Editors nya

Världens bästa indieband Editors har en ny singel ute som är lite gott att suga på tills vidare. Smakprov av den kommande albumet "In this light and on this evening". Wow tyckte jag och började tänka på den där sommaren när jag meckade PC för XL Computer, skrev för ett fotbollsmagasin och njöt i största allmänhet.
Jag var ensam. Nessi hade flyttat ut och särringen var i Argentina i väntan på visum.

då !
Då ! !
DÅ ! ! !

Då fick jag tag på Editors sista album "An end has a start" och den var precis så där bra som andra album brukar vara. När dom går från riktig indie till business indie. Jag ville njuta så igen. Men efter tre sekunders lyssnande kom jag i håg var jag oroat mig för i ett år. Nämligen det faktumet och bland musikmurvlar consensus att tredje albumet alltid är dåligt
Alltid? Nja, kanske inte men du vet vad jag menar. Bandet ska utvecklas, pröva något nytt och fly undan prestigepiskan där kriktiklyschan "Tjatig och enformig" ska undvikas. Detta bara för att fastna i nästa klyscha.

Trist. Så trist.

Huruvida nästa platta av Editors blir så har jag ingen aning om men tecknen finns där. Användandet av synt svider. Just sådana slingor som får tankarna till DAF, Nitzer Ebb, Boytronic och annat 80-tal. Synten är ingen period vi människor ska vara stolta för. Det var en nödvändig skada som provocerade fram motsound samt utveckling för dom som var iblandade. Depeche hade aldrig låtit så bra som dom gjorde på 90-talet utan lekstugan på 80-talet. Men det är när Tom Smith ska hänga över synten som Chris Martin som jag stänger av.
Varför tror band att dom inte kan drunkna när dom hoppar i mainstream älven?