Maktlös

Under torsdagens morgon vaknade jag med en rejäl huvudvärk. Jag visste inte vad det var. Lade mig på soffan och sov
och när jag vaknade kände jag mig lättad. Det är över. Det är slut. Ångesten är borta. Planenligt så släcktes allt hopp under hösten så där tortyrliknande som när man
drar ut en fingernagel.

Vi kommer inte spela allsvenskt igen på ett tag och fy fan vad det är bra.

Å ena sidan så är det här laget mycket bättre än så här. Å andra sidan måste vi sälja så många medans dom fortfarande har allsvensk prislapp och renommé.
Det som blir kvar kommer inte att direkt övertyga i ettan. Klubbar som rasar ned brukar gå två vägar. Antingen fortsätter raset eller så bryter man krisen.

Vad tror du själv?

Mitt grundtips är att dom kostnader vi dragit på oss med vansinniga värvningar med på tok för höga löner är inget vi gör oss av med bumselibejan och hade jag fått
råda hade Rami Shaaban, Söderberg, Söderström eller Dahl aldrig fått bli Hammarby:are, aldrig fått de löner de inte är förtjänta av eller dränerat
transferkassan som en del av dom gjort.

13 mille kostade Rami med lön och allt. Detta för en skadebenägen 32 åring. Inte ens Chelsea hade betalat så mycket.

För snart 10 år sedan lade jag ned tre kvällar på att skriva ett dokument på fem sidor om Bajens dåvarande förfall. Mitt under fackeltåg och fadäser behövdes det. Klubben var då stängd och tillsluten. Helt fantastiska berättelser dolde sig bakom sowetoskjulets väggar vid kanalplan.
Stories man aldrig kunde skriva.

I dag behövs inget nytt dokument. Det behövs ingen sammanfattning.
Alla vet. Alla har begripit. Vi vet var skon klämmer.

..men vi kunde inget göra i tid.