Nej, Bergman var inte så stor som man tror utomlands. Han var stor just hos Eliten. Det känns som om Bergman var som tidsskriften Kånnansijör eller hur den nu stavas fast istället för miljoner i inkomst som kriterium för att få komma in så skulle man ha en särskilt stor kulturkvot. Det är samma människor som håller i pennan när hyllningarna ska dras upp men mot en personlighet som Astid Lindgren och hennes gärning så tål IB inte en jämförelse.
Det är lattesörplande filmkännare som kollar Bergman när vemodet tilltar eller tryter.
Samma typer som måste se svåra filmer.
När jag bodde i Battersea på nittiotalet så kom jag hem en Fredag, slängde på en bra gryta och öppnade en vinare och började laga mat
i paritet med Leif GW's "riktiga poliser". Drog på min TV och softade i köket men så slog det mig att något var fel.
Någon var skumt. Va fan var det?
Fan, det kommer ju Svenska från TV:n!
På bästa sändningstid hade en engelsk TV kanal en Svensk filmfestival som varade hela sommaren på Fredag och nu var det Bergmans tur (efter att ha kommit prioteringstvåa efter Hallström) och det var den där filmen men hon som blir gravid... med eller mot sin vilja.
Hon sade något så här ungefär :
"Jag känner en sådan tomhet, en sådan rädsla inför framtiden. Nyss var jag upplyft....etc" .
Översättning löd däremot exakt :
"I feel so silly"
Låg Engelsk intapersonlig intelligens frontalkrockade med Svensk exportångest.
Jag garvade hela helgen.
1 comment:
Någon gång 95-96 visade de i alla fall Scener ur ett äktenskap. Det kändes bisarrt att sitta och läsa den engelska texten när man trots allt var lite bättre på det talalde språket. Nackdelen med textning antar jag, att man alltid läser den.
Post a Comment