Åt helvete med Landslaget

KRÖNIKA : Åt helvete med landslaget.

Efter matchen mot Trinidad & Tobago så beslutade jag och Bassbossen Billy att inte skriva något om Sverige.
Något vi och i synnerhet jag fick ta kritik och dispyter om. Förklaringarna till varför vi gjorde det var många men det är ointressant.

Intressant är det även att analysera Sveriges insats i Tysklands VM. The blessing of hindsight visserligen men detta handlar även om framtiden. För den ser riktigt mörk ut.

Landslaget i Tyskland gick dock så långt som det hade kapacitet för. Ljungberg anlände inte utbränd som för fyra år sedan men att Zlatan fick så lite uträttat och att Henke skulle vara så slut var märkligt. Mittfältet såg tämligen stelt ut. Dels handikappat av diamant formationen som reducerar Linderoth till en roll som modern fotboll inte längre innefattar och att inte i tid kunna välja Svensson eller Källström blev lite märkligt. Att belöna Chippens bra spel med att få bli utbytt mot apan Mattias Jonsson begriper ingen. Det kändes som om det var lite trängsel på det där mittfältet.

Försvaret var inte bra och anledningen till det är inte konstigt. Vi har fem mittbackar ute i Europa som spelar i bra klubbar men bara en får spela i landslaget. Det är konstigt. Lucic varvade galanta insatser med precis sådana hjärnsläpp man kan förvänta sig av en spelare som valt att spela i Häcken.
En ytterback av klass och då särskilt en högerback var det tydligen problem med att få fram men att reducera Östlund från ordinarie till att inte ens vara med i truppen är ett misstag och ett rejält sådant. Svenska ytterbackar har defensivt varit utmärkta genom tiderna. Roland Nilsson, Ljung och Kåmark storspelade en hel hoper matcher. Nilsson höll Maldiniklass på Wembley tyckte jag när jag var där och den där bedrövliga förlusten 97 i Österrike som jag såg live hade en positiv grej : Kåmark. Som i två österrikiska tidningar blev man of the match och han var bra där.
Men dom var inte så bra förrän åldern hade börjat komma upp mot 28.

Just ytterback är, utan tvekan, den absolut svåraste positionen att spela i dag. Du måste kunna läsa spel och ha en 10 bra andra egenskaper som snabbhet, teknik och bra på huvudet men den viktigaste förmågan är att kunna läsa spel. "Anticipation is three quarters of the game" sade backtitanen Hierro en gång men förmågan att kunna läsa spel är något som kommer med åldern. Det är därför målvakter "peakar" när dom är 30+. Dom behöver inte slänga sig för att dom läser det hela rätt.

Men om man då inte kan få fram ytterbackar i klass och det tydligen är trängsel på mittfältet.
Om det är oreda i försvaret är det då inte hög tid att skita i det dogmatiska 4-4-2
med zon och spela 3-5-2?

Med tre mittbackar täpper man till och Edman får här spela den "wingerback" han alltid varit ämnad att bli. Högerkanten kan då tillhöra Chippen som har den arbetskapaciteten eller Ljungberg. Ljungberg som även då kan spela "running man" centralt på mitten tillsammans med Källström och Linderoth. Eller varför inte Svensson OCH Linderoth.

Eller varför inte . . .

För dom här frågan "varför inte" är och förblir Lagerbäcks trademark. Vid ett par tillfällen har jag hört Lagerbäck säga att "händer det eller det ja då har jag redan uppskrivet vad jag ska göra, vi har tänkt på allt".
Det finns liksom inte utrymme för improvisation, fantasi eller fingertoppskänsla. När Svennis får frågan om varför han tog ut Theo Walcott så svarar han "Det var liksom ingen tanke bakom det, det var mer en känsla jag fick. Jag har inte sett honom spela"

Har man en sådan stor trupp så kan man kosta på sig en joker istället för gamla trotjänare som är 30+ och mätta.
Strax innan VM så debuterade Goran Slavkovski för småklubben Inter i Milano. Tydligen tyckte Mancini att han dög att kastas in i pågående jakt på andraplats eller tredjeplats och med det Champions Leauge.

Som sagt :

Varför inte?

För det är i ungdomen vi får hitta lösningarna och det ser mörkt ut. Mycket mörkare på länge.
Under nittiotalet så slogs ett nytt rekord över hur många svenskar och då ungdomar som spelade utomlands som proffs eller ungdomsspelare. Nu är vi på väg mot att uppnå ett rekord över hur få spelare vi har.

Problemet har tre orsaker.

Vi har nämligen Späcksmäcken Lars Åke Lagrell och hans mullor att tacka för det.
Inne på bastuklubben Peter Pan har man i ren besvikelse för att alla stiliga småpojkar flyttar utomlands hotat dessa med att inte få spela i pojk och U-landslagen. Zetterberg var prototypen för hur bra det kan gå och hur illa det kan gå när man kolliderar med den dogmatiska "svenska modellen". Det var med Lagrell och Lagerbäck som den Zetterbergska skon klämde. Inte Söderbeg.

Det andra skälet har med denna modell att göra. Innan VM läste jag en 20 artiklar på utländska hemsidor och dess tidningar om Sveriges landslag. Detta för att dom du verkligen vill veta något och inte klarar av att Banka av den Laulska blågula fernissan i svensk sportjournalistik så får du vända dig till riktiga journalister. Alltså utomlands. På tre ställen så beskrivs Lagerbäck som "pragmatiker".
Det är fel. Han är en dogmatiker. Om inte annat så är han övertydligt rotad i gamla spelare och gamla formationer. Mannen som utvecklade kontrollerad irritation till en konstart har nämligen inte plockat fram en enda egen spelare sedan ungdomsvänlige Söderberg packade ihop sin Tourettes och drog. Inte en.
I Holländska ligan spelade fyra svenskar i landslagsklass. Kennedy, Touma och Lasse Nilsson hade radat upp stormatch på stormatch men att vara pålitlig målskytt i Herenveen duger inte längre. Det gjorde det med Allbäck men det var under Söderbergs regi.

Den tredje orsaken är att samtidigt står Allsvenskan inför en total invasion av utländska spelare. Totalt finns det 154 platser i Allsvenskan att spela i . Under nittiotalets början och mitt tillhörde 16 av dessa utlänningar. I dag har Allsvenskan lag som är på väg att ha hälften utlänningar. Det är bra.
Det är mycket bra om dom tillför något till en debil liga men det gör dom inte.
Dom har inte höjt klubbarna och dom har inte höjt allsvenskan.

Lägg därtill det faktum att Lagerbäck tycks ha en förkärlek för den ännu mer debila danska ligan och just nämnda iskalla hand mot juniorproffs och framtiden för en svensk 17-årig talang är mörkare än på mycket, mycket länga. Jag förutspår detta mörker på rena fakta. Jag tror vi får förbereda oss på missade kval och mer Ingemar Bergmanfotboll .

Om inga nya visioner föds.

Om ingen har den goda smaken att koka lim på Lagrell och Lagerbäck.