Very Awake Dwarf

Captains log stardate 2473.1 We have entered the Premier Leauge galaxy in search for civilsations, habitable areas and any form of intelligent football life. So far fuckall.

We are picking up signlas from a "Awake Dwarf" the opposite to a sleeping giant.

Oldham Atheltic! Ännu en club som ska ha sådan där småklubbscharm men om man genomskådar fanzinepropagandan så döljer sig ännu en engelsk småstadsklubb.

Men vänta....
Vår historia börjar inte 1895 Då klubben grundades utan den femte Januari i år. Då smällde det till på Goodison park och iförda sina gräsliga organgeblåa borta ställ klippte man till och 1-0 blev bästa högoddsaren på länge. Skotten Gary McDonald nöp till från 20 meter och Everton lade ännu mer ved på David Moyes kommande likbrasa. En av de mer starkare ljuspunkterna sedan klubben deltog i den allra första uppsättningen av den nyformade Premier Leauge för 14 år sedan.

Yep.

Giantkiller men där nästan alla klubbar kan ladda sig för en av de största matcherna på länge i en cup mot ett PL lag, där andra klubbar höjer biljettpriser och spänningen, där andra lag får möta ett Premier League lag som marsherar till verket med samma frenesi som tonåringar till ett trippelpass granitslöjd så får vi söka förklaringen till cupvinsten och resultatresan uppåt på annat håll....

Jag vill gärna tro att det fina resultatet är frukten av en uppryckning, smarta nyförvärv och lite kyla. 2004 så redde ett gäng USA-baserade britter ut den ekonimiska härva som alla småklubbar har då och då eller jämt. Oldham Athletic Association Football Club Ltd bildades. Ägarna såg till att ekonomin blev god och dom började med något som inte alltid går hem i småklubbar - hur märkligt det ens kan te sig - man började ställa krav och man insåg även att sparka tränaren varje år kanske inte var så fördelaktigt. Sedan 1998 har man hunnit med 6 managers men det är under den nya chefen och gamle kultspelaren från Irland som det börjat tugga frammåt.

John Joseph Sheridan. En rese till karl. Jägare, chef för rikskriminalen i Stockholm, slaktaren från Ådalen. Mannen som kan se runt hörn.
Jo, det är samme John Sheridan som brukade spela vägg med en viss Klas Ingesson i Sheffield Wedensday i början på 90-talet och som såg så där skarp ut i den gröna landslagstörjan. .

Jaså HAN.

Det fanskapet! Ska han få ordning på en klubb där det mest spännande som hänt det senaste 10 åren sedan man sålde Gunnar Halle till Leeds för 500 Kaschlonkas och en skeppslast Marmite. Ska han kanske kunna dekorera en troféhylla där det enda som glänser är en Orreforsvas och ett lavemang?
arför inte?

Dessutom har han ju värvat smart. Den som vill undersöka en klubb på ett nära håll men ändå snabbt så ska man granska klubben senaste 20 transfers. Här får du indikationer på hurdan managern är, scouterna kan, ungdomssatsningen, ägandet och mest av allt : Hur bra laget är och vill bli.

En transfer som man blir bister över är när Coventry lekte bort hela vinsten från försäljningen av Robbie Keane till Inter på WBAs gamlestamchasse Lee Hughes. Målspottaren som en gång haft alla PL-klubbar efter sig kostade £5M från WBA. Hughes som tagit sabbatsår fick ta en signing on fee och i November 2007 gjordes de första målen på Bournemouth i November förra året och ser ut att ta sig. Vid sin sida hade han även Michael Ricketts. Mannen med amerikanskt påbrå och som är Walsall's störste talang de senaste 20 åren öste in mål för Bolton dit han for efter Walsall och någonstans smålog Svennis lite och han fick en landskamp och den omöjliga uppgiften att bevisa att han kunde tillföra värde till den, av talang bortslösade landslagstruppen, men icke. Sedan blev det baksmälla, utvecklings kris och allt annat som drabbar den som skriver på för Boro och nu alltså cirkeln sluten då han är utlånad till Walsall från Oldham. Istället får Lee Hughes leka med Craig Davies en typiskt Championship talang men som tog det högst ovanliga, modiga och kritiserade beslutet att söka sig utomlands för att spä på sin utbildning hos Italienska Verona där det bara blev ett framträdande men det beslutet vittnar om en karaktär vi kommer få se någon dag i Premier Leuage.

Så långt inhemskt och allt typiskt för en småklubb och därför drar man på ögonen lite när man hittar JP Kalala i böckerna och här har vi en afrikan som kan pissa omkull en FN-bandvagn med grov stråle. Den Nicefödde Kongolesen lämnade nämligen den Franska kuststaden Nice för Grimsby och därefter Yeovil och nu alltså Oldham där han gjort 16 framträdande i cup och liga. En krigare jag tror man mycket väl kan bygga defensiven runt.

I försvaret härjar mer bra förvärv : Holländaren Stefan Stam (Inte släkt) som får hjälp av Irländaren John Thompson. Jag tror vi får se kanske lite mer Irländare än vanligt i Oldham. I målet hittar vi en Waelisk målvakt som enligt min mening mycket väl kunde ha slutat upp i en storklubb och i det Engelska landslaget om omständigheterna och ödet velat annat. Mark Crossley är en målvakt av klass och rang som gör sin sista säsong nu vid en ålder av 37.

Kan den här truppen gå hela vägen tillbaka till Premier Leuage? Tveksamt men varför inte? Alla som vet hur svårt det är att komma dit har också sett klenare lag som Barnsley, Watford och Palace klara det.