Snowdens Agenda

Obama höll tal för ett par veckor sedan. Han höll ett väldigt långt tal på 45 minuter och då ringer klockorna direkt. När en president riskerar att uppfattas som tråkig så är det något viktigt som ska ut. Det var det. Det gällde NSA som nu ska få restriktioner införda på sig men ett långt tal kan även vara ett tillfälle att smyga in något viktigt i förbifarten. Det gjorde han men vad var det han sa egentligen? Jo,

 

“I have concerns that requiring private companies to shoulder the burden for the NSA could simply shift privacy intrusions from the federal government to private companies,”

 

För fem år sedan kom den amerikanska remaken på ”State of Play” som film. Där hävdade man att den gigantiska privata försvarssektorn nu skulle ta över NSAs övervakning. Jag tyckte det var att ta i för detta skulle väl aldrig släppas. Nu går påbörjandet av något sådant att skönja.

Den problematik med att privata militära och säkerhetsföretag inte kan granskas som en statlig institution är inte så liten den. Det är ett säkerhetspolitiskt paradigmskifte och ett fundamentalt hot mot demokratisk insyn. Långt värre än om man skulle privatisera exempelvis polisen.

NSA är den största underrättelsetjänsten i USA vad det gäller budget och antal anställda. Sedan underrättelsevärdet från sattelit och flygspaning minskat efter Kommunismens slut och  IT-revolutionen början har deras roll som central underrättelsetjänst erövrats från det andra gänget med just det namnet. NSA håller nu på att vingklippas och kanske demonteras helt och allt på grund av en enda man och det är inte Obama jag pratar om.

 

För det är den där Snowden. För att vara en 30+ åring verkar hans kampanj mot NSA påminna om klassisk, svart psykologisk krigföring. Avslöjande efter avslöjande har landat som slag efter slag. Det hela är smart och planerat men nästan lite väl smart och planerat. Det är möjligt att han är integritetens och demokratins protagonist. Att han verkligen trott att Obama menade allvar med alla sina löften. Att han med sina glasögon och mjuka röst verkligen är den modiga kille med Guillou liknande naivitet i syn på rättigheter. Att han är så där demokratiskt och liberalt vänster som man bara kan vara.

 

Amerikanska Armén och alla dess tusen MÖP-bloggare och debattörer har noga gormat på nätet att Snowden inte erhållit någon träning eller utmärkelser där men vad gjorde han under de fyra månader han var hos gröna baskrarna reservister på Fort Bragg? Om hans medverkande varit så obetydligt så varför har man tillbakahållit delar av hans DD-214 Service Record som redogör för hela hans karriär inom försvaret? Tidningen The Guardian bad om detta, fick avslag och fick inte heller veta varför de fått avslag.

 

Till denna tidning sade Snowden att han lämnade försvaret 2003 men det var alltså 2004.

Nej, Snowden har gjort den där klassiska resan som många agenter och ”operatives” har gjort. Först språkstudier på ett universitet på östkusten, därefter kontakt med ett militärt elitförband och sedan CIA. Detta är alltså inget ovanligt för vanliga intellektuella heller. Visselblåsaren Daniel Ellsberg var marinsoldat och deltog i strid i Vietnam men detta var under den tid han fortfarande var Pentagons Pojke och ”hök”.

Snowden förklarar från Moskva på morgonen att NSA minsann kan spionera med ekonomiska incitament, att dom inte har nationell säkerhet i tankarna alla gånger. Att de skulle kunna industrispionera på Siemens. Att han inte har någon information kvar utan att murvlar har denna. Att han är orolig för sin säkerhet. Det här leder till ett par frågor.

 

1.   Hur naiv kan en intelligent människa spela utan att det blir uppenbart? Snowden kan omöjligen vara främmande för det faktum att CIA bedrivit affärer i allt från aktiehandel till knarksmuggling.

2.   Varför har Snowden, som tycks sitta på en guldgruva, inte hängt ut länder som Ryssland och Kina där den sistnämnda är mycket mer aggressiv inom cyberspionage.

3.     Var finns det direkta hotet mot Snowdens säkerhet? President Obama (som jagat visselblåsare mer än någon annan  president) borde rimligen riskera en internationell incident och ”inhämtat” Snowden.

4.     Vem tjänar på allt detta?

5.   Special Forces, CIA och NSA. Sedan Kina snabbt och nu Ryssland. Är inte detta lite konstiga ställen för en integritetskämpe att uppehålla sig på? Nog kan sådant ske men det jag undrar är :

 

 

 

 

 

 

Hur vanligt är sådant egentligen?

 

Jag konspirerar inte i denna fråga och ej heller sträcker jag ut nacken för att kanske få en poäng och rätt för svaret på ett eventuellt bakomliggande scenario kommer aldrig, aldrig nå allmänheten. Det kommer förnekas, begravas i ”molnet”, dementeras och plockas sönder av andra konspirationsteoretiker till dess att ingen – förutom signalspanarna – orkar lyssna längre.

 

JägarChefen!

Det är inte alltför ofta som jag lägger till nya bloggare i länkarna till höger men i dag är det dags:

Ny ut som MÖP blog är "Jägarchefen". Han länkar till en bra artikel om SOG som jag tycker är värd att läsa.

http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/sveriges-hemliga-krig/


Den här bloggen innehåller ett tiotal "jag orkar inte skriva nu så jag ligger lågt" och annat men mitt i Vintern när jag ska vara som klenast har jag en djävla massa på gång att skriva om men som inte är färdigt. Jag kommer fortsätta granska Ancient Aliens, återkomma om Benghazi, hänga ut Navy Seals och nu snarast sträcka nacken i lite spekulationer om Edward Snowden och dennes medverkan i Special Forces.

Så det kommer mera.

Jan Guillous Narcissism

Vid ett par tillfällen de sista veckorna så har folk kommenterat min vän Paul Frigyes och hans debatt mot Jan Guillou som handlat om vem som haft rätt, bristande källkollande, bevis och betygs autencitet. Själv blev jag mest förvånad över JGs reaktion. Tankarna gick till ryktena jag hörde om den av Sovjetunionen nedskjutna flight 007. Strax innan nedskjutningen tvingades det ryska försvaret aktivera en hemlig och stark radar. Lektionen att överföra är att vill du se standardförsvar får du lägga fram några vanliga argument men vill du verkligen se vad någon håller hemligt så får du provocera fram en reaktion. Jag kan inte undgå att tro att JG misstänkte att PF hade mer än boken att komma med. En förvisso onödig rädsla eftersom myten JG överlevt anklagelsen att ha varit nyttig idiot åt KGB.

 

Vad som än sägs eller skrivits nu så är det mer sättet som JG uppträder som får mig att tänka på narcissism och stark sådan. Man kan titta på Hamilton serien men för att förstå det hela måste man nog backa tiden till romanen "Ondskan"

 

Jag gick på Sigtuna och inte på Solbacka och dessutom i ett årtionde där pennalismen inte var lika hård och frekvent. Trots detta, trots att jag inte ”var där” tycker jag väl att jag har lite insikt i hur det går till och jag tycker ”Ondskan” känns som en bok där överdrifterna är huvudrätten och inte kryddan.

Att ”Erik” är impregnerad av hat och hämd är en sak men det jag tycker känns totalt overkligt är att hela hans omgivning blir likadan. Överklass killar i puberteten är förvisso fullt kapabla till beräknande, systematisk pennalism men så djävla våldsam och hårda brukar dom inte vara.

Erik ska vara både smartast, bäst, sexigast och farligast och ska graden av fara byggas upp måste han ha motståndare som är likadana. De ska i vart fall utstråla ondska och den överlägsenhet han föraktar men som även bor i honom själv: Han är bäst på fotboll, simning och får göra sexuell debut tidigt.

Som jag skrivit tidigare i andra frågor så är narcissism ingen vanlig störning. Den är djupt och kognitivt förankrad i oss alla och är övertydlig under just barndom och puberteten. Bo Sigrell för en mycket adekvat teori utifrån ett psykodynamiskt perspektiv att det är omöjligt att utveckla en personlighet i unga år utan den.

Eftersom JG i unga år och hela vägen fram till 90-talet fnyst åt psykologin så är det både roande och oroande att han själv inte begriper vad ”Ondskan” egentligen berättar om honom och detta oavsett om det är sant eller ej.

Är det sant det han skriver är utvecklingen av ett karaktärspansar naturlig eftersom psyket måste ha tagit skada av konstanta övergrepp utförda av allt från styvfar till studierektor. Är det överdrivet är det narcissismen inom honom som målar upp en bild vädjandes om ömkan och att få imponera. Är det osant är det helt enkelt den falska självbilden som projiceras på en hel omvärld och socialt liv.

Vad är det jag skriver? Skyldig helt oavsett a, b eller c? Ja.

Jag har inte läst Pauls bok men följt debatten men att granska JG är och förblir en ”nobrainer”. Det börjar bli lika lätt som att granska eller anklaga Jan Myrdal men där JM ska åka ned i limkoket bumselibejjan efter en kängururättegång i Ceausescu style så är och förblir granskning av JG något som är enigmatiskt komplext.
 
Fast när jag ser den 70 åriga gubben sitta där och vifta med betyg och inte bli nöjd med en ursäkt utan vibrerar av återhållet hämndbegär så får jag den där känslan som får mig att sträta ut underläppen och lägga huvudet på sniskan som George Cloony. . .

 

”Fan, han förstår ju inte . . . ”

Moderaternas utspel i försvarsfrågan

Det socialistiska arbetarpartiet Moderaterna har varit hos PR-Skräddarna igen.

http://www.dn.se/nyheter/politik/m-vill-ha-fordjupat-utbyte-med-nato/

Denna gång heter Kejsaren Försvaret. M vill att nämligen försvaret ska försvara Sverige. . . . . och ha mindre fokus på internationella insatser. Samtidigt ska vi då fördjupa oss i internationellt samarbete.

Undrar om det finns länder därute som vill ha med ett land som vanskött sitt gränsförsvar som så illa som vi? 2008 uppstod kriget i Georgien ut tomma intet tyckte en del men konfliktforskare och säkerhetspolitiskt insatta visste sedan länge att om det skulle smälla skulle det vara här. Författaren Tom Clancy, som vill frossa i realism, förutsåg 2004 detta krig som innebar att Sydossetien anslöts till Ryssland. Han fick bara fel på ett år i sitt verk "Ghost Recon".

I detta finns ett budskap. Rysk försvarspolitik är, till skillnad från USA och Kina, något mer förutsägbar.

Det som skrämmer mig när politiker stylar om försvarspolitiken är inte mängden floskler, att försvaret är så klent eller att de försvarsministrar ser ut som de fått en ministerpostmässig nitlott när dessa har utnämnts.

Problemet sitter hos oss. Folket.

Det som oroar är den strutsmentallitet som sedan 60-talet blivit inte bara rumsren utan även och i omgångar "inne". Skulle jag försöka konkretisera vad som menas så är det den där mentalliteten som lyder att man är emot våld, att försvaret inte behövs för Ryssarna är inget hot, att man ska satsa på skola och omsorg. Allra tydligast syntes denna mentalitet under 80-talet när "Fredsrörelsen" spred sig i väst och ville förbjuda kärnvapen och då främst de från Nato.

Det här är lite mer än ett irritationsmoment. Det är den grund på vilka pacifismens apati vilar.

Den kommer från det faktum att vi som folk inte varit i ett krig på 180 år och människan är en varelse med en latent  amnesi. Vi verkar ointresserade av politiska frågor vars tidsperspektiv överstiger en mansålder och det här skon klämmer:

Försvarspolitiska frågor måste ha en bättre och mer praktisk framförhållning eftersom vi har en granne i öst som de senaste 400 åren uppvisat förmågan att rusta upp snabbare än vad vi kan och till helt andra storlekar. Nu är vi där igen. Ryssland avsätter 4,4% av sin BNP på försvar. Bloggaren och författaren Lars Gyllenhaal är Sveriges kanske mest påläste person på ryska elitförband. Nyligen angav han en siffra för de ryska luftburna trupperna VDVs budget.

 

Jag räknade på hur många gånger större denna var vår egen budget för hela försvaret och vad jag kom fram till vill jag helst glömma.

Man har i vart fel mer "Tier 2-3" klass soldater än vi har soldater totalt och hur jämförelsen ser ut mellan våra bägge marina delar vill jag nog helst förtränga.

Men ingenting har förändrats. Sverige har inte bytt plats geografiskt. Nato och Ryssland använder fortfarande krig som medel. Vi sitter fortfarande i kläm mellan dessa och den balans som under kalla kriget innebar att Sovjet hade Finland i schack samtidigt som USA hade oss som smygallierade är borta. Nya ekonomiska incitament som önskan att skapa hegemoni med naturtillgångar är agendor det och farliga sådana.

Artikeln i DN klargör att vi inte ska ha ett nytt invasionsförsvar. Utlandsrännandet läggs på hyllan och "Insatsförsvar" är nu bara en floskel som politiker tar i mun.

Så vad har vi för försvar? Vet läsaren till artikeln det på rak arm? Det måste vi nog reda ut först innan vi uppgraderar vår status inom olika försvarsförbund eller blir prospekt på riktigt inom MC Nato. Svenska försvaret har under 15 år inte haft kvalitetsproblem, vi har inte haft ett problem rotat i resurser, brist på anslag eller bekymmer med kompetens.

Vi har haft ett kognitivt identitetsproblem. Innan Boonie Hattar, Black Hawk och Bravo Lima Check så fanns en nationell identitet i försvaret. Vår approach, design och tänk kanske inte hade hållit länge i verkligheten men det var rotat i Svensk uppfinningsrikedom och kreativitet. Nu är vi rotlöshetens regemente. 

 

 Försvaret kommer inte kunna ta många steg framåt tills vi rett ut denna.

Reccar: Hobbit. The Desolation of Smaug

 

Det går verkligen något trist, deprimerande och varnande drag över de två sista Hobbit filmerna av Peter Jackson. Särskilt den sista.

När nu New Line Cinemas logo inte får påannonsera filmen ensam utan man får bevittna det där djävla MGM- lejonvrålet i början så påminner det mer och mer om en domedagsbasun.

För det finns något mainstream, plastiskt streak över de två filmerna och då den senaste filmen "The Hobbit: The Desolation of Smaug". Man får dom där vibbarna som man fick när George Lucas gjorde tre filmer till i Star Wars serien. "Plastic" och alldeles för mycket CGI.

I min LOTR box ser jag gärna ibland på Dvd:n som visar hur man gjorde de tre första filmerna. Det verkade bokstavligen talat vara en workshop för olika former av indie konstnärer. Skräddare, smeder och monster tycktes vara scoutade för att ha samlat ett dreamteam med ett par hundra starka viljor men alltesammans mästerligt "hands off" styrt av Peter Jackson.

Då, de sena 90-talet så nobbade alla de stora filmbolagen Jacksons idé. Ingen hade dase nog att våga göra tre filmer men nu när LOTR blivit global filmkult så vill MGM vara med och där spricker det. Det verkar omöjligt att blanda in ett sådant filmbolag utan att det blir en soppa där MGM är den överflödiga kocken som Hollywodiblancherar sönder det hela. LOTR trilogin var så konstnärligt "pristine" att det inte krävs mycket för att det ska bli sämre.

Filmen då? Jo, jag stänger av halvvägs. Sen plågar jag mig igenom resten bara för att skriva detta inlägg. Gandalfs magi som tidigare var något sparsamt och subtilt påminner nu om kärnvapen och när tunn/fors/ork/ fajtscenen kommer så börjar jag undra om man sökt inspiration hos "Wallace & Grommit" och är det allt tunnstudsande och manusmassakrerande som gör att dvärgarnas kamp mot draken mest påminner om Donkey Kong?

Att låta Nya Zeeland få ta en egen roll är nu över och där man tidigare så skickligt klippte i Tolkiens så långa berättelser så knipsade man av delar bara för att låta det relevanta budskapet från det bortskurna få framföras av en annan skådespelare. Liksom för att bejaka budskapet och arvet från Tolkien. Nu ändras det friskt i originalberättelsen för att Legolas och en tjej ska få John Wooa i 10 minuter.

 Persbrandt är med men hans Beorn hade lika gärna kunna ha ersatts med Jar-Jar Binks och det hade inte sabbat denna tomma tunnas skramlande.

 

 

Hickory Channel

GOD JUL FÖRIHELVETE! Nu när vi är på väg in i ett nytt år så måste jag säga att History Channel har hamnat under min radar. Jag har slängt upp personakter, TV-span och gör en del noteringar.

Program som "UFO Hunters" och "Ancient Aliens" jobbar häcken av sig för att övertyga folk om att vi besöks av utomjordingar och tidsresenärer. Såväl 6000 år sedan som nu. Programmen byter experter med varandra och när min grundregel att öppna ögonen lite extra när man konstant måste skylta med Phd-titlar och annan akademisk maskara för att legitimera sina argument kränkts en tio gånger på tre program är det nog läge för mig att börja skriva och påbörja en journalistisk inbrytning.

Det som gör att deras intellektuella och retoriska heder nu ligger på samma nivå som Fox News har flera orsaker men de mest påtagliga är följande:

 

1. När Von Däniken, Tsoukalos eller Meiers ska tolka historien så är den selektiva varseblivningen och fantasin väldigt påtaglig: Ena sekunden så har människor för 5000 år sedan missförstått det hela. Det dom såg som gudar var i själva verket utomjordingar men det kan även svänga åt andra hållet om de passar dom.

 
Att exempelvis en liten brosch som liknar ett flygplan har aerodynamiska kunskaper om man bygger om den till en trämodell antyder att äldre civilisationer räknat ut aerodynamikens grundregel om luftmotstånd och vingar. Det är inte så svårt. Det är däremot INTE likamedestecken att tidsresenärer varit i Colombia och hållit seminarium i hur man segelflyger.

Spekulationerna saknar riktning och konsistens. Ena dagen är militären i samarbete med utomjordingar, nästa dag är den övertagen av dessa och i programmet efter är man i ett kallt krig med dom. Teorierna hoppar upp och ned lika snabbt så Bill Meiers ögonbryn

2. Hela upplägget "What if it were true?" kan vara en snygg slutkläm på ett program eller en artikel men ny bygger man hela program på det. Programserien "Americas Black Book of Secret" synopsis är alltså att OM det nu fanns en svart bok med alla hemligheter så skulle det osv . . OM vi nu besökts av utomjordingar eller tidsresenärer hur skulle det då ha varit osv.

Hela infallsvinkeln är alltså från start fantasier och spekulationer med vag grund.

 

3. Dålig källkoll. När serien "Americas Black Book of Secrets" kom till episod nio så kom man in på ett ämne jag behärskar: Nämligen specialförbanden och deras värld av uppdrag. Jag kan summera alla sakfel om ni önskar (jag har hittat en 15-20 stycken och det verkar vara början) men jag är inte riktigt övertygad om ni orkar med MÖPeri i Asperger form. Jag tror dock inte att förrädaren Oliver North, en romanförfattare, en mytoman och gamla Seal's där samtliga varit ute ur loopen i minst tio år kan ge en korrekt insyn i exempelvis räden i Abbotabad eller hur operationer och förband kan se ut i dag.

 

4. Vems ärenden springer History Channel? Vem tjänar på denna desinformationsdetonation? Till saken hör nämligen att vår historieskrivning om urtida civilisationer innehåller en hel del anomalier som dagens forskarkår inte kan förklara särskilt väl. Dom är inte så många men dom finns där och sticker i ögonen. Platsen Puma Puncu, Observationen "Phoenix lights 1997" och 200 tons stenblock överallt står där och får oss att riva i skam.

5. När det nu faktiskt finns saker som är såväl mystiska och omöjliga att förklara med dagens konventionella forskning så borde de vanliga kanalerna och blaskorna ta tag i detta istället för att lämna observationer gjorda av tusentals näst intill obevakat. Men vem vill ta en i het potatis som är så illa kokt att den blir brännande mos i handen när History Channel uppträder som dom gör? Vem vill ha offentligt samröre med tomtar? History Channels trovärdighet är lika rökt som en böckling i Kingston.

Verklighetens tillgång till anomalier och mysterier är inte direkt obegränsat så det kan vara läge att lägga ned "Ancient Aliens". Detta för att ju mer man håller på desto mer har man format en teori som ska förklara och knyta allt till historiska utomjordingar (nu sist var Albert Einstein med i klubben) så får man i praktiken en teori som bevisar inget.

 

Till sist: När vi nu rullat in i 2000-talet så verkar det som om människor börjat fly New Age träsken och Bibeln och blodfattiga partiprogram eftersom flera falanger inom dessa läger bara kan erbjuda ett liv i flum eller misär.

Men är det verkligen en ny trosuppfattning och dyrkande vi behöver? Om utomjordingars egenskaper är näst intill identiska med gudaväsen är steget lätt att ta.

KDs feberfantasier.

Jag har inget emot kristdemokrater så länge dom är tillbaka i sina kistor innan solen går upp.

Det finns något mörkblått, otäckt som vilar över KD och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Detta är frustrerande.

Efter mer än tio år som listhusse för en epostlista där statsvetare, murvlar, politiska pr-nissar, forskare, debattörer eller allmänt tuffa kändisar så har jag uppenbarligen inget lärt mig. Jag besitter en verbal förmåga som gör att jag med ordbajsonani snabbt vill ha käftherraväldet för att hugga på allt som rör sig.

Men det där med KD lämnar mig stum. Det är något elakt naivt som vilar i deras politik men för ett par veckor sedan fick jag ett övertydligt exempel.

KD vill nämligen gå med i NATO

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17560309.ab

Varför känns det som om ett pyttepartis försvarspolitiska intentioner inte är riktigt intressant förutom ett par detaljer. En av detaljerna är att det är fel fråga i rätt sak.

NATO medlemskap får man inte för att man är lika svag som en löskokt manet. Man får det för att man är stark. Det är så militära förbund och allianser fungerar. Det är det fundamentala syftet med att gå med: Man tillför något.

Att några av bombhögerns alla finaste spaltgaltar sitter och ylar om medlemskap är en aning oroande.

Vi har ju inget försvar! En beväring skrev att enligt hans chef "kan vi hålla och säkerställa lekplatsen vid McDonalds i Rissne en vecka"

De enheter och beväringar som har bäst stridsvärde tenderar att vara utomlands nästan jämt.

Om NATO är ett MC-gäng så ligger vi mellan hangaround och prospekts i fråga om status. Det är ingen slump att medlemmen Danmark fick den svåra provinsen Helmand i Afghanistan medans Svenskarna fick den hyfsat lugna området runt Mazar-e Sharif.   

. . . men man kan ju inte komma till Hells Angels och knacka på när man bara har en paj vespa, inge MC-kort och vet inte hur man meckar hoj.

Det största av svek

                     

 

Vad var det som hände i Benghazi den 11:e September 2012 när den amerikanske ambassadören Christopher J Steven och ytterligare tre amerikaner dödades och tio sårades?

Händelsen har i princip varit helt obevakad i Sverige och har mest framkommit när händelsen användes som slagträ i presidentvalet. Debacle som kalls får "gate" som textsvans går förvisso i parodisk inflation och även i detta fall vore det att rakt av ljuga och säga att händelsen ligger i paritet med Watergate men inom en särskild grupp har denna incident blivit en katastrof som ekar ännu.

Gruppen jag talar om är den amerikanska militären där hot om myteri ekat och det bådar inte gått om USA tänkte bege sig ut på nya geopolitiska äventyr.

Under vintern tänkte jag - beväpnad med fakta känt av få - berätta vad det egentligen var som hände den där varma tisdagen när Obamas administration begick sin absolut största blunder.

 

Därav tystnaden uppe på bergstoppen.

Det var utomjordlingar, jorå så vare serru.

Det finns inte så många mysterier kvar på denna jord.  

Dom finns dock där och stirrar den etablerade vetenskapen i ansiktet och visst kittlar det att se byggnadsverk som vi i dag inte kan rekonstruera. Rester av byggnader som är 20 m under vatten och endast kan ha byggts när vattnet var så lågt (alltså vid den sista istiden).

Det liksom dräller med sådana här frågetecken men det finns inte hur mycket som helst. Det har grabbarna bakom serien Ancient Aliens fått upptäcka som börjar få brist på olika vinklar för sin tv-serie.

Under sex säsonger har man med olika retoriska knep direkt tillskrivet arkeologer och historikers olika okunskaper, oförklarade fenomen och frågetecken i allmänhet med det obestridliga faktum att våra förfäder fick hjälp från ovan och det var minsann inte vilket väsen som helst som kom farandes.

 

Det var Aliens!

 

Alltså så här funkar det. Stenblock som vi inte kan flytta med nuvarande kranar och teknologi = utomjordingar.  

 

Allt åker med på samma kupp. Från de mest vedertagna inom forskningen till de mest obskyra observationer inom fringeforskning.

 

Pyramidernas arkitekter= Aliens.

Spökskog i Japan=Aliens.

Bigfoot=Aliens.

 

Yep. Sånt funkar om man gör det snyggt. Erich Von Däniken var först och i början under säsong 1 låter det riktigt trovärdigt och spännande men när man fått slut på material (Man kan ju inte upptäcka att de som upptäckte hjulet och lite där till, minst sagt, gjorde det tidigare och dessutom två gånger om ni follow me).

Så därför plöjer History Channels "Ancient Aliens" vidare och vidare uppför Mount Bizarros slutningar. Nu sist var det självaste fadern av kreativ genialitet och empirisk uppbackad fysik, Albert Einstein, som skulle få ursprunget av sitt geni förklarat med  "some khaaiund of extra terrestial " som David Childress uttrycker det.

Därför blir det här facebook skämtet så djävla roligt för jag tror faktiskt inte att Childress, Tsokalos och dom andra stesolidstenograferna med sina selektiva varseblivningar,  kvasivetenskap förstår riktigt hur roligt vi har det.

Vill man ha ett garv kan man kolla alla skämtbilder på Tsokalos:

 https://www.google.se/search?q=ancient+aliens&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=v7eFUqOaC4OD4ASZsICwCw&sqi=2&ved=0CGUQsAQ&biw=1920&bih=894#q=ancient+aliens+tsoukalos&tbm=isch&imgdii=_

 

Men själv hittade jag en häromdagen som tar alla priser så vad utbrister man när man ser något så här :

 

 

YES!

 

Eller för att citera Abbe:

 

“The definition of insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results”

 

Här är det förvisso själva ämnet som ändras men det maniska tjatet som blivit grunden för detta eminenta sällskapsspel borde vara indikation på den mentala ohygien som råder TV-Seriens redaktion.

Humanitära uppdrag och orkanen.

TV 4 Nyheterna. När jag ser en gråtande flicka från filipinerna ta konceptet "Just for today" till lite andra höjder så rister det i hjärtat på mig. Hon ska försöka överleva i ett sönderblåst Filipinerna bara för i dag och den skräck som lyste i hennes ögon kändes som övertygande.

 

Det får mig som MÖP att börja tänka, eller möjligen drömma. Vid något tillfälle läste jag en 10 år gamma rapport över hur stor NATOS totala transportkapacitet var. Under 48 timmar kunde man transportera X antal 100 ton. USAs kapacitet var särskilt anmärkningsvärd. Med sina C-17 och C-5 plan kan man transportera . . Ja, en djävla massa helt enkelt. Då slår det mig:

"Skulle inte detta kunna vara en bra idé för USAs militär?"

 

Att rättfärdiga B2 bombplan och atomubåtars existens, byggande och underhåll med att det bor bombskägg i Afghanska och Afrikanska berg är ett bedrägeri man inte kommer kunna hålla på med hur länge som helst. Om delar av den Amerikanska militären skulle formas om för att stå i beredskap för de aldrig sinande naturkatastroferna skulle man dels kunna rättfärdiga sin existens och dels skulle alla de privata företag som just handlägger den logistiska biten kunna få en dimension till att kunna suga ut försvarsanslag ur den russinformade amerikanska ekonomin. I brist på global empati skulle lokal girighet kunna få vara incitament.

Förvisso skulle amerikansk personal löpa risk att lynchas så fort de sätter fot i ett land i tredje världen vilket skedde i samband med humanitära uppdrag i Mogadishu för exakt 20 år sedan men bara att luftlandsätta förnödenheter från nämnda transportflotta skulle innebära en rejäl skillnad men då måste man kordinera med internationella samfund och organ och då....

Nej, där slutar jag drömma. Republikanska partiet är kapat av ett gäng som hellre sänker och dränker hela USA i budgetstrid om nämnda russinekonomi än låter fattiga amerikaner få fri sjukvård.

 

Något slår mig att Filipinska civila lämnar detta subversiva skrå och andra amerikaner tämligen kalla.  

Kriget mot terrorn flyttar hem?

Förra veckan skrev jag en längre artikel om JSOC, CIA och de globala geopolitska konsekvenserna som jag tycker journalisten Jeremy Scahill inte riktigt tog upp. Slutsatsen står där om än lite rörigt så låt mig få sammanfatta det kort och återanknyta till ämnet:

Eliten av amerikansk militär som på behov kan underställas CIA med minskad politisk insyn, ansvar och klar ordergång är inget världens demokratiska utveckling mår bra av. Sedan 50-talet har det funnits friktion i trojkans poler Washington, Pentagon och Langley och att man nu noterar segrar i kriget mot terrorn beror på att friktionen och konflikterna minskat men detta är inget av godo.

 

Det kan mycket väl bli en gamechanger. En annan liten story som kan bli en liknande gamechanger heter Nicholas Bickle. Det är en kul kille.

Förra sommaren torskade den f.d SEALs operatören Nicholas för vapensmuggling. Rutten för hans varor var Iraq -> USA och senare México och det här det börjar bli intressant. Till saken hör att utöver de vanliga AK-47 så fanns det med föremål som inte rapporterades till mainstream media. Sprängdeg. C4.

Denna sistnämnda vara är inte lättåtkomlig i México och på grund av det pågående inbördeskriget mellan karteller emellan och den mexikanska polisen samt militären är efterfrågan väsentlig. Det var nämligen inte första gången någon försökt sourca C4 till Mexico.

Lägger man där till att det nu finns trovärdig underrättelse att Al-Qaeda har samarbete med minst en knarkliga kan man börja se ett scenario. Helt orimligt är det inte i vart fall då bägge organisationer har samma fiende.

Vill man bli konspiratorisk så utgör en del karteller ett bekymmer för CIA i egenskap av konkurrenter. Vill man tro att CIA är spjutspetsen mot terrorn så kommer dom nog åka på en ny anklagelse att de tappat bollen om det börjar smälla utanför eller inne i USA.

Det spelar alltså ingen roll om det är knarkfolk eller AQ operatörer som orsakar det: Den sekund en IED går av inne i USA för att angripa border patrol eller något annat så kommer det mesta att ändras. Kriget mot terrorn har haft framgångar eftersom man "bekämpad dom där borta snarare än här" men med IED inblandade kommer vi få se ett pådrag liknande Boston och flera grenar av politiken som invandring, utrikes och försvar kommer förändras. Aktiekursen på NRA kommer i ett sådant fall vara stark.  

Varken CIA eller JSOC som jag nämnde förra veckan kan operera obehindrat på amerikansk mark på grund av den instruktion dom har och på grund av den federala lagen  Posse Comitatus men denna kan i nödfall kringgås och att förvandla operativ personal därifrån till federala agenter eller privata säkerhetsstyrkor kan bli en juridisk enkel process.

Bickle fick 17 år och det är i vart fall inte första gången en SEAL får skaka galler. Seal Team Six grundare Richard Marcinko ingick under 80-talet I en B-styrke operation där man under namnet "Red Cell" och civil flagg testade säkerheten på olika baser och installationer. Det var när han schabblade bort likvida medel och handgranater som han bröt lagen och åkte in ett år.

JSOC, CIA och Dirty Wars

Förra veckan kom filmen"Dirty Wars". En dokumentär av Jeremy Scahill. Det är mannen som skrev boken "Blackwater".  Han tittar på hur USA håller på att expandera sitt krig mot terrorn globalt och vilken strategi och metodik man använder sig av. Flera frågor jag haft om den mannens sätt att gräva har närt i mitt huvud sedan jag läste boken för några år sedan. Det blev ännu värre efter filmen. Sen slog det mig. Det är inte vad han gräver eller hur han valt det han grävt fram. Det är hans sätt att se på det så kompetenslöst i vissa lägen, ja det är där skon klämmer. Scahill berättar: 

 

"Jag trodde jag kände till alla spelare på den militära banan men har aldrig hört talats om J-SOC"

Eller:

"Jag kunde inte hitta någon information om Amiral Mc Craven"

Senare beskriver han JSOC som "USAs hemligaste förband" och så där rullar sådana irriterande små missuppfattningar och okunskap förbi i lagom takt som kan vara ack så förödande för analysens skull när man undersöker underrättelse och specialförbandens verksamhet. Det faller pladask lite och vattenringarna i Sverige låter inte vänta på sig. Ty problemet inom svensk media är just den där eldfängda dyrkan av amerikanska USA-kritiker. När ABs kultursidor ska beskriva J-SOC är det "dödspatruller" och inne på filmdelen blir det än värre för då är det en "underrättelsetjänst".

 

Vill man vända på det är författaren Mark Bowden hans motsvarighet. Sedan boken Black Hawk Down har han vunnit operatörerna och soldaternas respekt med sin "post embedded" stil och med det förmodligen fått en intressant uppsättning källor. Någon annan förklaring till varför han vet så mycket om hur både Escobar och Bin Laden blev lim kan jag inte tänka mig. Bowden kritiserar inte lika hårt och har inte det där drivet i steget som Chomsky eller Scahill men trovärdigheten känns ändå hög och inte propaganda artad. Bowden är en normal amerikansk journalist med stark källkritik. Han, precis som de flesta som skriver om militären, har inga bekymmer med att beskriva Mc Craven eller hans JSOC.

Däremot har Scahill ramlat på en story som är viktig men jag får för mig att han inte riktigt begriper hur viktig den är, eller möjligen kan bli. Scahill åker förvisso till platser där embedded journalister aldrig sätter sin fot men det är inte på fältet, bland beväringarna eller civila offer denna story egentligen finns. Här finns även ett potentiellt jätteproblem. Det är när CIA kommer in i bilden som det blir en aning klurigt och det gäller att kunna bedöma framtiden men då måste man lyfta upp blicken från fältet till chefsnivå

 

Men vad är JSOC och är det vekligen viktigt? "Finns här en story, en riktig story?" som Scahill säger hela tiden i filmen?

Ja, men jag tror han har missat den. Vi får gå tillbaka en bit i tiden dock. 1980 närmare bestämt.

Den misslyckande fritagningen av amerikanska gisslan i Iranskulle bli avgörande. Operationen som kallades Eagle Claw hade flera brister och med detta fantastiska "splittersamlag av problem", som ett närvarande befäl uttryckte det, blev det nybildade JSOCs (Joint Special Operations Command) uppgift att dra lärdom, organisera, utrusta och planera framtida högriskoperationer som kallas för "Tier One". JSOC är alltså en stabs och ledningsfunktion och ingenting annat. JSOC kommenderar samtliga Tier One enheter från alla vapenslag och en från CIA. Exempel på en s.k. Tier One enhet är Seal Team 6 men J-

SOC har även upprättat task forces där engelska beväringar ingått. Grovt förenklat: Det som blev Operation Eagle Claws svaghet, med så många olika förband inblandade och inte samordnade, var Operation Neptune Spears styrka när man åkte till Abbotabad och eldade ned Bin Laden. Alltså flera förband samordnade, välplanerade och en stark förmåga att kunna improvisera när saker inte gick som planerat.

En annan svaghet som uppdagades mer tydligt efter fiaskot i Iran 1980 var bristen eller rentav frånvaron av underrättelse som militären behövde. Militären och CIA har i omgångar haft stora samarbetsproblem och rejäla schismer. Detta för att CIAs agenda ofta kan skilja sig ganska markant mot den offentliga utrikespolitiken och militära strategin. Saboterade fritagningar, användande av militären för rena krigsbrott och smutsjobb eller bara det faktum att gröna baskrar fick kånka knark i Laos under Vietnamkriget är ett par av många exempel. Det bristande eller uteblivna underrättelsearbetet inför Eagle Claw gjorde att

man tvingades anlita en civil kock till den redan dåligt uppkokande soppan för att få den underrättelse man behövde för att kunna planera uppdraget.

Eagle Claw slutade som sagt olyckligt och två utbrända flygfordon är eviga minnesbilder där de stod som ett modernt konstverk vid "Desert one" likt ett monument över Murphys lag. Men misslyckandet den 24:april 1980 orsakade inte bara instiftandet av JSOC året efter utan även att en egen underrättelsetjänst

(en av USAs många) fick helt ny prioritering. Denna heter i dag ISA och kallas för "The Activity". Att detta gäng lyckats byta namn sju gånger på 30 år vittnar om sekretessgraden. ISA skapades av många skäl för att återigen slippa hamna i informationsvakuum inför högriskoperationer. Det var denna enhet som

pejlade in Pablo Escobar och det var ISA som spelade den avgörande rollen vid infångandet av Saddam Hussein.

Det var alltså samarbetssvårigheter mellan CIA och militären som tvingade fram denna formering och enheten ISA är sedan 2005 underställd JSOC.

Jag tycker mig alltså skönja formeringen av ett organisatoriskt monster som kan uppträda militärt, paramilitärt, politiskt och deras egna agendor kan få utrymme och effekt direkt genom ökad deniability och minskad accountability. Eller indirekt genom att helt enkelt förse politiker med inkorrekt info. De dagar när Rumsfeld och hans stab kunde ta CIAs chefer i örat och beställa information om WMD-Wäderkvarnar i Irak har sedan länge passerat. Det som Oliver North pysslade med och fick gatlöpa inför en katekeskongress kan nu i princip ske igen minus att man blir uppdagad. Än så länge verkar agendan vara att ”Kill &capture” terroristernas och talibanernas mellanchefer och uppåt i hierarki. Samtidigt som detta sker stöper man 10 nya potentiella motståndare eftersom oskyldiga, ja till och med allierade, fälls och fångas. Det är här det potentiella jätteproblemet sitter. Inte att man orsakar kolleteral skada utan just för_det_ man väljer att kriga emot.

I stort sett hela den säkerhetspolitiska aparaten med militär, underrättelse och utrikespolitik är sedan 10 år trimmad, tweakad och anpassad på antiterrorism, counterinsurgency, gerillakrigande och annan subversiv verksamhet. Det här har även lett till att man fått bekymmer att hantera konventionell krigföring. Under "Operation Anaconda" i Afghanistan hölls slaget om Takur Ghar eller Roberts Ridge som JSOCs folk kallade det. Under detta slag uppträdde Al-Qaueda välorganiserat, offensivt och konsoliderat istället för Talibanernas vanliga "hit & run". Detta ledde till att åtta rangers, fyra attackflygplan och lite annat behövde fyra timmar på sig att elda ned ett ksp-värn konstruerat av det som naturen hade att erbjuda på platsen. Detta exemplet är långt ifrån ensamt där specialförband haft svårigheter med konventionell strid.

CIAs strategiska problem var tvärtom i början. Enligt förre CIA operativen Robert Booker "Bob" Baer var CIA belamrad med f.d kalla krigare på chefspositioner som kunde räkna tanks och ha personkoll inom ryska politiken men inte riktigt begrep vad AQ var eller exakt hur kapabel Bin Laden var. 10 år senare var förändringen klar och det var CIA som förde raiden i Abbotabad. SEALs operatörena var underställda CIAs Special Activities Division. Det kan framstå som en administrativ petimäter men är en mycket avgörande indikation över hur det nya kriget mot terrorn förs och något som kan få mycket allvarliga konsekvenser världen över.

Det började redan under kriget i Irak. Dåvarande JSOC chefen Stanley McChrystal (som senare ledde ISAF i Afghanistan) pratar om ett perfekt giftemål och "synnergy" när man äntligen lyckades synka CIA med JSOC. Det i sin tur ledde till en lyckad raid i Syrien där man fick jackpot och ett helt kartotek med namn. Det var detta ledde till att den lyckade jakten på Bin Laden kunde ta fart.

JSOC kan i dag skramla ihop strax under en 60 000 man förvisso är det bara 30% av dessa som är dörrsparkare och skyttar. Det är de övriga som är mer intressanta. Inget land i världen har förädlat och utvecklat själva supportfunktionen för specialförband som USA de senaste 20 åren. Under Vietnam åkte Navy SEAL's taxibåt till giggen över floddeltan. I dag har man ett särskilt specialförband (SWCC) vars enda uppgift är att hantera marint understöd och transport för dom.

 

 

Men med CIA tungt involverade i geopolitiska ekonomifrågor, knarksmuggling och gud vet vad så kan effekten bli skrämmande om man helt plötsligt får tillgång till den absolut bästa delen av militären. Det handlar alltså mer om att underrättelsetjänsten CIA nu kan få tillgång och befäl över världens bästa soldater mer än att världens bästa soldater får tillgång till underrättelse. Den är inte oävet att JSOCs hemliga budget även gör att vi vet hur mycket kapital som tilldelas via "appropriation funds" och bristen på transparens slår åt bägge håll:. Man kan inte veta varifrån pengarna kommer. Det är förvisso inget konstigt att subversiva och hemliga förband måste förbli just det för att kunna bibehålla operationell säkerhet men det blir samtidigt en kuslig koppling när man tar in faktumet att JSOC inte svarar till resten av militären utan till NCA. National Command Authority. Alltså presidenten, vice presidenten och försvarsministern.

De kan alltså kommenderas av CIA, folk i vita huset men en general i den reguljära armén får vissa bekymmer om han ska försöka föra befäl över trupper från JSOC

 

Med begränsad politisk insyn, odemokratisk struktur och mer liberala ROE kan CIA med tillgång till JSOC förvisso fortsätta ha ihjäl och fånga terrorister med en helt klart trimmad och slimmad beslutsgång och "accountability". Det rimmar illa med den mångfacetterade agenda som CIA hållit sig med de senaste 30 åren. Grabbarna i Langley tycker nog det är trivsamt:

Man behöver ju liksom inte anlita ett patrask modellen "ex-kubaner stridsvärde Svenskt hemvärn 50-tal" nästa gång man vill ha en dag på stranden i grisbukten.

Drömstan med flyt

De två senaste matchernas försvarsspel har gjort att jag
mått så illa att inte ens jag kunna förtränga eller förskjuta det hela. Så det
måste lassats in i mitt undermedvetna för sen drömde jag en sån där bajendröm
som man vet kan gå och bli ett omen om saker som ska komma skall.

Eftersom Stockholmsklubbarna inte genererade några bra
vinster beslöt en overheadsblidsrunkande slipsnisse att samtliga tre klubbarna
skulle merga i stan och Bli FC Stockholm. Symbolen var grådaskigt svart,
blåtireblått och grönt en helt omöjlig färgkombination och nu rullade jag runt
i lakanen och svettades, täcket hade blivit muräna som sugit tag i mig.

De som skulle kirra matchtröjjor hade dock inte levererat
så lotten föll på Chriffe och mig som fick åka till en konstig lokal i en
konstig del av stan som bara finns i min sjuka skalle. Jag var rädd för att
slipsnissarna skulle ha 200 lågavlönade Albanska småbarn som satt och sydde så
skinflasorna dammade runt men icke då. När vi kom ner i källarlokalen så hade
den svämmat över och där låg våra gamla tröjjor men i mitt i skiten stog
PENNYWISE THE DANCING CLOWN ...ni vet Clownen från Stephen Kings
"It". Han stod där
och påpekade att allting flyter, they all float down here och when we are down
we will float to.

Jag fnissade lite för nu vaknade jag till och menade på
till Chriffe att vi måste sjunka ned I tabellen för att flytet ska återvända.

...men fy fan vilken dröm.

Trött

Just nu orkar jag inte skriva. Jag jobbar för mycket dörr/personskydd/tobakshandlare etc. . .

Det nya rikets mitt.

På tal om Strindberg ja....

Det här är en text från en 10 år tillbaka i tiden som jag rensat fri från en simpel nybörjares värsta fel och obegripligheter. Det är egentligen en text som starkt influerats av Guillous Östermalmsångest från 80-talet och han i sin tur skrev om Strindbergs "Det nya rikets mitt".

Läs gärna om en stadsdel som inte längre finns. Inte ens vandrarens egna observationer, om än bara tio år gamla, känns redan som historiens hägringar.

********************************

Vi står på Medborgarplatsen. Här känner alla varandra sägs det. Här stod bara för ett par år sedan en tråkig staty vars enda underhållningsvärde var att man kunde frysa fast tungan i den under vintern. Den är nu flyttad.

Byggnader har rests och en av byggnaderna ser ut som en fallos och med all sin makt blickar den ned mot pilsnertorget. Här spelas boule, åks rullskridskor, det tiggs, fyllona slåss om den sista droppen och vid uteserveringen samlas nyinflyttade landsortsbor, anarkister, fotbollsåskådare, förortsbor och statsråd i en enda sörja.

I ena hörnet av torget står en tjej och säljer sex.Men för en dryg mansålder sedan, alldeles nyss, så stod här lastlokaler och järnvägsräls som bildade en artär av försörjning. Men nu är den borta och det som skedde på Strandvägen vid sekelskiftet har skett här. Strindbergs ord vägleder oss:

"...palatser som Rehntraktsborgar / milliardhus / Berlinserstil/ torn och spiror och järntrådskorgar/ gallerfönster som trotsa fil."

Det sotförsedda tyska stålet fick dock ge vika för orange cement och romersk konst som vid den Bufuska bågen. Som en hyllning till de romersk välde som här råder.

Misströsta icke Broder. Vi går in i Söderhallarna. Vid delikatessdisken säljs det ankbröst för 129:- och filet de champagne (skall förmodligen vara campagne). Titta på de som jobbar vid charken. Känn deras anletes svett och se de vita kläderna. Se dem i ögonen där de mellan visslande sågar och med blodstänkta förklän skall vara charmiga mot Mannen i de ljusa Armanishortsen, mot den riktigt busy Internettjejen i klänning från Kenzo Djungle. Föreställ dig att du ser allt i som ur en svartvit kamera så är steget till 1800-talet inte långt.

Vi sätter oss i fiskbaren broder. På det närmaste hundratalet minuter kommer vi att möta Stellan Skarsgård, Per Cussion eller Henrik Schyffert. Åtminstone helger verkar det omöjligt att inte stöta på Skarsgård.

Vi går ut igen broder och vänder oss mot Tjärhovsgatan. Titta på Kvarnen. Här satt ett par generationer söderbor. På söndagen serverades det äkta söderströmming och under en striktare alkoholpolitik så var man tvungen att beställa en macka som åkte ut och in från köket när "två bruna och en vit" beställdes. Nu går vi in och tar en öl utan macka.

Lyssna ett tag på folks röster. En värmlänning, en hallänning, en göteborgare och en Stockholmare från Rimbo. Titta nu på deras kläder, deras vana att röra sig i lokalen och deras frisyrer och du undrar hur man kan likna en stockholmare men så tittar vi noggrannare och du ser de kreutsbergska dekorationerna tydligare. Se i deras ögon och lyssna hur obesvärat och övertygat de rör sig i ämnen från fotboll till folkvilja. Vår diskussion kan dem inget lära.

Ute på gatan är det varmt och vi går förbi skateboardungarna, den gamla rasistbutiken och den sjövilde kioskägaren bara för att stanna vid Katarina Norra. Bara för tjugo år sedan gick Jesper från Sandbacksgatan, Petter från Folkungagatan och Sanna från Färgagårdstorget här. De kom och var uppväxta från Söder. Nu bor de inte här längre. Hoppa över de sotsvarta staketet och klättra upp på brandtrappan. Vi smyger nu broder.

Lyssna på elevernas accenter och berättelser. Se där, se där. En från Åtvidaberg, en från Örebro och två från Malmö. De är barn eller yngre syskon till de på kvarnen, i fiskbaren eller de på uteserveringen.

Vi går igenom den upplivade kyrkogården och upp över Kapellgränd där vi stannar på Björns Trädgårds topp. Här ville många boende inte ha en moské när pratet kom på tal. Stadshuset sade att södermalmsborna var rasistiska och som för att garantera ett bråk så ställde man alltså en moské bland alla rasister. Inget bråk kom och den vackra moskén orsakar i dag bara lite parkeringsbrist.

Parkeringar skall vi titta på: Vi står här en halvtimme och tittar på lapplisor. Se hur noga och frenetiskt de sätter lappar på rutor men likväl struntar i alla bilar som kör mot enkelriktat i hög fart. Olyckor har skett men inget skall ändras: Papperslappar för människoliv. Polisen ingriper inte utan kör istället mot enkelriktad själva och sätter riktvärde.

Sitter du dock riktigt länge och tittar på gräsmattan vid de röda husen, blickar ned på gräsmattan i trädgården och vidare över den som pryder allén mellan torget och stationen så ser du mycket narkomaner. Här finns sommartid, som regel, kopiöst mycket narkomaner.Lämnar de boende sina fönster öppna på bottenvåningen klättrar de in. Polisen kanske kommer. Kanske inte.De har inga pengar säger dom och de får inga för utjämningsskattande och demokratiskt sabotage.

Vi går ned mot Högbergsgatans korsande av Götgatan. Här fanns inom 150 m bara två krogar för tjugo år sedan. Nu är det runt tjugo här. Den gamla möbelfirman orkade inte med hyrorna och här är nu Waynes. Här inne sitter folk som är konstnärer eller kändisar eller som vill bli detta eller tror att de är detta eller vill bli sedda tillsammans med dessa.

Från Folkuniversitets lokaler mittemot och från konstshopparna strömmar folk in för att få en plats. Vi går ut broder och tittar på götgatan. Den är likformig. Men för en halv mansålder sedan, alldeles nyss, så var skyltfönstren fulla med kläder, serietidningar, blommor, musik och mat. De var dåligt belysta och dåligt putsade. Nu är här barer, barer, barer och ett fik.

Skyltfönstrens är putsade och dess stela skyltdockor har ersatts av stela skyltmänniskor som vill synas. Som genom ett trollsag kom denna trend när dagisgenerationens uppmärksamhetstörstande affärsmän tog kommandot.

Titta ned mot Globen och titta på den omänskliga skattebyggnaden som tittar ned på de andra husen och alla de som den när sig av. Här på Götgatan så ville ungdomar utan tillstånd festa, det var bara det att de hade vapen och då kom polisen och bjöd på efterfest. Ungdomarna vill göra det som deras föräldrar eller storasyskon vill göra: Dom vill ta staden. Inte återta den. De vill dock inte betala utan bara stjäla den eller förstöra den delvis. Reclaim kallas det.

Från taken så hänger här istappar vintertid som flyger ned bland shoppare, turister, kroggäster och urbana quisslingar som får slänga i skydd mellan tomglas och spyor. Vi hämtar en macka för 45 riksdaler i den gamla musikaffären och vi svänger av på St. Paulsgatan i rask takt och går över Bellmansgatan mot Mariaberget. Titta på bostadsrätternas prislappar. En miljon eller ibland fem.Sen skall det betalas bostadsavgifter och ingen får knappt hyra ut och vinstskatten skall betalas. Du kan köpa ett svartkontrakt broder. Har du ett kontrakt har du svärdet excalibur i din hand och kan få allt.

Vi sätter oss på en parkbänk med överblick mot Norrmälarstrand, Stadshuset och kajen. Där borta tonar maktens fasader upp. Hötorgsskraporna, Soliden och Stadshuset och om några timmar vaknar de till liv. Då kommer de hit för att festa eller leka kultur. Sitter vi här tills mörkrets inbrott och kastar mackan tar det inte mer än ett tio minuter innan råttorna kommer fram och äter.Dom slår alltså tiggarna på ren tid.

Gå över Hornsgatan och gå upp över Swedenborgsgatan mot Södra Station och avsluta på den stora trappan vid Medborgarplatsen. Se värmlänningarna, de inflyttade politikerna, kändisarna, låtsaskändisarna, fyllona, bostäderna och skattebyggnadens hotfulla fasad som tycks se oss alla. Se byggnaderna bilda väggar. Detta är inte maktens korridor, det är maktens kammare.Du står där med mig.Jag är inte - som Nils Ferlin skrev - barn av min stad.Jag är barn av någon annans stad.

Nu kommer flickan från gathörnet fram och vill sälja sex.Se inte i hennes mun.

Du ser då vilken ekonomi hon har. Se inte i hennes ögon.
Risken finns att du känner igen henne.

Södersjukhuset: SHQ blev DJÄVLIGT kränkt.

SöS Akuten ja. Jag har besökt den många gånger och sett hur system efter system packar ihop. Numera skickar fallskärmsjägarskolan sina sjukvårdare på utbildning eftersom lördagsnätterna på akuten är ett slagfält med allsköns intoxer och tomtar är så nära riktiga krigsskador man kan komma. Under våra 10 timmar där i Lördags fick jag äran att hindra en epileptiker att kvävas när han fick ett anfall i entrén och dessutom, mer eller mindre, fånga en fyllskalle som borde fått galler på sin säng och var på väg att ramla ur. Budskapet man kan skönja under kvällen och natten när köttbilen fyller triageområdet till max är glasklart även för en lekman: Dom har för lite folk. På tok för lite folk. I lördags hände det dock något som får ovanstående problem att blekna.

Nu i lördags åkte jag in med morsan i ambulans och efter en timme vid triaget så såg jag en äldre undersyrra jag känner igen från tidigare. Jag log och hon frågade efter mitt namn.

"Ja hej, Du stal 500kr från en patient tidigare och vi har polisanmält dig. Hennes anhöriga polisanmälde dig. Du ska åka dit"

Vafan står fanskapet och säger?
Tankarna rusade. Det här måste vara ett skämt.Jag tror inte jag blivit förvånad eller lite chockad i år men nu blev jag helt överrumplad.
Jag började då och fråga ut henne vad i jösse namn hon klämt ur sig men då tog hon bort sin namnbricka och sa "Jag vill inte diskutera det här". Hon springer sen iväg. Jag blev upprörd och pratade med en "koordinator" som skulle hjälpa mig och jag fick peka ut undersyrran. Hon försöker då släta över det hela att det blivit ett missförstånd, att hon förväxlat mig med en annan.

Men så var det inte. Nej, så var det inte alls. Det fanns en gammal dam involverad i den här soppan men får att koka ned den till det väsentliga så får vi gå tillbaks i tiden. Juli 2011

Då påträffade jag en nymisshandlad dam i 85+ åldern på gullmarsplan och henne eskorterade jag till SöS akuten och väntade tills hon fått träffa doktor. Jag dunkade mig senare på bröstet rejält för det kändes skitbra i flera veckor att hjälpa en äldre människa, att för en gång skull behövas och visa min son Kieyon, som var med, att man ska ta hand om de äldre. Hade vi skjutsat henne till Carema hade vi fått bära hem henne i hinkar.

Vi satt således en två timmar i väntan på läkare och hjälpte henne när helst vi kunde. Till sist blev hon omhändertagen och när vi ska säga adjö tvingar hon, mer eller mindre, på mig 500sek. Jag nekar och nekar och förklarar att min hjälp kommer från hjärtat och jag kan inte ta emot den. En scen håller på att utvecklas där vi är i korridoren och till sist så tar jag 500lappen och ger till min son. Det kändes inte rätt men hon var kompromisslös på just det. Just denna punkt är viktig.

Därefter har alltså vår undersyrra som jobbat den dagen troligen bevittnat detta och tydligen fått det hela till att jag plockat den gamla damen på pengar. Kanske inget att väsnas om på en blog eller på fejjan men för mig som hade en styvfar som tillhörde hennes generation så är det den gamla skolan som gäller när man möter äldre.

Att då plocka pengar av en gammal dam som dessutom redan är misshandlad står i vidrighetskvot strax under mord och våldtäkt i min bok.

Den gamla skolan innebär även att man ber om ursäkt när man ställt till det för någon annan men någon sådan har jag inte erhållit. Undersyrran var själv en bit över 50 gissar jag.

Att personalen på SöS har genomfört karisma By-pass operationer på sig själva, att dom snäser, fräser, klappar patienter på huvudet och begår små tjänstefel är inget jag ens tänkt tanken på att anmäla eller skriva om under mina 50 besök de senaste 10 åren. "It comes with the territory säger amrisarna.. Det bara är så och att jobba på SöSakuten är ytterst påfrestande. Min respekt för folk som ser det här yrket som ett kall är mycket stor och floskeln "allayrkenharjurötägg" kan man säkert klistra in som förklaring.

Men vad fan är det som händer på SöS egentligen?

Den här texten är nu nyuppdaterad i Mars 2012 och jag har trots att jag kontaktat tre ansvariga på SöS inte fått något ursäkt.