Vad rör sig i huvudet på en man?

Vad sade Materazzi till Zidane egentligen?

Vad rör sig i huvudet på en man?

I mina tidigare krönikor så har den just den frågan återkommit som ett mantra och det är rättvist att skriva att fotbolls VM kanske inte är den bästa av plattform för att studera mannens psyke eftersom det skapar mer frågor än det besvarar.

Helt synonymt med ett VM där matcherna och spelet i regel inte varit dåligt och ej heller bra fick vi
en lagom avspänd och fartfylld match och det hela smakade väl inte så dåligt om det inte vore för förutsägbarheten som varit i tilltagande för detta VM har inte bjudit på några direkta överraskningar. Skräplagen åkte direkt, noname-lagen med lite kvalité åkte i åttondelen och dom lag som var spelglada eller trodde att dom var spelglada åkte i kvarten.

But we aaaall saw this coming,

Möjligt kanske ska en sådan match som en VM-Final inte få avgöras på straffar utan man bryter helt enkelt och fortsätter 2*30 tills en vinnare utses. Straffen är duell och dueller är mannens domän och emanerar direkt från det maskulina psyket. Kvinnor duellerar inte. I en enda sekund får du en direkt antydning på vad som rör sig i huvudet på en man.

Fast sådant behövs ju inte när man har arbitratörer som Zidane och Materazzi.
Det jag inte klarar av är Perlskog, Hedman och alla hundratalet huvuden tillhörande män som nu skriver
hur synd det är om Zidane, vilket ok det är att bära och hur han minsann inte var värd detta.
Det rör sig mycket i huvudet på dessa män men lika säkert som en straff är en värdemätare kan vi skönja att det är rörigt hos mainstream-medias studiostrutsar och spaltgaltar. Man kan inte skilja på lag och moral

Zidane var värd en utvisning för man får en sådan om gör det Zidane gjorde men inte är det synd om Zizou? Själv kom jag och tänka på försvararen Marcio Santos.
Han köptes in till Ajax för att ersätta Rijkaard men skador och annat gjorde att han satt på bänken i ett och ett halvt år och när han till sist kom in så blev han utvisad efter 15 sekunder.

Därefter förklarade han att han nu lägger skorna på hyllan.

Därefter förklarade han att "man ska ju avsluta karriären med klass"

Skärselden skingrades och till Verdi triumfmarsch ser vi nu Italien stå uppställda som Blatters egen avgångsklass och vi känner....

Ingenting.

Det enda som kändes överraskande med Italien var att man, precis som 1982, tvingades bryta mot det vedertagna och spela ut de undertryckta offensiva känslorna. Italien beskrivs ofta som "Taktiskt cyniska"
och tråkiga men den som kan lite om fotboll vet att den här gamla floskeln faller på två punkter:

För det första så är inte defensivt spel direkt tråkigt. Det är upp till betraktarens subjektiva öga
men det blir inte direkt lätt när FIFA och Brassarna ska koppla ihop fotbollen
med allt från Unicef till Jogga Åkomhitdå. Den som såg Grekland markera ut alla i EM inklusive
värdlandet två gånger fick se ett markeringsspel med en riktig libero som vi trodde var utdött.

Det andra skälet till varför Italien inte ska bära den defensiva stämpeln är att i varje sann Italienare så finns där det offensiva spelet, leken och det glada barnet som något inlärt från barnben.
Varje Italienare vill både spela och titta på det vi kallar offensivglad fotboll men får ofta sådana ambitioner avskrivna som naivt av pragmatiska tränare som ofta själva inte är Italienare.

Därför är det ingen slump att när det nu går bra för Italien så är det med ett spel som är lika Euforiskt som VM-1982. I semifinalen mot Tyskland häromdagen så fick vi under den matchen se mer sexiga genomskärare och laserpassningar än vad du gör på en 10 vanliga matcher. Det var VM:s bästa match och de målen vi fick se bar det lustfyllda spelets signum.

I den matchen ville Italien inte ha straffar till något pris och man vågade kliva fram med brasklapp och plan B att man kunde ju i alla fall sjunka med flaggan i topp. Det är inte alla länder som accepterar att bra spel får ursäkta en framgång med just Italien kan man, mer eller mindre, köpa detta.

Jag suckar tillsammans med Zidane som blir det sista jag ser innan den avslagna TVns knaster hörs i det tysta
rummet och jag inser, som Zidane, att det är över.

Det är över.

Zidane fick just en vision innan VM mitt i natten där något eller någon sade honom
att han skulle spela VM så han gick ur landslagspensionen. 500 år tidigare
hade hans landsman Nostradamus skrivit :

"In the sixth month of 2006 the King of Spain will cross the Pyrenees with his troops. The legions of Beelzebub will battle him in central Europe but the evil ones will suffer doom and destruction. The Holy Grail will then come, like the King, to Spain"

Det är när man läser uppenbarelser av den kalibern som man inser att frågan kanske aldrig kommer få något svar.

För vad rör sig egentligen i huvudet på en man?