Tuesday, March 18, 2008

Om Awaydays


Samma kulteffekt på ungdomskulturen som Quadrophenia hade 1979 och Trainspotting 1995? De subtila och med ord icke skrädande engelska journalisterna fick i veckorna som gick upp ögon för filmatiseringen av Kevin Sampson's Awaydays.

Er ödmjuke attitydatlet SHQ har dragit in lite papper och folk i taxin för att munhuggas om filmen som kan bli alla firmapojkar och hullirunkares mastodontrulle sedan Football Factory. .

...för firmapojkar och deras fraktioner äääälskar ju att läsa om varandra, vem som träffat vem och var och i termer av metakultur. Som Svensk Damtidning fast tvärtom och mindre östrogen. Boken har beskrivits som "The catcher in the Rye with Stanley Knives" läser jag i en footieblaska. Det låter det men vad handlar det här om?
Kritikerna hade både ros och ris för Sampson's debutroman när den kom ut 1999 och handlar om en - av filmmakare nu nästan överbevakad - tid i England : Det sena 70-talet i norra England med Tatcher's trontagande, Joy Division Manchestermarketing och den herointsunami som faktiskt drabbade Norra England och Skottland hårdare än vad man kan tro. Boken handlar om ett gäng hårt slackande och missanpassade ynglingar som följer Tranmere Rovers.
Innan man nu direkt börjar tillskriva kopplingar bakåt från romanförfattare till romanfigurer så ska man ha klart att Samson's inte är Tranmere supporter själv utan djupt troende fan av det röda Liverpool och en av grundarna till den "Reclaim The Kop rörelse" som växte fram som motåtgärd till sittplatsslaktandet av klassiska arenor i waket av Heysel och Hillsborough.
Filmen som ska komma ut under 2008 är gjord av Pat Holden som gjorde The Long Weekend och har påpassligt Stephen Graham från This is England och Snatch (en av de irländska zigenarna) i en av huvudrollerna och filmen kommer kanske inte följa boken slaviskt men jag får precis den där känslan av tvillingsjälar när This is England's författare och filmskapare stod sida vid sida. Det som helt klart kommer bli en styrka i filmen är att man sajnade Dave Hewitson. En expert på 70- och 80-talets läktarkultur. Vederbörande har lagt ned en rätt stor mängd tid genom att åka igenom Norra London och shoppa och till och med prata med dom gamla uvarna som bygger bo i forumen på hans sida http://www.80scasuals.co.uk/
Däremot glamouriserar inte Awaydays hulliganismen lika kraftigt utan är stället skapad mer från fundamentet av människor som faktiskt förstår hela ungdomsfenomenet med allt från Fotboll till droger och den tiden vilket Hewitts närvaro på inspelningen bekräftar.
Sådant är viktigt.

I Sverige har arbetarrörelsen - arbetare och arbetslösa - en hel arsenal av historieskrivare: Tidens förlag: Ett slott som en gång förborgade sanningen och som en gång var lika stor, stursk och stark som Timbro i dag. Det där finns inte i England. Uhu. No way. Inte på samma nivå. Det subversiva utanförskapet är nämligen allt annat än romantisk i England.

Det kommer framgå med glasklar tydlighet när filmen haft visning.

Om Awaydays filmen:


Lite annan info :



1 comment:

Anonymous said...

aha. ska läsa både bok och se film.