Man kan ju inte annat än att sucka. Precis när fotbollen fortsätter att växa där varsin klubb har en miljonär bakom sig så blir man ledsen.I början av säsongen så varnade en "fotbollsexpert" som jag glömt namnet på för att Svennis skulle floppa
och att man skulle se upp med West Ham som ju visat handlingskraftighet och nerver nog att ställa ditt Tevez och Mascherano säsongen innan. Mascherano är ingen dålig spelare. Nej, tvärtom har han stundtals varit världens bäste tacklare men han var fel spelare på fel tidpunkt. Ingen kunde förstå varför han valde att stå lite stilla ibland och göra sig spelbar istället för att jobba hejdlöst och ibland rent kontraproduktiv. Så typiskt för West Ham där östra Londons finest working class. I början på sesången så bekräftade Eggert Magnusson det jag var rädd för. West Hem betedde sig lite som.... Nej, exakt som en klubb som aldrig kunnat köpa stort och äntligen fått en rejäl transferbudget :
Man köper det som är bra för stunden.
Man skiter i ålder.
Man skiter i spelarens skadebenägenhet
Man skiter i mentala attribut och möjligheten att man kan få problem i omklädningsrummet.
Hur mycket man än slagit på trummorna så blev jag inte imponerad. Ljungberg exempelvis är en spelare som länge levt på sitt höga arbetstemp och sitt internationella steg. Något som försämras rejält när man passerat 30+.
Det hela påminner inte så lite om när man sprang in i problem 1996 och köpte reserverna Paul Kitson från Newcastle och John Harston från Arsenal.
Visst gjorde Waelsaren mål och visst kunde man se att Paul Kitson en gång varit Sherares framspelare i Englands U21 men skador, gnäll i omklädningsrummet bråk tog över och när Hartson försökte sparka in ansiktet på en knästående Eyal Berkovic på träning hade det gått på tok för långt. West Ham har en del att bevisa nu. Inga mer ursäkter.
Allt frinns där. Stor stadium, ungdomsskola i världsklass, höga besökarsiffor och ägare.
Vad väntar ni på?
1 comment:
Just Tevez var väl ett okej köp, men vare sig Mascherano eller Ljungberg har direkt levt upp till några förväntningar. (I Ljungbergs fall är det antagligen bara Arsene Wenger som ler.) Men det kanske mest är ovana, som du antyder i artikeln. Är man inte van att köpa stort kanske man inte heller hunnit lära sig att köpa smart. Vad man då behöver är att lägga pengarna på en manager som har egen erfarenhet av att vara smart -- OCH som kan hävda sig gentemot alfagaltarna i styrelserummet. Där nånstans borde scoutingen ha börjat.
(Om det inte bara är fråga om gammal förlorarmentalitet förstås: "West Ham kan inte vinna." Nehej. Nä skit i det då.)
Post a Comment