Snowdens Agenda

Obama höll tal för ett par veckor sedan. Han höll ett väldigt långt tal på 45 minuter och då ringer klockorna direkt. När en president riskerar att uppfattas som tråkig så är det något viktigt som ska ut. Det var det. Det gällde NSA som nu ska få restriktioner införda på sig men ett långt tal kan även vara ett tillfälle att smyga in något viktigt i förbifarten. Det gjorde han men vad var det han sa egentligen? Jo,

 

“I have concerns that requiring private companies to shoulder the burden for the NSA could simply shift privacy intrusions from the federal government to private companies,”

 

För fem år sedan kom den amerikanska remaken på ”State of Play” som film. Där hävdade man att den gigantiska privata försvarssektorn nu skulle ta över NSAs övervakning. Jag tyckte det var att ta i för detta skulle väl aldrig släppas. Nu går påbörjandet av något sådant att skönja.

Den problematik med att privata militära och säkerhetsföretag inte kan granskas som en statlig institution är inte så liten den. Det är ett säkerhetspolitiskt paradigmskifte och ett fundamentalt hot mot demokratisk insyn. Långt värre än om man skulle privatisera exempelvis polisen.

NSA är den största underrättelsetjänsten i USA vad det gäller budget och antal anställda. Sedan underrättelsevärdet från sattelit och flygspaning minskat efter Kommunismens slut och  IT-revolutionen början har deras roll som central underrättelsetjänst erövrats från det andra gänget med just det namnet. NSA håller nu på att vingklippas och kanske demonteras helt och allt på grund av en enda man och det är inte Obama jag pratar om.

 

För det är den där Snowden. För att vara en 30+ åring verkar hans kampanj mot NSA påminna om klassisk, svart psykologisk krigföring. Avslöjande efter avslöjande har landat som slag efter slag. Det hela är smart och planerat men nästan lite väl smart och planerat. Det är möjligt att han är integritetens och demokratins protagonist. Att han verkligen trott att Obama menade allvar med alla sina löften. Att han med sina glasögon och mjuka röst verkligen är den modiga kille med Guillou liknande naivitet i syn på rättigheter. Att han är så där demokratiskt och liberalt vänster som man bara kan vara.

 

Amerikanska Armén och alla dess tusen MÖP-bloggare och debattörer har noga gormat på nätet att Snowden inte erhållit någon träning eller utmärkelser där men vad gjorde han under de fyra månader han var hos gröna baskrarna reservister på Fort Bragg? Om hans medverkande varit så obetydligt så varför har man tillbakahållit delar av hans DD-214 Service Record som redogör för hela hans karriär inom försvaret? Tidningen The Guardian bad om detta, fick avslag och fick inte heller veta varför de fått avslag.

 

Till denna tidning sade Snowden att han lämnade försvaret 2003 men det var alltså 2004.

Nej, Snowden har gjort den där klassiska resan som många agenter och ”operatives” har gjort. Först språkstudier på ett universitet på östkusten, därefter kontakt med ett militärt elitförband och sedan CIA. Detta är alltså inget ovanligt för vanliga intellektuella heller. Visselblåsaren Daniel Ellsberg var marinsoldat och deltog i strid i Vietnam men detta var under den tid han fortfarande var Pentagons Pojke och ”hök”.

Snowden förklarar från Moskva på morgonen att NSA minsann kan spionera med ekonomiska incitament, att dom inte har nationell säkerhet i tankarna alla gånger. Att de skulle kunna industrispionera på Siemens. Att han inte har någon information kvar utan att murvlar har denna. Att han är orolig för sin säkerhet. Det här leder till ett par frågor.

 

1.   Hur naiv kan en intelligent människa spela utan att det blir uppenbart? Snowden kan omöjligen vara främmande för det faktum att CIA bedrivit affärer i allt från aktiehandel till knarksmuggling.

2.   Varför har Snowden, som tycks sitta på en guldgruva, inte hängt ut länder som Ryssland och Kina där den sistnämnda är mycket mer aggressiv inom cyberspionage.

3.     Var finns det direkta hotet mot Snowdens säkerhet? President Obama (som jagat visselblåsare mer än någon annan  president) borde rimligen riskera en internationell incident och ”inhämtat” Snowden.

4.     Vem tjänar på allt detta?

5.   Special Forces, CIA och NSA. Sedan Kina snabbt och nu Ryssland. Är inte detta lite konstiga ställen för en integritetskämpe att uppehålla sig på? Nog kan sådant ske men det jag undrar är :

 

 

 

 

 

 

Hur vanligt är sådant egentligen?

 

Jag konspirerar inte i denna fråga och ej heller sträcker jag ut nacken för att kanske få en poäng och rätt för svaret på ett eventuellt bakomliggande scenario kommer aldrig, aldrig nå allmänheten. Det kommer förnekas, begravas i ”molnet”, dementeras och plockas sönder av andra konspirationsteoretiker till dess att ingen – förutom signalspanarna – orkar lyssna längre.