut inte för att vara kapten.

Sjunger : Sebba kom hem, för vi längtar så efter dig..

En av mina tungt initierade källor (Ni vet som inte bara läser dagstidning utan en utländsk sådan) bekräftar och undrar :

"Spanska blaskan Marca säger att det är klart att Eguren köps 1/7 för 2 m euro....
Har vi skulder eller kan vi investera i nåt kul:-)"

Var förbi reichskattenwaffen på Söder och lämna deklarationen. Såg att kronofogdens insatsstyrka suitade up för en raid och kollade planritningar på kansliet för inbrytning.

Så skyddsmasker och västar kan vara en idé....om vi hinner that is.

Annars har man ju hoppats så där lika djupt och innerligt som när Petur var ute på tjänsteresa eller som ett litet barn efter tomtens ankomst och packsedel att Euguren ska komma hem igen. Dyka upp inför derbyt i elfte timmen och göra det han gör bäst: Ett mål eller två och kommer glidandes ut ur en tackling med rester av Ortiz matchtröjja, hans panband och hurtussar mellan tänderna.

Jag liknar inte AIKs Argentinare som en pimpinätt antilop.

Jag liknar Eugren vid ett Lejon.

Polisen's nya beskyddar verksamhet.

Hammarby Ekonomi. Lodrätt 7 bokstäver.

P
R
O
B
L
E
M

Derbyt stundar men låt oss titta på det som händer utanför arenan. Läsarna får ursäkta tjatet hela tiden men Bajen kan vara på väg in i en ny kris och depression. Kappa vill ha 28 miljoner för lite tyg eller den tunga faktura på Rami som det krävdes Hoa-Hoa för att lyfta och läggas inkorgen. Det kan nog på sikt lösa sig men det som verkligen oroar och stör är Politikernas paradigmskifte när det gäller polisbevakning. Det ska nämligen gå på 700 lakan att som ska degas till polisen för att vi ska kunna spela en "högriskmatch". Vad högriskmatch är för något bestäms av polisen.

Politiker inte ha mycket över för fotboll. Folkets största nöje har aldrig legat högt upp på listorna utan ses som något lägre än arbetarklassteater. Lite eller inga bidrag, ingenting.Därför är det inte förvånande att man pressar lite till och beslutar sig att klubbarna ska betala det polisiära åtgärdspaket som derby och stormatcher kräver för att garantera folk säkerhet. Detta förutsatt att klubbens form är ett aktiebolag.
Utvecklingen är alltså att kollen och säkerhetens ansvar ligger på klubben. Vad man egentligen säger är att fotboll, dess arenor, områden runt omkring och även stadens gator vid matchdagar är inte längre polisens problem. Deras ansvar, uppdrag att skydda samhället och det helt gratis ska tydligen upphöra. Stockholmsklubbarnas tre bossar sammanfattade det bäst i en debattartikel när man pekar på att klubbarna har samma chans, förutsättningar och ansvar som om banker skulle åläggas att rota rätt på bankrånare.
Vad politikerna egentligen säger med denna politik är att fotbollen och dess värld inte längre är en del av samhället. Det må så va. Jag har själv alltid sett fotbollen som en utopisk alternativtillvaro med sitt eget språk, kost, dryck och andra egenheter men det är fortfarande en del av samhället. Klubbarna har samma chans att jaga dessa kräk som bankerna har att jaga sina rånare. Men allt detta ska inte vara så här. Försöker folk storma planen ska polisen hindra det och skattebetalarna betalar notan.

Så måste det ju bli för alla andra liknelser och pilotfall skulle aldrig gå att genomföra. .
Det som oroar mig är att nu när man fått korn på klubbarnas interna problem som rötägg, stenkastare och kravallsugna småglin så har plötsligt politikerna blivit väldigtIntresserade av fotboll. Man vill själva att klubbarna ska porta fansen vid matchdagar vilket är en vacker tanke iofs men svårt att genomföra. Såtillvida vi inte fortsätter att smygkränka integritet och frihet. Såtillvida klubbarna investerar pengar i att installera bevakning vid matchdagar med kameror, listor med namn och bild och stövelförsedda matchvärdar.

Med denna utveckling är fotbollen helt fucked up....
För att inte prata om samhället...

Derbyångestens smittsamhet

Jag får ibland en sådan där riktigt dålig känsla när det gäller derbyn på Råsunda.

När jag arbetade utomlands så hade jag 30 tjänsteresor inom Europa i 15 länder på två år kanske, något sånt. Upp tidigt i lyan i Battersea, ut till Gatwick eller Heathrow. Taxi, trängsel, tidtabeller och en Target att möta. Inga probs. Resångest? None.

Men att på sin fritid sätta sig på en tunnelbana norröver för att se det lag man älskar så djupt spela mot sin ärkerival ger sånt. Det finns något oroligt och motbjudande att trängas fram till Europas fulaste national arena. Det tar bara emot. När man sen ska få spela "hemma" där går gränsen. Jag slutade gå under några år.

Det är ingen slump att den depression klubben led av förr sammanföll med den långa perioden av uteblivna pinnar när vi spelade mot AIK. Frågan är hur mentaliteten och psyket är i dag? När AIK inte vinner drabbas stora delar av fans av någon surrogathybris och börja själva dra sitt strå till den problemstack som Richard Norling tycktes ha skottat bort. När det gick riktigt dåligt och AIK åkte ur Allsvenskan tystnade många gästböcker och fans jag känner helt. Som en blandning av chock och förträngning.

Där skiljer vi oss. Jag tror inte jag har läst någonstans eller hört någon bajare säga att han kräver vinst i ett derby. Visst kan man göra det och visst händer det men det är inte riktigt rätt och riktigt. Derbyn har just förmåga att bli väldigt oberäkneliga. Spelare som Micke Andersson som normalt sett ligger på en godkänd nivå kan blomma ut och visa vägen. Talanger som Kennedy bleknar i rampljuset och stjärnspelare som Eguren och Dedé visar ännu större hjärta och ännu större klass. Sådana spelare hanterar derbypressen med stora portioner professionalism och empati :

Dom begriper det handlar om så mycket mer än dom själva och då dom inte har samma relation till fansen som våra lokala och svenska förmågor kan dom kasta av sig pressen. Det vill jag se på Måndag. Gärna Charlie som gör det men jag misstänker att den mentala muskelknuten som hämmar hans målsinne inte riktigt är löst och finns där sådan prestationsångest och att det "går troll" i frilägen kan ett ras i rampljuset mycket väl bli nästa steg.

Själv kräver jag inte vinst men jag kräver aggressivitet och kämparglöd. Jag blir så duktigt trött på alla tränare och spelare som ger de egna beröm i stil med "Ja vi har en sån stämning, vi ger aldrig upp etc". I stort sett ALLA lag pysslar med den här typen av impregnering men få har den där glöden som du kunde se de äldre upplagorna av Sydkoreas landslag, Wimdeldon och Man C.

Skeppet kanske sjunker på Måndag men jag kräver att flaggan ska vara på topp i masten och kaptenen följer ned i avgrunden.

AIK stärker upp truppen inför derbyt

TCGFMN skickliga utsände Kristoffer Kranium har under veckan lyckats lokalisera the whereabouts på Mats Rubarth som inte varit synlig sedan hans elgitarr kortslöt en studio i Nacka.

http://stockholm.city.se/nyheter/2008/04/10/Bosattarna_kan_fa_en_egen_plats/

Ta hem den "prodigal son" till Råsunda nu. Som sann fotbollsälskare finns inget bättre än att se en Old warhorse komma in även om det är en motståndare. Vem minns inte när han skulle ta Tjernströms plats för ett par år sedan och hålla ordning på Kennedy?

Det var som att see Pellefant vikariera för Judge Dredd.

Förlusten av försvarare kommer nu

"Varje motståndar-hörna känns fan som straff. Var är Max? Var är Petur? "

Så skriver en bekant på ett bajenforum och det är, förrutom ironin, en bra observation.

Försvar mot fasta situationer ska vara en viktig del av träningen. Själv tänker jag på Leicster under Martin O'Neal där fasta situationer under en vecka kunde stå för 40% av träningen på en vecka inför viktiga matcher.

Förra året var jag övertygad om att vi skulle läcka som ett såll eftersom vi tappat två landslagsmittbackar som var i god form. Man förväntade sig inte mycket.

Typ som Micke A på topp. I det fallet som nu verkar den andra säsongen vara hårdare.
Jag var inte emot att skaffa en ny målvakt men Rami kostade och snacket från värvningsansvariga, Tony och oss var att det var målvaktsfrågan som var det största hålet att täta.

Tänk om det inte är så?

Vi har problem med förvaret och jag tror TG och försvararna behöver en självkritisk analys, brainstorming, speek frreely. Ja, ni fattar. Det gäller att stämma i bäcken innan skiten hamnar i ån. Något som inte blir lätt i ett omklädningsrum när Rami uppför sig som han gör och nästan går bakom ryggen på sina egna i media med obefogat gnäll.

0-2 Mot Gais.

0-2 mot GAIS.

Visst skulle vi ha straff. Visst skulle Charlie äntligen få göra ett mål till och topp formen. Visst visst visst.

Men det jag inte begriper faller tillbaka på det jag skrev tidigare. Oavsett om Zengin varit dålig på planen eller utanför den så är han väl rimligare en bättre spelare än Castro-Tello. Nå är det så att Pålle som ändå gjorde mål sist är väldigt mycket bättre spelare än Söderberg?

Rotationssystem kan vara nomenklatura för breda lag som Chelsea, Barca och Milan där lagledaren får disha ut speltid som om det vore hårt allokerat metadon på en klinik.

Att vi skulle fått straff, att Rami kanske skulle ha tagit den första bollen allt sådant är lite irriterande men egentligen ingen fara. För man som spelare göra två saker här ; Man kan bli förbannad eller man kan lära sig något. Att man sen inte direkt kan få tillfälle att applicera det som man lärt sig kan hämma en spelares att med sin potential förvalta dessa slutsatser. En annan aspekt är att det kan bli lite svårare att drilla in sin taktik i laget om spelarna inte lär hitta varandra under realistiska förhållanden i synnerhet för Tony vars taktiska budskap inte alltid verkar framstå som varken tydligt eller subtilt.

Rotationsssytem hämmar utveckling lite. I synnerhet som vi har ett gäng spelare som är unga och måste få det där tillfället för att kunna applicera det dom lärt sig i praktiken. Det som verkligen kan vara farligt nu är att flytta på Charlie eftersom hans hjärna verkligen tycks jobba hela tiden och snart kommer att få det lättare och lättare att helt lösa den där mentala muskelknut som hämmade honom förra året.

Zengins stundande gatlopp

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/allsvenskan/hammarby/article2225605.ab


När man kollar på nätet, på listor och med källor verkar de flesta ha en uppfattning om Erkan Zengin.

"Han har ingen flygrädsla för han åkte ju till USA förra året. Alltså kunde han inte följa med för att han inte får lämna landet i en fotboja"

..ungefär så lät det när någon "listat ut" hans flygrädsla och mot bättre vetande förbisett det lilla faktum att fobier inte är kroniska utan ett av de tillstånd som är ganska lätta att bota och bli av med och har förmodligen tänkt på Gerrbrandts eskapader.

"Han har ingen flygrädsla för han åkte ju till USA förra året. Alltså kunde han inte följa med för att han får inte komma in i USA på grund av sedlighetsbrott"

... ungefär så lät det när någon "listat" ut skälet till att han inte fick följa med till USA men från en nysning till ett släng av förkylning. För att få klarhet i det hela så kontaktar jag en hyfsigt känd murvel inom kvällspressen som liksom tar mig ur mina villfarelser och verkligen talar om vad drevet mot Zengin handlar om. Han mumlar något om en trafikföreteelse och hag skriver till honom att det går så mycket rykten just nu och denne säger :

"Han är från Fittja va....så man vet aldrig ;-)"

Smileyn menar på att man ska det med en nypa salt. Det gör inte jag.

Är det så illa att Bajen inte har någon blatte att mobba längre nu när Kennedy & Pablo dragit vidare? Ska vi låna in Dulee istället och tracka honom?
Jag tycker mig ha läst exakt samma saker och exakt samma vågor av rykten mot just dom två och den som på allvar inte tror att det kulturfriktioner vi ser mellan unga män från förorten och innerstaden helt plötsligt upphör i en mysig förening som bajen är i behov av intellektuell förstärkning.

Visst behöver Zengin kanske se över sin attityd och temperament och hans petning har inte ett smack att göra med något "rotationssystem" som TG vill få oss att tro trots ett helhjärtat försök att spela ovetande.

Personligen skiter jag fullständigt vad Zengin gör och inte gör på sin fritid. Om han följt med till LA, skolkat och dykt upp i en P-rykare med Snoop Doggy Dog med en crackpipa av titan i munnen så lämnadet mig totalt kall. Bara han gör sitt jobb och inte skämmer ut sig på planen i vår och hans tröja.


Jag tror dock att Zengins case handlar om personlig utveckling.

När jag var i hans ålder hade jag gigantiskt svårt att manifistera mitt ego i relation till min faktiska prestation och position. Jag har inte spelat i Allsvenskan (funny enough) men att vara trollkarl på mittfältet i den Svenska huvudstadens största fotbollslag kan tolkas på två sätt.

Exempel :

Du har blyge Jensa som stundtals kunde göra Totti grejjer och du har Pablo som stundtals trodde att han var Totti. Jag tror det handlar om personlig utveckling i Erkans case men problemet har en andra ända : Tony. Med en av de tunnaste trupper jag sett på länge så är det inte riktigt läge att börja peta och bänka hit och dit.

Men en trepoängare till så leder vi faktiskt serien igen mina herrar. Uppträd därefter.

Kan man ta Bajen till Psykoanalys?

Det får jag. Jag lär väl bli rullad i såpa och fjädrar men om såpan är grön och fjädrarna vita så fine. Dont mind.

Under den senare delen på 90-talet så spreds en myt inom Bajens trogna och den spreds av bajen trogna under en period av uteblivna resultat och ständig ekonomisk thurmoil. Man kan ungefär destillera ned det hela till ett par kommentarer:

"Djupt inne vet dom att bajen är bäst ändå när dom somnar"

"Söder Bröder. Fan vi har en sån djävla bra sammanhållning. Det mysiga kroglivet på Söder"

Det slog mig hur många av dessa "självbilder" av klubben fungerade som ett karaktärspansar som försvar och substitut av uteblivna framgångar på planen. Många reagerade för ingen som har en personlig självbild med lite självaktning tycker om att boxas in i en kategori. Däremot återkom det här med sammanhållningen och Söder Bröder ständigt och jämt. I bland på allvar från någon fellow Bajare och i bland som nedsättande term i kvällspressen eller av våra rivaler.

Jag tycker det låter inte långt i från det som Jack Nicholson säger så cyniskt i början av The Departed : "Allt vi hade var varandra vilket bara är ett annat sätt att säga att vi inte hade någonting". Utöver detta drevs gästböcker, forum och epostlisor av en total frustration och ilska inte helt olik den trots en tonåring uppvisar när far super eller gör något dumt. Till slut kom fackeltåget ned från Björnsan till kansliet som en ren och skär ungdomsrevolt och hade vår trots varit ännu starkare så hade vi gjort som de äldre kidsen och salongsradikalerna från 68. Vi hade gått in och ockuperat.

Sådana saker och mer därtill gör att jag tycker mig kunna ställa diagnosen att Bajen led av en depression under 90-talet. Alla kriterier finns där och kan omvandla det hela till något trovärdigt med lite hjälp av mina kunskaper inom psykopatologi, APAs Mini-Ds bok diagnostiska kriterier enlligt DSM-IV-TR men det känns lite fuktigt to be fair.

Var vi som personer deprimerade under 90-talet? Nej, det kan ju inte någon svara på men då fotboll i allmänhet och Bajen i synnerhet är en alternativ tillvaro med ett eget språk, en egen kost, musik, klädsel och kalender så är det rättvist att säga att denna tillvaro under denna period var en deprimerande tillvaro. Återigen tittar vi på Nicholson i Gökboet. Är man inte sjuk så kommer man bli det om man blir inspärrad.

Var är vi i dag? Hur mår vi i dag?

Gudarna vet men jag tycker Bajen i dag påminner om en sund och stark person som precis genomgått en läkeprocess och en recovery. Guldet 2001 förlöste mycket sorg och gav distans till trauman men för många var början på 2002 och flera år framöver så förvandlades självbilden till något annat än depression eller eufori:

Precis som en patient som stämpeln friskförklarad och står där utanför psyket.
Lika förväntansfull och lättad som lost och uppgiven.

Diss iss söderstadjån

Man blir så duktigt uttråkad när man får se sådant här. Alla har sitt eget bajen och den här bildfixaren gillar tydligen Liverpool. Eller tror att texten som står ovan trappnedgången till Anfield "This is Anfield" skrämmer.

Det är länge sedan man var rädd för Liverpool men ändå så är bilden så typisk för hur andefattig och impotent svensk supporterkultur kan vara. Bara för att vi är uppväxta med tipsextra kan vi aldrig få samma stämning som där.

Vi kan nämligen bättre. Jag var hemma på permis från England och tog mig med två kompisar från London som bara stod och gapade inför uppladdningen och tifot mellan Bajen - Aporna Augusti 2001.

Det enda dom kunde gnälla om var att vi hade lånat en massa utländska melodier.
Just Bajen av alla föreningar har en sjuhelvetes förmåga att odla på sin särart eller "value add" som man säger på biz språk, förmågan att fokusera på det som är bra och unikt och urskilja sig från dom andra småklubbarna här i stan.

Sin förmåga att urskilja sig från mängden. Detta torde vara viktigt eftersom vi år ut och år in. Från läktare till kafferum på jobbet faktiskt vill övertyga om att vi är bättre än dom andra. Om vi inte kan fokusera på vad som gör oss bättre och lyfta fram det hur ska vi då kunna hålla våra huvuden upp i sant självförtroende. Om vi inte är övertygade själva hur ska vi låta övertygande?

När det gäller det som är bättre så gäller det allt och inte bara spelet på planet. Fotboll har en tendens att bli så mycket mer än bara fotboll och så ska det vara. Fotboll är en alternativ tillvaro. En separat värld som en del besöker, en del bor i. Då behövs det Anthems, tifpon och dekorationer av regional särart. This is Söderstadion. Mmm. Fint gulligt. Se till att låna Rolf Ekeus och spela in när han läser upp det, gör en mp3 fil som uppspelas när varje spelare passerar i tunneln. Motståndarna kommer säkert bli rädda.

Så frågan återstår: När ska vi sluta importera och rippa massa utländskt trams som inte passar här? Att spela Kenta inför avspark är ett steg i rätt riktining.

styrelseKRIS i bajen.

Äsch, det finns ingen styrlesekris i bajen. Grejen är att de mest smartaste läsarna har filter som plockar bort sportinlägg med orden "kris" och "kung" i.

Så där jag, då vart vi av med de mest smartaste läsarna.


http://www.hammarbyfotboll.se/se/aktuellt/artiklar/?articleid=31927



När man läser om Strandbergs avhopp så undrar man om isberget har rört på sig eftersom det tydligen blåser på toppen.
Haltar liknelsen?

Möjligt men det här är inte så enkelt som du tror. Vänta bara tills jag förklarat.

Då kommer du nämligen begripa ännu mindre.

För min klubb i mitt hjärta har en vacker potemkinkuliss till hemsida som visar öppenhet men om ni frågar Äpplet som kommer det vara biz as usual och no comments. Kanske gör det inte så mycket att vi inget får veta för jag inte riktigt säker på att jag vill veta vilka sittfläskplatser som sitter i vilken ordning där uppe på toppen. Påverkar inte spelet.

Men varför? Styrelse och ekonomi är ju viktigt.

Jaså? Hammarby har sålt spelare för miljonsumma efter miljonsumma i åratal och ända finns det knappt pengar till mer än till en enda spelare åt gången.

Vi värvade till och med mer när ekonomin var som värst i slutet på 90-talet.
Nu har det emellertid lobbyats som fan för att få in nytt folk i fotbollsstyrelsen och valberedningen var feg och lät ordföranden vara kvar men nominerade ett antal nya i övriga styrelsen. Dessa nya röstade inte in ordföranden i styrelsen till IF FF AB och nu har Strandberg hoppat.


So dont worry folks. Vi leder ju serien och det finns ju alltid ett sexpack till i kylen.

Gomorron i Allsvenskan Rami

När jag återvände hem från England så var jag en firad IT-Dsitributör. Jag hade lyckats ok och hade gjort ett namn för mig själv på ett företag som hade hög standard och prestige. Så kom då dagen då jag skulle kallas hem och ta hand om den Svenska marknaden på plats och det skulle bli lättare än att göra det från Mount Narcissus bergstopp då belägen i London.

Jo, i helvete. När jag kom tillbaka så upptäckte jag att der var hårdare på sitt sätt. Inga freebies, svågerpolitik och en massa annat strunt gjorde att uppgiften var hårdare än ever.

Allsvenskan är sådan. Jag tror nog Rami vill glömma sina uttalanden om att "Söderstadion ska inte bli några problem etc". Jag tror även att Rami, som jag aldrig trodde skulle skriva på för oss och i synnerhet inte för så hutlösa pengar, kommer upptäcka att Söderstadions ljud och ljus kan ge rampfeber och vidmärken från prestationspiskan. Annat vore konstigt.

Därför ser ABs nyhetsrapportering ut som den gör från i går. Gomorron i Allsvenskan Rami.

FA-Cupen

När jag var militär så gick det ideligen storys om utländska observatörer eller "utbytesstudenter" som fick följa med en del värnpliktiga jägarförband och liknande i en del svåra moment. Det tycktes även vara så att svenska beväringar spöade proffs från Nato vad det gällde marsch på tid under något gettogether nere på kontinenten.

Precis samma sak är det med FA cupen.

För soldaterna och spelarna från de lägre divisionerna är det en enda chans i livet att få mäta sig med de stora pojkarna på den stora scenen och dom taggar till därefter. För "proffsen" yrkesmilitärer och PL-spelare så kan momenten uppfattas som ännu en djävla marsch att avklara i räckan på en lång karriär på toppen.



Därför ser FA-Cupens semifinal ut som den gör.

..och svårare än så är det inte.

Stieg Larsson

Så det var alltså det här som var det big fuzz med Stieg Larssons böcker. Jag gillar egentligen inte deckare och thrillers så mycket.
Typ som snabbmat när man är lite trött och inte orkar gå in seriöst och med sinnena skräpta.

Ingenting. Under 90-talet så fanns det gott om unga män som ville vara Guillous narciusprojektion Hamilton.
Nu har vi alltså Mikael Blomqvist och Lisbet Salander.
Den ene en erotomanisk lyxlirare med oändlig libido som bor på Söder och som alla tjejer vill knulla med. Men det är ändå ingenting mot övermänniskan Lisbet Salander. En liten varelse med korpsvart hår som åker ut och in genom folks hemelektronik som den där
lila jäntan i filmen "The Ring". Oändlig intelliiges, snabbare än alla i boxningsringen trots sina 35 kgs vikt och som ligger tre steg före hela tiden.
Såååå duuuktigt tjatigt.

LIsbet Salander ska dyrkas av läsaren precis som alla hennes bekanta i boken. Att dyrka någon är att sätta den personen på en pedestal. Det är att förlora respekten för den människan. Nu är hon ju inte verklig men den här mentaliteten har liksom inte smugit sig in i författarens huvud helt magiskt. Sättet att beskriva en människa bottnar i ett par saker. Precis samma saker som med Guillou när Hamilton sitter i en Ubåt och benådar den amerikanska flottan med en hand och dricker årgångsviner med den andra. Överlägsenhet går inte hem längre.

Men varför så taffliga personbeskrivningar? Larssons story är bra, hans kunskap om departement, organisationer och små detaljer är svår att överträffa.
Hans beskrivning av Rps/Säk får självaste GW att komma tvåa.

Män i Larssons böcker är i tre kategorier.

1. Hjältar (Blomqvist, Jonasson, Plauge): Killar med goda intentioner som är förtrollade av hennes "charm" och gör vad som helst för att hjälpa denna hjälplösa flicka.

2. Äldre män med god moral och sunt förnuft. Farfars typer som Bublanski, Armanski och Palmgren. Dom tar sin tid, funderar och fattar alltid rätt beslut.
Ska man ha gubbvälde måste dom ju vara snälla.

3. Män som absolut hatar kvinnor eller någon särskild kvinnor, dom våldtar och kallar alla tjejer för horor och dom dyker upp
som om Stockholm skulle vara något slags konvent för kvinnohatare och antifeminister. Det faktum att torskar oftare har en respektful och vänlig attityd mot prostituerade går honom helt förbi.

Det här håller inte. Det går inte.
Bakom allt genuskäbbel, all feminism och all kunskap om kvinnor verkar det här ändå som om ett sätt att skaffa poäng eller andra nummer från kvinnolägret. Det hela påminner
När ska intelligensian i Sverige mobilisera en man som helt platoniskt och sakligt belyser kvinnors problem, tar strid för kvinnosaksfrågor och inte målar fan på genusväggen?

Claes Borgström räcker liksom inte till. Jag blir så djävla förbannad.

Så vackert så man gråter.

Allt det här tommar pratet om att man lever och dör med sitt lag fick just en ny innebörd. Fast här i Sverige får man inte ens sprida askan hur som helst så man kan nog glömma alla lojala utsvävningar när det gäller begravningsdetaljer.

Där fick ni lite gott att suga på era fejkfanatiker.

Motorsågarmaskot

Suck. Det är Onsdag och utanför ligger snön tjock som en bengaldimma och Allsvenskan känns väldigt långt borta. Hmm, det får bli något från utlandet igen.

När jag var yngre älskade jag fotbollsspel på PCn och det som gällde från 1994 till 1997 var "Sensible Soccer" där man kunde ändra hejvilt i namn och jag skrev in laget från Oregon : Portland Timbers som trots sin frånvaro i det moderna MLS har en fin historik och levererade två spelare itill den Amerikanska trupp som åkte till Italien där den ene var den tacklingstokige Jimmy Banks.


Jag vet inte varför men jag tog ett lag som ingen hört talats om och lekte som ett lyckligt barn när jag tog min an United, Gnaget, Juve och andra löss. Lite undrade jag om det här laget och vilka dom egentligen är och i veckan kom jag av en slump över lite information om laget. Jag har inte letat direkt kan tilläggas men det jag hittade var guld. En ådra tjockare än Ravellis ven i pannan.


Det visade sig att Portland Timbers håller sig med den absolut hårdaste och galnaste mascoten jag hört talats om.
Timber Jim!
Som drar in en tjock trästock inför varje hemma match och sågar upp hela skiten med en motorsåg samtidigt som han tauntar motståndare och driver upp stämmningen bland de egna.

Men fy fan vilken djävla fullblodshjälte!

Om man sedan 1977 har sågat av en tjock kubbe från stocken varje gång Portland gjort mål så måste man vara galen.

Ja menar inte så där underhållande galen

UTAN GALEN PÅ RIKTIGT!

Man kan få det intrycket men man ska komma ihåg två saker att när man väl upprättat en personakt på den här tjommen och läst lite så verkar han mer vara en sådan där nordstats mysfarbror med skägg. Ni vet som den där gubben som lever med sina Grizzlys i total harmoni. Det andra är att Amerikansk Fotboll har en lång och fin tradtion av bizarra och utflippade maskots. Rekordet togs av New York Cosmos maskot som satte i gång och börja urinera på mittfältaren Stanley Startzell.

Jim's paradnummer som maskot :

* Klättrar upp på läktartaket och piskar upp massorna.
* Repellar ned från taket med en tandlöst men tillika gående motorsåg i handen.
* Leder allsång med klacken i "You are my sunshine" för att hedra sin bortgångne dotter.
* Drar upp sin motorsåg och gasar på för att piska upp stämmningen när det går dåligt och då svarar fansen med sitt Timberrrrr. Med "Rrr" som att låta som just en motorsåg.

Vid ett tillfälle hetsade han upp ett gäng Kanadeniska bortafans och blev nedslagen med en ISPÅSE och utkastad. Nu har han dock lagt av och från Mount Narcissus fäller man en tår för en kille som tydligen inte missat en match.

Ställ gärna honom mot våran "Tomten" i jämförelse eller varför inte hans spex mot Norras Fyrverkerifjärtande. Bleknar. Lägg nästa träningsläger i Portland och ta med Tifogruppen på kurs.

NYC Mascot som pissar :;
http://www.popmatters.com/books/reviews/o/once-in-a-lifetime-2006.shtml
Timber Jim
http://www.soccercityusa.com/timberjim/

Forum För Levande Hysteria

POLITIK

"Nazismen är ett resultat av en krisande kapitalism"
- Spaltgalten Göran Greider från Söndagen den 16:es sändning av P1s "God morgon världen".
På tapeten var "Forum för levande historia" som Göran ser som en nästan "utpräglad ideologisk propagandamaskin".

Glöm alla lik, alla döda. All terror. Försöken att reda ut kommunismens brott är en ideologisk smygpropaganda och Göran visar hur ideologikritiken kan gå illa genom att lite chict reversera exemplet.

"Här näst är väl att införa statens ideologiska institut"

Yep. FFLH har själva blivit föremål för ren hysteri och politisk synestesi.
Om man nu inte kan förstå allvaret i detta och den respekt man bör visa för de familjer som förlorat anhöriga i utrensningar så kan man ju komma ihåg dess egentliga syfte : Om vi begriper mekaniken, politiken (och med det även ideologin), historiken och alla detaljer som krävs för att folkmordsmaskinen ska vakna så kanske, kanske vi kan stoppa nästa? Argumenten lyder även från andra håll att "Staten ska inte pyssla med sådant här" och visst låter det nästan konstitutionellt korrekt med ett objektivt distanstagande från staten. Inte som när borgarna lade ned arbetslivsinstitutet med hänvisning till att de inte ska pyssla med "ideologiproduktion"

Men var är det alla är rädda för?

Är det så illa att vi verkligen tror att folk påverkas politiskt av sidoprojekt vars fokus inte ligger på ideologi? Alla som debatterar detta på hög nivå vet sanningen, har läst på och kommer nog inte svänga uppfattning en tum men vad är det då som är så farligt med det hela? Det är mån om andra det andra om, svenne ..samhället som gör att motståndarna till FFLH ställer sig på barrikaderna men det håller inte. Att inte involvera någon ideologi någonstans i en redogörelse över folkmorden i öst kan liknas med att strunta i motiv och orsak i en polisiär förundersökning om mord. Om inte denna debatt, ett försök till insikt på stor skala tas i en samhällsmässig mening så lämnar vi frågan och spelfältet kvar till Staffan Skott, Per Ahlmark och Klas-Göran Karlsson där just deras ideologi är både mål och medel.

Eskil Frank sa något i stil med att "det är människor inte teorier som dödar" häromdagen och det stämmer. Ideologin är bara en av flera faktorer som måste samverka för att vi ska få ett folkmord på halsen. Kritiken mot att staten rotar i Folkmorden i Öst är dock inget nytt.

I Maj 2001 skickades 100 lärare till S:t Petersburg för en utbildning som Ryssland själv erbjöd om folkmordet. Det blev exakt samma kritik då. Kalle i Vänsterpartiet tyckte att då ska man utreda liberalismens brott etc. Va fan som helst men öppna den av skelett sprängfyllda garderoben i Moskva som man själva sett till att låsa. Vad de flesta debattörer och kritiker tycks missa är att det hela är redan utrett av en inte helt oäven skara forskare.

Nu gäller det att få ut kunskapen till just lärare.

På ett sätt går det att förstå vänsterfolkets reflexmässiga fasa över detta och deras motkrav på hämnd genom att det ska utredas "imperialismens brott".
Ungefär som om Sovjet inte var den största av imperialistiska stater.
Näe, med tanke på det ideologiska manipulationsmonopol vänstern hade i Skolan under 60-, 70- och 80 talet så klarnar bilden varför det blir ett djävla liv varenda gång det handlar om Kommunismens klanteri och skolan :
.

Jag minns nämligen själv när jag var åtta år. Då gick jag i Fornuddsskolan Trollbäcken och tog del i ett empatiskt solidaritets- experiment. Fjällrävenklädda, rödhåriga tjejer klampade in med höga knäuppdragningar och talade om för de politiskt medvetna åttaåringarna att vi skulle äta endast en mugg ris till lunch för att svälta unisont med barnen i Afrika och på så vis förstå precis hur dom hade det och hur orättvist det var att våra föräldrar var rika.
Mycket riktigt så svimmande en del barn...
Precis som i Afrika.

I Katarina Norra på Södermalm två år senare fick Klass 4 år 1982 se mängder av geografifilmer från ett moln- och problemfritt Sovjet. Vi visste att riket sträckte sig över flera tidszoner och att "välfärden och kamratskapet blomstrade". Vi visste att Sovjet var ett stabilt, hyfsat fritt och demokratiskt land. Glada gubbar i roliga hattar stod på ett vackert torg i Moskva och drack en spännande brygd. Ett fåtal gånger kom oanmälda musiker in i klassen och lärarna protesterade aldrig. Spände upp gitarrerna och vi beordrads att sjunga med i "Frige Robert Mugabe" i ett par timmar.

Robert Mugabe frigavs så småningom och fängslade i sin tur ett helt land.

När jag senare hamnade i en privat skola vid en ålder av 14 år fick jag reda på att det fanns länder som hette Estland, Lettland osv. men att dom egentligen var erövrade och nu anslutna till Sovjet. Ännu Senare i Kärrtorps gymnasium var ordningen återställd: Jag kom jag över skolböcker - undervisningsmaterial och låneböcker från biblan - som stundtals beskrev Sovjetunionen som en slags föregångare till Eurodisney och som le grand finale när man börjar känna sig som en litterär koprofag och inte orkar svälja mer skit så blev jag utslängd av en vikarie i samhälle för att ha sagt emot för häftigt och ihärdigt när denne skrev ned Sovjetunionen under rubriken "demokrati" på svarta tavlan.

Då som nu gäller det lärarna igen.

Alltså vuxna människor som ska studera det hela och bilda sig en uppfattning.

Om vänsterpartiet och deras hangarounds inte längre har några ideologiska band med den forna terrorregimen i Moskva så det väl inte så djävla mycket att gnälla om egentligen?

DN blandar och ger.

DN dimper ned i brevlådan.....

Köket doftar av nyputtrande Zoega Mollbergs och med en god macka sätter jag mig med alltesammans i godan ro på tronen för att läsa sportdelen i det lovande och milda morgonljuset. Där ser jag att Bajen i går besegrade Gefle med 4-0 och att Petter minsann gjorde hattrick....jag ser det eftersom jag lusläst sportdelen i en 10 minuter och då upptäcker den 4 cm breda och 4 mm höga resultattexten.

Jo, jag mätte faktiskt.

4 cm....

Tjockleken på Anders Frisks brillor.

Obolos dolme.

Hur kan man missa en sådan sak? Att en av Bajens nyckelspelare som varit så skadedrabbad är tillbaka hårdare än Mr. Dandruftvillage. Visst, jag kritiserar med milimeter-rättvisa själv nu men kvot finns till godo när man inte bevakar den största klubben i huvudstaden i den största av sporter.

Däremot så finns en ganska utförligt inlägg där man pressat fram uppfattnigen att flera Allsvenska tränare vill ha tillbaka Royal Leauge! Samtliga med en del förbehåll och reservationer som "Jo i annan form" så man kan förstå hur frågorna var ställda.

Signerat - Lars Grimlund.

Samme Grimlund som i Måndags skrev något näst intill obegripligt och väldigt diffust sammansatt alster om de tre Stockholmsklubbarna på sidan 6. Detta kan kokas ned till ungefär: "De äldre spelarna som Jensen och Tjenrström kan få avlsuta sina karriärer. Chanko spelar nu som defensiv mittfältare i Bajen så Jensen får passa för Jensen börjar bli gammal och bredvid Paulinho så får Charlie Davies chansen......"

Är det hans eget fall av kvalité på grund av ålder han projicerar på vår trupp?

Var han full när han skrev det där?

Either way är inte allt doom & gloom. Grimlunds försök att förvandla oss till mediakoprofager kan kompenseras av att en viss Anders Wallin blir skarpare och skarpare . Han har randat ned en riktigt bra intervju med Freddy Söderberg där jag tycker mig få bra kläm på vem han är, hans psyke, lite historik. Den finns inte på webben och fick inte plats i scannern mn.

Läsarkretsen får ursäkta för mitt gnällande men jag blir då djävla förbannad.
Tommy från IFK Norrköping sitter och skrattar åt oss....

Burn Notice # 2

POLITIK.


BURN NOTICE # 2

Nu har det fanimej brunnit för karln.
Kortslutning.

Göran Greider är nog nöjd med sin krönika i Metro från i Måndags.
Kanske satt han i helgen med sitt gråa burr ihopfrånnat med Guillous
över en flaska Chateau Detvardå 72 och planerade en liten krönikakampanj mot Irakkriget.

Fine. Kriget är smutsigt och har till stor del misslyckats.
Men om det flanellfrapperade daladallret kunde läsa på lite gran och gå på djupet i analys så kunde det kanske blir rätt och riktigt.

"Nu, fem år senare, har vi facit av USAs invasion av Irak: Ett par miljoner irakiska flyktingar, troligen hundratusentals döda civila, fyratusen döda amerikaner och tiotusentals krigsskadade. USAs regering ljög. Den ljög för oljans skull."
Att påstå att det hade enbart med Oljan att göra (för det gör han och har gjort förr) är lika naivt som att påstå att det inte har med oljan alls att göra. Det har ingen tycks skriva om - allt från vänster till alla de högerkillar som heeeelt plötsligt började bry sig om Irakiers frihet och välbefinnande och inte dunkat ned ett kommatecken när tusentals dog under 90-talet - är att med den här vågen av våld, det här fiaskot så inser Irakier nu att dom hade det bättre (ur rätt många avseenden ) på Saddams tid.

Hoppet och tron om demokrati i Irak och andra nykrigade länder är vacker. Den är rätt och riktig men det var inte ens en riktig plan, inte ens en dröm. Nedplockandet av OHRA till CPA, upplösandet av allt från funktionell militär till Bathpartiet. Allltesammans lett av Rummys rumpnissar som saknade total kunskap om humanitär politik, statskunskap, det arabiska språket eller ens någon militär erfarenhet och när arkitekterna bakom CPA inte ens var närvarande i landet.. ja, då gick det från hosta till en släng av galopperand tibetansk sumpfeber .

Inför de allierades invasion av Tyskland under andra världskriget så lade de dåvarande makthavarna i Vita huset och Pentagon ner två års planering hur det hela skulle gå till rent logistiskt och humanitärt. Inför invasionen av 2003 Irak fick motsvarande operation en 60 dagar på sig.

Ett litet axplock.

Det finns hur mycket som helst att gå på om man ska fila en bra krönika för att kritisera kriget i Irak men istället spekulerar Greider i att USAs behövliga militära insats i Bosnien och Kosovo istället var en "träningsmatch" inför det som komma skulle. Vi skulle bli vana med det faktum att USA har börjat kriga. Det har USA gjort till och från utrikes sedan tidigt 1900 tal och insatserna på Balkan var på en kontinent där krig har stöpt allt i 3000 år. Han konstaterar att amerikanska valrörelser är "en orgie i patriotism" förvandlat av kriget vilket valrörelserna varit i en tja...100 år?

Bryr han sig ens om det Irakiska folket? Stundtals verkar det han skriver så fjärran från insyn och omsorg att han faktiskt får sålla sig till ledarläger höger som stundtals skiter blankt. Själv bryr jag mig.

Under hela det kalla kriget så har USA - under den fullt begripliga parollen war makes stranges bedfellows - delat ut militärbidrag och stött suspekta regimer världen över i formen av en diktatoriska jungfrusilar. Om det är demokrati man ville skapa i Irak kan man ju börja med återfallsprevention. Lex-Ryssland.

I praktiken står där snart en Statsstark Abu-Putin med ett skägg längre än Greiders nykortslutna burr.

Fy fan.

Görana brinner och görana brinner :
http://www.metro.se/se/article/2008/03/14/13/1217-65/index.xml
Hans Blix lägger visserligen rör och gamla men argumenten håller. Hela vägen.
http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2008/mar/20/iraq.usa

Turkisk Hästpenis kapad !

Nyhetsbrevet ligger nere just nu för Topica byter namn till Toastica just nu. Därför kommer det lite läsvärdheter här istället.


3. LÄSVÄRT

Finns det någon i Sverige som är så bra på att rota rätt, filtrera och skicka ut andras läsvärdheter som Thomas Gür? Nope.

Den sansade frilansaren med uppdrag för både SVD och Axxess TV har ju god insyn i den Turkiska politiken .....

Ofta bra och sakliga läsvärdheter som sagt men i veckan så schprakade det till i inboxen med en rubrik som hade fått nattlaget på Expressen att gömma sig inne på torkhästen i ett par veckor.

Enjoy . . .

March 13, 2008
The Heinous Attack on The Penis of Atatürk's Horse
[Originally published in Turkish Daily News <http://www.thewhitepath.com/archives/2008/03/%20http:/www.turkishdailynews.com.tr/article.php?enewsid=98802> ]
http://www.thewhitepath.com/archives/2008/03/the_heinous_attack_on_the_penis_of_ataturks_horse.php
Mr. Ali Kavak explaining the alleged assault on the Atatürk statueYou really shouldn’t miss this. Last week, the head of the CHP (People’s Republican Party) in the city of Denizli, Mr. Ali Kavak, unveiled yet another heinous attack on our secular Republic and its founder. He, with all seriousness, posed in front of cameras with a photo of the statue of M. Kemal Atatürk that rests at the center of his city. “As you see,” he said, “the penis of the horse that Atatürk sits on has been broken.” Then he moved on to disclose the wicked plan behind this blasphemy: “We think that the AKP (Justice and Development Party) cadres have broken the penis,” he asserted, “the mindset which covers our women’s heads with scarves is now attacking artworks!”
Daily Hürriyet made this a headline story: “The shocking debate on Atatürk’s statue.” According to the Hürriyet reporter, the head of the AKP in the city, who is also the mayor, flatly denied the accusation. “This is totally untrue,” he said, and added, “we have found this controversy embarrassing.” He also showed the photos of the statue from 2004 to prove that the alleged overextended circumcision had never taken place.

Bizarre Crimes
The Hürriyet reporter also spoke to the sculptor of the Atatürk-on-the-horse statue, Dr. Tamer Başoğlu, who is also the former dean of the Mimar Sinan Art Faculty. “I made the statue with my own hands,” he confirmed, “and I find these allegations bizarre.”
Yes, this incident is totally bizzare. Even if the AKP people were closet Islamists trying to turn Turkey into another Iran, as many CHP folks fantasize, they would probably not start by castrating the horses of Atatürk statues. But such obsessions about the country’s founder and the “attacks” against him never fade away from the Turkish public scene. About a month ago, yet another branch of the AKP, the one in Kuşadası, was accused for “insulting Atatürk” by putting up a poster of him in a local meeting and, then, taking it down. This “crime” was unveiled by the media, and the public prosecutors started an investigation. Soon, it turned out that the strings that carried the huge poster of the Supreme Leader were not strong enough, and, during the meeting, one of them broke.

“That’s why we had to remove the half-hanging poster,” explained the accused AKP local representative, İbrahim Üstün. “We really had no bad intentions.”
Having been a Turkish citizen for more than three decades, I have seen zillions of such cases that point to a fundamental problem our nation has: We have elevated Atatürk to a god-like figure, and this national cult of personality drives us irrational and narrow-minded. There is no doubt that he was a great leader who deserves gratitude and respect. But that should be in the way that

Americans respect George Washington, not the North Koreans worship Kim Il Sung.
Would you think the term “worship” is a bit over the top? Then think again. There are Turkish poets like the late Behçet Kemal Çağlar, a celebrity, who literally called Atatürk “the God who set foot in Samsun” (in order to start the War of Liberation in 1919.) The education curriculum is full of similar rhetoric. And that’s why our young students continue to write poems such as this one:
“You are in the heavens, my Atatürk!
You are watching us from the skies!
You have never gone away.
You are the one who decides our destiny.
You delivered us from death and slavery.
You are the one who gives us life!”

This poem, written by a 12-year old young female student named Ecem, won the “Atatürk Poetry Contest” held in one of the primary schools of Istanbul this year. Such contests are held every year in all schools throughout the country and similar poems float around. No big surprise: The Turkish education system is designed to raise not critically thinking but uncritically obeying citizens.
Now, from all that, I have drawn two conclusions. The first one is that when you look at the debates in Turkey on “Islam versus secularism,” you should note that the “secularism” here has its own religious components that derive from the cult of the Supreme Leader. In that sense, Turkey can even be defined as “theocratic” to some extent. In the neighboring Iran, the theocracy is based on Islam, and the Ayatollahs who claim to have authority over its interpretation enjoy exclusive political power. In Turkey, we instead have a secular priesthood — the state institutions who claim to have authority over the interpretation of Atatürk — which, again, usurp the people’s political sovereignty. To be fair, our "theocracy" is much softer and less palpable than that of Iran, but it is still an obstacle to democracy.

Cartoons and Zealots
My second conclusion is about the zeal that "secular" Kemalist Turks show while defending their objects of veneration. Their intolerance to any real or perceived challenge to Atatürk (and even the horses in his statues!), combined with their deep-seated belief in the existence of heinous conspiracies against him, very much resemble another trouble in this part of the world: Furious Muslims who can’t stand to hear or see anything critical about Islam. These religious and the secular believers can apparently be not too different from each other in defending what they see as sacred.
Then perhaps the zealotry of those extremist Muslims might be coming from not necessarily the core teachings of Islam, as many Westerners readily presume these days, but the deep-seated belief in eastern societies in absolute truths, absolute rulers and absolute obedience.
Let me give you a hint: We know how harshly some Muslims reacted to the cartoons of Prophet Mohammed. How do you think Kemalists would respond if there were similar cartoons of Atatürk? I really can’t tell — because I have never seen one.

Posted by Mustafa Akyol at March 13, 2008 10:47 AM

Käftsmällar och folkrätt

Återigen tillbaka till den där kalla höstkvällen 2001. Guldet och de första ölen för kvällen är hembärgade. Plötsligt utbrister en bekant "djävla matchvärd försökte hindra mig att komma in och pitcha, jag frågade om det verkligen var värt att riskera en käftsmäll för en hundralapp" och jag kunde inte göra annat än att skratta.

För det gör man väl inte?

Rätten att få pitcha vid ligaguld är solklar, logisk och djävlar i min lilla låda en subparagraf till folkrätten. Utifrån ett säkerhetsperspektiv så är det nog bättre att folk få komma in på gräset om det nu blir tumult på läktarna. I regel är de just besegrade motståndarna statister från mitten i tabellen och bråkar inte.

Zenith St Petersburg fans har precis samma uppfattning. Wonder why? Kanske för att antagonisterna bär uniform och har våldsmonopol. Ryska polisen och militären har fanimej en genetisk bristande respekt för civila människoliv. Fritagningen av gisslan vid Teatern i Moskva, barnsjukhus i Grozny etc ...

Man behöver inte skrika Stalin men hur fan kan man komma på idén att försöka låsa in ett par tusen fans som - precis som oss den där höstkvällen 2001 - firar sitt första guld ever.

Om Awaydays

Samma kulteffekt på ungdomskulturen som Quadrophenia hade 1979 och Trainspotting 1995? De subtila och med ord icke skrädande engelska journalisterna fick i veckorna som gick upp ögon för filmatiseringen av Kevin Sampson's Awaydays.

Er ödmjuke attitydatlet SHQ har dragit in lite papper och folk i taxin för att munhuggas om filmen som kan bli alla firmapojkar och hullirunkares mastodontrulle sedan Football Factory. .

...för firmapojkar och deras fraktioner äääälskar ju att läsa om varandra, vem som träffat vem och var och i termer av metakultur. Som Svensk Damtidning fast tvärtom och mindre östrogen. Boken har beskrivits som "The catcher in the Rye with Stanley Knives" läser jag i en footieblaska. Det låter det men vad handlar det här om?

Kritikerna hade både ros och ris för Sampson's debutroman när den kom ut 1999 och handlar om en - av filmmakare nu nästan överbevakad - tid i England : Det sena 70-talet i norra England med Tatcher's trontagande, Joy Division Manchestermarketing och den herointsunami som faktiskt drabbade Norra England och Skottland hårdare än vad man kan tro. Boken handlar om ett gäng hårt slackande och missanpassade ynglingar som följer Tranmere Rovers.

Innan man nu direkt börjar tillskriva kopplingar bakåt från romanförfattare till romanfigurer så ska man ha klart att Samson's inte är Tranmere supporter själv utan djupt troende fan av det röda Liverpool och en av grundarna till den "Reclaim The Kop rörelse" som växte fram som motåtgärd till sittplatsslaktandet av klassiska arenor i waket av Heysel och Hillsborough.

Filmen som ska komma ut under 2008 är gjord av Pat Holden som gjorde The Long Weekend och har påpassligt Stephen Graham från This is England och Snatch (en av de irländska zigenarna) i en av huvudrollerna och filmen kommer kanske inte följa boken slaviskt men jag får precis den där känslan av tvillingsjälar när This is England's författare och filmskapare stod sida vid sida. Det som helt klart kommer bli en styrka i filmen är att man sajnade Dave Hewitson. En expert på 70- och 80-talets läktarkultur. Vederbörande har lagt ned en rätt stor mängd tid genom att åka igenom Norra London och shoppa och till och med prata med dom gamla uvarna som bygger bo i forumen på hans sida http://www.80scasuals.co.uk/

Däremot glamouriserar inte Awaydays hulliganismen lika kraftigt utan är stället skapad mer från fundamentet av människor som faktiskt förstår hela ungdomsfenomenet med allt från Fotboll till droger och den tiden vilket Hewitts närvaro på inspelningen bekräftar.

Sådant är viktigt.

I Sverige har arbetarrörelsen - arbetare och arbetslösa - en hel arsenal av historieskrivare: Tidens förlag: Ett slott som en gång förborgade sanningen och som en gång var lika stor, stursk och stark som Timbro i dag. Det där finns inte i England. Uhu. No way. Inte på samma nivå. Det subversiva utanförskapet är nämligen allt annat än romantisk i England.

Det kommer framgå med glasklar tydlighet när filmen haft visning.

Om Awaydays filmen:

http://www.imdb.com/title/tt1137436/

Lite annan info :

http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=216672624

http://blog.myspace.com/index.cfm?fuseaction=blog.view&friendID=216672624&blogID=342950070

Finns Bajen i resten av världens ögon?

Den i Enskede bosatte West Ham Supportern Gary Thornton är en kul kille. Han har uppmärksammat Hammarby i internationell press. och året för denna milstolpe var 2004.

Han har - precis som jag - spridit Hammarbys styrelse och Sören Cratz närmast episka dubbelavsked från Hammarby och Helsingborg.

I FFT September 2004 så skriver han en insändare:

"In 2001 Stockholm club Hammarby IF were top of the Swedish Premier Leauge with four games to play when the chairman announced that manager Sören Crat's contract would not be renewed at the end of the season as he "didn't like his style of play". Needless to say Hammarby went on to win the leauge for the first time in the club's 104-year history with Cratz hailed as the fans hero.
Cratz having successfully won championships or promotion with all his previous clubs ( Stämmer inte - Min anmärkning. SHQ ), went on to manage Hammaby's west cost rivals (Dom är inte kanske rivaler och kanske ingen klassisk västkustklubb - Min anmärkning. SHQ ) and the following season saw the two clubs meet at the packed Söderstadion. After a 3-1 home win for the Stockholm green and whites, the crowd called Cratz out of the dressing room to receive appreciation for the club's recent championship victory. The resulting 20-minute standing ovation and lap of honour by Cratz upset the helsingborg fans to the extent that the following day they produced a banner asking who pays your wages? This loyalty question and subsequent pressure on the board forced them to sack Cratz with nine games of hte season left and the team pushing for UEFA cp place. The power of the Hammabry fans wasn't enough to keep their championship manager at Söderstadion but it certainly stopped Cratz from leading other clubs to success."

Visserligen under 2004 men kul med lite Bajen i internationell press...en fyra år gammal artikel. Det är allt jag hittar i mitt arkiv av footietidningar och jag har ett par sådana. Penti på World Soccer brukar ge en två rader om året att nämna oss i den största av utländska tidningar om den största av alla sporter. Så har det sett ut i tjugo djävla år.

Men det här med Cratz har etsat sig fast i minnet på utländska fans och skribenter lika hårt som han karln brände in sig i vår själ den där kalla höstkvällen 2001. Fenomenet Cratz och för mycket av fans uppskattning fascinerar : The prodigal son som kom hem och visade sina känslor för fans som visar sina känslor. I Ewa Geijerstams utmärkta "Gre-No-Li Ett fotbollsäventyr" så skriver hon utförligt om hur fans kärlek kan krossa en spelare under oket av förväntningar och självkrav på prestation när Milanesarna bokstavligen talat bär hem en nyanländ Nordahl till klubben från tågstationen.

Tänk om utländska skribenter kunde låna lite av de dedikerade fansens känslor och gå på djupet vad det gäller Bajen. Då skulle man upptäcka att vi varit huvudleverantör till U19 och U21 under stor del under det 2000-tal som Thornton nästan beskriver föraktfullt i resten av sin insändare. .
.
Att vi inte har några problem att sparka ut lag från Eredivision eller andra Europeiska ligor.

Att vi upptäckte Eguren. En spelare som bossar sitt mittfält lika hårt som Gazika Mendietta gjorde en gång.i La liga.

Att vi....

Jo, om man drömmer behöver man inte välja för drömmer gör jag om jag tror att Hammarby skulle få någon internationel cred. Dagens internationella fotbollsrapportering är djävlar i min lilla låda
Inte långt ifrån Fame Factory, auktoritär amerikansk idolkult och personfixering. Börjar Champions Leauge likna melodifestivalen eller är det tvärtom?

Jag tror vi får söka sanningen bokom den internationella medieskugga om Bajen på annat håll och den sanningen är både relativ och för oss alla förborgad i framtidens töcken. Till dess får jag nöja mig med minnen då folk vetat vilka Bajen är. Jag var på Reykavik 2002 och gick in på Celtic Bar och pratade grönvitt med barägaren :

"Hcchaaammarby ...ach, your that club who won the leauge for the first time in hundred bloody years AND THEN SACHKED THE MANAGER"

ren poesi ! Ren Poesi ! ! REN POESI ! ! !

I bland undrar man när man läser.
I bland undrar man om det man läser vissa stycken inom sportjournalistiken är ett resultat av katatonisk sportsophrenia eller liknande.

Vad fan skriver dom nu? Vilka ord.

Sen upptäcker man att det man läser lika gärna kunde vara skrivet av en själv. I samband med mitt påhopp på Argentina efter Sveriges episka 1-1 match som föranledde Argentinas exit ut VM 2002 i Japan/Sydkorea så blev det reaktioner på det jag skrev på en nättidning. Det blev email, samtal etc inget konstigt om man provocerar men det som verkligen störde mig var två inputs som kom att det jag hade skrivit - .http://www.sourze.se/default.asp?ItemID=10163093 - En av dessa kommentarer gick till redaktionen och handlade i korta drag om "att så här får man inte skriva" krav på stil och etik etc " ungefär som sourze varit vilken anständig dagstidningsom helst med DNs krav på stil där näste medarbetare tar över mitt i en mening när natten tar över dagslaget.

Jo, i helvete.

Just därför blir man extra glad när man läser Scott Murray och Barry Glendenning som med jämna mellanrum tar stora lån från Guardians intellektuella kaffekassa för att freaka ur och rikta rena angrepp på andra kollegor från andra länder med lite etnicitet och kulturkryddor i förolämpningsfonduen.

Särskilt kul blir det när den så helige Zlatan får ett par snabba.Så här skrev de bägge den 11 Mars inför mötet mellan Liverpool och Inter:

"Yes, the Fiver is pretty excited about this.Not as excited as the editor of La Gazzetta dello Sport, though, who has devoted seven big pages full of small print to tonight's game between Liverpool and Inter Milan, a club the Fiver is referring to as Inter Milan simply to annoy pedants. Sadly we don't understand a word of La Gazzetta, and our Italian cousin and tedious national stereotype Bespoke Tailoring Expensive Shoes Moped Pizza Smouldering Good Looks Fiver is currently holed up in a cafe taking four hours to drink a very small cup of coffee, so he can't help. Erm ... there's a list with spent force Patrick Vieira's name on it. That surely can't be the team, can it? Erm ... there's a picture of striker Zlatan Ibrahimovic on the front screaming like a small child who has fallen off his trike. And on page four coach Roberto Mancini looks quite steely and determined. Yes, well, Inter Milan seem quite up for it.You heard that here first.."

Lite väl syrligt och sjövilt? Tänk er att Johan Esk får flytta på sin inverterade dagbok och sina filosofiska epicentriska betraktelser för lite sådant och Tingsten själv kommer upp ur kistan.

Ovanstående ändå en tillnyktring. Lika subtilt och verbalt som en Prolog av Proust lät man ingressen lyda den 17:e Januari :

"THE STRUCTURE OF THIS STORY MAKES THE SOUND AND THE FURY READ LIKE A HAIKU. IF IT WAS A SONG, IT WOULD MAKE BOHEMIAN RHAPSODY SOUND LIKE THE GUITAR SOLO FROM 'BOREDOM' BY BUZZCOCKSThe Fiver awoke this morning thinking about - what else? - the new manager of Newcastle United. "Who's it going to be?" we wondered."Mark Hughes? Didier Deschamps? Ged Houllier?" The suspense was killing us, but happily Harry Harris of top morning journal Daily Express came to our rescue with a HARRY HARRIS EXCLUSIVE: "EXCLUSIVE!KEEGAN ROARS BACK TO TYNESIDE! BY HARRY HARRIS!" Keegan, eh? Well, thanks, Harry! Thanks! It was at this point that we flicked through the rest of the paper for Daily Express's many other amazing scoops."EXCLUSIVE! BLAIR MOVES INTO DOWNING STREET!", "EXCLUSIVE! MAN LANDS ON MOON!", "EXCLUSIVE! POPE WEARS SILLY HAT!", "EXCLUSIVE! TITANIC SINKS!".

Vilken tidning dom skriver för? Guardian. Det kunde du väl gissa?

Stängt på grund av sjukdom

Sedan två veckor är det inte mycket uppesittande för mig och så kommer det bli en vecka framöver. All dötid ger dock upphov till uppslag efter uppslag.

Mvh och keep checking.