Nuts Country

Svennis är en kul djävel. Jag trodde aldrig jag skulle skriva det men skandaler och kontroverser följer mannen som en gång korades som "årets kåtaste svensk".

Sol Campbell kroknar och drar, Sky Sports dyker upp och i en intervju som följer erkänner han stolt att han inte träffat männen som äger Notts County men det spelar mindre roll så länge "the money comes"

Mer än så hade det inte blivit sagt och vad fan hade han att välja på? Notts Countys ägare rör sig i bakgrunden och skuggorna och Svennis har nog inget emot att dom stannar där eftersom det konsortium dom utgör består av Gary Glitter, Karl Serung och dåren som sköt Bambi samt lite andra karaktärer i samma anda som helt enkelt tvingar fram ett samvete i Svennis.

"Money comes in and everything is good. Everything we are asking for, we get it" fortsätter han. Medans det fortsätter att strömma in deg så beslutar sig Sol Campbell att 2 mille pund per år är inte nog för att bli misshandlad på småklubbarnas lerplaner. Sol lirar i 90 minuter sedan drar han.
"We signed him and we thought we'd have him for a very long time." fortsätter en besviken Svennis. Lång tid? Ska han bli 40 innan han får mucka? Men varför drar han? Svennis ger oss en clue:

"He didn't like the training pitch or the dressing room. But he knew that when he signed. We're not perfect, it's a long-term project. You can't build a new training ground in four or five weeks. We feel very sorry he's gone but the project goes on."

Long-term project och Svennis? Självklart. Inte bara krävs det att pengar ska ssccchhhtrömma in. Det krävs att ingen annan bjuder högre. Hur kan folk ens tro att han ska träna Sverige en dag?
Fy fan.

Svårare än så är det inte

Med dom spelarna vi har så har vi inget i allsvenskan att göra. Det här är den sämsta upplagan av bajen jag sett i hela mitt liv. Hur? Hur..

Hur kan vi vara så dåliga?

Varför sura?

Varför sura dagen efter en så pass beräknad förlust? Inte jag. I dag firar vi. Min kvinna fick permanent uppehållstillstånd i dag på migrationsverket. Utredaren var en gammal knarkspanare som korsförhörde mig snällt i tio minuter och äntligen vet vi var alla "riktiga poliser" tar vägen när dom blir utbrända. Migrationsverket.

Grattis tjejen. Fy fan vad vi slitit för att få det att funka. Svenskt medborgarskap härnäst?

Måndagens träning

Under Måndagen drog jag ned till Årsta för att titta på träningen och möjligen söka svaret på vår dåliga formkurva. Gråblå moln formerar sig i en varning om sämre väder för vackert är det. Träningsplan på Årsta har den underbara frid och det lugn som en skogsglänta kan ge. Fåglarna sjunger och jag plockar fram en termos med kaffe, stryker mig fundersamt i skägget, plockar fram anteckningsblocket och börjar skriva ned frågor. Det tar inte lång tid innan en supporter i blåställ, med hammaren hängandes vid sidan likt en cowboys sexskjutare, hälsar på mig genom att lyfta läppen som en nickning och visa sin snus. Han klagar på det mesta och skulle vi följa hans råd skulle 8 av Måndagens startelva ställas av. Jag bjuder på en kopp fika och vi låter stämmer upp vår klagan och bedrövelse i enighet. En kverulansens duett. Det tar dock inte lång tid innan mina planer spricker. Batterierna i kameran sinar trots att dom kommer färskladdade. Satan. Så vad hann jag med?

Det jag han se dock var en träning som verkade ganska avslappnad. Mian hade särskild fysträning för ett par utvalda. Det var lite löpning runt koner, jogging planen runt och lite tvåmål. Det gamla vanliga.
Däremot fick jag ynnesten att få prata med Igor. Hans dåliga Engelska, mina dåliga batterier och det faktum att Mian ryckte i honom gjorde det till den kortaste intervju jag gjort någonsin på Årsta. Men pratstunden blev lika kort som batteritiden och när jag rannsakar mig själv tycker jag nog jag hade kunnat klämma fram lite bättre frågor. Nej, denna Måndagsmorgon gav inget visuellt eller intellektuellt.

SHQ : "Jahapp, jag befinner mig på Hammarbys träningsplan och med mig har jag vår försvarare Igor. Jag har ett par frågor jag velat ställa sedan du anslöt dig till oss. Frågor som pressen inte ställde.

Första frågan är varför valde du Hammarby?

IA: "Varför jag valde Hammarby?"

SHQ: "Ja"

IA: "Dom kom med ett erbjudande till mig i Moldavien och jag frågade inte om lön, jag frågade inte om någonting jag bara skrev på. Jag tvekade aldrig."

SHQ: "Hur beskriver andra personer dig? Alltså dina vänner. Vad säger dom om Igor?"

IA: "Vad menar du?"
Igor kämpar lite med hans nya språk engelska och försöker verkligen förstå.

SHQ: "Hur ser folk på dig?"

IA: "Från Moldavien?"

SHQ: "Från Moldavien till exempel".

IA: "Ja, eeh. Jag tror nog dom tycker att jag är trevlig".

SHQ: "Du är en bra man med andra ord?"

IA: "Jag försöker".

SHQ: "Jo, angående din potential: Hur stor är din talang? Hur pass mycket kan du förbättras?"

IA: "Jag vet inte. Jag måste jobba, jobba, jobba. Stämmer det med omgivningen kommer jag bli bättre."

SHQ: "Om du har några framtidsplaner hur ser dom ut då? Vill du ut på kontinenten och spela för ett storlag som Ajax till exempel?"

IA: "Näe, inte direkt. Jag har ju mina favoritlag i England och i Spanien men jag skulle även kunna tänka mig att spela i Holland eller Tyskland."

SHQ: "Vilka är dom då?"

IA: "Det säger jag inte."
Igor småler och samtidigt kallar Mian från ena hörnet på planen där det görs armhävningar i cirkel.

SHQ: "Du ska nog återgå till träningen. Lycka till och tack för pratstunden".

IA: "Tack själv."

Jaha och vad fan gör jag nu? Jo jag ska nog försöka förbättra mig själv istället för att önska det hos andra.

Exit SHQ

MR : Bajen - Örebro

Jaha och vad fan gör jag nu? Utan att riktigt kunna härleda vart i från det kommer så har mina känslor pulserat för Thom Åhlunds tillträdande. "Ett tränarbyte, vilket som helst tack. Just nu är listan lång på tränare som kan göra det bättre än Tony Tiger"

Ja så där lät det. Så skrev man här och var och visst såg det ut som om de flesta sprickorna som laganda, vilja, frenesi och agg var något som emanerade ¨från tränaren. Förhoppningarna var inte stora i går, dom var precis på väg att läkas. Thom Ålund gjorde debut som caretaker manager för vårt bajen och jag plockade fram kameran för att i detalj studera den stil som enligt Thom själv ska vara en motsats till TG's duttande.

Så fram åkte kameran för nu skulle vår taktik nagelfaras. Jag valde att av förklariga skäl att fokusera på de tre områden som inte fungerat: Försvar, mittfält och anfall. Rami är ett kapitel för sig. Det är ingen målvakt. Det är ett skägg med tuff månadslön.

Brasklapp El Paradoxe : Jag avskyr kommentators-metodiken som kan summeras upp med beskrivningen "Facit och Förstoringsglas" Både Glenn Strömberg och Jens Fjällström driver denna metodik till besatthet när dom tar en liten detalj, fryst bild eller repris och försöker lansera ett argument som ska framstå som om det gäller hela taktiken. Cant stand it, uhu. Därför vill jag påpeka att bilderna ni ser här ingalunda beskriver några unika händelser utan att det ofta är något genomgående.

Oh well, klart är att vi nu spelar lite tajtare i backlinjen, lite bättre samspel med mittfältet i försvarsfrågan och allokeringen av manskap för markeringen har blivit lite bättre (se bild Höger) än på TGs tid där han uppvisade dessa brister vilket kunde leda till tillfälligt kaos och att vi fick eländigt svårt att komma ur zon som ni kan skönja på bilden här under som är från Kalmar matchen..








Ett annat aber som vi blivit drabbade av är att backlinjen lätt kunde splittras. Man kan inte ha 20 meter mellan sig om man heter Igor och Monday när Johansson & Johansson är uppe i banan och leker Cafú . Se bilden här under.

Det är like tomt och öde mittbackarna emellan att tankarna går till ett skrivomslag från 80-talet.

Ett problem som dock kvarstår är det som Castro-Tello förkroppsligar. Från många supportrar ekar det beröm och visst är det kul med en egen produkt som dessutom kan bjuda på det där gosiga. Jag håller inte med om det där med Castro-Tello. Han pressar för lite och får sedan bollen, gör ett par vändningar och lägger till sist passningen som Dahl/Haris hade kunnat lägga i första läget.

Visst han driver boll och går på avslut och det sticker ju faktiskt ut i Bajen (för så dåliga är vi just nu) men kolla gärna lite extra på hans beslut och blick så tycker jag det påminner om en bolldrällande och oinspirerad Gazza som ur EM 96 där ofta spelet rentav förstördes av att bollen skulle gå via honom. Sure... hes all we got har jag länge tänkt och tyckt men han har också stått på planen och spridit sitt kaostråcklande inom laget under samtliga av våra rejäla genomklappningar de sista 15 matcherna. I matchen i går drevs han på flykten genom att Örebro hade två man på honom när han kom nära boxen och han började där antingen insticka eller spela hem.


Hans två försök till finter och ett till pass när han stod i eller strax utanför boxen är ett övertydligt exempel på det. "Djävla fjant, han tror att han är Totti" skrev en kunnig supporter om Pablo Pinoes Arce och jag undrar om vi inte har något liknande här. Frågan är om vi ens ska ha en "mezzopunta" i ett lag som hotas av nedflyttning. Eftersom han varken är anfallare eller mittfältare så får vi sällan ynnesten att se honom tokjaga en back eller målis.

Väck med honom och ge Andreas Dahl mer utrymme. Han spelar rakare och enklare
och att krångla till det i ett krislag slutar nästan alltid illa. Möjligen kan vi spela 4-5-1 med honom som ortodox mittenmitt och på tal om mittfält:

Till mig säger Traore på en träning att han passar bäst som defensiv mittältare och så kanske det är men klart var att hans positionsspel och oförmåga att plocka upp boll-löpande spelare var bara sämre än Söderström som ofta kliver in i banan men trots detta är vårt mittfält, match efter match, inte söndersprunget men söndersvärmat. Motståndarlagen lyckas ofta få det att se ut som om dom spelar med en man mer.





Såväl Söderström som Traore är på tok för långsamma eller slut eller bägge. Dahl är inte överdrivet snabb han heller men snabbheten är absolut imperativ eftersom det är den som gör att agget, skavandet och bollvinnandet lyckas. Vi måste bli bättre och snabbare att spela utan boll. De lag som inte bara vunnit på Söderstadion men gjort det i style har det gemensamt att deras spel utan boll varit riktigt bra. Att sedan tvingas bevittna Söderström jogga in i straffområdet och lägga upp sina falukorvar till ben för avslut med den stabbighet som kommer när man snart är 40 är fanimej inte snällt. Inte mot oss och inte honom.

Detta tar sig direkt uttryck i anfallet. Anfallet har onekligen fått något gott att suga på. Ingen tung targetplayer eller någon snabb att lägga i djupet till. Detta slutar med att Rafael är den som får ta emot inringad av motståndare (Bilden under) som just kan det där med att spela utan boll. Att lägga den vidare i djupet till Castro kan man glömma eftersom han är för långsam så det får bli en enkel pass till honom så är cirkeln sluten.


Detta är något av de problem jag tycker vi har nu och jag tror att om vi kan träna hårt på detta så ska vi kunna stanna kvar. Thom måste få ut mer av laget men frågan är om inte laget måste få ut mer av Thom?

Plåta sig lite. Men bara lite.

Snyft. Man är lika slut som raketost. Man går igenom gamla rullar och neg och hittar bilder som gav ryggdunk och beröm på det glada 90-talet. Folk trodde faktiskt att jag hade talang som fotograf. Neggen är lite gamla, lite grådaskiga, dåligt fixbadade och utmattade. Dom andas samma kult och anor som den där feelingen du får när du hör knastret av en LP-skiva.

I dag kommer man inte långt. Jag kursade som fotograf ett par år innan den digitala bildbehandlingen slog igenom bland yrkesfotograder och ett par år efter det följde privatmarknaden. I dag har nästan alla en digitalkamera och plåtar dammkornsbefriade bilder högt och lågt och det värsta är att rätt många har talang utan att dom visste det. En tjej jag känner jag som har ett märkligt och dåligt sinne för fotografi har helt och autodidakt lärt sig kompensera detta med efterbehandling i photoshop. Hennes bilder saknade tanke, fantasi och stil. Bokstavligen som om ett litet barn hade lånat hennes kamera och höll den rakt och fint och tagit bilder i hem och ute på måfå.

Jag började plåta för jag ville vara tuff och speciell. Ett av skälen jag slutade plåta är att jag inte hängt med och är inte så speciellt att plåta längre. Samt att konkurrensen har blivit stenhård.

Bilderna ni ser här hade viss schwung på mitten av 90-talet men i dag kommer man inte långt med dom. Ska man dränka sig i framkallare och fixbad eller hänga sig i tvistad mellanformatsfilm?

Bästa Maten

Har svårt för all matporr och i synnerhet svårt för 50+ författare som inte vågar prova viagra och därför låter sina undertryckta lustar ta sig uttryck i mat. Men...

En bekant skulle åka till Bryssel och där har jag varit och har ett bra minne i från. Så här svarade jag.


"Jag anser nämligen att Belgien har den bästa maten i världen.
Jag kommer inte ihåg namnen på krogarna jag gick på och det var en 5 år sedan eller något. Det finns en som ligger 10 kvarter bort från stationen om du följer rälsen mot Antwerpen.
Ingen nytta va?

Däremot ett fint minne om hur jag kom till just den krogen. Jag var på väg tillbaka från Antwerpen och skulle hålla på tåget till London men hade en två timmar att ta kol på. Jag kollade i tågmagasinet och där föreslog man en hotellkrog så jag knatade dit.
Vinröda gardiner typ ridån på en teater, inrökt, småslitet och det gick inte att säga vad det var men det "kändes" mycket som hemliga armén eller något annat konstnärligt. Jag kan tänka mig att en och annan fotograf fått låna stället för porträtt.

Jag var ensam där inne och det var strax innan fyra när kyparen med sådana där pröjsare som man klippt av Poirot rakt av. Jag blev feg och vågade mig inte på något särskilt eller nytt så jag stänkte till med en entrecote med bearnaise och pommes frites. Jag vet: Rena rama vägkrogsångesten och jag klämde min teori att belgisk mat är den bästa i världen och att dom har några av dom bästa kockarna och att...
"Yheez, we are ze best mounsier!!" vrålade kocken med malm i stämman.

Han såg ut som arketyp nummer två och han hade tagit ett kliv framåt genom svängdörrarna som ledde till köket, tog ett steg tillbaka, brakade in i köket igen och lämnade mig kvar i en coen & coen scen.

Jag är en vän av ordbajs och överdrifter. Hur skriver man då om man verkligen vill få sin läsare att begripa att man verkligen, verkligen menar att det var förmodligen det godaste jag ätit?
Kött-kvalitén och kryddningen : Perfekt. Såsen var som att "hitta hem" till orginalet man bara vet att detta måste vara källan av guld. Jag höll upp såskoppen ungefär som jag "visste" att det var graalen jag höll i handen. Pommes frittten kan jag bara inte beskriva annat som bäst.

Flera gånger tänkte jag att skulle åka hemifrån Battersea tillbaka dit över en helg med inga egentliga andra planer än att återigen få besöka krogen. Det blev aldrig av tyvärr.
Synd att jag glömt namnet på krogen för jag har en bestämd känsla av att den finns kvar.

Krogjournalisterna

P1*s Medierna har ett strikt ramverk när man granskar andra journalister. Man går inte på gut feeling direkt utan håller sig till nomenklaturan stöpt av medieskolor och PK. Inte konstigt att programledaren Petter Ljunggren talar så där strävt och långsamt
som om han läste ur en instruktionsbok.

Nu håller man på att hacka ned krogjournalister och när man lyssnar på en kvinnlig krogjournalist som dom ringer upp så får jag ett starkt intryck att det verkligen är skilda världar och att krogjournalismen är en speciell, nästan autonom mediesfär.

Det jag undrar är om man verkligen kan ställa samma krav på dom som man gör på andra journalister. Krogvärlden är en speciell värld där just sociala faktorer, vad som är inne, vem som känner vem och tight nätverkande råder. Fritiden och rekreation ska trots allt vara ett alternativ till verkligheten så tacka fan för att det kan bli lite upp och ned vända världen (lyssna bara på Nöjesguidens chefrdaktör som dom ringer upp) där vänskapskorruption inte är något upseendeväckande eller moraliskt förkastligt. Alice i Puinderlandet.

Precis som med fotbollsjournalisterna där dom mest nedgångna är gamla fotbollsspelare själva så verkar det som om "kocken får skriva recensioner och journalisten laga mat" eller något ditåt.
För er "riktiga journalister" : Skulle man kunna tänka sig ett och annat undantag vad det gäller krogjournalistiken eller är P1's medierna inne på rätt spår? Själv vet jag inte riktigt, därav frågan, men det är lätt att se hur denna journalistik utan någon etikdressyr ballar ur som en svartklubb driven av Thorsten Flinck men hellre det än en fyra delars reportageserie

"Kadhammar. Innefrån Kvarnen".

Martin Schorri i Dagens Media har uppmärksammat det här frånnandet.

http://www.dagensmedia.se/asikter/kronikor/article67114.ece

P1's Mediernas program:

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=3077867

Editors nya

Världens bästa indieband Editors har en ny singel ute som är lite gott att suga på tills vidare. Smakprov av den kommande albumet "In this light and on this evening". Wow tyckte jag och började tänka på den där sommaren när jag meckade PC för XL Computer, skrev för ett fotbollsmagasin och njöt i största allmänhet.
Jag var ensam. Nessi hade flyttat ut och särringen var i Argentina i väntan på visum.

då !
Då ! !
DÅ ! ! !

Då fick jag tag på Editors sista album "An end has a start" och den var precis så där bra som andra album brukar vara. När dom går från riktig indie till business indie. Jag ville njuta så igen. Men efter tre sekunders lyssnande kom jag i håg var jag oroat mig för i ett år. Nämligen det faktumet och bland musikmurvlar consensus att tredje albumet alltid är dåligt
Alltid? Nja, kanske inte men du vet vad jag menar. Bandet ska utvecklas, pröva något nytt och fly undan prestigepiskan där kriktiklyschan "Tjatig och enformig" ska undvikas. Detta bara för att fastna i nästa klyscha.

Trist. Så trist.

Huruvida nästa platta av Editors blir så har jag ingen aning om men tecknen finns där. Användandet av synt svider. Just sådana slingor som får tankarna till DAF, Nitzer Ebb, Boytronic och annat 80-tal. Synten är ingen period vi människor ska vara stolta för. Det var en nödvändig skada som provocerade fram motsound samt utveckling för dom som var iblandade. Depeche hade aldrig låtit så bra som dom gjorde på 90-talet utan lekstugan på 80-talet. Men det är när Tom Smith ska hänga över synten som Chris Martin som jag stänger av.
Varför tror band att dom inte kan drunkna när dom hoppar i mainstream älven?

Impossible? Inevitable

Det var ren logik eller som en naturlag. Man kan inte träna ett lag om det bara förlorar, om det dessutom förlorar hemma hela tiden kan man inte träna det laget och svårare än så var det inte.

Själv blir jag duktigt trött på alla som spekulerat i framtida problem som mest stavas till "Om vi sparkar Tony så blir det bara värre och då blir vi lika struliga som aporna". Framtida problem när vi har en större fisk att steka i nuet? Kunde, borde, vore och annan konventionalis kan ni glömma. Ibland är det bättre att fatta ett felaktigt beslut än att inte fatta något alls. Det har vi gjort nu.

Blir vi? Det är som att säga att vi själva klarar av interna problem bättre än dom där loppätna överklasspälsarna från andra sidan drickat. Att vi är lika oeniga som dom. Bollox.

Vi har sparkat en tränare och här ska fan inte bli något strul, internkäbbel, falanger och avhoppare som trottar ut på någon säker blog. Låt medierna få uppsfinna sin beskärda del av problem. Låt människoätarna inom kvällspressen få sin skålpund kött.
Själva har vi en uppgift att lösa. Ge Thom och laget allt det stöd dom behöver.

Micke Andersson besparade oss ett nytt fackeltåg för dit hade det kommit om Tony fått sitta kvar allt för länge vid rodret med kursen spikad på isberget superettan. Kan Thom inte få oss ur kurs får ingen skugga falla på honom. Han kanske får sitta kvar och få en "fair crack of the whip" i superettan. Iskallare än en isberg, jag vet, men vad har vi då att välja på om vi nu ska ojja framtid. Hade någon velat se Tony kvar där hos oss efter att kapsejsat skutan bajen? Hur lätt kan vi då få en tränare som ställer upp? Vilken plånbok har vi då?¨

Nu är vi som sagt inte där. Kan Thom som tränare rädda oss kvar? Ja, jag tror det och snart ska jag förklara varför. Jag ska skriva vad jag minns om tiden när jag plåtade Bajen och Thom var assisterande. Mest tror jag han kan få oss och laget att le igen. Få tillbaka lite av stämmningen.

Nej han måste gå och svårare än så är det inte

På bajenlistan skriver en medbajare att

"Vad man än tycker om Tony så ökar man risken av nedflyttning signifikant om man sparkar honom. Ingen bra idé..."

Så där är det ju bara inte. Tror du vi skulle ha överlevt Allsvenskan om Roffe Z fått fortsätta istället för att Cratz kom in? Han förändrande väldigt mycket väldigt fort. Det är helt klart än större chansning att låta honom sitta kvar och lägger du till det faktum att vi spelar som sämst under Höstarna med TG och körs över ofta är det ganska självklart att chansen för nedflyttning är övergripande med TG. Dessutom får man ju jämföra med det som ska ersätta honom. Om Brian Kidd, Tom Prahl eller Lennartsson är intresserade är ju saken självklar men märk gärna ordet "om" där.

Vilken disciplinerad tränare som helst med godkända allsvenska meriter duger och så få är dom inte.

Att vi inte ska göra någonting är inte bra och även om han klarar biffen
måste han ändå ersättas för att han lyckas få ut så lite av laget. Den dåliga kursen skulle fortsätta och några ytterligare nyförvärv är att glömma eftersom det uppenbarligen inte hjälper. De nyförvärv vi har gjort är mycket bra men eftersom det inte förändrat något måste vi alltså
söka förklaringen för vår stundande undergång någon annanstans.

Snacka om att stå med "your dick in your hand"

Kalmar - Bajen står 3-0 nu

Det enda som kan rädda oss är att Gais spelar sämre än vad vi gör just nu och det är knappt möjligt så det luktar ettan lång väg nu.

Tony kan gå nu tack. Vi behöver en aggressiv coach med fokus på disciplin. Om det inte går: vilken djävla tränare som helst med lite sunt förnuft kan göra ett bättre jobb. Så här dåliga är vi inte.

Utöver det är jag så duktigt trött på hans djävla snack. Jag beställde att laguppställningen över SMS och då ringer ett färdiginspelat meddelande med Tony upp och han börjar sitt snack om alla dom där färdigheterna som vi ska visa upp men aldrig har. Efter en minuts babbel la jag på och han hade då inte ens nämnt startelvan.

Har det slagit någon på listan att Tony kanske bara är en äldre version av sådana där rotlösa, halvseriösa, ID-jagande värmlänningar som brukar flytta till 08 och leka bajen titt som tätt.

Det räcker nu. Det räcker och blir över.

Blåst

Jaha. Sista Augusti. Sista sommardagen, ligorna har startat så nu kör vi igen. Nu skriver vi.

Man känner sig blåst. Moderaternas partiledare Freidrich Reichfeldt gick till val på att bekämpa "utanförskapet". En taktik och retorik som tog och resten kan vi. Vad jag dock inte begrep var att Reichfeldt menade det han sa. Jag tillhör utanförskapet och regeringen har bekämpat oss med synnerligen hårda och tuffa medel. Det är vi, utanförskaparna, som är FI. Problemet.

Jag som trodde man skulle få hjälp att komma tillbaka in i matchen. Mer i detta ämne kommer.

Klart grabben ska ha ett lasersvärd

Helt Wunderbar. Varför hade dom inte sådana här på min tid? Grabben skramlade ur varenda öre ur spargrisen och stabben hans hjälpte till med några extra hundralappar.

Jag har en lycklig son just nu.

Fortsatt paus

Som ni märkt så ligger jag lågt med skrivandet och i dag kommer Kieyon hem till mig för ett par veckor men i Augusti tar vi nya tag. Bajen, foto, politik...det gamla vanliga.

Tre

Tre skäl att njuta

1. Charlie Davies utmanar Casillas. En bajenspelare springer sönder Europamästarnas försvar. Att apberget och råttboet skulle ha en klasslirare i en turnering kan dom drömma om.

2. Vädret. Jag älskar solsken och svårare än så är det inte.

3. Andreas Dahl. Det gamle Coventryproffset är klar enligt hyfsade källor. Äntligen en mittfältare och stålarna från Zengin kunde inte komma bättre.

Åter till matchen.

Jamen bänka den där djävla halvjuggen

Bänka Zlatan. Jo, jag menar det. Jag har sagt det i flera år och det inte bara ett resultat av Lördagens dråpliga resultat.
Sist jag ville att han skulle bänkas var inför EM och där blixtrade han till med två mål bara för att träda tillbaks i skuggorna.

Problemet är självklart inte Zlatan. Lagerbäck och fotboll lodrätt, sju bokstäver.

P
R

O

B

L

E

M

Han kan göra två saker. Det ena är att ändra taktiken så att vi utnyttjar Zlatan bättre och då handlar det taktiska instruktionerna inte så mycket om vad Zlatan ska göra och inte utan de andra 9. Zlatan måste då användas som Target player_på riktigt_och andra spelare måste se till att ta mer och bättre löpningar in i boxen eller mot/nära honom. Sådant stavas fixstjärna och det strider mot Lagerbäcks icke töjbara filosofi.

Det andra är att helt enkelt använda sig av forwards som gör vad forwards ska göra: Mål. Att Jonathan Berg inte får spela från start är inte konstigt eller nytt. Det är så upp och nedvänt och medans vi hänger där i läktarräcket med blodet rusande mot huvudet för att skåda Lagerbäcks värld så upptäcker vi att Henke Larsson är kvar. Mannen som är slut sedan tre år tillbaka fortsätter att droppa djupt ned i "hålet" framför boxen och gärna samtidigt med Zlatan så vi har absolut NOLL gula tröjor där. Anledningen till det är enkelt. Alzheimermedicin räknas som doping och det krävs sådana för att Larsson ska komma ihåg vilket håll ska spela åt.

Nej, det här är inga svåra bitar utan självklart. Tre snabba stänkare:

1. Kraven.

En annan sak Lagerbäck inte kan eller gör är helt enkelt att ställa krav. I Ajax och Inter ställdes det stundtals orimliga krav på Zlatan men Zlatan levererade. Krav i Lagerbäcks lagomlulliga letargi hör inte hemma. Han ställde krav att spelarna skulle stanna på hotellrummet och ett par fnissade bara och sket i det. Även om Lagerbäck skulle ställa krav_på riktigt_har det ingen effekt. Ingen av spelarna kommer petas i alla fall. Är man inne i landslaget är man där tills man slutar med fotboll helt och hållet. Mentala kriterier saknas inte : Lojalitet, stor lagarbetare, sakna ambitioner och håller käften.

2. Mental profilering

Precis som med bajen ser landslagets spel andefattigt ut. Det saknas frenesi, aggression och snabbhet i tanken. Att svenska 13-15 åringar övar teknik sju gånger så lite som franska är inte mycket vi kan göra åt. 9 av Lördagens spelare kan inte gå förbi en gubbe eller två och så kommer det bli. Ute i Europa ser det inte så annorlunda ut bland nästa generation ungdomar som Lagerbäck tänker bränna men där finns rätt psyke. En som har det som saknas är Pontus Wernbloom en annan är Fredrik Risp. Dessvärre spelar dom i riktiga klubbar i riktiga ligor och inte längre i Allsvenskan eller SAS-ligan. Detta för oss in på:

3. Spelarval.

Som jag skrev tidigare måste landslaget bli en plats dit man kommer om man är i form, spelar i bra liga, spelar i bra klubb. är hel och inte för gammal. Sverige är för litet för att vi ska låta utlandsproffs ruttna. Svenskar med dubbelt medborgarskap måste öronmärkas med en landskamp så vi inte tappar spelare till andra länder. Landskamper eller två bidrar ofta att öka spelarens värde och en möjlighet till en bättre klubb och mer utveckling. Vi kallar detta för mutual consent och det används inte av Lagerbäck. Rent hypotetiskt skulle vi kunna ha en supertalang i Juventus. Vi vädrar honom i landslaget och vips blir han intressant. Landslagsuppdrag ger även ökat självförtroende samt att vi då kan få se den förmåga som är omöjlig att scouta: Att kunna höja sig rejält i en landskamp.

Om ni tycker ha läst detta tidigare så stämmer det. Jag har skrivit om detta mer gånger vad jag minnas. Jag nöter och nöter med mina upplägg men förgäves.

Precis som Lagerbäck.

W R A A A H ! ! !

Legat lågt på sista tiden och fortsätter med det. Pang. Så där bara så drog skrivlusten out the window och det är när jag ska krysta fram texter som det blir riktigt bad.

GÄSTSPIEL ! ! !

Om det är mig ni letar efter skriver jag under denna och nästa vecka på Mary X Jensens blog
http://minamoderatakarameller.blogspot.com/

Här däremot är det en annan som skriver. För första gången i Taxichaffisgläfsanets historia får någon annan skriva. Det rör sig om matematikern och min bekant Samuel Sirén som jag skrev om tidigare.

Samuel skriver till mig:
"Som inte speciellt engagerad vare sig fotbollspelare- eller åskådare är jag naturligtvis både förvånad och ärad över att mina skriverier nu får utrymme på denna blog -- fast det är ju förstås en sak som angår oss alla lika mycket, helt oberoende av nivån på vårt fotbollsintresse!"

Det handlar om piratpartiet. Take it away Samuel.

*******
Är är en ganska konservativ medelålders man som aldrig någonsin har "fildelat". (Och jag tycker illa om piratkopiering.) Ändå har jag nu gått med i piratpartiet, har för avsikt att rösta på dem i EU-valet och ge dem ett icke enbart symboliskt penningbidrag till deras valkampanj.

Orsaken till att jag nu med eftertryck väljer piratpartiet är förstås att alla andra partier helt uppenbart är beredda att införa sinnessjukt oproportionerligt repressiva lagar och kontroller för att en ganska oväsentlig näring (nöjesindustrin) under några år till skall kunna klamra sig fast vid en fullständigt obsolet och förlegad affärsmodell.

Det vore ju en sak om det handlade om krig och terrorism, om akut brist på mat eller på rent vatten. Då skulle man ju kunna förstå om situationen faktiskt vore så fruktansvärt allvarlig att vissa tillfälliga inskränkningar i den personliga integriteten vore nödvändiga.

Men nu handlar det inte om något som är ens det minsta lilla oundgängligt för någons överlevnad eller hälsa, utan om att en i sig ganska oväsentlig industri skall kunna hålla fast vid ett förlegat sätt att tjäna alldeles för mycket pengar, att dagens trubadurer, skådespelare och andra gycklare och deras finansiärer överhuvudtaget inte skall behöva anpassa sin affärsmodell till utveckligen.

En total, en helt osannolik, en fullständigt patologisk brist på sinne för alla proportioner. Ungefär som att jämna ett helt samhälle med marken bara för att kejsaren under några veckor skall kunna ta morgonpromenader ostört på just den platsen.

Skrämmande är också hur politikerna som en skock får förefaller kontrolleras av nöjesindustrins lobbyister. Denna undfallenhet inför nöjeslobbyisterna kan givetvis bero på att politikerna på riktigt låter sig duperas och övertygas av olika nöjeslobbyister om att ungdomars och andras "fildelning" är ett så fruktansvärt allvarligt samhällsproblem att alla svenskar och övriga européer för all framtid måste acceptera väldigt väsentliga inskränkningar i den personliga integriteten. En betydligt mera sinister förklaring till denna anmärkningsvärda undfallenhet är att politikerna cyniskt utnyttjar och exploaterar nöjeslobbyisterna och nöjeslobbyisternas argument för att själva kunna bygga upp en infrastruktur för (en till sist) total övervakning av medborgarna. Kan förstås själv inte bedöma vilken av dessa två förklaringar som är den mest korrekta. Svaret varierar dessutom rimligen från parti till parti och från politiker till politiker. Väldigt obehagligt är det likafullt.

Hursomhelst, låt oss inse: EU-valet spelar normalt nästan ingen roll alls. Det har faktiskt ingen som helst praktisk betydelse för någonting om Sveriges moderater eller Sveriges sossar får några enstaka mandat hit eller dit. Sådana "strömandat" som det i praktiken är fråga om hät har ingen betydelse överhuvudtaget.

Däremot, om det svenska piratpartiet skulle komma in i EU-parlamentet, skulle detta faktiskt spela en väldigt stor roll: Förekomsten av piratpartiet i EU-parlamentet skulle utgöra ett kraftigt bakslag för Europas alla antidemokrater och övervakningsförespråkare, och det skulle få de etablerade svenska och europeiska partierna att vakna upp och förstå att människor i Sverige och Europa tar privatliv och personlig integritet på djupaste allvar.

Vi kan i EU-valet alltså välja att av slentiran och gammal vana rösta på ett sätt som inte spelar någon roll alls, eller att aktivt välja att rösta på ett sätt som just nu, i just denna tid, vid just denna kritiska tidpunkt faktiskt spelar en alldeles oerhört stor roll.

Det finns i EU-valet den 7 juni egentligen bara ett enda rimligt val: Rösta på piratpartiet! Inte alls för att piratpartiet i sig är så utomordentligt bra - det tycker jag ju faktiskt inte ens själv! -, utan därför att piratpartiet i EU-parlamentet nog beklagligtvis är det enda sättet att verkligen ruska om de etablerade partierna, att på ett sätt som inte kan missförstås visa för politikerna att här i Sverige värnar vi medborgare fortfarande om vårt privatliv, vår personliga integritet och vår frihet!

Moments

Det var länge sedan jag slängde in en stänkare i bildserien "Moments". I dag fortsätter den. Det var mot Malmö 2003 som jag var inne på planen i egenskap av dokumentärfotograf.

När lagen kom in så kändes planen så stor och barnen så små. Östra som en vägg av dömande ögon och inga gränser för potentiell paranoia och panik ångest.