Utvisning i finalmatch, missade straffar, tårar, dårar, hällregn och öltorsk på vissa barer. . .
Vad annat att vänta när Engelsk fotboll går på export?
I England finns ett stort förakt och en motståndsröresle mot united. Det är litet svårt att förstå. På ett sätt är det inte konstigt med tanke på att ett så kraftigt klassamhälle i England har svårt för överlägsna personer och hus och man har riktigt svårt för riktigt överlägsna personer och hus.
Så långt inget märkligt.
Men när Londonborna ylar om att Londonlagen med West Ham i ledningen närt landslaget som en sista nödventil så ramlar det platt mot det lagbygge AF gjorde under 90-talet och som du såg resterna av i går. Den gyllene generationen med Scholes, Butt, Neville kanske aldrig fått utgöra stommen i ett landslag men dom har redan vunnit CL en gång och att resterna av detta gäng gamla spelare orkade hela vägen är en bragd i sig.
Det var de äldre spelarna som såg lite extra hungriga ut i går och äldst och hungrigast av dom alla var Van Der Saar som valde helt rätt plats att göra sig av med en förbannelse lika kraftig som den som vilade över straffmissare som Pearce. För målvakterna förväntas inte ta straffen, pressen ligger på skytten och allt det där problemet är bara att det inte är något som är så där svart vitt som en Juvetröja. Dom ska kunna ta den någon gång.
När Van Der Saar spelade i en annan tid, en annan klubb. I en annan gyllene generation i Ajax så skulle CL titeln försvaras mot just Juventus men det blev tji ingen straff tagen. Han torkade tårarna i en sådan tröja och inte långt senare bar han den när flytten gått till Italien och Turin, I EM 2000 skulle guldet spelas hem på hemmaplan i Holland mot just Italien. En utvisning gjorde Italien till just Italien igen, cattenaccio, förlängning, staffduell och ingen straffräddning där inte för Edwin och hans Holland.
Så där har det rullat på för Edwin i hela hans karriär. Fulham kallade efter Juve och sedan Man U. Visst har han räddat straffar förr men aldrig, aldrig när det verkligen gällt i en straffläggning. Konstigt med tanke på att hela Edwins spel sedan Ajax alltid antytt att han har Valium som personlig sponsor nedtecknad i matchprogrammen. Kanske är det just det där lugnet som legat honom emot för en målvakt som baserat sitt spel på förmåga att läsa och positionera sig än pubertalt ryckande reflexräddningar som Jorge Campos.
Som man inte kunde glädjas åt Milans vinst förra året men åt Pipos mål så måste man sätta sin irritation mot Uniteds överlägsenhet åt sidan och glädjas åt Edwins bravad. En sekunds reaktion som förmodligen får avlsuta en väldigt lång karriär för han är gammal nu Edwin och kan inte ha många matcher kvar i kroppen för spel i översta ligorna.Han kan lämna fotbollens ungodom och barnsliga värld fortsätta resten av livet ut som en man efter det tuffaste av prov.
Staffläggning är duell och kvinnor duellerar inte.
.jpg)
