Björnkramar och Korgar

Det finns en av naivitet och praktsvensk letargi impregnerad mentallitet som förgiftat mången säkerhetspolitisk fråga.

Vi verkar bli så förvånade när det rasslar till. När Bergling rymde satt någon stackare och påpekade att han faktiskt inte återvänt från permission ännu. Hon kunde inte förstå hur Bergling kunde vara så taskig och utnyttja sin permission i hemmet och ha mage att fylla i blanketten ”dags att dessertera” och sedan fly.

Så var det även innan andra världskriget. Det är tveksamt om den svenska upprustningen i full form hade kunnat stå emot Tyskarna men sena var vi. När Sverige var en krigsmakt duglig nog att delta var det 1945 och kriget slut.

När Terrorismen tog fart under 70-talet så förvandlades Sverige som ett högrisk land där banker, ambassader och flygplan ockuperades och kapades. Counter-Terrorist förband som Delta Force, GSG9 och SAS trädde in i offentlighetens ljus och fick i under detta decennium fram till början på 80-talet rycka in vid gisslandrama.

Trots att Sverige fick mer än den gemonsnittliga kvoten av terrorister på halsen så agerade man med ovanstående defekt och resultatet blev att Nationella Insatsstyrkan blev operativ 1991 då terrorns trend ebbat ut i Sverige. Spektakulära scenarion undveks nästan helt då av de terrorceller som kvar.

 

Denna nationella Insatsstyrkan får i dag hålla sig i form genom att genomföra inbrytningar hos spännande Tier One Targets som 50 åriga Pedofiler och salongsradikala demonstranter.

Nu är vi där igen. Ryssland har sin vana troget rustat upp brett och fort och vår ÖB står i TV säger att han är nöjd med försvarets förmåga just nu mellan huvudvridningarna och det sedvanliga ”å ena sidan, å andra sidan” looparna.

Och vad fan har han att välja på?

Han vet att vi inte följt med utvecklingen och skyddat oss i enlighet med händelserna i Sydossetien Georgien 2008. Han vet att försvarsbudgeten varit lite av en reservfond, en kaffekassa där både sossar och borgare med lösa boliner plundrat sedan 60-talet. Han vet att våra utlandsäventyr tärt på likvida medel och human kapital. Jag är inte riktigt säker på att jaga FI som har som uttalat mål att undvika militära konfrontationer är till gagn för det själva militära försvaret av Sverige.

Men sen hade det blivit värre ändå. Till TT sade i går  ÖB att:

"Det behövs inte någon ny försvarsdoktrin med anledning av Rysslands agerande i Ukraina, anser ÖB Sverker Göranson."

Men sen blir det riktigt illa och rena meskalinmetaforerna och denna gång om Gotland:

 

" – Man ska plocka dit resurser, även militära, med hänsyn till hur saker och ting utvecklar sig, det vill säga olika operativa beslut med hänsyn till händelseutvecklingen. Jag står fast vid att om man väljer att lägga sakerna i korgen, så är det att binda ena handen på ryggen."

Om det är ägg i den korgen så är nog stalltipset att Sverker nog lagat en och annan omelett genom att krossa varje ägg för risker verkar han inte dra sig för att ta direkt när Gotland så envist ska lämnas naket.

 

Vi har alltså ett land som med förevändningen "där bor ju ryssar" har börjat invadera grannländer vilket i ett extrem fall då innebär att Brighton Beach i New York kanske finns längre ner på turnéprogrammet. Vi har Sverige vars geografi alltid varit strategisk och då även från NATOs ögon. Denna faktor går upp i tiopotenser när man kommer till Gotland som är nyckeln vad det gäller att etablera FOB's, inta flygfält osv och detta gäller helt oavsett om det är Sverige, Finland eller Baltikum som angrips. Vi har 14 stridsvagnar där men nycklarna till dessa lär ligga på annan ort.

Tar jag I? Jamen det gör Putin också. Han utdelar en geopolitisk och långsam björnkram vars omfång och skugga faller över gamla satellitstater och andra grannar. Den famnen är bred, hans korgar många och han kan alltså spöa oss med ena armen bakbunden om man ska beskriva det i Sverkiska.

 

"Om du målar fan på väggen så svarar jag bara att det behövs inte. Han sitter redan där"

 

 - Okänd rysk marinofficer.

 

 

 

 

Moderaternas utspel i försvarsfrågan

Det socialistiska arbetarpartiet Moderaterna har varit hos PR-Skräddarna igen.

http://www.dn.se/nyheter/politik/m-vill-ha-fordjupat-utbyte-med-nato/

Denna gång heter Kejsaren Försvaret. M vill att nämligen försvaret ska försvara Sverige. . . . . och ha mindre fokus på internationella insatser. Samtidigt ska vi då fördjupa oss i internationellt samarbete.

Undrar om det finns länder därute som vill ha med ett land som vanskött sitt gränsförsvar som så illa som vi? 2008 uppstod kriget i Georgien ut tomma intet tyckte en del men konfliktforskare och säkerhetspolitiskt insatta visste sedan länge att om det skulle smälla skulle det vara här. Författaren Tom Clancy, som vill frossa i realism, förutsåg 2004 detta krig som innebar att Sydossetien anslöts till Ryssland. Han fick bara fel på ett år i sitt verk "Ghost Recon".

I detta finns ett budskap. Rysk försvarspolitik är, till skillnad från USA och Kina, något mer förutsägbar.

Det som skrämmer mig när politiker stylar om försvarspolitiken är inte mängden floskler, att försvaret är så klent eller att de försvarsministrar ser ut som de fått en ministerpostmässig nitlott när dessa har utnämnts.

Problemet sitter hos oss. Folket.

Det som oroar är den strutsmentallitet som sedan 60-talet blivit inte bara rumsren utan även och i omgångar "inne". Skulle jag försöka konkretisera vad som menas så är det den där mentalliteten som lyder att man är emot våld, att försvaret inte behövs för Ryssarna är inget hot, att man ska satsa på skola och omsorg. Allra tydligast syntes denna mentalitet under 80-talet när "Fredsrörelsen" spred sig i väst och ville förbjuda kärnvapen och då främst de från Nato.

Det här är lite mer än ett irritationsmoment. Det är den grund på vilka pacifismens apati vilar.

Den kommer från det faktum att vi som folk inte varit i ett krig på 180 år och människan är en varelse med en latent  amnesi. Vi verkar ointresserade av politiska frågor vars tidsperspektiv överstiger en mansålder och det här skon klämmer:

Försvarspolitiska frågor måste ha en bättre och mer praktisk framförhållning eftersom vi har en granne i öst som de senaste 400 åren uppvisat förmågan att rusta upp snabbare än vad vi kan och till helt andra storlekar. Nu är vi där igen. Ryssland avsätter 4,4% av sin BNP på försvar. Bloggaren och författaren Lars Gyllenhaal är Sveriges kanske mest påläste person på ryska elitförband. Nyligen angav han en siffra för de ryska luftburna trupperna VDVs budget.

 

Jag räknade på hur många gånger större denna var vår egen budget för hela försvaret och vad jag kom fram till vill jag helst glömma.

Man har i vart fel mer "Tier 2-3" klass soldater än vi har soldater totalt och hur jämförelsen ser ut mellan våra bägge marina delar vill jag nog helst förtränga.

Men ingenting har förändrats. Sverige har inte bytt plats geografiskt. Nato och Ryssland använder fortfarande krig som medel. Vi sitter fortfarande i kläm mellan dessa och den balans som under kalla kriget innebar att Sovjet hade Finland i schack samtidigt som USA hade oss som smygallierade är borta. Nya ekonomiska incitament som önskan att skapa hegemoni med naturtillgångar är agendor det och farliga sådana.

Artikeln i DN klargör att vi inte ska ha ett nytt invasionsförsvar. Utlandsrännandet läggs på hyllan och "Insatsförsvar" är nu bara en floskel som politiker tar i mun.

Så vad har vi för försvar? Vet läsaren till artikeln det på rak arm? Det måste vi nog reda ut först innan vi uppgraderar vår status inom olika försvarsförbund eller blir prospekt på riktigt inom MC Nato. Svenska försvaret har under 15 år inte haft kvalitetsproblem, vi har inte haft ett problem rotat i resurser, brist på anslag eller bekymmer med kompetens.

Vi har haft ett kognitivt identitetsproblem. Innan Boonie Hattar, Black Hawk och Bravo Lima Check så fanns en nationell identitet i försvaret. Vår approach, design och tänk kanske inte hade hållit länge i verkligheten men det var rotat i Svensk uppfinningsrikedom och kreativitet. Nu är vi rotlöshetens regemente. 

 

 Försvaret kommer inte kunna ta många steg framåt tills vi rett ut denna.