Slänger in en stänkare om politik.
Jag har rekryterat en liberal som heter Oscar Hjertqvist till ett debattforum. Vi emailades vid lite privat och jag frågade honom hur hans egen liberalism såg ut. Detta för att de senaste 10 åren funnits rätt mycket kappvändande efter neocon-vinden som blåste från väst och andra kompromisser. Oscar skrev.
"Yep. Hardcore-varianten. Politik bör vara hårdare reglerat än hanteringen av plutonium, eftersom politik och politiker dödat långt fler än plutonium, och har värre långsiktiga effekter. Politiska löften bör självklart falla under marknadsföringslagen. Inflation och budgetunderskott bör få hela parlamentet fällda för bedrägeri.
I en värld utan yttre fiender bör försvaret (inkl polisen) alltid vara sämre beväpnat än privatpersonerna. Försvaret ska nämligen varken kunna användas för att påtvinga medborgarna politikernas åsikter eller skydda politikerna mot revolterande medborgare."
För mig handlar min repsekt inte om att "hålla med" eller söka politska själsfränder. Jag är inte liberal och har i åratal cementerat en position inte i mitten utan runt i kring där jag hackar på atlt som rör sig. Kill them all and let the spellchecker sort em out. Thomas Hvitfeldt skrev en gång om mig att jag byter fot snabbare än Tyson och det kan stämma.
Nej, min respekt handlar om folk som är trogna sina ideal. Inte fantati utan dess paradoxala motsats: Självsäkerhet och sann övertygelse. En fanatiker är ofta innerst inne inte övertygad. Därför låter han inte övertygad.
I "hardcore" liberalismen finns en fast tro på frihet och ansvar. Att människan är redo för detta och sånt är ju faktiskt inte helt fel.
1 comment:
Lever den där jäveln fortfarande?!
Post a Comment