Forum För Levande Hysteria

POLITIK

"Nazismen är ett resultat av en krisande kapitalism"
- Spaltgalten Göran Greider från Söndagen den 16:es sändning av P1s "God morgon världen".
På tapeten var "Forum för levande historia" som Göran ser som en nästan "utpräglad ideologisk propagandamaskin".

Glöm alla lik, alla döda. All terror. Försöken att reda ut kommunismens brott är en ideologisk smygpropaganda och Göran visar hur ideologikritiken kan gå illa genom att lite chict reversera exemplet.

"Här näst är väl att införa statens ideologiska institut"

Yep. FFLH har själva blivit föremål för ren hysteri och politisk synestesi.
Om man nu inte kan förstå allvaret i detta och den respekt man bör visa för de familjer som förlorat anhöriga i utrensningar så kan man ju komma ihåg dess egentliga syfte : Om vi begriper mekaniken, politiken (och med det även ideologin), historiken och alla detaljer som krävs för att folkmordsmaskinen ska vakna så kanske, kanske vi kan stoppa nästa? Argumenten lyder även från andra håll att "Staten ska inte pyssla med sådant här" och visst låter det nästan konstitutionellt korrekt med ett objektivt distanstagande från staten. Inte som när borgarna lade ned arbetslivsinstitutet med hänvisning till att de inte ska pyssla med "ideologiproduktion"

Men var är det alla är rädda för?

Är det så illa att vi verkligen tror att folk påverkas politiskt av sidoprojekt vars fokus inte ligger på ideologi? Alla som debatterar detta på hög nivå vet sanningen, har läst på och kommer nog inte svänga uppfattning en tum men vad är det då som är så farligt med det hela? Det är mån om andra det andra om, svenne ..samhället som gör att motståndarna till FFLH ställer sig på barrikaderna men det håller inte. Att inte involvera någon ideologi någonstans i en redogörelse över folkmorden i öst kan liknas med att strunta i motiv och orsak i en polisiär förundersökning om mord. Om inte denna debatt, ett försök till insikt på stor skala tas i en samhällsmässig mening så lämnar vi frågan och spelfältet kvar till Staffan Skott, Per Ahlmark och Klas-Göran Karlsson där just deras ideologi är både mål och medel.

Eskil Frank sa något i stil med att "det är människor inte teorier som dödar" häromdagen och det stämmer. Ideologin är bara en av flera faktorer som måste samverka för att vi ska få ett folkmord på halsen. Kritiken mot att staten rotar i Folkmorden i Öst är dock inget nytt.

I Maj 2001 skickades 100 lärare till S:t Petersburg för en utbildning som Ryssland själv erbjöd om folkmordet. Det blev exakt samma kritik då. Kalle i Vänsterpartiet tyckte att då ska man utreda liberalismens brott etc. Va fan som helst men öppna den av skelett sprängfyllda garderoben i Moskva som man själva sett till att låsa. Vad de flesta debattörer och kritiker tycks missa är att det hela är redan utrett av en inte helt oäven skara forskare.

Nu gäller det att få ut kunskapen till just lärare.

På ett sätt går det att förstå vänsterfolkets reflexmässiga fasa över detta och deras motkrav på hämnd genom att det ska utredas "imperialismens brott".
Ungefär som om Sovjet inte var den största av imperialistiska stater.
Näe, med tanke på det ideologiska manipulationsmonopol vänstern hade i Skolan under 60-, 70- och 80 talet så klarnar bilden varför det blir ett djävla liv varenda gång det handlar om Kommunismens klanteri och skolan :
.

Jag minns nämligen själv när jag var åtta år. Då gick jag i Fornuddsskolan Trollbäcken och tog del i ett empatiskt solidaritets- experiment. Fjällrävenklädda, rödhåriga tjejer klampade in med höga knäuppdragningar och talade om för de politiskt medvetna åttaåringarna att vi skulle äta endast en mugg ris till lunch för att svälta unisont med barnen i Afrika och på så vis förstå precis hur dom hade det och hur orättvist det var att våra föräldrar var rika.
Mycket riktigt så svimmande en del barn...
Precis som i Afrika.

I Katarina Norra på Södermalm två år senare fick Klass 4 år 1982 se mängder av geografifilmer från ett moln- och problemfritt Sovjet. Vi visste att riket sträckte sig över flera tidszoner och att "välfärden och kamratskapet blomstrade". Vi visste att Sovjet var ett stabilt, hyfsat fritt och demokratiskt land. Glada gubbar i roliga hattar stod på ett vackert torg i Moskva och drack en spännande brygd. Ett fåtal gånger kom oanmälda musiker in i klassen och lärarna protesterade aldrig. Spände upp gitarrerna och vi beordrads att sjunga med i "Frige Robert Mugabe" i ett par timmar.

Robert Mugabe frigavs så småningom och fängslade i sin tur ett helt land.

När jag senare hamnade i en privat skola vid en ålder av 14 år fick jag reda på att det fanns länder som hette Estland, Lettland osv. men att dom egentligen var erövrade och nu anslutna till Sovjet. Ännu Senare i Kärrtorps gymnasium var ordningen återställd: Jag kom jag över skolböcker - undervisningsmaterial och låneböcker från biblan - som stundtals beskrev Sovjetunionen som en slags föregångare till Eurodisney och som le grand finale när man börjar känna sig som en litterär koprofag och inte orkar svälja mer skit så blev jag utslängd av en vikarie i samhälle för att ha sagt emot för häftigt och ihärdigt när denne skrev ned Sovjetunionen under rubriken "demokrati" på svarta tavlan.

Då som nu gäller det lärarna igen.

Alltså vuxna människor som ska studera det hela och bilda sig en uppfattning.

Om vänsterpartiet och deras hangarounds inte längre har några ideologiska band med den forna terrorregimen i Moskva så det väl inte så djävla mycket att gnälla om egentligen?