En berättelse från en annan värld

I morse släckte jag till sist den brasa som jag fick 16.25 i går i knät vilket bestod av att lugna och be om ursäkt till en murvel samt vårda en klient. Jag tror det löste sig.

I min fruktlösa jakt på jobb så kändes det riktigt skönt att mitt EverQuest alterego Lenoran blev headhuntad till en riktigt bra guild.

Så i går brakade det loss. En femmanna grupp utgick för att skaffa ett särskilt förremål för ett par medlemmar varav en jag är riktigt svag för. Enchantern Shalandriel. Smaka på namnet bara.

I Sex timmar utan längre paus en 3 min fick jag titta på vad som kan beskrivas som en radarskärm i text i jakten på åtta vita valar som aldrig dök upp. Vi malde och malde. I fem människors hem över hela världen dracks det kaffe, te, red bull och själv åt jag en voltaren för kroppen malde av molande trötthet och träningsvärk.

Men vi gav oss inte. Gruppen uppträdde tajt, snabbt, proffsigt och vi hade utrymme för både humor och misstag. Efter fyra timmar dök ett av namnen upp på skärmen och den rök direkt av en annan crew från en annan guild.

Men så dök han upp. Old Bloodfields egen Mobdy Dick : http://eqbeastiary.allakhazam.com/search.html?id=31296

Pherin The Traitor!

Att besegra honom gick lättare än vad jag trodde men det hade sin förklaring att hela gänget gick "all in" på sina extraknep för att maximera vår prestanda. Shalandriel är förmodligen den bästa gruppledare jag sett under mina 7 år i spelet.

En av de eftertraktade stenarna släppte han men Shalandriel vann den inte i gruppens eget "loot lottery" och jag led med henne. Däremot så bar monstret Pherin på något som ingen i gruppen kunde, eller ville använda och den går självklart till min son som har en "rouge" och vilket föremål sedan:

Dom här sifforna säger självklart de flesta absolut ingenting men det spelar ingen roll för det kommer säga min son allt.

Han har redan sett en bild i sin email och nu finns historien bevarad om hur bältet erövrades.