Minnen av Svenska Cupen

"Vi är ungefär 180 minuter från Europa!"

Jag fick skrika för att höras i källaren på O'Learys när entertainmentmaskinen skränade ut stöking amerikans rock och baseball. Jag och en kille som hade någon slags tipsneuros och pratade inget annat än system. Han nickade dock instämmande och började fylla i sina kuponger som en stressad bankkund.

Jag vände mig mot Jesper och vi svepte bägge våra sista glas, slängde upp jackorna över ryggen och gick de 300 meterna hem till Kapellgränd för vickning och whiskey. Vi vände och vred lite på det hela mellan rökringarna men kom ingen vart rent konkret.

Nog skulle vi kunna ta matchen.

Nog skulle den där Östlund ta sin chans.

Nej, min palanthirliknande askkopp visade inga omen eller andra insights från framtiden.

Jeppe gick hem.

Dagen kom, ångeståska i bakgrunden och Voldemort hade namnsdag. Sen hämtade Danebo, Haring och Jerry upp mig i bilen, jag fick gå tidigare från jobbet i treans tobak och vi hoppade in i bilen. På runt omkring vår bil, väl utspridda och på olika vägar anslöt andra bilar. Banderoller och flaggor vecklades ut genom varingarna. Som i en anfallsformation mot dödsstjärnan råsunda. Trängas trängas trängas och upp på vår läktare. Sången "40 man i Black Army" var inte helt uppåt väggarna fel,. tifot var det inte men en kille satt med en lugn och samlad metodik när han skjut upp raket efter raket med hänvisning till att råttorna fick böta si och så mycket för varje knall. Matchen gick självklart åt helvete.

Patrik Englund var bäst i alla lagdelar samtidigt. Han poppade upp på mittfältet och korrigerade lite här och där. Pickade och pockade med ett nätt hårband. Till sist poppade han upp i vår box och ställde till med 1-0. Men vilket djävla dögäng vi var på den tiden. Johan Hammarström som vänsterytter! Eskil irrade omkring och Micke och Jensa kivades om vem som först skulle få vinna en nickduell på fyra år.

Dom besegrade oss den där dagen, sen tog dom Malmö och plats Cupvinnarcupen.

En tävlig som borde återinföras istället för att göra UEFA cupen till någon djävla quizlabyrint.

Där satte dock Barca stop för dom men man han ta ledningen i alla fall när Simpson vräkte in kropp och boll på Nou Camp efter att vänsterbacken Sergi blivit avväpnad. Men den kvällen var märklig. Cesar Pacha kom in och dribblade bort ett par spelare. På Nou Camp.

Det var sista gången ett Svenskt lag tog sig till kvartsfinal i någon UEFA-turnering.

Den här cupen skule dock vandra samma väg med gruppspel, ojämna fördelar och som om det inte räckte med cementgrå ångest så kallades den Skandiacupen. Det var den åttonde maj 1996 och Hammarbys spel, skötsel och resultat var nästan för dåligt för de mest lojala fansen. När Krister Nordin började klacka och det gick hem tog vi samma rutt. Vi hade krympt och konstigt var inte det. Det var den åttonde maj och exakt fyra år senare på samma plats slutade Eskils proffskarriär efter en vidrig tackling av en spelare ingen behöver komma ihåg.

Det hade jag därmed förutsett så här funkade palanthir-askkoppen. Jag skrev en tid innan olyckan att han skulle "gå sönder i ett derby så benmjölet ryker". Det fanns inget tifo på den tiden så nog syntes dammet.

Det var den åttonde maj och jag längtade hem till England.