Här däremot är det en annan som skriver. För första gången i Taxichaffisgläfsanets historia får någon annan skriva. Det rör sig om matematikern och min bekant Samuel Sirén som jag skrev om tidigare.
Samuel skriver till mig:
"Som inte speciellt engagerad vare sig fotbollspelare- eller åskådare är jag naturligtvis både förvånad och ärad över att mina skriverier nu får utrymme på denna blog -- fast det är ju förstås en sak som angår oss alla lika mycket, helt oberoende av nivån på vårt fotbollsintresse!"
Det handlar om piratpartiet. Take it away Samuel.
*******
Är är en ganska konservativ medelålders man som aldrig någonsin har "fildelat". (Och jag tycker illa om piratkopiering.) Ändå har jag nu gått med i piratpartiet, har för avsikt att rösta på dem i EU-valet och ge dem ett icke enbart symboliskt penningbidrag till deras valkampanj.
Orsaken till att jag nu med eftertryck väljer piratpartiet är förstås att alla andra partier helt uppenbart är beredda att införa sinnessjukt oproportionerligt repressiva lagar och kontroller för att en ganska oväsentlig näring (nöjesindustrin) under några år till skall kunna klamra sig fast vid en fullständigt obsolet och förlegad affärsmodell.
Det vore ju en sak om det handlade om krig och terrorism, om akut brist på mat eller på rent vatten. Då skulle man ju kunna förstå om situationen faktiskt vore så fruktansvärt allvarlig att vissa tillfälliga inskränkningar i den personliga integriteten vore nödvändiga.
Men nu handlar det inte om något som är ens det minsta lilla oundgängligt för någons överlevnad eller hälsa, utan om att en i sig ganska oväsentlig industri skall kunna hålla fast vid ett förlegat sätt att tjäna alldeles för mycket pengar, att dagens trubadurer, skådespelare och andra gycklare och deras finansiärer överhuvudtaget inte skall behöva anpassa sin affärsmodell till utveckligen.
En total, en helt osannolik, en fullständigt patologisk brist på sinne för alla proportioner. Ungefär som att jämna ett helt samhälle med marken bara för att kejsaren under några veckor skall kunna ta morgonpromenader ostört på just den platsen.
Skrämmande är också hur politikerna som en skock får förefaller kontrolleras av nöjesindustrins lobbyister. Denna undfallenhet inför nöjeslobbyisterna kan givetvis bero på att politikerna på riktigt låter sig duperas och övertygas av olika nöjeslobbyister om att ungdomars och andras "fildelning" är ett så fruktansvärt allvarligt samhällsproblem att alla svenskar och övriga européer för all framtid måste acceptera väldigt väsentliga inskränkningar i den personliga integriteten. En betydligt mera sinister förklaring till denna anmärkningsvärda undfallenhet är att politikerna cyniskt utnyttjar och exploaterar nöjeslobbyisterna och nöjeslobbyisternas argument för att själva kunna bygga upp en infrastruktur för (en till sist) total övervakning av medborgarna. Kan förstås själv inte bedöma vilken av dessa två förklaringar som är den mest korrekta. Svaret varierar dessutom rimligen från parti till parti och från politiker till politiker. Väldigt obehagligt är det likafullt.
Hursomhelst, låt oss inse: EU-valet spelar normalt nästan ingen roll alls. Det har faktiskt ingen som helst praktisk betydelse för någonting om Sveriges moderater eller Sveriges sossar får några enstaka mandat hit eller dit. Sådana "strömandat" som det i praktiken är fråga om hät har ingen betydelse överhuvudtaget.
Däremot, om det svenska piratpartiet skulle komma in i EU-parlamentet, skulle detta faktiskt spela en väldigt stor roll: Förekomsten av piratpartiet i EU-parlamentet skulle utgöra ett kraftigt bakslag för Europas alla antidemokrater och övervakningsförespråkare, och det skulle få de etablerade svenska och europeiska partierna att vakna upp och förstå att människor i Sverige och Europa tar privatliv och personlig integritet på djupaste allvar.
Vi kan i EU-valet alltså välja att av slentiran och gammal vana rösta på ett sätt som inte spelar någon roll alls, eller att aktivt välja att rösta på ett sätt som just nu, i just denna tid, vid just denna kritiska tidpunkt faktiskt spelar en alldeles oerhört stor roll.
Det finns i EU-valet den 7 juni egentligen bara ett enda rimligt val: Rösta på piratpartiet! Inte alls för att piratpartiet i sig är så utomordentligt bra - det tycker jag ju faktiskt inte ens själv! -, utan därför att piratpartiet i EU-parlamentet nog beklagligtvis är det enda sättet att verkligen ruska om de etablerade partierna, att på ett sätt som inte kan missförstås visa för politikerna att här i Sverige värnar vi medborgare fortfarande om vårt privatliv, vår personliga integritet och vår frihet!
