Den Femte Maradonan

Den lille bambin från Rosario lobbar in ett konstmål... Ja menar asså sån här jättebamsing till mål.

Jag bara ler och tänker tillbaka på hur man firar ett guld. För det blir guld.

"Have you seen the new kit for next season, so sexy. Iz all white with this red stripe.
With Bergie and Overmars we are going to look like Ajax. There is just so much Ajax."

Platsen var Wooden Bridge Pub, Guildford mitt emot Ericsson över den ständigt svischande A3:an och Ray log så där magiskt över en Fosters top som bara han kunde. Hornby har skrivit i Fever Pitch att det finns en inneboende polarskrytsrivalism inom män och just inom fotbollen.
Att män tävlar. Att ingen skall få veta mer om Arsenal än vad han vet själv.
Hornby hade styckmördat Ray och brutit ihop totalt över Tristans kunskapsnivåer och skicklighet med en biljardkö.
Grabbarna levde för Arsenal och Biljard.
"Thats us gez, a bit of french flair and dutch new thinking"

Jag dricker lite på min pint och lyssnar på Ray. Han står i solskenet, vid de genomrökta, gröna gardinerna och dammiga fönstren. Han står i slutstriden om guldet. Arsenal har kört över allt. 4-0 borta mot Blackburn i en halvlek och hela jakten i kapp på Man U började med att man vann med 1-0 mot just dom på Old Trafford. Overmars sprang fri och tryckte in 1-0. När Schmeichel då skulle gå upp på en hörna för att göra mål som han gjorde mot Rotor Volograd så ramlar den baconröd-ilskna dansken ihop i straffområdet och skadar sig. Han får jogga haltandes med rabiessmärtat uttryck i nyllet.

Ray ställde sig upp på stolen inne på Wooden Bridge och uttalade de svidande orden:
"Even if it is a fucking draw its worth watching that!!!!!!!"

Ray lärde mig hur man firar ett guld. Månader senare skulle jag få användning av det när Allsvenskans bästa Högerytter (då centralt) Trycker in 3-1 och skickade Södermalm till sin rättmätiga del av paradiset 2001. Ray lärde mig.

Man står bara upp på Stolen. Har man tillräckligt hög röst kan ingen knuffa ner dig.
När då Adams i April trycker in 4-0 efter en liberoartad rusning och guldet är spikat så ställer sig Ray bara upp på stolen:

"Champions, champions, champions"

Jag provade samma inne på Peros men ramlade ner av tumultet.

Nu är det 2007och Copa America. Världens bäste högerytter Messi och kan kalas Maradona den Fjärde. Jo han kan det för Riquelme, Ortega och Aimar har tidigare varit de tidigare Maradonnorna men inte riktigt nått hela vägen fram. Törsten på en ny fixstjärna, en världsbästing har alltid varit stor i Argentina och just därför är det lite paradoxalt att man kanske samlat den bästa trupp man någonsin skickat till en turnering för Copa America 2007 där dessutom alla är i form, i stöten, i bra klubblag.

Så behöver Argentina en ny Maradona igen? Titeln var redan komiskt trasig och till besatthet upprepad för 15 år sedan.
Skit i det.

Världen behöver en ny Maradona.

Att lille Lionel som ung redan har börjat göra imitera Maradona ned till detaljnivå

med sin teknik i steget, sina tidlöst vackra placeringar av skott och sin fräckhet är bra.
Det är mycket bra. Men det duger inte.

Han måste lämna tillbaka pubertetsperuken till lilla sportspegeln. Han ska se ut som en härsken hallick, ha bandband, fejka, mygla och köra Gambetan på oss.
Då är han där.
Då är han i mål vackrare än det han visade i går.
Då jag är tillsammans med en Argentinska så blir det till att stå på en stol då med på Söndag.