Bajenminnet

Blir inte guldet eller flykten från nedflyttning året innan när apberget sjönk. Det blir inte 2-2 matchen mot Göteborg när Lefvert gick upp på topp och gjorde att dom fick hålla champagnen kvar på kylning. Det blir inte 1982 när alla på Södermalm pratade bajen och Sambatoner nästan spelade hem guldet åt oss.
Det blir inte matchen mot Utrecht eller Egurens sätt att alltid lyfta sig i derbyn.

Det blir till Skitiga Duken vi får dra. Ni förstår, en gång i tiden pojkar och flickor så fanns det riktiga korgar i Stockholm och denna hette Skitiga Duken och låg i gamla stan. Där satt vi ett gäng söderkisar en lördag med stämningen på topp tills Stuve dök upp. Stuve var lite lustig och bråkig på fyllan och han började att sno en tändare från en annan kille och vi fick lyfta upp och ned på honom. I ren protest skrek han "Stefan, köp fyra shots för fan!" och jag suckade uppgivet och återvände till vårt böjd som satt uppe på en höjd ramp vid sidan av scenen en meter upp i luften. När vi så förberedde oss på en gemensam skål vrålade Stuve något och satte i sig alla fyra och han kastade de tomma små glasen sidledes en efter en så det såg ut som patronhylsor som flög.

Till sist blev det tydligen för mycket även för Stuve. Han satt med ryggen vänd folkmassan och något slags dansgolv helt plötsligt hade han tydligen rockat så hårt så stolen krupit ut på kanten och den välte. För en sekund tycktes allt frysa till och det såg lika bisarrt ut som i en film av Cohen. Han satt där i luften för en sekund med armarna hårt efter armstöden och benen efter stolsbenen. Likt Rådestam i en katapultstol som skjuten ur en JAS. Precis vid impact så träffade han hela stycken oskyldiga och skrek så det hördes över hela krogen "BAJEN!"

.. som en förklaring på ungefär han hade störtat. Det var faktiskt helt obetalbart och blev en toppenkväll för oss. Vi avslutade vilt garvandes kvällen utanför en korvmoj där jag såg någon uppspacklad överklasskärring i en blå päls så jag frågade "Hur många muppar har behövt dö för att du ska få bära den där pälsen" och då bröt hela gänget samman av garv. . Jag och Polarn Clementz räddade dessutom en kattunge från att frysa till döds då det var en minus tjugo ute.

Kattungen hette Oskar Starke till råga på allt och det gjorde ju inte våra hälsovådliga mängder av garv och fnitter någon nytta direkt.

Men där och då. 1993. När dom där stackarna åkte som käglor när Stuve störtade och dom fick minsann veta vad det var som träffade dom...där var mitt starkaste minne.