Fortsatt paus

Som ni märkt så ligger jag lågt med skrivandet och i dag kommer Kieyon hem till mig för ett par veckor men i Augusti tar vi nya tag. Bajen, foto, politik...det gamla vanliga.

Tre

Tre skäl att njuta

1. Charlie Davies utmanar Casillas. En bajenspelare springer sönder Europamästarnas försvar. Att apberget och råttboet skulle ha en klasslirare i en turnering kan dom drömma om.

2. Vädret. Jag älskar solsken och svårare än så är det inte.

3. Andreas Dahl. Det gamle Coventryproffset är klar enligt hyfsade källor. Äntligen en mittfältare och stålarna från Zengin kunde inte komma bättre.

Åter till matchen.

Jamen bänka den där djävla halvjuggen

Bänka Zlatan. Jo, jag menar det. Jag har sagt det i flera år och det inte bara ett resultat av Lördagens dråpliga resultat.
Sist jag ville att han skulle bänkas var inför EM och där blixtrade han till med två mål bara för att träda tillbaks i skuggorna.

Problemet är självklart inte Zlatan. Lagerbäck och fotboll lodrätt, sju bokstäver.

P
R

O

B

L

E

M

Han kan göra två saker. Det ena är att ändra taktiken så att vi utnyttjar Zlatan bättre och då handlar det taktiska instruktionerna inte så mycket om vad Zlatan ska göra och inte utan de andra 9. Zlatan måste då användas som Target player_på riktigt_och andra spelare måste se till att ta mer och bättre löpningar in i boxen eller mot/nära honom. Sådant stavas fixstjärna och det strider mot Lagerbäcks icke töjbara filosofi.

Det andra är att helt enkelt använda sig av forwards som gör vad forwards ska göra: Mål. Att Jonathan Berg inte får spela från start är inte konstigt eller nytt. Det är så upp och nedvänt och medans vi hänger där i läktarräcket med blodet rusande mot huvudet för att skåda Lagerbäcks värld så upptäcker vi att Henke Larsson är kvar. Mannen som är slut sedan tre år tillbaka fortsätter att droppa djupt ned i "hålet" framför boxen och gärna samtidigt med Zlatan så vi har absolut NOLL gula tröjor där. Anledningen till det är enkelt. Alzheimermedicin räknas som doping och det krävs sådana för att Larsson ska komma ihåg vilket håll ska spela åt.

Nej, det här är inga svåra bitar utan självklart. Tre snabba stänkare:

1. Kraven.

En annan sak Lagerbäck inte kan eller gör är helt enkelt att ställa krav. I Ajax och Inter ställdes det stundtals orimliga krav på Zlatan men Zlatan levererade. Krav i Lagerbäcks lagomlulliga letargi hör inte hemma. Han ställde krav att spelarna skulle stanna på hotellrummet och ett par fnissade bara och sket i det. Även om Lagerbäck skulle ställa krav_på riktigt_har det ingen effekt. Ingen av spelarna kommer petas i alla fall. Är man inne i landslaget är man där tills man slutar med fotboll helt och hållet. Mentala kriterier saknas inte : Lojalitet, stor lagarbetare, sakna ambitioner och håller käften.

2. Mental profilering

Precis som med bajen ser landslagets spel andefattigt ut. Det saknas frenesi, aggression och snabbhet i tanken. Att svenska 13-15 åringar övar teknik sju gånger så lite som franska är inte mycket vi kan göra åt. 9 av Lördagens spelare kan inte gå förbi en gubbe eller två och så kommer det bli. Ute i Europa ser det inte så annorlunda ut bland nästa generation ungdomar som Lagerbäck tänker bränna men där finns rätt psyke. En som har det som saknas är Pontus Wernbloom en annan är Fredrik Risp. Dessvärre spelar dom i riktiga klubbar i riktiga ligor och inte längre i Allsvenskan eller SAS-ligan. Detta för oss in på:

3. Spelarval.

Som jag skrev tidigare måste landslaget bli en plats dit man kommer om man är i form, spelar i bra liga, spelar i bra klubb. är hel och inte för gammal. Sverige är för litet för att vi ska låta utlandsproffs ruttna. Svenskar med dubbelt medborgarskap måste öronmärkas med en landskamp så vi inte tappar spelare till andra länder. Landskamper eller två bidrar ofta att öka spelarens värde och en möjlighet till en bättre klubb och mer utveckling. Vi kallar detta för mutual consent och det används inte av Lagerbäck. Rent hypotetiskt skulle vi kunna ha en supertalang i Juventus. Vi vädrar honom i landslaget och vips blir han intressant. Landslagsuppdrag ger även ökat självförtroende samt att vi då kan få se den förmåga som är omöjlig att scouta: Att kunna höja sig rejält i en landskamp.

Om ni tycker ha läst detta tidigare så stämmer det. Jag har skrivit om detta mer gånger vad jag minnas. Jag nöter och nöter med mina upplägg men förgäves.

Precis som Lagerbäck.

W R A A A H ! ! !

Legat lågt på sista tiden och fortsätter med det. Pang. Så där bara så drog skrivlusten out the window och det är när jag ska krysta fram texter som det blir riktigt bad.

GÄSTSPIEL ! ! !

Om det är mig ni letar efter skriver jag under denna och nästa vecka på Mary X Jensens blog
http://minamoderatakarameller.blogspot.com/

Här däremot är det en annan som skriver. För första gången i Taxichaffisgläfsanets historia får någon annan skriva. Det rör sig om matematikern och min bekant Samuel Sirén som jag skrev om tidigare.

Samuel skriver till mig:
"Som inte speciellt engagerad vare sig fotbollspelare- eller åskådare är jag naturligtvis både förvånad och ärad över att mina skriverier nu får utrymme på denna blog -- fast det är ju förstås en sak som angår oss alla lika mycket, helt oberoende av nivån på vårt fotbollsintresse!"

Det handlar om piratpartiet. Take it away Samuel.

*******
Är är en ganska konservativ medelålders man som aldrig någonsin har "fildelat". (Och jag tycker illa om piratkopiering.) Ändå har jag nu gått med i piratpartiet, har för avsikt att rösta på dem i EU-valet och ge dem ett icke enbart symboliskt penningbidrag till deras valkampanj.

Orsaken till att jag nu med eftertryck väljer piratpartiet är förstås att alla andra partier helt uppenbart är beredda att införa sinnessjukt oproportionerligt repressiva lagar och kontroller för att en ganska oväsentlig näring (nöjesindustrin) under några år till skall kunna klamra sig fast vid en fullständigt obsolet och förlegad affärsmodell.

Det vore ju en sak om det handlade om krig och terrorism, om akut brist på mat eller på rent vatten. Då skulle man ju kunna förstå om situationen faktiskt vore så fruktansvärt allvarlig att vissa tillfälliga inskränkningar i den personliga integriteten vore nödvändiga.

Men nu handlar det inte om något som är ens det minsta lilla oundgängligt för någons överlevnad eller hälsa, utan om att en i sig ganska oväsentlig industri skall kunna hålla fast vid ett förlegat sätt att tjäna alldeles för mycket pengar, att dagens trubadurer, skådespelare och andra gycklare och deras finansiärer överhuvudtaget inte skall behöva anpassa sin affärsmodell till utveckligen.

En total, en helt osannolik, en fullständigt patologisk brist på sinne för alla proportioner. Ungefär som att jämna ett helt samhälle med marken bara för att kejsaren under några veckor skall kunna ta morgonpromenader ostört på just den platsen.

Skrämmande är också hur politikerna som en skock får förefaller kontrolleras av nöjesindustrins lobbyister. Denna undfallenhet inför nöjeslobbyisterna kan givetvis bero på att politikerna på riktigt låter sig duperas och övertygas av olika nöjeslobbyister om att ungdomars och andras "fildelning" är ett så fruktansvärt allvarligt samhällsproblem att alla svenskar och övriga européer för all framtid måste acceptera väldigt väsentliga inskränkningar i den personliga integriteten. En betydligt mera sinister förklaring till denna anmärkningsvärda undfallenhet är att politikerna cyniskt utnyttjar och exploaterar nöjeslobbyisterna och nöjeslobbyisternas argument för att själva kunna bygga upp en infrastruktur för (en till sist) total övervakning av medborgarna. Kan förstås själv inte bedöma vilken av dessa två förklaringar som är den mest korrekta. Svaret varierar dessutom rimligen från parti till parti och från politiker till politiker. Väldigt obehagligt är det likafullt.

Hursomhelst, låt oss inse: EU-valet spelar normalt nästan ingen roll alls. Det har faktiskt ingen som helst praktisk betydelse för någonting om Sveriges moderater eller Sveriges sossar får några enstaka mandat hit eller dit. Sådana "strömandat" som det i praktiken är fråga om hät har ingen betydelse överhuvudtaget.

Däremot, om det svenska piratpartiet skulle komma in i EU-parlamentet, skulle detta faktiskt spela en väldigt stor roll: Förekomsten av piratpartiet i EU-parlamentet skulle utgöra ett kraftigt bakslag för Europas alla antidemokrater och övervakningsförespråkare, och det skulle få de etablerade svenska och europeiska partierna att vakna upp och förstå att människor i Sverige och Europa tar privatliv och personlig integritet på djupaste allvar.

Vi kan i EU-valet alltså välja att av slentiran och gammal vana rösta på ett sätt som inte spelar någon roll alls, eller att aktivt välja att rösta på ett sätt som just nu, i just denna tid, vid just denna kritiska tidpunkt faktiskt spelar en alldeles oerhört stor roll.

Det finns i EU-valet den 7 juni egentligen bara ett enda rimligt val: Rösta på piratpartiet! Inte alls för att piratpartiet i sig är så utomordentligt bra - det tycker jag ju faktiskt inte ens själv! -, utan därför att piratpartiet i EU-parlamentet nog beklagligtvis är det enda sättet att verkligen ruska om de etablerade partierna, att på ett sätt som inte kan missförstås visa för politikerna att här i Sverige värnar vi medborgare fortfarande om vårt privatliv, vår personliga integritet och vår frihet!

Moments

Det var länge sedan jag slängde in en stänkare i bildserien "Moments". I dag fortsätter den. Det var mot Malmö 2003 som jag var inne på planen i egenskap av dokumentärfotograf.

När lagen kom in så kändes planen så stor och barnen så små. Östra som en vägg av dömande ögon och inga gränser för potentiell paranoia och panik ångest.

SHQ gästspelar

Yep. Just nu så skriver jag tre bloggare. Det är ingen mindre än Mary X Jensen som riskerar hälsa och förstånd genom att upplåta cyberutrymme åt mitt legobloggande

Mary fick mitt ok att slänga upp en gammal goding och here ya go.

http://minamoderatakarameller.blogspot.com/2009/04/abu-utkastarverket-och-en-bokhylla.html

Tack Mary och jag return the favor any time.

Veckans Citat

Samuel Sirén är en intressant människa. Han har en websida han inte längre uppdaterar vilket är synd. http://www.samuelsiren.com/

För sju år sedan kivades vi på Sourze.se om kulturfrågor och bägge var nog riktigt förbannade på varandra. Därefter klev Samuel med på en av mina epostlistor, vi började epost privat och i dag räknar jag honom som en av mina vänner. Vi har inte träffats så mycket men privat har vi nog dundrat iväg ett par hundra email genom åren om ditten och datten.

På en av de här epostlistorna så har vi hög sekretess men det han skrev häromdagen var så bra att den åker ut genom rutan på en gång och det här är första gången jag bryter den regeln.

Jo, så bra var det. Det gällde Pirate Bay rättegången och hans kommentar vänder sig mot film och musikindustrin.

"Om de hade försökt fatta tekniken istället för att styvnackat insistera på att det är en grundläggande rättighet att fortsätta sälja plast- och pappbitar hade de sannolikt löst saken för länge sedan. Nu har de istället blivit omsprungna av tekniken, och kräver därför att alla andra människor för evigt skall ge upp väsentliga delar av sin personliga integritet för att nöjesindustrin under några få år framåt skall kunna fortsätta med sina gammaldags plast- och pappbitar."

Värt att lära sig recitera det hela innantill och uttala det hela som om man smakade på ett utsökt vin.

Jag har valt att inte debattera fildelande för det skulle bli för mycket att skriva, för spritt och ogenomtänkt men den bristen har alltså den gode Sirén tillrättaordnat åt mig.

Veckans Värstning

Normala firmapojkar skrämmer inte mig, men det här. DET HÄR...är en läskig, läskig tjomme.

En klassiker

Jag har fastnat rejält för ESPN Classic. Kanske är det åldern och den tilltagande gaggigheten som gör att man hellre ser än match från 80- eller 90-talet än att kolla en repris på en CL-Match man knappt sett. Visst fotbollen är bättre nu än då och inte så lite men det finns något där, något subtilt och nästan abstrakt som kittlar hemisfären.


Jag ska försöka precisera mig.


Man vet ju hur det går i bägge och även om bägge är någon typ av final blir det ändå ett bättre sug. Självklart är att den som väljer ut dom här matcherna har samma fingertoppskänsla som vinmästaren på en michelin-krog. Han kan skilja på matcher och matcher. För ett par veckor sedan visades Blackburn - Chelsea från den 21:a September 1998 som slutade 3-4.

Tore Andre Flo hade precis börjat göra sig ett namn och på fri transfer hade Brian Laudrup anlänt men bägge fick börja på bänken och bägge såg till att avgöra med ett fint samarbete som slutade med två mål. Matchen svängde tre gånger och det bjöds på kortpassningskompetens och coola kontringar.

Men härom dagen gav man järnet och plockade fram en av de mest episka matcherna i Englands historia. En match som innebar början på slutet för Liverpool och starten på epoken Wimbledon som varade i ungefär lite mer än 10 år. John Motson, världens bäste fotbollskommentator, skrek ut med sin vackert gälla röst som alltid berör, alltid suger dig med i inlevelsen, alltid får dig att känna något i magen och sparar på krutet tills det verkligen gäller.

Kommentaren löd "The Crazy Gang have beaten The Culture Club!"


Men hur gjorde dom? Hur lyckades verklighetens BK Rushöjden? Enkelt. Om man har ett mittfält med både Vinnie Jones och Dennis Wise, en målskytt som Lawrie Sanchez och bygger allt, precis allt på en djävla vilja så kan man nå den skiljelinje där orden "vilja slår klass" går från floskel till påtaglig verklighet. Åsså Dave Beasant som skipper. Så klart.

I dagens toppfotboll finns det inget utrymme för klubbar som gamla Wimbledon. De som försöker och når en högsta division måste ändå göra en makeover, anpassa sig till marknadsdagar, profilering och aktieägare. Det är lite som kvinnliga befäl i försvaret för ett par år sedan. Dom var nästan tvungna att skrika, svära och snusa som män för att kunna bli tagna på allvar och få en chans.

LIte trist.

Speaking of kvinnor, fotboll och bli tagna på allvar: förresten. Tommy Engstrand är i storform : "Skruva den som Beckham, finns det ju en indisk film som heter" . lyckades han i, skrivandets stund, haspla ur sig under matchen England - Ukraina som går nu.

Kan bli en klassiker det med.

Om Blackburn - Chelsea 980921

http://www.independent.co.uk/sport/football-flo-finish-seals-furious-battle-1199919.htmlhttp://www.premierleague.com/page/Magazinedettail/0,,12306~1143510,00.html

Om Dons stora seger.

http://en.wikipedia.org/wiki/1988_FA_Cup_Final

Taktisk texttegelsten

Mer catchy titel än Urotningshotade Anfallspar och 4-5-1 är förmodligen 4-2-3-1 som är tvilling till 4-3-3

Jag missade träningsmatchen, Jo, jag gjorde det.....

Jag slängde mig över telefonen och ringde kollegan Billy. Han bekräftade att vi kört 4-5-1 på träningen. Vi sade inte så mycket mer för det hela sade oss allt. Dels för vi minns alla Tommy Davidssons 4-5-1 och dels för att han och jag har stött och blött teorierna varför de gamla anfallsparen är på väg bort från den moderna fotbollen. Varför det såg så bra ut när Runström och Pålle spelade som par och varför det bara känns domedag med ett bajen i 4-5-1

Det hela fick mig att slita med frågan lite extra och den här text-tegelsten är alltså resultatet av det slitandet. Anledningen till att den rubriken här andas milt vansinne, lätt pedagogik och djup av taktik-mysticism. beror helt enkelt på att jag fått rätt många intressanta reaktioner från läsare på sista tiden i email.

Med ett budskap som man kan koka ned till :

"Bra skrivet, men jag kan ju inget om fotboll"

Då ska jag försöka mig på konststycket att försöka göra fotbollstaktik till både intressant och begriplig. Dömt att misslyckas eftersom fotbollen är paradoxal. Det enkla spelet är en av världens största och djupaste ämnen.

Historisk bakgrund

Alla vet var den Svengelska fotbollsmodellen kommer i från men inte alla vet var britterna själva fått den i från. Exakt var när och hur 4-4-2 uppfanns är väl inte till resonemanget något bärande argument men det absoluta genombrottet och debuten skedde på Wembley den 30:e Juli 1966 under ledning av den mytomspunne och kompetente Alf Ramsey. Västtyskland hade anlänt med en ung Beckenbauer i ett 1-4-2-3 system (Franz var dock mittfältare och inte libero) som stod i bjärt kontrast mot den 4-4-2 och matchen hade mycket väl kunnat vunnits av Tyskarna hade en ribbstuds som det krävdes digital teknik och 30 år för då belysa klarhet huruvida England hade ett mål eller inte.

Det var inte bara laget som vann eller Geoff Hurst som vandrade in i fotbollshistoriens pärleport med sitt hattrick det var en taktisk seger och inte långt därefter började fler och fler landslag och klubblag i Europa använda sig av 4-4-2.
Fyra försvarare, fyra mittfältare och två anfallare. Om fotboll är ett språk så är detta engelskan.

Vad man ska ha klart för sig är att sådana sifferkombinationer säger inte allt och i värsta fall inget. Det är hur formationen spelas som har mer taktisk distinktion. Siffrorna anger utgångspositioner och kan skvallra om vilka spelartyper som där finns men resten är upp till tränaren och assisterande att förvalta och förändra för att undvika förutsägbarhet.

Formationer och en eller två forwards?

Formationer skvallrar även lite om hur pass modernt och effektivt laget är

Exempelvis så spelade den störste nyskaparen inom fotboll de senaste åren, den kompetente José Mourinho, en modern 4-4-2 "diamant" i Chelsea samtidigt som hans totala motsvarighet på allt, Lars Lagerbäck, spelade en äldre och omodern 4-4-2 "diamant" som var alldeles för utspridd och hade malplacering som princip.

Tittar man dock på anfall så går skiljelinjen mellan två system. Ett system med en forward centralt som ofta bildar diamant med omkringliggande, offensiva mittfältare och ett annat system med en "rak" anfallslinje bestående av ett stridspar med två forwards. Dessa två forwards brukar vara två skilda spelartyper. "Fyrtorn och släpvagn" dundrade metaformekanikerna om Niall Quinn och Kevin Philips i Sunderlands upplaga från sent 90-tal eller varför inte Duncan Feurgerson och Graham Stuart i Everton? Här finns dock en motsats.

Ett av de mest lyckade stridspar jag sett i ett landslag var Kenneth Andersson och Martin Dahlin som bägge var hårt arbetande, hade utmärkt fysik, tekniskt godkända och mycket starka på huvudet och i den här kategorin fyller vi på med Alan Shearer och Les Ferdinand. Denna kategori behöver dock en länk mellan mittfält och anfall för att lyckas. Ferdinand och Shearer hade Peter Beardsley och Kenneth och Martin hade Thomas Brolin. Gav spelade dom inte fram målskytten så spelade dom fram framspelare. Den "fria rollen" hade här sina högglansdagar. Slutet för Thomas Brolin och Peter Beardsley signlarerade även slutet för två forwards och den fria rollen. Inom ett par år gick det inte att se skogen för alla trän eftersom lagens offensiva mittältare i bland kunde vara tre stycken och deras rörlighet, positionsbytande och flexibilitet gjorde att det inte längre behövdes någon fri roll.

90-talet och förändringarna kommer.

Men sedan händer något. Varför jag väljer just dom här två anfallsparen har att göra med att dom var nästan dom sista av sitt slag. Dom verkade runt 1994 och framåt och under denna period börjar taktiken ändras rätt ordentligt. En tränare som ofta beskylls för att inte ha en plan B och inte kunna förändra är Arsene Wenger men det stämmer inte. Som vilken moderiktigt fransman som helst har han följt med fotbollen och delvis designat den fotboll som ser lika bra ut som Kenzos vårkollektion. Här under är en beskrivning av hur hans taktik har utvecklats och anfallsparen fått ge vika för en ensam forward på topp.

Just Newcastle började även att prova med en ensam forward. "Vi har en defensiv mittfältare som sitter framför backlinjen. Resten av oss är anfallsspelare som byter positioner" sa Robert Lee till tidningen Goal September 1995. Där och i Arsenals fall kunde man se de färdiga resultaten och två av de kanske största av trendsättarna bytte system:

Ajax, spelade sin utopiska formation med diamant anfall och försvar och dom hade redan vunnit Champions Leauge 1994 där den ensamme forwarden, Patrick Kluivert, gjort det enda målet. Barcelona hade Ronaldo i samma roll med Geovanni (Nu I Hull av alla ställen) som 10:a bakom.

På Barcelonas och Ajax kanter kunde man se skälen och fördelarna: Marc Overmars och Finidi George i Ajax samt Rivaldo och Luis Figo i Barcelona hade blivit ytterforwards snarare än yttermittfältare. Den utvecklingen var nödvändig eftersom den gamla yttermittfältaren som bara dribblade och slog inlägg var på väg att dö ut och det hade blivit kärvt eftersom yttrar är en mycket underhållande position. När Wenger hade Overmars lät han ta en ytterforward position på vänster kanten (se bilden om Wenger) men han utvecklade detta ytterligare i sina senare upplagor.

Om den gamla yttermittfältaren var på väg bort så var den nya på väg in och i Wengers nästa upplaga hette dom Fredrik Ljungberg och Robert Pires. Just Ljungberg som jag aldrig tror mig ha sett slå ett inlägg nere vid flaggan är symbolen för denna nya typ. Löpstark, aggressiv, målglad och inte överdrivet snabb men en sagolik förmåga att kunna tajma sina löpningar och med en 10:a som Bergkamp, världens bästa kortpassnings framspelare, blev kombinationen nästan ruskigt bra. Säsongen 01/02 blev det runt 20+ mål i liga och cuper i England för Ljungberg Vem behöver en andra forward med sådana mittfältare?

De två defensiva mittfältarna i 4-2-3-1 kunde inte bara säkra defensiven med allt vad det innebär utan en av dom kunde även fördela spelet eller Regista som det heter i Italien. Bestämma vilken flank och vilket tempo offensiven får arbeta med. Under Maradonas, Gazzas och Andy Möllers tid så monopoliserade denna trubbeltrojka dribblingar, spelfördelande och kreativitet i sina lag. Vi kallar detta för fixstjärna och det ingen slump att med dessa arbetsuppgifter medföljde ett stort ansvar som svarade mot de spärrballongs-egon de drogs med. Nu ligger det hela fördelat på fler personer vilket behövdes. Många managers under 90-talet hade en kluven inställning till fixstjärnor. Hade dom en i laget bänkade dom honom och såg dom en i motståndarlaget så markerade dom honom.

Vidare så bidrog även att den utveckling av ytterbacken man hade sett under sent 80-tal och tidigt 90-tal ute i Europa och Sydamerika kunde nå gå fullt ut. Som med alla taktiska förändringar så tog det fem, tio år innan Sverige nappade på med offensiva ytterbackar. Under 1994 så var Roger Ljung ensam om att gå över mittlinjen i dag är det, på grund av nämnda utveckling inte ett alternativ utan ett måste.

Med en defensiv mittfältare nära kanten och med hjälp av en ytterforward kunde press och understöd bli mer samordnat. Ytterforwards,10:an och strikern ar nu den första linjen av försvar. Under 70-talet och den holländska totalfotbollen hade försvaret varit anfallets sista linje. Trots detta är den nya fotbollsstil så då stöptes minst lika offensiv och målrik. Den är ju självklart snabbare om man nu ska anmärka på sådant.

4-4-2 never dies

I dag är 4-4-2 absolut inte stendött. En grundval och ursprung kan inte raderas bort. Om man dock tittar på hur lagen som deltog i årets UEFA cup så börjar det sticka lite väl mycket i ögonen. Hur långt dom gick lämnar mig kall men tittar du igenom alla lagen så är budskapet glasklart. Lagen från de fem bästa ligorna i Europa spelar nästan uteslutande med en forward

.

Elfsborg och Djurgården spelade 4-4-2 och gjorde ingen traditionalistisk kverulant besviken. Brasklapp : Återigen, 4-4-2 är inte hela förklaringen men när man åker ut på kontinenten i en cup gäller det att vara taktiskt slug och det rimmar illa med den 4-4-2 som Svenska lag spelar. Just varför Svenska lag misslyckas lika uppenbart som brett och om ni undrar när jag tänker röka den cigarren får ni vänta ett tag.

4-2-3-1 är taktiskt slug men svårt att lära ut. Återigen får vi blicka på Barcelona och Ajax. Louis Van Gaals utopiska 3-1-2-1-3 där 3-1 och 1-3 formar diamantförsvar respektive diamantanfall. Och ja....Jag vet, dom här siffrorna gör en yr i huvudet och det blir inte lättare av att Van Gaal säger till fifa.com 080102 att han spelade ett 4-3-3 i Ajax.

Vad det än var så hade det passat perfekt för hans Ajax där samtliga spelare kände detta system sedan barnsben att han sedan hade 7 av världens då 10 bästa unga talanger i sitt lag underlättade nog och se på: När han tog över Barcelona och förde med sig 6 spelare från Ajax såg det stelt ut för de andra i laget. Deras erfarenheter och friheter av annat fick stryka på foten för att spelidén kunde överleva. Det tog fyra matcher sedan övergav Van Gaal att spela Ajax-formationen i Barcelona. Det blev stelt.

Risken finns även att den ensamme forwarden suddas ut. Att offensiven saknar disciplin, kyla och koncentration. Då faller systemet ihop totalt och blir ett impotent 4-5-1 och här är forwarden mer ensam än någonsin.

4-2-3-1 mottaktik och svaga punkter.

Ett övertydligt exempel på hur man spelar mot 4-2-3-1 hittar man i Englands seger över Danmark VM 2002. Spelarnamnen på bilden härunder stämmer inte men positionerna stämmer.

Dennis Rommedahl, Jon Dahl Tommasson och Jesper Grönkjaer hade alla spelat i Holland där just 4-2-3-1 tillämpas men Svennis ställde dom helt enkelt schack matt då Scholes & Co stängde av danska innermittfältets samarbete med sina anfallare och då framförallt Tomasson genom att pressa dom hysteriskt hårt på planen. Inga bollar kom i mitten så alltså blev det ut på kanterna där ytterforwards Rommedahl och Grönkjaer (fotbollsvärlden enda grönlänning) antingen fick utmana eller försöka bygga upp spelet. Där begick man misstaget för det var precis det som Svennis ville.Danskarna blev lurade för yttrarna hamnade ensamma mot två engelsmän.

Eftersom engelsmännen sedan inte heller lyfte upp sitt lag så fanns det inga ytor för yttrarna att nyttja sin snabbhet. De bägge lyckades med endast tre löpningar med boll och in i mitten ville man inte där gjorde det ont. Då återstod bara en sak: Inlägg. Att skicka sådana mot mittbackar Cambell & Ferdinand då bägge är 1,88 m långa
är bara att spä på deras träning i Premier Leuage där dom inte gör annat. .

Hur ser det ut i dag och i framtiden?

Ska man vara petnoga så är dagens formationer mer 4-3-3 än sin tvilling 4-2-3-1 men skillnaderna i dispositionerna är minimala. Konceptet med tank centralt i straffområdet är den samma. Vad som har skett de senaste åren som gjort att 4-3-3 blivit en innedrog vardå blev en förändring av de centrala mittfältarna och den gamle playmakern fick mer och mer utrymme och tilldelad en nyckelroll i taktiken. Urtyperna i våra lag är Arsenal's Cesc Fabregas, Barcelonas Andres Iniesta, Ajax's Wesley Sneider och United's Michael Carrick. Detta ledde till att 10:an som ligger i hålet kunde slopas, flyttas ned i en ortodox mittfältsroll. Detta för att playmakern nu hade blivit så bra att han direkt kan nå anfallet med långa, vackra genomstickare och på så vis spelar över 10:an, 10:ans arbetsytor eller använder sig av ytterforwards. Spelet har blivit snabbare de senaste fem åren lite tack vare detta. Detta även för att det det inte funnits eller utbildats några nya "Bergkamps", "Litmanens" eller "Sheringhams". och har man inga sådana spelartyper blir positionen i hålet en belastning och ingen tillgång.

Framtidens taktik kommer dock enligt f.d Chelsea-tränaren och K1-mästaren Felipe Scolari bli 4-6-0 för sådan är utveckling. Eeeh Nej.

Framtidens taktik stakas ut lite av de som vinner och mycket av dom som vinner mycket. Alex Feurgerson har tagit formationen med en forward till nya höjder och det hela har blivit så bra så det är tråkigt. Köpet av Berbatov är unikt eftersom han han är den enda centertanken i modern tid som köpts för en en annan huvuduppgift att göra mål. Målen är redan garanterade i Rooney, Tevez och Ronaldo. Nej, den här lite märkliga spelaren, som påminner inte så lite om Zlatan, är att hålla i, spela fram och hålla backarna sysselsatta och detta är han bäst i världen på. I Uniteds Champions Leauge match mot Inter nyligen kunde man även se hur Rooney växer och växer och hur en trend jag sett sedan deras 7-1 pulveriseringen av Roma har blivit modus operandi. Rooney går i defensiven ned på en vänster wingerback-position och hinner i varje anfall tillbaka och gör sig spelbar.

Forwards som spelar vänsterbackar. Anfallare som mest spelar fram.
Ja, varför inte. Fotbollen kan utvecklas åt det hållet eller motsatt. Planen är rund och bollen i 90 minuter och tvärtom om du förstår vad jag menar.

*********

Lite smått och gott som inte länkades rakt i texten.


VM 1966 http://en.wikipedia.org/wiki/1966_World_Cup_Final
Van Gaal http://www.fifa.com/worldfootball/clubfootball/news/newsid=667683.html
Ajax CL segern 1995 http://www.independent.co.uk/sport/kluiverts-late-strike-claims-crown-for-ajax-1621057.html

Känner ni igen orden om Danmark så har ni rätt. Dessa ord är från den ökända VM Krönikan 2002. De enda artiklar jag skrivit som lett till hot om våld. Här har jag klippt ur det värsta men orginalen hänger kvar på
http://www.sourze.se/default.asp?ItemID=10165437
http://www.sourze.se/Danmark_%C3%A4r_ett_on%C3%B6digt_land_10380525.asp

Henry Winter är lite av en favorit och här är han spot on om United och Roma http://www.telegraph.co.uk/sport/columnists/henrywinter/2295999/United-relishing-the-chance-to-light-up-Rome.html

United- Roma 7-1.
http://www.youtube.com/watch?v=zZ5tt6_guR4