Klubbarna sitter fast

Strax efter derbyt så skrev jag om hur klubbarna sitter fast med det problem som ett par personer gör sig skyldiga till när de kastar in föremål.
Ett av de alternativ jag tyckte var självklart var att fansen själva tar i med dessa sabotörer.

Jag skrev "Ja, ni fattar" eftersom jag tyckte det var självklart att detta inte är ett alternativ.

I dagens DN:s pappersversion så diskuterar Staffe Swing och Valle Elivuori just detta

Utöver det problem att detta kommer öka splittringen mellan olika supporterfalanger genom att vi får en tjallarmentalitet så ställs vi inför något som kan bli sjukresor värre : Vad händer rediga, präktiga och överförfriskade fans själva beslutar sig för att göra slag i saken och kasta ut bråkstakarna? Då har vi helt plötsligt en säkerhetsrisk och en fara liite värre än att Chanko får en pappersmugg i huvudet.

Nej, SVFF och klubbarna sitter fast. Dom sitter fast för att dom har själva dragits med i detta provocerande. Precis som en föräldrer som måste övervaka att sitt barn just inte gör det man sagt till om. Det haglade mynt och muggar på derbyna under 90-talet utan att det skrevs en rad om detta.

Det klubbarna kan göra är att arbeta på nuvarande linje med identifikation av bråkstakar och långa avstängnignar men det brister även här : Stockholmsklubbarna har inte råd att förvandla skrivbordet hos sina trötta säkerhetsansvariga till ett helt kontor för en underrätelsetjänst. Detta eftersom politikerna nu vill att vi ska betala för säkerheten ute på stan, alltså det som händer utanför arenan. Dessutom är metoden med avstängning hyfsat ineffektiv. Skulle spanarna bli effektiva kommer vi snart upp i en lista på 50-100 tjommar här i stan och att vi vid entrén på derbyn ska kolla efter matchning på varenda inpasserande är ett projekt helt omöjligt att genomföra rent tidsmässigt. Då återstår alternativet att binda biljetten vid en identitet och hindra avstängda tilträde den vägen och där ...ja, DÄR DÖR FOTBOLLEN för att klyschklusterbomba lite. Nej, jag tror bråkstakarna fick oss där det gör som ondast. Hur vi än gör det åt - varierande färg och form - åt helvete.

Till sist. Jag börjar bli duktigt trött på en annan av klyschklantarnas allra slitnaste replik "Det är så trist att ett gäng idioter ska förstöra folkfesten för andra"

Derbyn är allt annat än en fest. På en fest slappnar man av, pratar, super lite. Ett derby är en stundande operation på kirurgbordet. Du ska operera en åkomma du inte ens vet vad det är och du vet inte hur det ska sluta. Antingen blir man botad eller så blir det bara värre och man har absolut inte tid att slappna av, prata med polare eller supa.

Derbyn besrivs som "fester" av folk som har begränsad erfarenhet av bägge evenemang.

Det kom ett brev ett till redaktionen

När jag skriver så dyker det alltid upp någon ryggdunk förr eller senare. På Sourze var d

"Läste av en slump din artikel från 2005, Heysel och Hillsborough tillhör historien.

Du har ordets gåva och du har säkert ett enooormt självförtroende att dina komiska pikar tillfredställer en skara människor, (Fjortisar och tyvärr okunniga lättmanipulerade sådana). Men det du skrev rörande PSV och i stort sett artikeln i helhet är ett tecken på att du aldrig kommer bli en respektabel sport-journalist utan en bränd sådan.

Allvarligt talat, den är ju helt delvis obegriplig, osammanhängande samt absurt svammel. Respektabla sport-journalister är en bristvara och du bara bidrar till att dekadensen ökar i ett samhälle där yrket vi talar om förtjänar så mycket bättre. Skyffla dynga på Scan nästa?! Det skulle vi seriösa uppskatta.

Din kapitalist världsfotbolls älskande Milantoffel...samt partiska amatör sportjournalist!!!"


Det här var inte så konstigt. Som typ Sourze 2002 när folk som inte kunde skriva som skribeter och skribenter som inte som kunde skriva som folk gav sig loss på det klassisa kommentarfältet.

Men det som verkligen roar och oroar är de svar jag fått när jag senare lugnt och sakligt gett mina synpunkter och mitt erkännande till läsaren. Där går det från snuva till influensa. Mer kommer. Jag vill inte skriva allt på en gång utan vi spar på denna godisbit tills helgen.

Derbyt : Kritik om kritiken

Kritik och provokationer är en del av livet som supporter. Så här dagen efter derbyt mumlas det som aldrig förr. Det är inte vad dom säger utan sättet dom säger det på som vi ska titta på.

Låt oss titta på olikheterna mellan DIF och AIK.. För så här dagen efter 1-1 börjar jag tänka på vad min gode vän Billy sa till mig om det här med att tyka varandra efter ett nytorskat derby. Ungefär så här kan man koka ned det till :

"Riktiga fotbollssupportrar på arbetsplatsen brukar vara ödmjuka och inte gå på så mycket. Inte uppträda kaxigt utan hålla med och rentav beklaga att bajen inte kunde spela ordentligt. Sen finns alla ifrån hangarounds, prospekt, pajashattar till kollegor som helt plötsligt har blivit väldigt intresserade av fotboll och droppar skeppslast med salt i såren och retas utav bara fan"

Och så är det. Riktiga supportrar har ett par goda skäl att inte retas. Man vet hur det känns själv, man ville inte dra på sig en hämnd och det är ett tecken på god fotbollskunskap att ha en realistisk sammanfattning. Har vi dock spelat bra trots att vi förlorat säger han det och inte analysens atombomb :"jamendetärmålensomräknas". Inte ens ett oavgjort resultat tycks hindra provokationspranksen. SMS och mail kommer om att vi var "sååå utspelade" och "hade tur" etc Ofta är det samma slutsteg till djurgårdare som boxas med pub-inredningen till sången av


"Aporna demolerar, aporna har fått nog. Aporna vill ha frispel här i sin egen krog"


En riktig supporter kan nog tyka rätt bra men fler väljer att inte göra det av skäl just nämnda.
En riktig fotbollskännare gör dock inte detta. Här fokuseras det på spelet och analysen.
Mina erfarenheter pekar dock på en annan indelning. Den "riktige supportern" visar sig nästan alltid vara AIKare och retstickan DIFare!



Trots att det var ett tag sedan sista guldet håller sig djurgårdarna med en surrogatförgiftad svansföring och nyrik näsriktning. AIK har även lite hårdare och bränd hud med tanke på alla stekare som pressar klubben internt i allt från kvartssamtal till ilskna och öppna brev. Hur mycket jag än provocerat AIK:s ledning och fans genom tiderna kommer det helt klart mindre moteld. Dom verkar vana.

Så lindrigt kom jag emellertid inte undan när jag i en krönika på Hammarbys hemsida använde ordet "aporna". Jag skrev inte någon liknelse till Djurgården utan tolkningen gjorde Laul själv, kavlade upp de rosa skjortärmarna, rättade till den tillika rosa brickan och tog sats (Se AB Länken under) och det tog inte mer än ett par timmar sen kom King Louie själv utångandes från bastuklubben Peter Pan och kallade mig för "stolpskott". Kisfaludy däremot noterade lugnt och sansat att det var "lite lågt" och det var det.

Heinrich Apfel visade dock gott omdöme och förmåga att ta kritik. Han sossesnurrade hela processen valde att inte ta ner krönikan eftersom Aftonbladet inte ska bestämma vad Bajen publicerar och inte. Därefter lugnade han ned situationen med "inga kommentarer". Därefter sparkades jag som krönikör vilket var ett bra beslut.
Därefter togs alla mina krönikor ned det hela lugnat ned sig.

Krönikan togs dock inte ner på Bajen Fans hemsida :

http://www.bajenfans.se/web/index.php?option=com_content&task=view&id=122&Itemid=69

King Louie reagerar :
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/allsvenskan/article201423.ab

Okej...

Varför Blir man ALLTID nervös och VET att vi inte klarar ett numerärt överläge? Nej ingen överdrift, ingen surhet. Precis som jag VET att solen går upp och ned så VET jag att vi inte klarar numerärt överläge.

För ett par år sedan satt jag bredvid Kennedy i en match mot Öster. Dom fick en man utvisad och vi ledde med 1-0. Kennedy summerade det hela medans jag lät filmen rulla och struntade i att plåta for a change.:

"Dom ska inte kunna göra mål nu, så som det ska vara är att dom ska endast kunna göra mål genom en fast situation"

Rest asure, 2 minuter efter nickade dom in en hörna. 1-1. Då som nu som med KAOS hands blir nerverna på de våra riktigt kymiga. Dom där utmarcherna börjar bli duktigt tjatiga då dom inte tjänar till något annat. Domaren behöver "diskutera" heter det. Jo, i helvete.
Vet man inte vad man ska göra vid inkastning innan man går in på planen är bör man nog återgå till att jobba heltid.

Antingen ska matchen brytas direkt eller så får man spela vidare.

Mysteriet kvarstår dock. Hur man i helvete man kan orsaka ett spelavbrott och ett troligt matchbryt och ett absolut troligt resultat fasställt till ens egen fördel.

Utveckligen ser inte bra ut. Det finns inga lösningar på detta. Jag tror att bråkstakarna- organiserade eller inte - har träffat SVFF där det gör som ondast.

* Om det ska bli gällande nomenklatura att man bryter matcher dröjer det inte längre än tiden det tar att säga AndersFriskiThailand innan motståndarsupportrar beblandar sig och orsakar just detta och tjänar på det.

* Fullständig koll och oranga jackor byts ut mot bruna skjortor går inte, det finns inte pengar för det och dessutom är ju klubbarnas försvarspolitik redan hårt utsatt nu när snuten börjat fakturera för sina tjänster.

* Skyddsnät går inte heller. Förvandlar läktaren till en fälla och pajar utsikten.

* Att supportrarna själva ska rensa och styra upp ....ja, ni fattar.

* Att inte göra någonting är nog värst av allt. Det blir att ge upp och lämna en kokande kittel.

Så vad fan gör man?

Svar till Makkan sig

LITTERATUR. DEBATTSVAR TILL MAKKAN SIG

Makkan sig har svarat på mitt inlägg om Stieg Claesson och här är mitt debattsvar på det.

Jag kan två saker. Upprepa det jag sade att storyn och berättandet är bra men personbeskrivningarna tomma, enformiga och supermänskliga.
Det andra jag kan är att bryta ned artikeln bit för bit. Citatsaxande är lätt och kan bli rörigt men det får bli den metoden för det var ett sånt långt inlägg på mitt korta hafsverk som jag rabblade ihop på en kvart.

Vad man emellertid bör ha klart för sig är att jag känner artikelförfattaren och det är från honom jag lånat två av Stieg Larssons böcker. Så om du tycker jag är mildare än brysselkål så beror det alltså på det.

"Mikael Blomkvist knullar för mycket"

Nej jag tycker han har en oändlig libido och möjligen erotomani men det är inte samma sak. Vad Larsson borde ha gjort är att helt utelämna sexet. Känns lite infantilt och bajsnödigt. : Hans : "Ricky, vi är som två tonåringar" svarar mot det. Att han sedan hittar på pubertala smeknamn på tjejerna som "Sally" och "Ricky" är bara ett substitut för "gumman" och "lilla stumpan". Vad jag förstått av att pratat med människor som kände honom så är inte Blomqvist långt ifrån Larssons självbild och den har samma självprojicerade självbild, samma inbillade sexuella magnetism som Stefan Whilde. Vad man ska ha klart för sig är att vad det gäller skrivandet om sex så debatterar vi subjektivt. Min allergi mot sex i romaner kan ibland te sig som en specialuppfattning.

"Öppna "High fidelity" av Nick Hornby, till exempel. Eller "Vita tänder" av Zadie Smith. Eller vad som helst av Sture Dahlström, Torbjörn Säfve, Björn Ranelid eller di andra libidösa herrarna"
Jag är inte riktigt övertygad att det är produktivt, rätt och riktigt att dra in en massa andra författare som exempel på det ena eller det andra. Det säger ingenting och blir liksom som att välja en "professor" och namedroppa honom i en debatt om någon forskning.

" Men det som skiljer Salander från de andra övermänniskor som SHQ tar upp är — hela hennes personlighet."

Nej, hon skiljer sig inte mycket. Hamilton har en gigantisk personlighet utöver hans superkrafter. Narcissismens försvar är inte bara stöddighet och överlägsenhet. Man kan reagera med sorg också utifrån ett självömkande syfte. När JG skrivit upp Hamilton som jesus så kom det då, som i fallet Salander, små "kompensatorer" ..Hamilton hade tappat hela sin familj, mördad och nu satt han precis lika ensam som Salander i mörkret och dricker Whiskey. Alla ska lida med Hamilton och förstå honom precis som alla ska hjälpa Salander eller ha en uppfattning om henne. Vad som emellertid skiljer sig att Salander har egentligen en för tråkig personlighet för att det ska kunna svara mot hennes status. En ung tjej som upplevs som fyrkantig eller otrevlig brukar inte få mycket tid eller utrymme. Det är en roman dock.

Jag är fullkomligt övertygad om att Larsson medvetet brutit mot romanförfattarens gyllene regel nummer ett och gjort det medvetet. Man ska inte ha med huvudpersoner som man antingen
1. Vill vara eller.
2. Vill knulla med.

Att han sedan "lånat ut" lite personlighetsdrag som JG gör med Hamilton och Ponte får väl gå men det blir lite väääl.. När jag läser vidare i av Makkan sig's svar så blir jag lite förbryllad.
"Jag håller med om att det finns en lite slö uppdelning av människor i goda och onda"

"Den första iakttagelsen är i sak korrekt, "
"Och visst kan man tycka att vissa av Blomkvists pippningar "..
...osv. Jag är inte mycket för absolutism och svart vit men det känns som om Makkan sig får bestämma sig om han ska hålla med eller inte. Han får alltså gå på mycket hårdare och inte hålla med alls. Beatchslap me hard sa ja.

"För var i SHQ:s kategorisering återfinns Curt Svensson? Magnus Borgsjö? Henry Cortez? Eller ens Evert Gullberg?

Bara för att det finns figurer i berättelsen som inte platsar i kategorin innebär inte att det finns kategorier för överknopfen taget? Återigen : Det är på personbeskrivningarna det Kurksar ur för Larsson. Ett par av dom ovanstående kommer dessutom in i kategorierna beroende på hur man tittar.
" Plague gör det han gör för pengar, inte för att han "förtrollas av hennes charm". Doktor Jonasson gör det för rättvisan. Mikael Blomkvist och Dragan Armanskij för att hjälpa en vän. "

Nja alltså, dom har olika skäl men och motiv men målet och effekten är att dom hjälper en tjej som dessutom är ganska asocial och otrevlig. Deras insatser och gemensamma flöjtmarscherande står inte i någon verklig proportion till Salander själv. Hackers är dessutom ganska egoistiska, avknäppta socialt och ser andra hackers som rivaler. Visst finns där samarbete men "Hacker republik" känns som en febrig fantasi. En litterär polygrp Larsson kan mecka in överallt när han måste trolla. Hennes hackteknik har f.ö synats på

http://www.idg.se/2.1085/1.144436 .. Läsvärd.
Sen orkar jag faktiskt inte skriva mer om Genusfrågan och den här hönan börjar bli lite väl stor om du tittar på min fjäder-recc. Jag tycker det är lite för många män som kallar kvinnor för "horor" och då sexköpare. Den genomsnittliga sexköparen är faktiskt inte så föraktfull som man kan tro.

Näe felet jag gör är att jag som läsare skulle vilja ha något annat. Jag är kräsen och petig vad det gäller romaner som utspelar sig i Sverige och involverar polis eller militär. Dom här tre böckerna är verkligen dragande och pageturners och att jag varit irriterad hindrar mig inte för att dra ned tempot: Irritation kan vara den största litterära dragkraften. Den enda uppfattningen som jag "tycker fel" är att jag har krav på realism i en deckare. Då går det som det gör när man dricker grädde för att komma åt mjölken.

Det går åt helvete.

Våga annat än 4-4-2

Vill ni veta laguppställningar och resultat så kan jag nog publicera sådant men varför? Det finns ju redan 10 hemsidor inom pressen som gör det. Näe, jag är nog mer intresserad av att titta på hur vi skulle kunna spela. Förutom Roffe Z's 4-3-3 under en period har Bajen använt sig av 4-4-2 i inte mindre än trehundraåttio år.

Jag tycker vi inte för ut max av spelarna i sådan formation. Det här vill jag se och jag ska strax förklara varför
-

Hammarby 4-2-3-1


Charlie Davies
-
Haris Laithinen - Petter Andersson - Erkan Zengin
-
Lolo Chanko - Mickel Jensen
-
Dadomo - Christian Traoré - José Monteiro - David Johansson
-
Rami
--

I denna formation får vi ut mest av Petter som på sista tiden uppvisat förmågan att kunna smeka iväg Bergkampare genom motståndarnas backlinje. Zengin och Haris lägger mer press på deras backlinje och kommer högre upp i banan för sitt skjutande och dribblande. Charlies talang kan här helt optimeras och få bra understöd. Notera att när man behöver spela defensivt backar mittfältarna lite, man ligger kvar på kontring och vips kommer motståndarna få problem med hans snabbhet. Defensiven styrs Lolo som fördelar spel medans Micke Jensen "maler ihop" sig med Lolo och bidrar med sitt sedvanliga positionsspel, visa sig för backlinjen, stängande av passningsvägar etc. Ajöss med Sulan.

Sorry, men lojalitet och att bara spela godkänd till ok räcker inte för att få vara med och det räcker absolut inte för att vara kapten.

Sjunger : Sebba kom hem, för vi längtar så efter dig..

En av mina tungt initierade källor (Ni vet som inte bara läser dagstidning utan en utländsk sådan) bekräftar och undrar :

"Spanska blaskan Marca säger att det är klart att Eguren köps 1/7 för 2 m euro....
Har vi skulder eller kan vi investera i nåt kul:-)"

Var förbi reichskattenwaffen på Söder och lämna deklarationen. Såg att kronofogdens insatsstyrka suitade up för en raid och kollade planritningar på kansliet för inbrytning.

Så skyddsmasker och västar kan vara en idé....om vi hinner that is.

Annars har man ju hoppats så där lika djupt och innerligt som när Petur var ute på tjänsteresa eller som ett litet barn efter tomtens ankomst och packsedel att Euguren ska komma hem igen. Dyka upp inför derbyt i elfte timmen och göra det han gör bäst: Ett mål eller två och kommer glidandes ut ur en tackling med rester av Ortiz matchtröjja, hans panband och hurtussar mellan tänderna.

Jag liknar inte AIKs Argentinare som en pimpinätt antilop.

Jag liknar Eugren vid ett Lejon.

Polisen's nya beskyddar verksamhet.

Hammarby Ekonomi. Lodrätt 7 bokstäver.

P
R
O
B
L
E
M

Derbyt stundar men låt oss titta på det som händer utanför arenan. Läsarna får ursäkta tjatet hela tiden men Bajen kan vara på väg in i en ny kris och depression. Kappa vill ha 28 miljoner för lite tyg eller den tunga faktura på Rami som det krävdes Hoa-Hoa för att lyfta och läggas inkorgen. Det kan nog på sikt lösa sig men det som verkligen oroar och stör är Politikernas paradigmskifte när det gäller polisbevakning. Det ska nämligen gå på 700 lakan att som ska degas till polisen för att vi ska kunna spela en "högriskmatch". Vad högriskmatch är för något bestäms av polisen.

Politiker inte ha mycket över för fotboll. Folkets största nöje har aldrig legat högt upp på listorna utan ses som något lägre än arbetarklassteater. Lite eller inga bidrag, ingenting.Därför är det inte förvånande att man pressar lite till och beslutar sig att klubbarna ska betala det polisiära åtgärdspaket som derby och stormatcher kräver för att garantera folk säkerhet. Detta förutsatt att klubbens form är ett aktiebolag.
Utvecklingen är alltså att kollen och säkerhetens ansvar ligger på klubben. Vad man egentligen säger är att fotboll, dess arenor, områden runt omkring och även stadens gator vid matchdagar är inte längre polisens problem. Deras ansvar, uppdrag att skydda samhället och det helt gratis ska tydligen upphöra. Stockholmsklubbarnas tre bossar sammanfattade det bäst i en debattartikel när man pekar på att klubbarna har samma chans, förutsättningar och ansvar som om banker skulle åläggas att rota rätt på bankrånare.
Vad politikerna egentligen säger med denna politik är att fotbollen och dess värld inte längre är en del av samhället. Det må så va. Jag har själv alltid sett fotbollen som en utopisk alternativtillvaro med sitt eget språk, kost, dryck och andra egenheter men det är fortfarande en del av samhället. Klubbarna har samma chans att jaga dessa kräk som bankerna har att jaga sina rånare. Men allt detta ska inte vara så här. Försöker folk storma planen ska polisen hindra det och skattebetalarna betalar notan.

Så måste det ju bli för alla andra liknelser och pilotfall skulle aldrig gå att genomföra. .
Det som oroar mig är att nu när man fått korn på klubbarnas interna problem som rötägg, stenkastare och kravallsugna småglin så har plötsligt politikerna blivit väldigtIntresserade av fotboll. Man vill själva att klubbarna ska porta fansen vid matchdagar vilket är en vacker tanke iofs men svårt att genomföra. Såtillvida vi inte fortsätter att smygkränka integritet och frihet. Såtillvida klubbarna investerar pengar i att installera bevakning vid matchdagar med kameror, listor med namn och bild och stövelförsedda matchvärdar.

Med denna utveckling är fotbollen helt fucked up....
För att inte prata om samhället...

Derbyångestens smittsamhet

Jag får ibland en sådan där riktigt dålig känsla när det gäller derbyn på Råsunda.

När jag arbetade utomlands så hade jag 30 tjänsteresor inom Europa i 15 länder på två år kanske, något sånt. Upp tidigt i lyan i Battersea, ut till Gatwick eller Heathrow. Taxi, trängsel, tidtabeller och en Target att möta. Inga probs. Resångest? None.

Men att på sin fritid sätta sig på en tunnelbana norröver för att se det lag man älskar så djupt spela mot sin ärkerival ger sånt. Det finns något oroligt och motbjudande att trängas fram till Europas fulaste national arena. Det tar bara emot. När man sen ska få spela "hemma" där går gränsen. Jag slutade gå under några år.

Det är ingen slump att den depression klubben led av förr sammanföll med den långa perioden av uteblivna pinnar när vi spelade mot AIK. Frågan är hur mentaliteten och psyket är i dag? När AIK inte vinner drabbas stora delar av fans av någon surrogathybris och börja själva dra sitt strå till den problemstack som Richard Norling tycktes ha skottat bort. När det gick riktigt dåligt och AIK åkte ur Allsvenskan tystnade många gästböcker och fans jag känner helt. Som en blandning av chock och förträngning.

Där skiljer vi oss. Jag tror inte jag har läst någonstans eller hört någon bajare säga att han kräver vinst i ett derby. Visst kan man göra det och visst händer det men det är inte riktigt rätt och riktigt. Derbyn har just förmåga att bli väldigt oberäkneliga. Spelare som Micke Andersson som normalt sett ligger på en godkänd nivå kan blomma ut och visa vägen. Talanger som Kennedy bleknar i rampljuset och stjärnspelare som Eguren och Dedé visar ännu större hjärta och ännu större klass. Sådana spelare hanterar derbypressen med stora portioner professionalism och empati :

Dom begriper det handlar om så mycket mer än dom själva och då dom inte har samma relation till fansen som våra lokala och svenska förmågor kan dom kasta av sig pressen. Det vill jag se på Måndag. Gärna Charlie som gör det men jag misstänker att den mentala muskelknuten som hämmar hans målsinne inte riktigt är löst och finns där sådan prestationsångest och att det "går troll" i frilägen kan ett ras i rampljuset mycket väl bli nästa steg.

Själv kräver jag inte vinst men jag kräver aggressivitet och kämparglöd. Jag blir så duktigt trött på alla tränare och spelare som ger de egna beröm i stil med "Ja vi har en sån stämning, vi ger aldrig upp etc". I stort sett ALLA lag pysslar med den här typen av impregnering men få har den där glöden som du kunde se de äldre upplagorna av Sydkoreas landslag, Wimdeldon och Man C.

Skeppet kanske sjunker på Måndag men jag kräver att flaggan ska vara på topp i masten och kaptenen följer ned i avgrunden.

AIK stärker upp truppen inför derbyt

TCGFMN skickliga utsände Kristoffer Kranium har under veckan lyckats lokalisera the whereabouts på Mats Rubarth som inte varit synlig sedan hans elgitarr kortslöt en studio i Nacka.

http://stockholm.city.se/nyheter/2008/04/10/Bosattarna_kan_fa_en_egen_plats/

Ta hem den "prodigal son" till Råsunda nu. Som sann fotbollsälskare finns inget bättre än att se en Old warhorse komma in även om det är en motståndare. Vem minns inte när han skulle ta Tjernströms plats för ett par år sedan och hålla ordning på Kennedy?

Det var som att see Pellefant vikariera för Judge Dredd.

Förlusten av försvarare kommer nu

"Varje motståndar-hörna känns fan som straff. Var är Max? Var är Petur? "

Så skriver en bekant på ett bajenforum och det är, förrutom ironin, en bra observation.

Försvar mot fasta situationer ska vara en viktig del av träningen. Själv tänker jag på Leicster under Martin O'Neal där fasta situationer under en vecka kunde stå för 40% av träningen på en vecka inför viktiga matcher.

Förra året var jag övertygad om att vi skulle läcka som ett såll eftersom vi tappat två landslagsmittbackar som var i god form. Man förväntade sig inte mycket.

Typ som Micke A på topp. I det fallet som nu verkar den andra säsongen vara hårdare.
Jag var inte emot att skaffa en ny målvakt men Rami kostade och snacket från värvningsansvariga, Tony och oss var att det var målvaktsfrågan som var det största hålet att täta.

Tänk om det inte är så?

Vi har problem med förvaret och jag tror TG och försvararna behöver en självkritisk analys, brainstorming, speek frreely. Ja, ni fattar. Det gäller att stämma i bäcken innan skiten hamnar i ån. Något som inte blir lätt i ett omklädningsrum när Rami uppför sig som han gör och nästan går bakom ryggen på sina egna i media med obefogat gnäll.

0-2 Mot Gais.

0-2 mot GAIS.

Visst skulle vi ha straff. Visst skulle Charlie äntligen få göra ett mål till och topp formen. Visst visst visst.

Men det jag inte begriper faller tillbaka på det jag skrev tidigare. Oavsett om Zengin varit dålig på planen eller utanför den så är han väl rimligare en bättre spelare än Castro-Tello. Nå är det så att Pålle som ändå gjorde mål sist är väldigt mycket bättre spelare än Söderberg?

Rotationssystem kan vara nomenklatura för breda lag som Chelsea, Barca och Milan där lagledaren får disha ut speltid som om det vore hårt allokerat metadon på en klinik.

Att vi skulle fått straff, att Rami kanske skulle ha tagit den första bollen allt sådant är lite irriterande men egentligen ingen fara. För man som spelare göra två saker här ; Man kan bli förbannad eller man kan lära sig något. Att man sen inte direkt kan få tillfälle att applicera det som man lärt sig kan hämma en spelares att med sin potential förvalta dessa slutsatser. En annan aspekt är att det kan bli lite svårare att drilla in sin taktik i laget om spelarna inte lär hitta varandra under realistiska förhållanden i synnerhet för Tony vars taktiska budskap inte alltid verkar framstå som varken tydligt eller subtilt.

Rotationsssytem hämmar utveckling lite. I synnerhet som vi har ett gäng spelare som är unga och måste få det där tillfället för att kunna applicera det dom lärt sig i praktiken. Det som verkligen kan vara farligt nu är att flytta på Charlie eftersom hans hjärna verkligen tycks jobba hela tiden och snart kommer att få det lättare och lättare att helt lösa den där mentala muskelknut som hämmade honom förra året.

Zengins stundande gatlopp

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/allsvenskan/hammarby/article2225605.ab


När man kollar på nätet, på listor och med källor verkar de flesta ha en uppfattning om Erkan Zengin.

"Han har ingen flygrädsla för han åkte ju till USA förra året. Alltså kunde han inte följa med för att han inte får lämna landet i en fotboja"

..ungefär så lät det när någon "listat ut" hans flygrädsla och mot bättre vetande förbisett det lilla faktum att fobier inte är kroniska utan ett av de tillstånd som är ganska lätta att bota och bli av med och har förmodligen tänkt på Gerrbrandts eskapader.

"Han har ingen flygrädsla för han åkte ju till USA förra året. Alltså kunde han inte följa med för att han får inte komma in i USA på grund av sedlighetsbrott"

... ungefär så lät det när någon "listat" ut skälet till att han inte fick följa med till USA men från en nysning till ett släng av förkylning. För att få klarhet i det hela så kontaktar jag en hyfsigt känd murvel inom kvällspressen som liksom tar mig ur mina villfarelser och verkligen talar om vad drevet mot Zengin handlar om. Han mumlar något om en trafikföreteelse och hag skriver till honom att det går så mycket rykten just nu och denne säger :

"Han är från Fittja va....så man vet aldrig ;-)"

Smileyn menar på att man ska det med en nypa salt. Det gör inte jag.

Är det så illa att Bajen inte har någon blatte att mobba längre nu när Kennedy & Pablo dragit vidare? Ska vi låna in Dulee istället och tracka honom?
Jag tycker mig ha läst exakt samma saker och exakt samma vågor av rykten mot just dom två och den som på allvar inte tror att det kulturfriktioner vi ser mellan unga män från förorten och innerstaden helt plötsligt upphör i en mysig förening som bajen är i behov av intellektuell förstärkning.

Visst behöver Zengin kanske se över sin attityd och temperament och hans petning har inte ett smack att göra med något "rotationssystem" som TG vill få oss att tro trots ett helhjärtat försök att spela ovetande.

Personligen skiter jag fullständigt vad Zengin gör och inte gör på sin fritid. Om han följt med till LA, skolkat och dykt upp i en P-rykare med Snoop Doggy Dog med en crackpipa av titan i munnen så lämnadet mig totalt kall. Bara han gör sitt jobb och inte skämmer ut sig på planen i vår och hans tröja.


Jag tror dock att Zengins case handlar om personlig utveckling.

När jag var i hans ålder hade jag gigantiskt svårt att manifistera mitt ego i relation till min faktiska prestation och position. Jag har inte spelat i Allsvenskan (funny enough) men att vara trollkarl på mittfältet i den Svenska huvudstadens största fotbollslag kan tolkas på två sätt.

Exempel :

Du har blyge Jensa som stundtals kunde göra Totti grejjer och du har Pablo som stundtals trodde att han var Totti. Jag tror det handlar om personlig utveckling i Erkans case men problemet har en andra ända : Tony. Med en av de tunnaste trupper jag sett på länge så är det inte riktigt läge att börja peta och bänka hit och dit.

Men en trepoängare till så leder vi faktiskt serien igen mina herrar. Uppträd därefter.

Kan man ta Bajen till Psykoanalys?

Det får jag. Jag lär väl bli rullad i såpa och fjädrar men om såpan är grön och fjädrarna vita så fine. Dont mind.

Under den senare delen på 90-talet så spreds en myt inom Bajens trogna och den spreds av bajen trogna under en period av uteblivna resultat och ständig ekonomisk thurmoil. Man kan ungefär destillera ned det hela till ett par kommentarer:

"Djupt inne vet dom att bajen är bäst ändå när dom somnar"

"Söder Bröder. Fan vi har en sån djävla bra sammanhållning. Det mysiga kroglivet på Söder"

Det slog mig hur många av dessa "självbilder" av klubben fungerade som ett karaktärspansar som försvar och substitut av uteblivna framgångar på planen. Många reagerade för ingen som har en personlig självbild med lite självaktning tycker om att boxas in i en kategori. Däremot återkom det här med sammanhållningen och Söder Bröder ständigt och jämt. I bland på allvar från någon fellow Bajare och i bland som nedsättande term i kvällspressen eller av våra rivaler.

Jag tycker det låter inte långt i från det som Jack Nicholson säger så cyniskt i början av The Departed : "Allt vi hade var varandra vilket bara är ett annat sätt att säga att vi inte hade någonting". Utöver detta drevs gästböcker, forum och epostlisor av en total frustration och ilska inte helt olik den trots en tonåring uppvisar när far super eller gör något dumt. Till slut kom fackeltåget ned från Björnsan till kansliet som en ren och skär ungdomsrevolt och hade vår trots varit ännu starkare så hade vi gjort som de äldre kidsen och salongsradikalerna från 68. Vi hade gått in och ockuperat.

Sådana saker och mer därtill gör att jag tycker mig kunna ställa diagnosen att Bajen led av en depression under 90-talet. Alla kriterier finns där och kan omvandla det hela till något trovärdigt med lite hjälp av mina kunskaper inom psykopatologi, APAs Mini-Ds bok diagnostiska kriterier enlligt DSM-IV-TR men det känns lite fuktigt to be fair.

Var vi som personer deprimerade under 90-talet? Nej, det kan ju inte någon svara på men då fotboll i allmänhet och Bajen i synnerhet är en alternativ tillvaro med ett eget språk, en egen kost, musik, klädsel och kalender så är det rättvist att säga att denna tillvaro under denna period var en deprimerande tillvaro. Återigen tittar vi på Nicholson i Gökboet. Är man inte sjuk så kommer man bli det om man blir inspärrad.

Var är vi i dag? Hur mår vi i dag?

Gudarna vet men jag tycker Bajen i dag påminner om en sund och stark person som precis genomgått en läkeprocess och en recovery. Guldet 2001 förlöste mycket sorg och gav distans till trauman men för många var början på 2002 och flera år framöver så förvandlades självbilden till något annat än depression eller eufori:

Precis som en patient som stämpeln friskförklarad och står där utanför psyket.
Lika förväntansfull och lättad som lost och uppgiven.

Diss iss söderstadjån

Man blir så duktigt uttråkad när man får se sådant här. Alla har sitt eget bajen och den här bildfixaren gillar tydligen Liverpool. Eller tror att texten som står ovan trappnedgången till Anfield "This is Anfield" skrämmer.

Det är länge sedan man var rädd för Liverpool men ändå så är bilden så typisk för hur andefattig och impotent svensk supporterkultur kan vara. Bara för att vi är uppväxta med tipsextra kan vi aldrig få samma stämning som där.

Vi kan nämligen bättre. Jag var hemma på permis från England och tog mig med två kompisar från London som bara stod och gapade inför uppladdningen och tifot mellan Bajen - Aporna Augusti 2001.

Det enda dom kunde gnälla om var att vi hade lånat en massa utländska melodier.
Just Bajen av alla föreningar har en sjuhelvetes förmåga att odla på sin särart eller "value add" som man säger på biz språk, förmågan att fokusera på det som är bra och unikt och urskilja sig från dom andra småklubbarna här i stan.

Sin förmåga att urskilja sig från mängden. Detta torde vara viktigt eftersom vi år ut och år in. Från läktare till kafferum på jobbet faktiskt vill övertyga om att vi är bättre än dom andra. Om vi inte kan fokusera på vad som gör oss bättre och lyfta fram det hur ska vi då kunna hålla våra huvuden upp i sant självförtroende. Om vi inte är övertygade själva hur ska vi låta övertygande?

När det gäller det som är bättre så gäller det allt och inte bara spelet på planet. Fotboll har en tendens att bli så mycket mer än bara fotboll och så ska det vara. Fotboll är en alternativ tillvaro. En separat värld som en del besöker, en del bor i. Då behövs det Anthems, tifpon och dekorationer av regional särart. This is Söderstadion. Mmm. Fint gulligt. Se till att låna Rolf Ekeus och spela in när han läser upp det, gör en mp3 fil som uppspelas när varje spelare passerar i tunneln. Motståndarna kommer säkert bli rädda.

Så frågan återstår: När ska vi sluta importera och rippa massa utländskt trams som inte passar här? Att spela Kenta inför avspark är ett steg i rätt riktining.

styrelseKRIS i bajen.

Äsch, det finns ingen styrlesekris i bajen. Grejen är att de mest smartaste läsarna har filter som plockar bort sportinlägg med orden "kris" och "kung" i.

Så där jag, då vart vi av med de mest smartaste läsarna.


http://www.hammarbyfotboll.se/se/aktuellt/artiklar/?articleid=31927



När man läser om Strandbergs avhopp så undrar man om isberget har rört på sig eftersom det tydligen blåser på toppen.
Haltar liknelsen?

Möjligt men det här är inte så enkelt som du tror. Vänta bara tills jag förklarat.

Då kommer du nämligen begripa ännu mindre.

För min klubb i mitt hjärta har en vacker potemkinkuliss till hemsida som visar öppenhet men om ni frågar Äpplet som kommer det vara biz as usual och no comments. Kanske gör det inte så mycket att vi inget får veta för jag inte riktigt säker på att jag vill veta vilka sittfläskplatser som sitter i vilken ordning där uppe på toppen. Påverkar inte spelet.

Men varför? Styrelse och ekonomi är ju viktigt.

Jaså? Hammarby har sålt spelare för miljonsumma efter miljonsumma i åratal och ända finns det knappt pengar till mer än till en enda spelare åt gången.

Vi värvade till och med mer när ekonomin var som värst i slutet på 90-talet.
Nu har det emellertid lobbyats som fan för att få in nytt folk i fotbollsstyrelsen och valberedningen var feg och lät ordföranden vara kvar men nominerade ett antal nya i övriga styrelsen. Dessa nya röstade inte in ordföranden i styrelsen till IF FF AB och nu har Strandberg hoppat.


So dont worry folks. Vi leder ju serien och det finns ju alltid ett sexpack till i kylen.

Gomorron i Allsvenskan Rami

När jag återvände hem från England så var jag en firad IT-Dsitributör. Jag hade lyckats ok och hade gjort ett namn för mig själv på ett företag som hade hög standard och prestige. Så kom då dagen då jag skulle kallas hem och ta hand om den Svenska marknaden på plats och det skulle bli lättare än att göra det från Mount Narcissus bergstopp då belägen i London.

Jo, i helvete. När jag kom tillbaka så upptäckte jag att der var hårdare på sitt sätt. Inga freebies, svågerpolitik och en massa annat strunt gjorde att uppgiften var hårdare än ever.

Allsvenskan är sådan. Jag tror nog Rami vill glömma sina uttalanden om att "Söderstadion ska inte bli några problem etc". Jag tror även att Rami, som jag aldrig trodde skulle skriva på för oss och i synnerhet inte för så hutlösa pengar, kommer upptäcka att Söderstadions ljud och ljus kan ge rampfeber och vidmärken från prestationspiskan. Annat vore konstigt.

Därför ser ABs nyhetsrapportering ut som den gör från i går. Gomorron i Allsvenskan Rami.

FA-Cupen

När jag var militär så gick det ideligen storys om utländska observatörer eller "utbytesstudenter" som fick följa med en del värnpliktiga jägarförband och liknande i en del svåra moment. Det tycktes även vara så att svenska beväringar spöade proffs från Nato vad det gällde marsch på tid under något gettogether nere på kontinenten.

Precis samma sak är det med FA cupen.

För soldaterna och spelarna från de lägre divisionerna är det en enda chans i livet att få mäta sig med de stora pojkarna på den stora scenen och dom taggar till därefter. För "proffsen" yrkesmilitärer och PL-spelare så kan momenten uppfattas som ännu en djävla marsch att avklara i räckan på en lång karriär på toppen.



Därför ser FA-Cupens semifinal ut som den gör.

..och svårare än så är det inte.

Stieg Larsson

Så det var alltså det här som var det big fuzz med Stieg Larssons böcker. Jag gillar egentligen inte deckare och thrillers så mycket.
Typ som snabbmat när man är lite trött och inte orkar gå in seriöst och med sinnena skräpta.

Ingenting. Under 90-talet så fanns det gott om unga män som ville vara Guillous narciusprojektion Hamilton.
Nu har vi alltså Mikael Blomqvist och Lisbet Salander.
Den ene en erotomanisk lyxlirare med oändlig libido som bor på Söder och som alla tjejer vill knulla med. Men det är ändå ingenting mot övermänniskan Lisbet Salander. En liten varelse med korpsvart hår som åker ut och in genom folks hemelektronik som den där
lila jäntan i filmen "The Ring". Oändlig intelliiges, snabbare än alla i boxningsringen trots sina 35 kgs vikt och som ligger tre steg före hela tiden.
Såååå duuuktigt tjatigt.

LIsbet Salander ska dyrkas av läsaren precis som alla hennes bekanta i boken. Att dyrka någon är att sätta den personen på en pedestal. Det är att förlora respekten för den människan. Nu är hon ju inte verklig men den här mentaliteten har liksom inte smugit sig in i författarens huvud helt magiskt. Sättet att beskriva en människa bottnar i ett par saker. Precis samma saker som med Guillou när Hamilton sitter i en Ubåt och benådar den amerikanska flottan med en hand och dricker årgångsviner med den andra. Överlägsenhet går inte hem längre.

Men varför så taffliga personbeskrivningar? Larssons story är bra, hans kunskap om departement, organisationer och små detaljer är svår att överträffa.
Hans beskrivning av Rps/Säk får självaste GW att komma tvåa.

Män i Larssons böcker är i tre kategorier.

1. Hjältar (Blomqvist, Jonasson, Plauge): Killar med goda intentioner som är förtrollade av hennes "charm" och gör vad som helst för att hjälpa denna hjälplösa flicka.

2. Äldre män med god moral och sunt förnuft. Farfars typer som Bublanski, Armanski och Palmgren. Dom tar sin tid, funderar och fattar alltid rätt beslut.
Ska man ha gubbvälde måste dom ju vara snälla.

3. Män som absolut hatar kvinnor eller någon särskild kvinnor, dom våldtar och kallar alla tjejer för horor och dom dyker upp
som om Stockholm skulle vara något slags konvent för kvinnohatare och antifeminister. Det faktum att torskar oftare har en respektful och vänlig attityd mot prostituerade går honom helt förbi.

Det här håller inte. Det går inte.
Bakom allt genuskäbbel, all feminism och all kunskap om kvinnor verkar det här ändå som om ett sätt att skaffa poäng eller andra nummer från kvinnolägret. Det hela påminner
När ska intelligensian i Sverige mobilisera en man som helt platoniskt och sakligt belyser kvinnors problem, tar strid för kvinnosaksfrågor och inte målar fan på genusväggen?

Claes Borgström räcker liksom inte till. Jag blir så djävla förbannad.

Så vackert så man gråter.

Allt det här tommar pratet om att man lever och dör med sitt lag fick just en ny innebörd. Fast här i Sverige får man inte ens sprida askan hur som helst så man kan nog glömma alla lojala utsvävningar när det gäller begravningsdetaljer.

Där fick ni lite gott att suga på era fejkfanatiker.