Thursday, April 10, 2008

Kan man ta Bajen till Psykoanalys?



Det får jag. Jag lär väl bli rullad i såpa och fjädrar men om såpan är grön och fjädrarna vita så fine. Dont mind.

Under den senare delen på 90-talet så spreds en myt inom Bajens trogna och den spreds av bajen trogna under en period av uteblivna resultat och ständig ekonomisk thurmoil. Man kan ungefär destillera ned det hela till ett par kommentarer:

"Djupt inne vet dom att bajen är bäst ändå när dom somnar"

"Söder Bröder. Fan vi har en sån djävla bra sammanhållning. Det mysiga kroglivet på Söder"

Det slog mig hur många av dessa "självbilder" av klubben fungerade som ett karaktärspansar som försvar och substitut av uteblivna framgångar på planen. Många reagerade för ingen som har en personlig självbild med lite självaktning tycker om att boxas in i en kategori. Däremot återkom det här med sammanhållningen och Söder Bröder ständigt och jämt. I bland på allvar från någon fellow Bajare och i bland som nedsättande term i kvällspressen eller av våra rivaler.

Jag tycker det låter inte långt i från det som Jack Nicholson säger så cyniskt i början av The Departed : "Allt vi hade var varandra vilket bara är ett annat sätt att säga att vi inte hade någonting". Utöver detta drevs gästböcker, forum och epostlisor av en total frustration och ilska inte helt olik den trots en tonåring uppvisar när far super eller gör något dumt. Till slut kom fackeltåget ned från Björnsan till kansliet som en ren och skär ungdomsrevolt och hade vår trots varit ännu starkare så hade vi gjort som de äldre kidsen och salongsradikalerna från 68. Vi hade gått in och ockuperat.

Sådana saker och mer därtill gör att jag tycker mig kunna ställa diagnosen att Bajen led av en depression under 90-talet. Alla kriterier finns där och kan omvandla det hela till något trovärdigt med lite hjälp av mina kunskaper inom psykopatologi, APAs Mini-Ds bok diagnostiska kriterier enlligt DSM-IV-TR men det känns lite fuktigt to be fair.

Var vi som personer deprimerade under 90-talet? Nej, det kan ju inte någon svara på men då fotboll i allmänhet och Bajen i synnerhet är en alternativ tillvaro med ett eget språk, en egen kost, musik, klädsel och kalender så är det rättvist att säga att denna tillvaro under denna period var en deprimerande tillvaro. Återigen tittar vi på Nicholson i Gökboet. Är man inte sjuk så kommer man bli det om man blir inspärrad.

Var är vi i dag? Hur mår vi i dag?

Gudarna vet men jag tycker Bajen i dag påminner om en sund och stark person som precis genomgått en läkeprocess och en recovery. Guldet 2001 förlöste mycket sorg och gav distans till trauman men för många var början på 2002 och flera år framöver så förvandlades självbilden till något annat än depression eller eufori:

Precis som en patient som stämpeln friskförklarad och står där utanför psyket.
Lika förväntansfull och lättad som lost och uppgiven.

No comments: