Friday, May 28, 2010

So whats up with you man?

Jag brukar inte gnälla offentligt om mitt privatliv men med tanke på hur jag har det är det nog ganska befogat.

Min arbetsträning har gått ut och min chef och handledare som behöver hjälp att handleda sin egen penis när han ska urinera (han pissar för övrigt just med öppen dörr) tycker att jag ska jobba ändå. Jag påpekade att jag nu inte har något avtal och kanske ska ha lön (som dom andra där) antingen i lön eller konsultform. Jag har, märkligt nog, inte fått något svar.

På mitt slutmöte två veckor tidigare med AF fk grupp / FK / kompetenstorget så pratade man om att låta min arbetsträning få gå över till en praktik och det skulle kontaktpersonen fråm AF fl grupp upplysa AF om. Alltså AF skulle prata med AF om hur mitt läge är. Det enda viktiga var att jag måste anmäla mig till AF den 26:e på morgonen eftersom det var min första arbetsslösa dag (om praktiken inte blev godkänd eller blivit handlagd) vilket jag gjorde.

Innan jag gjorde det så pratade jag med min kontaktman på AF fk team (som vi av barmhärtighetskäl inte ska namnge) och det hon berättade för mig skiljde sig en hel del från det som vi pratade om på mötet. Nevertheless fick jag träffa med en jourhavande handläggare på AF Globen. Min nya handläggare där (alltså en femte kontaktman bara i den här texten) gick inte att få tag på.

Hon kände inte till någonting om någon praktik.
Hon kände inte till någonting om min "typ" av case. Alltså utförsäkrade som ska arbetsträna i samverkan med en rehabpartner/AF fk grupp / FK
Hon kände inte till någonting av värde om mig alls.

Efter en halvtimme började hon se lika ångestladdad ut som jag och jag påpekade att jag skulle till min naprapat om en timme. Hon sa "gå du så emailar jag dig när jag tagit reda på vad som händer".

Det kom självklart inget email. Man får hoppas att mitt bökiga fall inte var det som skickade henne ut i långtidssjukskrivning så en till får genomlida det här.

Vid det här laget hade möglet och betongdammet från stambytet börjat slamma igen mina luftrör rejält så jag gjorde, trots att jag ville fajta på, sjukanmälan. Jag har aldrig gjort en egen sjukanmälan över webben tidigare och det krävdes tre emailvändor för mig att hitta den på FKs hemsida. Värt att notera är att min kontaktman på FK vägrade länka direkt.

Jag började vackla och se gränsen för vad jag orkar närma sig fort. Om jag skulle sjukskriva mig skulle ett sjukintyg även från Årsta/Vantör ÖppenPsy vara bra men väl där gjorde psykakuter det psykakuter alltid gör nuföritden: Ingenting. Man skriver inga intyg. Eftersom jag dessutom inte vill ha mediciner så kunde dom inget göra. Ja, en av dom bjöd på en cigarett och det var faktiskt uppskatt.

Min handläggare på FK, som vi av pedagogiska och personutvecklande skäl ska namnge, Victoria Hagman gjorde det hon alltid gjort. Ett absolut minimum av hjälp och ord. Om du ber om det that is.


Normalt sett uppskattar jag personer som minskar antalet ord för att själva budskapet ska få gå fram när man skriver över nätet men i Hagmans fall är det så illa att om jag inte träffat människan eller blivit personligt provocerande hade jag varit övertygad om att människan inte är just det utan en mailrobot. I fallet med min sjukanmälan fick jag pressa mig och henne för att hitta rätt på hemsidan. Sista emailet var från mig och löd "Om du högerklickar på länken i fråga och väljer kopiera genväg så kan du klistra in det emailet direkt". Det var ett seriöst tips eftersom jag hoppas kunna få hjälp av henne snabbare i framtiden.

Tidigare i månaden erhöll jag rehabersättning vilket innebar mer än en fördubbling av mina inkomster per månad men det beror på att jag träffat en kurskamrat som upplyst mig om det. Hagman har aldrig upplyst mig det eller någon annan valmöjlighet trots att hon känt till att jag får runt 4000 sek i månaden och riskerat att bli vräkt.

När jag väl frågade lite försiktigt för två veckor sedan om jag också kunde få rehabersättning så var svaret lika kort och likgiltigt som alltid och budskapet var: Ja, du får skriva på papper.

Det som är negativt är att FK valt att börja betala ut pengar till mig plus ett bostadsbidrag. Man har betalat ut Rehab/Ersättning för hela April/Maj men inte utan att man blir återbetalningsskyldig på nästan fem tusen så klart.

Detta lagom till att jag ska få träffa försörjningsstödet som jag försökt få träffa sedan Januari. Tilläggas bör att jag brände ett möte men trots det ska det väl inte ta sex månader att få till stånd ett sådan möte?

I dag sov jag elva timmar trots att de sturska stambytarna borrar rakt i vånigen under. Jag känner mig en aning trött ändå.

Vad nu det kan bero på.





2 comments:

Anonymous said...

Herregud och tack. Jag tänker aldrig bli sjuk någon längre period och överlämna min kropp och själ till den här typen av vanvård.

Anonymous said...

Herregud och tack. Jag tänker aldrig bli sjuk någon längre period och överlämna min kropp och själ till den här typen av vanvård.