KDs feberfantasier.

Jag har inget emot kristdemokrater så länge dom är tillbaka i sina kistor innan solen går upp.

Det finns något mörkblått, otäckt som vilar över KD och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Detta är frustrerande.

Efter mer än tio år som listhusse för en epostlista där statsvetare, murvlar, politiska pr-nissar, forskare, debattörer eller allmänt tuffa kändisar så har jag uppenbarligen inget lärt mig. Jag besitter en verbal förmåga som gör att jag med ordbajsonani snabbt vill ha käftherraväldet för att hugga på allt som rör sig.

Men det där med KD lämnar mig stum. Det är något elakt naivt som vilar i deras politik men för ett par veckor sedan fick jag ett övertydligt exempel.

KD vill nämligen gå med i NATO

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17560309.ab

Varför känns det som om ett pyttepartis försvarspolitiska intentioner inte är riktigt intressant förutom ett par detaljer. En av detaljerna är att det är fel fråga i rätt sak.

NATO medlemskap får man inte för att man är lika svag som en löskokt manet. Man får det för att man är stark. Det är så militära förbund och allianser fungerar. Det är det fundamentala syftet med att gå med: Man tillför något.

Att några av bombhögerns alla finaste spaltgaltar sitter och ylar om medlemskap är en aning oroande.

Vi har ju inget försvar! En beväring skrev att enligt hans chef "kan vi hålla och säkerställa lekplatsen vid McDonalds i Rissne en vecka"

De enheter och beväringar som har bäst stridsvärde tenderar att vara utomlands nästan jämt.

Om NATO är ett MC-gäng så ligger vi mellan hangaround och prospekts i fråga om status. Det är ingen slump att medlemmen Danmark fick den svåra provinsen Helmand i Afghanistan medans Svenskarna fick den hyfsat lugna området runt Mazar-e Sharif.   

. . . men man kan ju inte komma till Hells Angels och knacka på när man bara har en paj vespa, inge MC-kort och vet inte hur man meckar hoj.